Mockingjay part 1 - recension

Publicerad 2014-11-22 14:49:18 i Allmänt, Dystopi, Filmer, Recensioner,

Igår var jag och såg Mockingjay och det kan ju inte beskrivas som något annat än en smärre pärs.
Herrejävlar vad mörk den var!
Spoilervarning f.ö.
Handlingen var ju som den var. Jag menar första halvan av boken är ju i princip en enda lång plåga till de faktiskt börjar slåss mot huvudstaden och saker och ting typ börjar ordna sig. Eller ja, ingenting ordnar ju egentligen sig i deras värld men ja. Ni fattar.
Så ja, det hände ju egentligen inte så mycket mer än att de lyckades ta de enda ljusglimtarna som tidigare funnits och trampa på dem.
Hade det inte varit för att i stort sett alla skådespelare var helt fenomenala hade jag gäspat mig igenom hela filmen för ärligt talat så händer det inte mycket. Men så blev det inte. Istället satt jag där och kände bara: "Jag orkar inte mer!" 
För de har faktiskt gjort helt rätt, istället för att fokusera på handlingen som inte finns har de verkligen gått in för att få publiken att känna sig bedrövlig och förmedla Katniss svåra sits. 
Jag kände inte ett så stort behov att gråta som jag gjorde i Catching fire, istället kände jag bara en stor klump i magen och känslan av att jag helst ville gå ut för att jag inte orkade se mer. Det började ju redan med scenen när Katniss åker tillbaka till 12 och de visar en hel gata full av sönderbrända kroppar. Det tillsammans med Lawrences fantastiska rollprestation gjorde att man verkligen fick det där fruktansvärda slängt rätt i ansiktet. Det fortsatte med bombningen som överträffade många bunkerscener från andra världskriget, total klaustrofobi och när man mellan dessa scener trodde att man skulle få lite andrum fick man istället se Peeta se alltmer plågad ut på diverse tv-skärmar. 
Det tog ju inte särskilt lång tid att räkna ut att de skulle bryta med att avslöjandet att Peeta blivit helt hjärntvättad och nu tror att Katniss är roten till allt ont ungefär. Det i sin tur gjorde nog att jag tyckte att resten av filmen var mycket mer brutal, just för att Katniss tror att allt blir bra bara hon får hem Peeta och så skiter det sig så kopiöst när hon inser att hon blivit lurad. Usch.

Så ja, tråkig handling men fruktansvärt pyskologiskt jobbigt att titta på blir betyget för Mockingjay Part 1. För min del tycker jag gott att de kunde ha höjt åldersgränsen till 15 år, att visa avrättningar, sönderbrända kroppar och den psykologiska skräcken som genomsyrar hela filmen och tycka att 11 är en lagom ålder känns för mig rätt psykat. Jag menar jag är över 20 och jag tyckte det var fruktansvärt.
 

Kommentarer

Postat av: Gabriella

Publicerad 2014-11-22 17:14:03

Kan inte heller förstå att de tycker den är lämplig för 11-åringar.. Vet inte om det kanske bara är vi som är känsliga eller något? Tyckte i alla fall också att den var rätt jobbig att titta på. Och så är det ett helt år till nästa, suck ^^

Svar: Jag tror inte vi är känsliga, herregud man måste ju sakna nåt om man inte tyckte den var hemsk, enligt migOrkar inte att de delade upp den bara, som du säger ett helt år tills nästa och det hände liksom inte så mycket. Tyckte så synd om min kompis som inte läst böckerna och bara: "Men, men, men det kan ju inte sluta sådär!!!"
giz.blogg.se

Postat av: Fröken Cocco Sohl

Publicerad 2014-11-22 18:11:56

Blir bara mer och mer wtf?? ju mer jag tänker på åldersgränsen alltså..
Håller med dig om att de verkligen gjort filmen stark och att det är skådespelarnas insats som lyfter handlingen som precis som du säger är rätt långsam. Det händer inte mycket men tempot pendlar vansinnigt mycket. Jag gråter inte speciellt ofta på bio längre men jag grät när:
-Man kunde läsa Cinnas hälsning till Katniss i modeskisserna, fyfan alltså Cinna är typ bästa goda fén som någonsin skapats. Jag älskar honom. Ville typ bryta ihop helt och gråta ut hans orättvisa öde men kändes lite väl tidigt i filmen för att släppa kontrollen.

- När de avrättade folk i alla kvarter för att göra exempel av dem

- När the lumbers sprängde sina peacekeepers

- När distriktet närmast The Capitol sprängde vattendammen och sjöng Hangingtree.

- Sen var det ganska lugnt ett tag tills jag och Emmy helt synkade bröt ihop fullständigt när Finnick fick träffa Annie. Emmy har inte ens läst böckerna men har fattat hur fina de är. Fan nu börjar jag gråta igen.

Svar: Jamen eller hur! Det känns som om de har någon komplicerad algoritm över typ hur många liter blod per sekund det får vara i en film för att få 15 och i villvervallan glömmer bort hur man faktiskt uppfattar psykologin. Jag tyckte den var en av de jobbigare filmerna rent psykologiskt jag sett på länge. Usch!Åh, Cinna </3 det var såå hemskt i Catching fire när de bara slår ned och släpar iväg honom!
Ja, man gillar liksom Annie innan man har träffat dem haha! Förstår helt grejen, så hemskt i part 2 bara...
giz.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela