Bokbloggsjerka #3

Publicerad 2013-06-29 15:24:51 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Denna veckan hoppar jag på bokbloggsjerkan igen och nu är det bad guys som det gäller. Nämligen vilken bad guy/girl man tycker bäst om och varför.
 
Det verkar som om de flesta andra fått lite problem när de skulle komma på någon men jag har en klar kandidat. Nämligen Sandor Clegane från A song of ice and fire av George RR. Martin (Game of thrones). Han är kanske mer känd under namnet The Hound som från början kommer från hans familjs vapen som består av tre hundar mot en gul bakgrund. Dock kanske hans personlighet kan stämma rätt bra överens med hur en hund ser på världen. Jag vet ju att Martin älskar sånna där metaforer hehe...
 
Varför väljer jag honom då? Jo, för att jag är så förbannat trött på alla bad boys som är skrivna på ett sätt att det är meningen att man ska tycka om dem. Man ska gilla det där mystiska, otrevliga, farliga och jag är så trött på det. Det är alltid så uppenbart, så trist när man sätter in en mörkhårig mystisk snygging som "är bad boy men som egentligen är god". Gah, hatar det!
Vissa som har sett tv-serien skulle kanske skulle kunna säga att Sandor Clegane är lite likadan men det tycker inte jag. För mig är han nästan tvärtom vilket framkommer bättre i böckerna. Han är verkligen arg, han är bitter, han gillar att slå ihjäl folk, han dricker sig stupfull närhelst han kan, han tänker mest på sig själv och på sin plikt (och på att döda sin bror) och han är inte direkt någon vacker person. Svårt att vara det med halva ansiktet brännskadat. I boken är det ännu värre; han ska t.ex. ha någon form av ticks med munnen (tror det är när han antingen ljuger eller blir orolig) och käkbenet ska även synas. Yummie...
Så nej, ingen snygg främling där inte. 
Men grejen med Sandor Clegane är att han har sin egen uppfattning om vad som är rätt eller fel. Och ibland, inte ofta men ibland, dyker det fram någon ångerfull sida av honom som gör att han faktiskt kan verka riktigt ödmjuk. Jag tror att han har en rejäl strid inom sig som ges bränsle av att ingenting i världen någonsin har varit gott mot honom men egentligen är han nog en rätt schysst person. Han gör det han ska när han måste men gör ingenting bara för att vara elak (även om många tror det). Hans sätt att vara mot Sansa och senare även mot Arya vittnar om det. Precis som en hund är han snäll mot de som är snälla tillbaka, han lyder sin "husse" utan att ifrågasätta men bits om någon kommer för nära. 
 
Sedan gillar han att prata i metaforer som:
 
"A hound will die for you but never lie to you."
"Paint stripes on a toad doesn't make it a tiger."
 
När vi ändå pratar metaforer så gillar han att ge folk smeknamn. Som att han kallar Sansa för Little Bird och Arya för Wolf Bitch. Mycket roligt att läsa tycker jag!
 
Ett citat som jag tycker passar väldigt bra in på honom som karaktär:
"I'm honest. It's the world that's awful."
 
Japp, nu börjar jag nörda in för mycket här känner jag. 
Avslutar med en bild på Rory McCann som spelar honom i tv-serien.
 
Kommentarer (7)

Ljuset i tunneln

Publicerad 2013-06-28 09:08:00 i Allmänt, Böcker,

 Läste igår ut den 21:a (!) delen i Terry Goodkinds Sanningens svärd. Jag börjar äntligen se en ände på mastodontserien som jag har hållt på med i fyra år. Finally! Det har tagit lång tid och böckerna har både
 gått upp och ned men nu har jag bestämt mig för att minst varannan bok jag läser ska vara en Sanningens svärd-bok. Bara för att bli klar någon gång. Förhoppningsvis hinner jag innan sommaren är slut. Det tror jag nog. Lånade hem den 22:a delen idag. Whoop whoop! Slutstriden närmar sig. Bara fyra böcker kvar!
 
Jag samlar ju även på böckerna (genomkorkat beslut jag tog för några år sedan) och i bokhyllan står nu bok 1-15 av 25 och tar plats. Puh! Det kommer att ta upp en hel bokhylla när jag är klar. MEN jag har åtminstone köpt alla utom de tre första begagnade vilket känns bra. Men i takten det tar att hitta dem till förmånliga priser kommer det väl att dröja fem år till innan jag har alla, menmen, den som väntar på något gott...
 
Kommentarer (0)

Udda verklighet av Nene Ormes - Recension

Publicerad 2013-06-27 10:48:31 i Allmänt, Böcker, Recensioner,

Då har jag nog läst min första svenska urban fantasy. Hur många finns det egentligen? Inte särskilt många kan jag tänka mig vilket gör det desto roligare att någon faktiskt vågade.

