Touch of power av Maria V. Snyder - recension
Wow, till skillnad från Stormdancer som tog mig över en månad att läsa ut lyckades jag ta mig igenom Maria V. Snyders Touch of power på bara tio dagar. Och det trots att jag just då var i sluttampen på examensarbetet. Heja mig!
Jag har aldrig läst något av Maria V. Snyder innan trots att hon har skrivit en hel del och jag har hört mycket gott om henne. Hon har mest skrivit trilogier inom high fantasy, riktad mot en lite yngre publik (fast det skiter jag i som bekant) och det här är hennes senaste trilogi.
Healer series som denna trilogin kallas utspelar i det fiktiva Fifteen Realms vars befolkning plågas av nån sorts pest. Stora delar av rikena ligger i ruiner och de som är kvar kämpar om makten i en förändrad värld. Innan pesten dödade majoriteten av befolkningen fanns det helare i alla rikena men när pesten kom och inte kunde läkas av dessa skylldes helarna för att ha orsakat sjukdomen. Helarna jagades och dödades och när Touch of power börjar finns det bara en kvar, nämligen vår huvudperson Avry av Kazan. Avry är inte fullärd helare men har lyckats hålla sig undan inkvisationen utan att bli upptäckt och dödad. Men hur det än är så är det faktiskt bra med helare då och då och eftersom Avry är den enda som fortfarande är i livet är det många som vill använda hennes krafter för sina egna syften.
Healer series som denna trilogin kallas utspelar i det fiktiva Fifteen Realms vars befolkning plågas av nån sorts pest. Stora delar av rikena ligger i ruiner och de som är kvar kämpar om makten i en förändrad värld. Innan pesten dödade majoriteten av befolkningen fanns det helare i alla rikena men när pesten kom och inte kunde läkas av dessa skylldes helarna för att ha orsakat sjukdomen. Helarna jagades och dödades och när Touch of power börjar finns det bara en kvar, nämligen vår huvudperson Avry av Kazan. Avry är inte fullärd helare men har lyckats hålla sig undan inkvisationen utan att bli upptäckt och dödad. Men hur det än är så är det faktiskt bra med helare då och då och eftersom Avry är den enda som fortfarande är i livet är det många som vill använda hennes krafter för sina egna syften.
Touch of power var en underhållande bok, det kan man inte komma ifrån. Sidorna flög förbi och tempot är högt. Långa tidsperioder kan avhandlas på bara någon sida och det händer något precis hela tiden. På gott och ont förstås.
Jag tror att Touch of power är en perfekt sommarbok. Den kräver inte så mycket av läsaren, språket är enkelt, storyn är underhållande och det är högt tempo. Däremot hade jag, som gillar tjocka, långsamma böcker, gärna sett att Snyder byggt karaktärerna och världen lite mera och låtit det få ta lite mer plats. De personer som inte är direkt relevanta för handlingsutvecklingen beskrivs knappt alls och det gör att boken tappar lite substans och man direkt märker vilka partier/personer som är viktiga för handlingen eller inte. Lite förutsägbart blir det allt. Men jag tycker inte det gör så mycket för slutresultatet. Hur det än är gillade jag boken, har redan beställt de två andra delarna och läste ut den på bara någon vecka. Då kan det ju inte vara dåligt?
Som sagt, jag tror att Touch of power är perfekt om man är ute efter en lättsam men ändå välskriven fantasy att läsa i hängmattan nu under sommaren. Givetvis finns det en del vanliga YA-klyschor som t.ex. kärleksintresset som var uppenbart redan från sida tio ungefär, men ärligt talat, ibland är det skönt med lite klyschor också. Vissa böcker anstränger sig så mycket för att vara nytänkande och egna att de liksom kvävs av sig själva och då kan Touch of power vara skönt traditionell. Inga överraskningar, inga konstigheter bara helt vanlig, fartfylld fantasy.
Jag tror att Touch of power är en perfekt sommarbok. Den kräver inte så mycket av läsaren, språket är enkelt, storyn är underhållande och det är högt tempo. Däremot hade jag, som gillar tjocka, långsamma böcker, gärna sett att Snyder byggt karaktärerna och världen lite mera och låtit det få ta lite mer plats. De personer som inte är direkt relevanta för handlingsutvecklingen beskrivs knappt alls och det gör att boken tappar lite substans och man direkt märker vilka partier/personer som är viktiga för handlingen eller inte. Lite förutsägbart blir det allt. Men jag tycker inte det gör så mycket för slutresultatet. Hur det än är gillade jag boken, har redan beställt de två andra delarna och läste ut den på bara någon vecka. Då kan det ju inte vara dåligt?
Som sagt, jag tror att Touch of power är perfekt om man är ute efter en lättsam men ändå välskriven fantasy att läsa i hängmattan nu under sommaren. Givetvis finns det en del vanliga YA-klyschor som t.ex. kärleksintresset som var uppenbart redan från sida tio ungefär, men ärligt talat, ibland är det skönt med lite klyschor också. Vissa böcker anstränger sig så mycket för att vara nytänkande och egna att de liksom kvävs av sig själva och då kan Touch of power vara skönt traditionell. Inga överraskningar, inga konstigheter bara helt vanlig, fartfylld fantasy.
