Fördomen man alltid möts av, som aldrig riktigt, hur mycket man än resonerar och diskuterar, går att tvätta bort gällande fantasy. Vad?
Ni som läser/tittar på fantasy vet nog vad jag pratar om.

Jo, åldersdiskremineringen såklart. 
För ni vet ju hur det är, man går in på biblioteket för att låna en bok och nästan varenda jävla gång får man efter minst tio minuters letande bland de vanliga hyllorna bege sig mot ungdomshyllorna för att hitta boken man vill ha. Eller varje gång man pratar böcker med folk och man nämner att man läser fantasy och folk ger en den där "men-du-är-ju-vuxen!-blicken. 
För alla jag vet som läser fantasy känner igen sig i det här. Fantasy är enligt vanligt folk (med vanligt folk menar jag alla som inte läser fantasy) för barn. Man kan ju inte vara vuxen och läsa fantasy liksom. Fantasy är ju sagor och sagor läser man för sina barn och de som läser fantasy och är över tolv är ju sådana där kufar som man tycker är lite konstiga. För det finns ju ingen normal vuxen människa som kan tycka att det är roligt att läsa om något som inte är verkligt. Punkt. När man är vuxen ska man läsa Stieg Larsson eller andra snustorra deckare alternativt det som kallas för finlitteratur dit alla välprisade författare som aldrig ens varit i närheten av fantasy hör. Så är det.
Och jag är så jäkla trött på att varje gång försöka förklara att all fantasy inte är Tolkien eller C.S. Lewis och att även om det kan se jättetöntigt ut och innehålla precis samma saker som i de där sagorna du läste för minstingen innehåller fantasyn sååå mycket mer. Jag skulle t.o.m. vilja påstå att vissa frågeställningar som en fantasy kan ta upp går inte att ta upp i en "vanlig" bok. 

Det som retar mig mest är att folk är väldigt noga med att inte döma något på förhand i vanliga fall. Åh, man ska inte vara fördomsfull, man ska ge allt en chans osv osv. Men när det gäller fantasy. Tvärstopp. Så fort de nämns en drake, magi eller svärd förpassas det till barn/ungdomsfacket direkt och skulle man vilja förklara att det kanske inte är riktigt rätt känns det som att folk bara vill slå händerna för öronen, titta upp i skyn och sjunga för sig själva tills man har slutat prata. 
Varför denna missuppfattning? För tro mig, och ni som läser det här vet att jag har rätt, många fantasys är verkligen inte lämpade för barn. Sanningens svärd t.ex. Prova att läsa den serien för ett barn. Med alla våldtäkter och lemlästade människor och massmord. Bra mycket mer hemskt än vilken Beck som helst om du frågar mig. För att inte tala om A song of ice and fire. Där alla, och precis alla, karaktärer sitter löst och de flesta faktiskt stryker med. Men nej, så fort det finns ett svärd med så är det automatiskt en barnbok. Suck.

Ännu värre är det med filmer, om man bortser från storsatsningar som Sagan om ringen och Game of thrones förstås. Vi har Guldkompassen som är en bok av Philip Pullman som på bioduken blev en film om en liten flicka för barn i ungefär samma ålder som huvudpersonen dvs. runt tio. I boken är Lyra (som hon heter) visserligen lika gammal men boken är i sig ingen barnbok utan behandlar många filosofiska frågor ang. skapelsen av universum, religion och vad som skulle kunna hända om gud och vetenskap förenas alternativt slår ut varandra osv. som helt föll bort i filmen. 
Eragon är ett annat exempel på en ytterst barnslig film av en bok som inte heller den är särskilt barnslig. Visserligen skriven av en väldigt ung författare men även här är det mycket politik, blod och invecklad intrig som gäller. Detta faller givetvis bort i filmen som mer är "ett äventyr för heeela familjen." Suck.

Det är extra tråkigt när filmbolagen inte vågar rikta sig till en vuxen publik utan tar ett vuxet material och kokar ned till en familjefilm bara för att det är så de uppfattar fantasy. Att de inte vågar rikta sig till en vuxen publik utan tror att de bara kan sälja biobiljetter om det är barn som är målgruppen. Trist. Men det är väl likadant med alla stora företag inom alla områden kan jag tänka mig.

 

Det gör mig ledsen att så många människor fördömer en hel genre som barnlitteratur och nonsens när det egentligen är precis tvärtom. Personligen anser jag att det visar på bra mycket bättre skrivarförmåga att skapa en hel värld med regler, språk, religioner, raser, varelser osv. och sedan dessutom skriva in ett gäng med intressanta karaktärer och en bra handling än att bara ta en random deprimerad kriminalare, tillsätta ett mord och låta kriminalaren lösa detta. Ändå är fantasyn litteraturens fulgenre som bara är okej att läsa om man är omyndig eller annars hyssjas ned och låtsas som att den inte finns.

Dags för en förändring. Var stolt över att du är vuxen och läser fantasy och tyck synd om de andra trångsynta som missar litteraturens godisbord säger jag!