Udda verklighet är skriven av Malmöbon och sf-bokhandelsanställda Nene Ormes och boken är den första i serien om De sära. Udda verklighet handlar om den typiska malmöbon med det konstiga namnet. Udda heter hon och hennes vanlighet består av att hon bor i lägenhet, jobbar som telefonförsäljare/undersökare och gillar att hänga på caféer. Något som inte är så vanligt är att hon drömmer sanndrömmar, även om dessa sanndrömmar inte i sig är så verkliga. De handlar om människor med märkliga förmågor, som försvinner ned i stadens kloaker och upp i Turning Torso, som kan förvandla sig till fåglar och hundar och när Uddas bästa kompis tillika pojkvän (även om hon inte ser det på det sättet) Daniel försvinner på grund av hennes drömmar kastas hon direkt in i den andra världen när hon måste rädda honom.

Yep, yep där har vi en resumé av vad Udda verklighet handlar om och visst är det en spännande värld Ormes har konstruerat. Med hamnskiftare, orakel och varulvar och ett gäng andra varelser med förmågor. Hennes värld ligger som en genomskinlig slöja över det välkända Malmö, precis så att man skymtar den men ändå inte. Den andra världen är genuint uppbyggd med hierakier och komplexa lagar, Ormes har verkligen tänkt till när hon har skapat sin värld. Här lämnas inget åt slumpen!
Och ja, jag kan inte annat säga än att jag gillade boken. Även om Ormes har ett ganska intetsägande sätt att skriva blir jag engagerad i Udda, hennes beslutsamhet när det gäller Daniel i kombination med hennes rädsla för verkligheten som uppenbarar sig för henne gör att man känner med henne och vill lika mycket som henne. Hela boken präglas av hennes oro för Daniel och till slut är man själv lika orolig.
Förutom Udda och Daniel är det främst en annan karaktär som nästan är mer intressant och det är Hemming som är hamnskiftare eller nåt åt det hållet (han kan förvandla sig till fågel hur som helst) med ett extraordinärt utseende i form av blek hy och blekt hår, jag kommer genast att tänka på Howl i det levande slottet (filmen)! Han får jag inte riktigt rätt på, vill han Udda gott eller har han något eget syfte? Vad driver honom överlag och hur har Udda påverkat hans liv? Jag vill gärna veta mer om honom, det kanske kommer?
Ormes håller annars spänningen uppe genom hela boken, det är inga tråkiga avsnitt utan full fart hela tiden och detta utan att boken känns stressad. Den är ju inte så tjock men tvärtemot hur jag brukar känna när det gäller tunna böcker känns den här precis lagom lång. Man hinner komma in i den och tempot hålls uppe hela tiden utan stressmoment. Trevligt som omväxling! Det visar ju på att så länge författaren vet vad hon/han gör spelar längden ingen större roll.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att Udda verklighet håller vad den lovar, den beskriver en udda verklighet och Ormes har gjort en stark debut. Jag ser fram emot att få följa Udda vidare i henns upptäckande av den andra världen! 

 

 

Kommentarer (0)

Fantasyradio!

Publicerad 2013-06-25 09:43:00 i Allmänt, Musik, Tips,

På tal om radio hittade pojkvännen en ganska kul grej på nätet igår nämligen:
 
Radio Rivendell
 
där de spelar enbart fantasymusik (vad det nu är som ingår i detta är fritt att tolka) 24/7. Mycket mysig stämningsmusik som man kan ha i bakgrunden när man kanske läser, skriver, jobbar eller bara vill vila. 
Det är vanliga artister, spelmusik och filmmusik som dyker upp. De vill promota unga och okända artister vilket jag gillar för det finns många bra independentmusiker därute som man inte har hört talas om. Ta en titt vettja!
 
 
Kommentarer (3)

Prometheus och den tomma stolen

Publicerad 2013-06-24 09:03:00 i Allmänt, Filmer, Reflektioner, Science Fiction,

Jag såg om Prometheus igår eftersom jag bara har sett den en gång på bio innan och även om jag tycker att den är bra är det en sak som jag verkligen inte får rätt på och som jag tänkte ta upp här för att se om någon annan har några idéer.
 
Spoilers för den som inte har sett den men vill se den kan förekomma ^^
 
Jo, i slutet av filmen ser vi hur den överlevande Ingenjören (Engineers som de kallar dem)  efter att ha krashat sitt skepp springer bort till Shaw's (Noomi Rapace) kapsel och får en otrevlig facehugger på sig och senare ser vi hur den i sann Alienanda dödar honom genom en chestburster, i avsaknad på svenska ord. 
Uhu, så länge allt väl men det jag inte förstår är att i Alien när folket från Nostromus hoppar ner på planeten hittar de samma (antar jag) skepp som den här ingenjören har krashat och de hittar även en av dessa ingenjörer sittande i sin stol i skeppet och med sin rustning på och med ett exploderat bröst. Det jag inte förstår är hur det har kunnat bli så när den enda överlevande ingenjören dog inne i Shaws kapsel. DAFUQ?! För att det ska funka med Alienfilmen borde han suttit i sin stol, som det nu ser ut är det ingen i stolen och därmed är ungefär världshistoriens största plothole upptäckt. 
Jaja, säger du. Men det var ju ett annat skepp bara. Men icke, säger jag då för deras skepp var nedgrävda under marken och detta hittade Nostromusmänniskorna bara för att det hade kraschat på ytan. Så nej, det kan inte vara ett annat skepp.
 
