Jag är väl ungefär sist på tåget med att läsa The mortal instruments men nu har jag i alla fall gjort det. Woop, woop. Och japp, jag såg filmen först vilket jag faktiskt ångrar.
För om jag ska vara ärlig blev jag inte jätteimponerad av City of bones. Jag är ett stort fan av världen Clare har byggt upp, den känns genomtänkt, trovärdig och det märks att Clare har lagt ned mycket energi på att bygga upp allt komplett med regler, namn och städer. Tyvärr får jag väl säga att världen är väl det som är bra i City of bones. Resten är faktiskt inte så bra. Jag har lite problem med karaktärerna, Clary tycker jag känns som en rätt mesig tjej som dessutom är lite småkorkad, att hon inte fattar Simons känslor köper jag inte till exempel, och Jace ska vi inte tala om. Herregud, så jäkla kliché! Jag fattar hela grejen med bad-boy-med-dålig-uppväxt-som-egentligen-är-en-känslig-själ men snälla rara, det är bara tröttsamt! Eftersom det är främst Clary och Jace som historien fokuserar på känns de andra karaktärerna ganska platta, inklusive Hodge just för att de inte är så genomarbetade som de båda. Detta gör att eftersom jag inte är överförtjust i Clary och Jace finns det egentligen ingen karaktär jag faktiskt tycker om att följa. Simon är den som ligger närmast men för att han inte är så välskriven och dessutom för att alla beter sig som skit mot honom, helt utan anledning för han är lätt den bästa personen i boken, gör detta att jag tycker boken är rätt tråkig. 
För allvarligt talat, jag fattar grejen med Jace men i ärlighetens namn, är det sådana killar man vill att tonåringar ska tycka är den ultimata pojkvännen? Hotfulla, otrevliga men med snyggt hår? Nej, jag känner mig som en orolig mamma men det retar mig. Simon är killen alla borde gilla, enligt mig. Punkt.

Handlingen då? Man kan ju inte säga att det inte händer saker i boken. Det är full fart från dag ett med flygande motorcyklar som går på demonångor, vampyrer, fester med trollkarlar och en massa gamla blodsfejder om raser, dimensioner och familjeband. Den biten är både intressant och spännande att läsa. Ingen kan anklaga City of bones för att vara tråkig, långt ifrån. Problemet är att eftersom jag sett filmen innan och eftersom jag inte gillar karaktärerna blir boken lite långtråkig för mig. Jag brukar i vanliga fall inte ha problem med att varken läsa om böcker eller att se filmer och sedan läsa boken, jag brukar närmast tycka det är intressant. Men med City of bones är det precis tvärtom och det är nog första gången jag känt att jag ångrar att jag såg filmen före jag läste boken. Därmed inte sagt att det är bokens fel, jag tror bara att filmen tömde allt vad boken hade i sig. I vanliga fall finns det mer att hämta när man läser en bok efter filmen men i City of bones fanns det inget kvar helt enkelt. Ovanligt och en helt ny upplevelse för mig. 
Därför vill jag poängtera att jag kanske hade tyckt att boken var bra mycket mer spännande om jag inte sett filmen och därmed inte vara så negativ. Därför ska jag också läsa nästa del i serien och förhoppningsvis kunna uttala mig lite bättre om själva serien och inte bara göra någon mishmash med filmen. Förhoppningsvis utvecklas karaktärerna lite mer i nästa bok och kanske tycker jag bättre om dem där, och jag hoppas att Simon får lite upprättelse.

 

Min slutsats. City of bones är lite överskattad och fylld av klyshiga karaktärer men världen är genomtänkt och spännande och så även handlingen. Om Clare manövererar det här rätt kan det bli riktigt bra men jag är inte övertygad än.