Eftersom Sverige verkar ha ställt in sig på silver istället för guld i herrhockeyn passar jag på att nämna att jag var och såg Frost igår. Det så jag tar ungefär en halv evighet att bara skriva dessa raderna med en hand så jag säger inget mer än att jag tyckte den var jättebra. Helt klart Trasselnivå! Disney har ju uppdaterat sin moral rätt mkt den senaste tiden om man säger så...

Bjuder på titellåten på svenska som jag fastnade för ordentligt. Så bra!

 

Ville bara säga att jag lever, operationen gick bra men min arm ska få vila i två veckor till så det blir inte så mycket aktivitet här förrän om en-två veckor tyvärr. Men sen hoppas jag att jag kan komma igång igen som vanligt fast med en ny axel ^^

 

Ha det fint tills dess!

 

 

Jisses med många tv-serier det är jag vill se just nu! Vet inte hur jag ska få tid till allt. Svaret på den frågan är nog att jag inte kommer att få tid till allt (tyvärr). 

Jag har ju ägnat hela vintern åt att ta mig igenom alla säsonger av den nya Doctor Who och därför inte sett så hemskt mycket annat i serieväg. Just nu ser jag om tredje säsongen av Game of thrones för att känna mig lagom uppdaterad inför fjärde säsongen i april. Men förutom detta har jag inte hunnit med så mycket mer i tv-serieväg.

Jag har sedan länge velat se Once upon a time (har dock redan sett första avsnittet och tyckte det var sådär men är villig att ge det en chans) och måste snart ta mig i kragen och se miniserien Camelot (som jag också sett ett avsnitt av och gillade skarpt).

Så sent som igår fick jag nys om en ny sifi-serie (typ) vid namn Continuum. Den handlar om tidsresande och verkade vara mycket lik The Sarah Connor Chronicles (som jag gillar skarpt) men huruvida de faktiskt gör det bra eller inte återstår att se.

Har nu tagit mig igenom Sagan om ringen, (vilket var ren njutning) och bestämt mig för att i alla fall läsa minst en bok emellan innan jag ger mig på Sagan om de två tornen. Stod framför bokhyllan imorse och hade lite beslutsångest, är många böcker där som jag är sugen på. Skulle man ta ett säkert kort och fortsätta med A dance with dragons? Men egentligen vill jag dra ut på det lite mer tills herr Martin säger lite mer konkret hur långt han har kommit på The winds of winter. Skulle man ge sig på steampunk/samuraj-crossovern Stormdancer? Den är inte så tjock och ska vara bra men det är första delen i en serie och jag vill egentligen inte börja på fler serier innan jag avslutat någon annan (säger hon som precis läst ut 25-delarserien Sanningens svärd...). Jag funderade länge och väl på om jag skulle ta och läsa hela Eragonserien. Jag har läst de två första för flera år sedan men tappade stinget lite när jag fick vänta på tredje och fjärde men nu är ju hela serien klar och det kan vara läge att läsa allihopa i ett stycke och avsluta den. Men ska jag vara ärlig har jag ingen lust. Har hört att slutet ska vara sådär ><

Till sist landade valet på The last light of the sun av Guy Gavriel Kay som jag köpte i somras. Den är fristående (YAY!) och ska vara en vikingafantasy (Woho!). Dessutom ska Guy Gavriel Kay vara en mycket bra författare enligt vad jag har hört och jag är nyfiken på om det stämmer.

Så nu är det vikingar som gäller för ett tag (och tentaplugg >< japp det är dags igen...)

 

Tänkte också förvarna om att jag ska operera min axel på onsdag och därför kommer att ha lite problem med att skriva inlägg på åtminstone en vecka. Så om ni undrar vad jag tagit vägen är det därför! Hoppas däremot att jag hinner läsa en hel del när jag ligger hemma och kurerar mig (och inte bara kurslitteratur då) samt titta på lite serier. Bara jag inte får för ont... 

Gammal bild men fortfarande olästa böcker som står i bokhyllan

 

Fattar ni?! Bokserien som jag har hållt på med sen gymnasiet har kommit till vägs ände. I december läste jag ut sista sidan i 25:e (!) delen och med det var det dags att lämna Richard, Zedd, Kahlan och magin i Midland för gott. Och ska jag vara ärlig är jag inte särskilt ledsen. 
Det som började så bra, och då menar jag genialiskt, superengagerande och nytänkade bra, blev runt bok 16,17 tråkigt, upprepande och fyllt med oengagerande sidospår. Tyvärr.

 

Missförstå mig rätt. Sanningens svärd är en makalös serie. Goodkind har skapat en värd fylld av magi, profetior, filosofi, historia och action med en huvudkaraktär som jag även efter seriens slut håller som en av mina favoritkaraktärer all time (läs mer om varför jag tycker så här). Men tyvärr, tyvärr håller det inte hela vägen. De oväntade vändningarna, välskrivna actionscenerna och intressanta karaktärerna byts sakteligen ut mot långdragna miljöbeskrivningar, sidovis med filosofiskt tänk och ingen som helst karaktärsutveckling.