Nu är det såhär att jag har gjort lite efterforskningar på nätet om det här och då visar det sig att de benämner planeten som Prometheus åker till och den som de hamnar på Alien med olika namn. Hm, det innebär att det inte skulle vara samma planet ens. DAFUQ igen. Det innebär ju att det isåfall har gjorts en prequel till Alien som inte fyller någon funktion alls. DAFUQ?!  Varför göra en prequel som stämmer överens med Alien till 90% men ändra de sista 10 procenten? Skumt asså. 
Tydligen har Ridley Scott också sagt att ingenjören i stolen är mycket äldre än de vi ser i Prometheus antyder då att det fortfarande handlar om två olika planeter men asså ursäkta, om så var fallet kunde ni gärna hintat liiiite mer om det. Som sagt varför ändra de sista tio procenten? 
Men om det skulle vara två olika planeter skulle jag ändå vilja opponera mig lite och inflika: SOS-meddelandet då? Ni som sett Alien vet att anledningen till att de landade var att de upptäckte en radiosignal som repeterades från i närheten av, ja just det, det kraschade skeppet. Och var hör vi i slutet av Prometheus? Jo, vi hör hur Shaw i sann Alienanda skickar ut Prometheus sista meddelande med budskapet "Kom inte hit." Min slutsats när jag såg filmen var ändå att det måste ju varit signalen Nostromus snappade upp för Shaw sände den precis från det kraschade skeppet. Nej, komma och säga att det skulle vara en helt annan planet funkar liksom inte då. Eller har Shaw åkt runt till alla planeter där ingenjörerna hängt och skickat ut varningsmeddelanden från alla? DAFUQ?! Ni hade väl kunnat säga det i filmen isåfall, tack. Som det är nu sitter jag bara här och undrar om det är något fatalt som jag har missat eller om Ridley Scott var så dum så han glömde att det skulle sitta en snubbe i stolen. Jag tror egentligen inte det, det känns som en alltför stor miss. Men att skyla över det genom att säga att det är två olika planeter köper jag inte i och med meddelandet. 
 
Om någon har någon bättre förklaring som jag inte har kommit på får ni gärna upplysa mig ^^
 
Scenen från Alien med en ingenjör i stolen och med exploderat bröst.
 
 Och här är rymdskeppet de hittar i Alien ovan jord
 
Krashande rymdskepp i Prometheus
 
Kommentarer (1)

Podradio om fantasy

Publicerad 2013-06-23 15:17:24 i Allmänt, Tips,

Sf-bokhandeln har tre podradioprogram på ca en timme vardera om bara fantasy. Heja! De pratar böcker, filmer, intervjuar författare och berättar lite om bokhandeln samt gör nördprofil på folk. Mycket roligt att lyssna på i hängmattan, på verandan eller på tåget. Vart man än är ^^
 
Här är länkarna:
 
Podradio 1
Podradio 2
Podradio 3
 
Kommentarer (0)

Skrythögen

Publicerad 2013-06-22 16:27:47 i Allmänt, Böcker,

Insåg för några veckor sedan att Barnes and Nobles har de snyggaste klassikeromslagen jag nånsing sett. Med förgyllda/försilvrade sidor, läderinbundna och med eget bokmärke. Bah, så snyggt! Men även om varje bok kostar ungefär 200kr tyckte jag att det var lite väl dyrt för en student som mig men så för några dagar sen slog jag till iafal. Pojkvännen köpte The complete tales and poems of Edgar Allan Poe och jag köpte Jane Austen Seven Novels. Tillsammans med H.P. Lovecrafts Skräcknoveller och Robert E. Howards The complete chronicles of Conan kommer den delen av bokhyllan från och med nu bli den absolut snyggaste delen. Skrythyllan får jag nog kalla den.
Men jag tycker det är roligt med fina upplagor, särskilt i form av klassiker och eftersom jag ändå vill ha dem i bokhyllan någon gång kan man lika gärna slå till medan de går att få tag på. 
Jag är mycket sugen på att utöka samlingen med Jules Verne Seven Novel och Arthur Conan Doyles The greatest adventures of Sherlock Holmes men det får bli en annan gång. 
 
Snygga är de i alla fall!
 
 
 
Kommentarer (5)

Betvingade av Simona Ahrnstedt - recension

Publicerad 2013-06-19 19:20:00 i Allmänt, Böcker, Recensioner,

Då har även jag tagit mig igenom den så omskrivna kärleksromanen Betvingade av svenska Simona Ahrnstedt. 
Jag kan ju lugnt påstå att detta inte är en bok jag i vanliga fall skulle läst men jag blev helt enkelt nyfiken när så många pratade om den och ville bilda mig en egen uppfattning.
Betvingade är ju en ren kärlekshistoria placerad i Sverige på 1300-talet. Man får följa Illiana Henriksdotter som genom en rad olyckliga omständigheter gifts bort mot sin vilja med Riddare Markus Järv, som inte heller är särskilt pigg på giftermålet ska nämnas. Boken berättar sedan deras historia och hur de kämpar för att lära känna varandra och förstå varandras olikheter. För olika är de, som natt och dag.

Och vad blir domen?
Om jag ska vara ärlig så är jag väldigt kluven av den här boken. På ett sätt tycker jag den är fantastisk och på ett annat sätt tycker jag att den är ganska dålig. 
Ahrnstedt har skrivit en bok som gör att man inte kan lägga ner den, man vänder sida på sida för att få reda på hur det ska gå för Illiana och Markus och hennes beskrivningar är utförliga och karaktärerna genomarbetade. Men ändå är det något som gör att boken inte når ända fram. Först och främst är det språket som är väldigt ojämnt; ibland skriver hon på härlig gammelsvenska vilket får de delarna att bli levande och färgsprakande men så sätter man teet i halsen när meningar som "Markus huvud kortslöts" dyker upp. Kortslöts? Jag visste inte att man hade el på medeltiden! Jag ska även tillägga att jag hade inte brytt mig om hon hade skrivit med ett modernt språk hela tiden men det gör hon inte. Lite mer genomarbetning där hade behövts för att jag skulle gett toppbetyg.
Vidare har boken några andra brister, eller jaa, jag vet inte om det är brister i sig men saker som jag skulle velat att hon gjort annorlunda då!
Eftersom fokus läggs på Illiana och Markus så mycket tappar omgivningen lite av sin trovärdighet och hur mycket jag än gillar att läsa om just huvudparet hade jag gärna velat veta mer om Illianas familj, om kungen och hans fru och om Markus tidigare liv. Det finns så många bra trådar som Ahrnstedt bara rör vid lätt men sedan lämnar och jag vill ha mer, mer, mer, mer! Likaså hade jag gärna sett en fortsättning på boken där man får följa fortsättningen på deras liv. Så det är väl egentligen ingen kritik att man vill ha mer av en bok men det är så jag känner. Mer förvecklingar, mer sidospår om alla runtomkring och om Markus förflutna, om Karl och Helvig, om borgen och kungen. Jag tror att det inte hade gjort ett dyft om Ahrnstedt hade lagt till 100 sidor på boken, jag hade applåderat och tyckt att den kännts mer trovärdig då. Men eftersom det är hennes andra bok bara så tror jag det kommer med tiden - och det ser jag fram emot!
Vidare är ju just romance alltid lite kliché och det märks att detta är en bok där fokus är på romantiken för ibland blir det så fånigt att jag nästan tycker det är pinsamt och vill bara skrika: "Sådana där män finns inte!" Ibland blir det så tydligt att det är en kvinna som skriver om hur idealmannen ska vara på nåt vis.
Men jag kan ha överseende med det i viss mån för hur det än är så gillar jag boken och romansböcker är ju vad romanböcker är.
Sedan spelar ju Ahrnstedt på min historiska sida när hon väljer att placera händelserna i det medeltida Sverige, bara där får hon ju stjärna i kanten ;)
 
Det var lite tankar om Betvingade, inte så lite heller. Har ni läst boken? Vad tyckte ni?
Boken får mig osökt att tänka på en textrad ur Nightwish Passion and the opera:
"An Aphrodite for mortal souls"
Kommentarer (1)

Svensk urban fantasy - Nene Ormes

Publicerad 2013-06-18 10:17:00 i Allmänt, Böcker, Tips,

Ska precis sätta tänderna i Nene Ormes bok Udda verklighet som utspelar sig i ett alternativt Malmö.
Mycket spännade och jag ser fram emot att läsa om fantasy i bekanta miljöer!
Boken är första delen i serien De sära och just nu finns del 1 och 2 ute.
 
 
Kommentarer (0)

Nyheter att fundera över

Publicerad 2013-06-17 14:17:00 i Allmänt, Böcker, Tips,

Jag fick hem sf-bokhandeln sommarkatalog häromdagen och som alltid var den sprängfylld med en massa roliga böcker man skulle vilja läsa.
 
Här är de jag skulle vilja titta närmare på:
 
The red knight av Miles Cameron - för den verkar riktigt badass och kombon riddare och drakar är aldrig fel. Jobbigt med en ny serie bara, har alldeles för många påbörjade och alldeles för få avslutade sen innan.
 
The broken empire av Mark Lawrence - för att psykotiska makthungriga tonåringar med vassa svärd aldrig kan bli annat än underhållande.
 
Stormdancer av Jay Kristoff - för att samurajsteampunk verkar så knäppt att det kan bli bra.
 
The ocean at the end of the lane av Neil Gaiman - för att jag inte har läst något av honom och borde göra det.
 
2312 av Kim Stanley Robinson - för att detta verkar vara sifi när den är som bäst och den har dessutom fått nebulapriset.
 
Kommentarer (0)

Kapad blogg?

Publicerad 2013-06-16 21:53:14 i Allmänt,

De senaste timmarna hände något konstigt med bloggen. När man gick in på den blev man omdirigerad till en sida som var full med reklam och där det stod att domänen var utgången. Vilket den såklart inte var! Någon fuling i cybervärlden hade helt enkelt kapat min blogg och lagt in en html-kod som omdirigerade bloggen. Efter att både ha googlat och hört av mig till supporten (utan svar) började jag leta i min kod och javisst, där var den. Katten bland hermelinerna som hade smugit sig in och sabbat för mig. Snabbt som fan raderade jag och nu ska det förhoppningsvis fungera ordentligt igen.
Det är ju tur att man extraknäcker som webbutvecklare och kan med det här med html och css för annars hade jag snällt fått vänta tills supporten hörde av sig. Suck!
Ber om ursäkt till alla som gick in under tiden och hoppas att det inte händer igen.
Det bevisar ju också vilken dålig säkerhet blogg.se har.
Kommentarer (0)

Historiska berättelser - är det fantasy?