Fram till cirka bok femton tyckte jag att Sanningens svärd var en riktigt bra serie att läsa. Jag förvånades över alla intressanta platser som Goodkind beskrivit. Midland känns genomtänkt och likt många andra fantasyförfattare har han ägnat mycket tid åt att konstruera en trovärdig värld. En fördel gentemot många andra serier är också att Richard själv är från en annan plats och man får följa hans upptäckt av Midland, magin och dess regler vilket gör det lättare att komma in i världen för läsare. Stort plus där!

Goodkinds storhet ligger helt klart i hans magisystem och hans sätt att väva in profetior i allt han skriver. Det är profetior, regler för profetior, förgreningar av profetior, självuppfyllande profetior, you name it. Allt handlar i slutändan om profetior även om Richard är mycket skeptiskt inställd till det hela. 
När jag läser förvånas jag över Goodkinds förmåga att få sin magi och sina profetior att låta fullständigt logiska och samtidigt rejält invecklade. Detta är seriens starka sida. I början varvas dessa profetior, magin och filosofin fint med handlingen som för boken framåt men någonstans i mitten känns det som om Goodkind börjar tappa fokus. Istället för handling skrivs sidovis med beskrivningar av byggnader och platser man redan har besökt flera gånger förut och till slut blir det så frustrerande att jag bara vill skrika: "Men vi var ju där i förra boken! Jag vet vilken färg det är på stenen ffs!" Vidare börjar filosofin ta en större och större plats i serien och även här blir det rejält långdraget med utförliga beskrivningar av huvudpersonernas religiösa åskådning och livsfilosofi. Vilket var både nytänkande och intressanta första gången man hörde det. Inte när man för tredje gången i samma kapitel får läsa om det! 

Förutom detta inleddes andra halvan av serien med en ca tre bok lång sideplot med en huvudperson man aldrig träffat på tidigare. Jag hoppades (men tvivlade) på att detta tre böcker långa snedsteg skulle resultera i någon formidabel plottwist i slutet men icke. Det var bara utfyllnad. Suck.

Mycket utfyllnad blir det också med alla dubbla beskrivningar och långdraget filosofiskt snack. Med lite redigering hade serien lätt kunnat kortas ner 5-10 böcker (!) utan att själva kärnan skulle försvunnit. För när det väl händer något som för handlingen eller karaktärerna framåt är det fortfarande riktigt, riktigt bra. Då känner man igen första halvan av serien och tror för ett tag att författaren har ryckt upp sig, men tyvärr är så inte fallet. Goodkind sätter lite krokben för sig själv när han nästlar ner sig i allt onödigt och det känns som om han tappat bort sig själv och varför han började skriva serien lite. Hade allt fluff tagits bort och serien kortats ned hade serien varit bland det bästa som skrivits inom epic fantasy men som det är nu är jag mest ledsen över att han inte rodde i hamn något som var så bra i början. Så jäkla synd!

Men i vilket fall är Sanningens svärd en serie av episka proportioner, välarbetad och händelserik och värd att läsa om man bara har överseende med allt fluff i slutet.

 

Och en sak till. Jag läste böckerna på svenska. Gör inte det. 
För översättningen i serien kan vara den absolut sämsta jag någonsin varit med om. Den är så sjukt jäkla kass att jag ibland bara vill kasta böckerna i väggen.
T.ex. byter de namn på karaktärer halvvägs igenom. "Jägare" blir helt plötsligt "Chase" till exempel. Bara en sån sak. De överanvänder också vissa ord i vissa specifika böcker. t.ex. "råskinn" och "rappade väggar" vilket har gjort att jag hör sirener i huvudet så fort dessa ord dyker upp. Tack för den!

 

Over and out.

Ska man börja på Wheel of time nu? ;)

Sådär en månad efter alla andra (känns som om jag säger detta vid alla inlägg, 2014 kanske blir året då jag är konstant efter?) tänkte jag göra en resumé av 2013 à la vad för böcker och filmer jag läst, gillar och aldrig mer kommer att röra. Länkar titlarna till allt jag skrivit om någon vill läsa vidare ^^

 

Vi börjar med böckerna. 