Publicerad 2013-06-16 17:41:00 i Allmänt, Böcker, Filmer, Reflektioner,

Ja, jag tycker faktiskt att det är det. För mig är fantasy inte bara en genre där drakar, svärd och magi måste ingå. Fantasy är för mig alla de berättelser om världar som inte är som vår egen verklighet. Och även fast jag gärna hade haft det så har jag inte korsetter på mig, vår kung slåss inte med danskarna och vapenhuset i kyrkorna används ju sällan nuförtiden till att hänga av sig vapnen i. Därför tycker jag att det är lika intressant att läsa (och titta för den delen) om tiden som förflutit. Jag kastar mig gärna in i Poes mörka värld, läser om lönnmördare under amerikanska inbördeskriget, tar tag i en klassiker à la Jane Austen eller ser hur Arn kämpar med Tempelriddarna under 1100-talet. 
Dessa världarna är så annorlunda ens egen att jag ser dem precis som vilken fantasy som helst, man får lära känna nya seder, andra regler, nya vapen och färgsprakande kulturer som inte finns idag. Verklighetsflykten är precis lika stor som om jag skulle läsa Tolkien eller Goodkind. 
Dessutom blir man ju allmänbildad på köpet, finfint!
 
Historiska böcker du hittar i min bokhylla är bland annat Jan Guillous Arn-böcker, H.P. Lovecrafts skräcknoveller, Historikern av Elizabeth Kostova, Assassins Creed Forsaken av Oliver Bowden, Conn Igguldens Djinghis Kahn-serie samt en hel hög med andra böcker. 
I filmhyllan finns bland annat Kingdom of heaven, King Arthur, Stolthet och fördom (både serien och filmen), En geishas memoarer, 10 000 B.C. och givetvis alla Pirates of the Caribbeanfilmerna!
Några historiska berättelser jag vill sätta tänderna i blir: Jean M. Auels Grottbjörnens folk, Simon Ahrnstedts trilogi, Drottningkronan av Ingrid Kampås, samt alla Jules Vernes böcker!
 
Så nej, att bara binda upp sig på en genre och utesluta allt annat är inget jag sysslar med, så länge det inte handlar om något som kunde varit min egen vardag är jag nöjd även om det inte finns några drakar med.
Det roligaste är ju givetvis att läsa om Sverige och då särskilt medeltiden och vikingatiden men tyvärr är det lite tomt på den fronten. Någon som vet några bra svenska historiska romaner?
 
 
Kommentarer (5)

Bokbloggsjerka #2

Publicerad 2013-06-15 23:33:00 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Hoppar på bokbloggsjerkan för denna veckan för jag tyckte frågan var intressant.

Vilken karaktär önskar du skulle vara din allra bästa vän och varför?
 Det finns många karaktärer som man skulle vilja ha som bästa vän, Elizabeth Bennett ur Jane Austens Stolthet och Fördom ligger till exempel bra till men även Alexia Tarrabotti i Själlös och jag kan ju inte påstå att livet hade blivit tråkigt med Tyrion Lannister som partner in crime.
Men den karaktären som jag verkligen skulle vilja vara bästa vän med får ändå bli Richard Skiffer från Sanningens svärd-serien av Terry Goodkind.
Varför? Jo, för att vad som än händer och hur illa det än ser ut lyckas Richard alltid komma på en lösning. Han har alltid en idé, är alltid hoppfull och ger aldrig upp. Ni vet en sådan där karaktär som man stör sig på och som bara tar dåliga beslut hela tiden? Richard är aldrig sådan. Han tar inga dåliga beslut, det är bara folket runt honom som gör det. Man kan alltid lita på att han vet vad som ska göras och hade jag varit hans co-kamrater hade jag alltid gjort som han sa. Lätt! 
Dessutom är har han vettiga åsikter, rejäl moral om vad som är rätt och fel, är snäll mot djur, bra på att diskutera och allmänt trevlig. Hur mycket skit folk än hittar på mot honom blir han aldrig bitter heller. Jag hade trivts i hans sällskap och jag hade nog kunnat lära mig ett och annat om hur man behärskar sig och lyssnar på folk haha!
Så ja, Richard får bli min fiktiva bästa vän!
Såhär ser Richard ut i tv-serien Legend of the seeker men jag kan ju lugnt påstå att det inte alls är så jag har sett honom i mitt huvud. Han ser ut som en riktig posterboy här XD
 
Kommentarer (5)

Chanslös av Gail Carriger - recension

Publicerad 2013-06-13 13:55:00 i Allmänt, Böcker, Recensioner, Steampunk,

Då var andra delen i Parasollprotektoratet också avklarad och jag kan väl inte säga så mycket mer än det var lika underhållande som den första delen. Litet minus på cliffhangern som levererades i slutet. Jag hade fått för mig att de var fristående mer eller mindre menmen sånt får man väl ta.

Carriger fortsätter i Chanslös i samma stil som i första boken med en ironisk touch och rappa meningar. Man sitter och halvskrattar åt hennes sätt att formulera sig och nickar instämmande åt hennes huvudpersons, Alexia, rättframma sätt och självständiga person och tänker i sitt stilla sinne att: "Ja, om jag hade levt under den viktorianska tiden hade jag nog varit precis likadan, som en gräddbakelse i alla korsetter och tyllkjolar med ett oväntat starkt inre som inte syns på ytan."
Skillnaden mellan denna boken och den första är att denna delen är lite mer som en historisk deckare, det är mer riktad handling och Alexias nya roll gör att hon ger sig själv rätten att inte bara slungas runt i handlingen utan faktiskt ta tag i saker och utreda själv. Om det är bra eller dåligt beror helt på vad man gillar för sorts böcker.
Förutom deckarinslagen gör Carriger ingen besviken utan är sin vana trogen och introducerar en mängd häftiga uppfinningar och i den här boken får vi även följa med Alexia på en luftskeppsfärd. Riktigt underhållande måste jag säga.
Vi får också möta en hel uppsjö av nya egensinnig och väl utarbetade karaktärer då handlingen förflyttas till Skottland, heja heja säger jag för jag älskar Skottland! Vi får lära känna egensinnig lesbiska uppfinnare, alfahonor och varulvar i kilt och även Alexias egen familj presenteras bättre.

Allt som allt är Chanslös en mycket bra och trevlig fortsättning på Själlös som innehåller allt man gillade från del 1 men som ändå har utvecklats på ett bra sätt.
 
Kommentarer (0)

Nytt i bokhyllan

Publicerad 2013-06-12 20:35:05 i Allmänt, Böcker,

 
För ungefär en vecka sedan gjorde jag det ovanliga och beställde hem lite nya böcker från Adlibris.
Det är vääldigt sällan jag köper helt nya böcker, främst för att det är så förbaskat dyrt med inbundna böcker och dessutom vill man inte bidra till överkonsumtionen i onödan. För det mesta köper jag mina böcker begagnade på nätet eller i bokantikvariat. 
Men så i förra veckan fick jag ett ryck och beställde ett gäng som jag vet att jag troligtvis aldrig kommer att hitta begagnade. 
 
Själlös av Gail Carriger

Chanslös av Gail Carriger

Boneshaker av Cherie Priest
 
Doomsday vault av Steven Harper
 
Howls moving castle av Diana Wynne Jones
 
En hel del Steampunk (hehe) men jag vill gärna vidga mina vyer och läsa lite mer inom genren så det fick bli så. Howls moving castle tyckte jag ju var så mysig så den fick hänga med på ett hörn ^^
Kommentarer (1)

Sommarläsning

Publicerad 2013-06-09 22:26:00 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Jag blev taggad av Skriva Läsa Leva att svara på lite frågor om sommarläsning så here we go!
 
1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Jag tycker inte om att sätta massa krav på mig själv när det gäller läsning, även om jag har en tendens att göra det ändå. Läsa är något jag gör på min fritid och det ska vara roligt, inte vara ett tvång. Jag läser de böcker jag vill läsa just för stunden och skiter i resten. Men om jag ska lista fem böcker jag är sugen på att läsa i sommar får det bli:

A feast for crows av George RR. Martin: för att jag börjar sakna Westeros igen!

Best served cold av Joe Abercrombie: för att det verkar vara hans bästa bok och huvudpersonen verkar vara riktigt badass.
 
The dragons path av Daniel Abraham: för att George Martin hyllar honom och han är ny på markanden och jag är nyfiken!
 
Boneshaker av Cherie Priest: för att den verkar vara en riktigt rolig blandning av steampunk och zombieapokalyps. 
 
Betvingade av Simona Ahrnstedt: för att det känns om att alla pratar om den och jag vill bilda mig en egen uppfattning.
 
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Som sagt brukar jag inte läsa böcker jag inte är så sugen på men jag borde verkligen läsa J.K. Rowlings nya fastän jag har blandade känslor inför den. En del av mig har ingen lust alls men en annan del är nyfiken. Så vi får se om det blir tid till det.
 
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Hängmattan eller när man är själv vid frukostbordet. 

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Hängmattan och frukostbordet, precis där jag brukar läsa. Och även sängen såklart.
 
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Det vet jag ju inte innan jag har läst dem! Men jag hoppas att alla är bra, det är ju därför jag har planerat att läsa dem. 
 
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Jag tycker alla borde läsa A song of Ice and Fire-serien men annars kan jag rekommendera The name of the wind av Patrick Rothfuss som är första delen i en trilogi. En av mina absoluta favoriter. Jag kan fortsätta i all oändlighet.
 
7. Strand eller hängmatta?
Hängmatta helt klart! Massa sand i boken vill väl ingen ha?
 
8. Deckare eller roman?
Deckare är min hatgenre så lätt romaner. 
 
9. Favoritgenre?
Hehe, dålig fråga till min blogg men om man ska diskutera subgenres till fantasy så gillar jag ju mest epic eller high fantasy dvs. svärd, drakar och magi and stuff. 
 