Det har varit en jäkla blandning av olika sorters böcker det här året med allt från episk fantasy i form av Sanningens svärd (som jag nu har läst ut alla 25 delarna i, aaaaah, kommer tankar om det snart) och A song of ice and fire till steampunk à la Parasollprotektoratet och Clockwork Century . Vidare hann jag med en romantik/erotikbok i form av svenska Simona Ahrnstedts Överenskommelser, en zombiebok (typ) i form av Isaac Marions Warm Bodies (som jag också såg som film och älskade. Mycket parenteser här men så får det bli...), två klassiska barnböcker inom fantasyn; Ursula LeGuins Trollkarlen från Övärlden och Diana Wynne Jones Howls moving castle. Jag förskansade mig också i en svensk stad jag är mycket bekant med, nämligen Malmö som i Nene Ormes Udda verklighet förvandlades till något helt annat och läste även en nyklassisk bok vid namn Nattens cirkus av Erin Morgenstern som inte liknade något annat jag läst. Förutom detta hann jag med att inse att Joe Abercrombies Best served cold verkligen var iskall och förstå en gång för alla att jag nog är för gammal för YA-böcker även om det fortfarande är kul då och då. City of Bones av Cassandra Clare och Fallen av Lauren Kate lärde mig detta. 2013 var också året då jag läste min första bok av en egenutgivare, Porten av Astrid Ahlberg blev det och den gjorde mig verkligen inte besviken. Till sist hann jag med min första Neil Gaiman som lite oväntat blev The ocean at the end of the lane (och inte Stardust som jag planerat att läsa länge).

 

Puh, det var nog de flesta böcker jag hunnit med 2013. 25 stycken blev det, inte på långa väga lika många som en del andra bokbloggare men tillräckligt många för mig som fortfarande bara läser om jag har lust till det. Till råga på allt hade jag mitt jobbigaste år rent pluggmässigt och har hunnit med åtskilliga sidor till gällande vetenskapliga artiklar och dammiga kursböcker. Gäsp.

 

Vilka böcker utmärkte sig under 2013 då? 
Jag tog ju tag i A song of ice and fire vilket jag inte ångrar en sekund. Det är lätt det bästa jag någonsin läst, alla kategorier och det säger jag trots att jag inte läst senaste boken (måste ju dra ut på det lite så inte väntan till nästa bok blir så lång). George Martin är en mästare och alla sidor är ren njutning. Mer kan jag inte säga.

Förutom detta hann jag tyvärr bli trött både en, två och tre gånger på Terry Goodkinds Sanningens svärd. Serien som jag älskat tappade helt klart både fart och förmåga att hålla mitt intresse uppe efter bok femton. Tyvärr. Skriver mer om det snart.
En annan grusad förhoppning var Joe Abercrombie som blivit så hyllad. Jag läste 200 sidor, insåg att det sög och sket i boken. Inte min grej alls. 
Det var kul att få stifta bekantskap med steampunkgenren och jag tror jag gjorde rätt i att börja med Gail Carrigers självständiga och superroliga Alexia Tarrabotti! Helt klart de roligaste böckerna jag läst i år!
Nattens cirkus var också en minnesvärd läsupplevelse, drömlik och lågmäld men helt magisk. Helt unik faktiskt. 

 

Filmerna jag såg 2013 har jag inte lika bra koll på. Har inte skrivit upp alla men de flesta jag brytt mig om har jag skrivit om på bloggen.
I högen finns i alla fall World War Z (som jag lite oväntat tyckte var jättebra), The lone ranger (som jag lika oväntat tyckte var rätt kass), tredje Underworld-filmen (vilken var både bra och dålig beroende på om man gillar Selene eller action), Hanzel and Gretel (oooh I like!), Thor - The dark world (är fortfarande förvånad över hur lite de utnyttjade Christopher Eccleston) och The mortal instruments (en av de få filmer där boken inte var ett dugg bättre). Jag blev också ivägdragen på Star Trek - Into Darkness trots att jag inte sett första (haha!) och såg i slutet av året även Elysium där hela grejen kändes som en rip-off på Halo (och det trots att jag inte spelat spelet). Vidare hann jag med Catching fire (såklart) och den nya Conan-filmen (ett måste då man gillar Arnold, även om filmen i sig inte var något vidare). Såg även en av de sämsta filmerna jag någonsin sett; Abraham Lincoln, vampire hunter. Herregud! Den var så dålig att jag inte ens orkade skriva något om den.
En film som jag däremot kan prata mig varm om var Warm Bodies, så jäkla mysig, rolig och helt opretantiös att jag går sönder lite inombords! Love it!
Tog mig också igenom en av Tim Burtons nyare filmer: Dark Shadows vars största problem var Johnny Depp och helt klart är underskattad enligt mig (mycket bättre än t.ex. Alice i underlandet). 

Japp, det var nog de flesta filmer jag sett som är värda att nämna. Någon som sett och håller med eller inte håller med?

 

Tv-seriemässigt är min största upptäckt Doctor Who som jag nu är helt såld på. Jävlar vilken bra serie det är! Doktorn är min nya idol!

 

Whoop, whoop, det var nog hela 2013 för min del, jag hoppas att 2014 kommer innebära fler lästa böcker och en hel del avslutade serier (ehe!) samtidigt som filmåret kommer att avslutas med sista Hobbitfilmen. Det kan väl inte bli dåligt?