10. Tagga 3 andra!
Oj, känner inte många som bokbloggar så det här blir svårt! Holavedsbrudar kan iafal få en tagg, Varganess också för hennes blogg är så snygg och kanske Bumpi för att promota nördigheten i världen!
 
Kommentarer (3)

Slutet på Game of thrones säsong 3 - reflektioner

Publicerad 2013-06-06 14:18:00 i Allmänt, High fantasy, Reflektioner, Tv-serier,

Varning för spoilers! Läs inte om du inte vill få Game of thrones säsong tre och A storm of swords spoilad för dig! Jag tar upp grejer som inte har hänt i tv-serien men som händer i tredje boken så det räcker inte att ha följt serien. Sådär då har jag varnat. Ordet är fritt! 
Dåså, då var det bara ett avsnitt kvar för den här gången och nog trappades det upp en del i förra avsnittet. Det kan man ju lugnt konstatera. Jag hade länge på känn att de skulle avsluta med The Red Wedding och nog gjorde de det alltid. Det roligaste för mig som läst boken var att det finns ju en hel del de faktiskt kunde sluta med; Joffreys död, Tyrions flykt, Aryas resa från Saltpans eller slaget vid muren med Jon Snow. Men efterhand som serien framskred blev det ganska klart att de skulle avsluta med brölloppet. När avsnittet började kunde jag knappt sitta still så nervös var jag, fick ju samtidigt inte försöka spoila för pojkvännen som inte läst böckerna. Jag gillade ändå hur de började med att Sandor Clegane gjorde en grundlig genomgång av Aryas psyke, redan där borde de flesta fattat att nåt var på g. Som min bättre hälft sa: "Vilket fruktansvärt tråkigt öde för Aryas karaktär om hon faktiskt skulle blivit reunited med sin familj." Och ja, ingen trodde väl egentligen att hon skulle få se sin familj igen? Naiva stackars människor isåfall haha!
Men nog var det spännande alltid när man hörde de första tonerna ur Rains of Castamere och insåg att nu, nu har skiten träffat fläkten. Riktigt. Ordentligt. Jotack. 
Dock trodde jag att de skulle smyga fram det lite bättre, det tog ju inte lång tid innan Catelyn förstod att något var fel och därmed även publiken. Jag trodde faktiskt att man skulle få höra låten lite i bakgrunden innan någon faktiskt märkte det. Så som man gör med Malisandres tema. 
Menmen resten av scenen förflöt väl ungefär så som jag minns det i boken + att whatshername Robbs brud var där och vi fick en riktigt otrevlig ofrivillig abort-scen. Till och med jag blev lite illa berörd där. Usch. 
 
Det jag inte fattar är varför alla är så jäkla upprörda överallt. Är det bara jag som tyckte att Robb Stark bara kändes som en filler. Det är ju nästan givet redan från början att han ska stryka med. Jag ska inte säga att jag inte blev förvånad när jag läste boken men det var mest för att jag inte trodde att det skulle ske på det sättet eller så snart. Hans hustru är ju en till viss del påhittad karaktär och även om Oona Chaplin gör det helt ok känns det ändå att det inte har så stor plats i boken och av alla POV's i boken är den karaktären jag gillar minst faktiskt Catelyn. Så för min del är jag bara glad åt att ha blivit av med några tråkiga karaktärer. Nu låter jag som en väldigt känslokall människa men kom ihåg att det är ju faktiskt bara en tv-serie, man får önska livet ur folk då ;)
Jag tyckte ju att scenen inne i festhallen var väldigt bra men däremot blev jag lite besviken när de bytte POV till Arya för när jag läste det kändes det som om hon var superlycklig och skulle få träffa sin familj igen och så helt plötsligt börjar Sandor misstänka nånting men hon bryr sig inte och helt plötsligt brakar hela helvetet lös och i mitt huvud var det typ det största kaos jag har läst om. Kanske överdrev jag lite i mitt sinne men det var så det kändes. Enda anledningen till att Arya inte blir mördad är att Sandor faktiskt hugger ihjäl en hel hög med Lannisters/Freys och knockar henne och räddar livet på henne. Och inte fick han nån cred för det inte. Jag tyckte de kunde gjort det lite bättre, just den scenen när allting exploderar och den enda som faktiskt fattar nåt är The Hound. 
Däremot tyckte jag det var riktigt fint och sorgligt när de sköt Gre Wind och Arya mötte hans blick när han dog. Där kunde jag fällt några tårar om jag inte hade varit så uppspelt. Det var fint gjort och det kändes som om hela hjärtat skulle brista. Inte en till, tänkte man!
 
Sådär, lite tankar och funderingar kring avsnitt nio. Nu undrar vi hur säsongen faktiskt ska sluta. För de lär ju sluta med en någorlunda cliffhanger även denna gång. Kanske Sam och Gillys möte med kronhjorten ? eller vad det nu var. Jag har mina funderingar hehe. Vi får se!
Kommentarer (1)
game of thrones, red wedding, robb stark,

Warm bodies av Isaac Marion - recension

Publicerad 2013-06-05 19:15:00 i Allmänt, Böcker, Dystopi, Recensioner,

Jag mostod inte frestelsen efter alla kommentarer om boken så när jag var på biblioteket sist kunde jag inte låta bli att låna hem Warm Bodies av Isaac Marion. 

Det första som slog mig var hur tunn boken var. Jag hade förväntat mig åtminstone det dubbla och det var nog en av de tunnaste böckerna jag har läst på länge. Detta gjorde att det tog mig bara en dag att läsa ut den, rekord hittills detta året haha!
Så vad tyckte jag då om denna hypade bok? Det som slår en bara några tiotals sidor in i boken är hur mycket av boken som faktiskt är ren filosofi. Lite konstigt kan tyckas i en zombiebok men man förstår snart vart Marion vill komma. För egentligen är det ju inte en zombieapokalyps han beskriver. Egentligen är nog hela boken en kritisk reflektion över dagens samhälle. Så förstår jag det i alla fall.
Men när Marion inte radar upp tänkvärda citat är boken rejält underhållande, R's och Julies förhållande känns för det mesta äkta, även om hon tar det ganska bra att han ätit upp hennes pojkväns hjärna. Liiite konstigt kanske men men, man är ju olika. Handlingen är spännande och om jag inte hade sett filmen innan hade jag nog tyckt att den var ännu mer spännande men det fördärvade jag ju för mig själv bra...
Jag gillar hur han låter de andra karaktärerna ta plats och jag gillar världen han målar upp och jag gillar även att han inte fastnar i själva kriget. Här förklaras ingenting om hur världens undergång inträffade, inget av kriget förutom just där R är. Just för att det här är R's historia och han minns inte hur det var. Skönt att slippa den annars oundvikliga genomgången av allt det där! Marion bevisar att det räcker att författaren har koll på sin egen värld, han/hon behöver inte berätta allt om det för sin läsare då. Man köper det ändå. 
Något som också förvånade mig var hur mycket interaktion det faktiskt är mellan R och Perry. Det var definitivt nedtonat i filmen. Tyvärr tycker jag inte att det är så särskilt nödvändigt att ha med Perry mer än de hade i filmen så de delarna som är hans minnen är absolut de tråkigaste delarna av boken. Men å andra sidan förstår jag ändå varför Marion har valt att betona det så mycket. De delarna av det som faktiskt känns meningsfulla är när de faktiskt interagerar och det inte bara är minnen. Det var oväntat och intressant. Särskilt i slutet.
 
Så, vad ska man säga om Warm Bodies, jag tyckte det var skönt med bara en bok och ett avslut, den kändes inte för tunn trots sina få sidor och karaktärerna engagerade och ploten höll hela vägen. Jag kan rekommendera den om man vill ha något nytt och fräscht och inte är främmande för en hel del filosofi.
 
 
"And well they should, because look at us. We are several hundred monsters and a hundred-pound girl, standing on the edge of their city with fire in our eyes. Deep under our feet the Earth holds its molten breath, while bones of countless generations watch us and wait."

Kommentarer (0)

Bokbloggsjerka #1

Publicerad 2013-06-01 19:36:00 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Jag gör ett försök att ge mig på bokbloggsjerkan för denna vecka. Det handlar om vilket format man föredrar när det gäller böcker; pocket, inbunden, e-bok osv.

Utan tvekan måste jag säga inbundna böcker. Varför? Jo, för att de är så mycket snyggare än alla andra format, de är mer värda och det känns att man läser en bok när man läser en inbunden. Jag förstår alla som säger att de är tunga, tar mycket plats och är dyra men är det inte just det man vill att en bok ska vara? Jag vill att min bok ska vara tung, den ska ta mycket plats, och då pendlar jag ca 4h om dagen så jag vet hur det är att kånka runt på tunga böcker! Dessutom tycker jag det är smidigare när man ligger ned och läser, jag ligger oftast på sidan, för då kan man stödja boken på de hårda pärmarna. Ey! 
Det tråkiga är den stora prisskillnaden mellan pocket och inbundna böcker, ofta uppgår priset på en inbunden bok till tre gånger pocketpriset vilket jag avskyr! Men ibland är det värt att betala mer för att få en riktigt maffig och snygg bok i bokhyllan. A song of ice and fire-serien är ju ett bra exempel på detta! 
Det är också trist att man ibland, särskilt när det gäller engelska böcker, inte kan få tag på dem i nåt annat än pocket. Då gråter man gärna en skvätt av frustration haha!

Om jag inte läser inbundna böcker läser jag gärna på  min iphone eftersom det är smidigt och man har alltid den med sig. När jag har riktigt stora, tunga böcker  tycker jag om att hoppa lite mellan iphonen och boken, till exempel läste jag halva A storm of swords på iphonen innan jag fick tag på den på biblioteket. Mycket smidigt!

Ljudböcker kan fungera på till exempel tåg men oftast tycker jag att det går alldeles för långsamt när jag lyssnar och sen har jag också en tendens till att flyta iväg i mina tankar när jag lyssnar och ibland till och med somna! Nej, inget för mig direkt!

Snyggare än det här i bokhyllan får man leta efter!
 
Kommentarer (6)

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela