Dags för ny spännande svensk fantasy! Gabriella Kjeilen var snäll och skickade sin första bok, Mellody Looh Födelsemärket till mig för några dagar sedan. Det är YA-fantasy så vitt jag förstår det och jag har redan läst första kapitlet! 

Alltid spännande med nya svenska författare som skriver fantasy!

Då var första boken i 3 på 3-utmaningen utläst. Heja mig! 

Jag har ju som bekant valt vattenvarelser som årets tema och första boken ut är Kit Whitfields In Great Waters. Kit Whitfield är ingen författare jag läst tidigare och såvitt jag vet har hon bara skrivit en bok till, Bareback heter den. Detta ledde alltså till att jag inte alls vad jag hade att vänta mig när jag slog upp boken, spännande!

 

In Great Waters utspelar sig i ett alternativt England där en skakig allians mellan olika klaner av vattenvarelser och olika länder råder. Denna annorlunda form av symbios startade när Angelica, halvt människa, halvt vattenvarelse klev upp ur djupet utanför Venedig och erbjud Venetiarnerna sitt och sin klans stöd mot utbyte av en allians och skydd från andra klaner. Sedan dess har bara ättlingar till Angelica fått regera i Europas olika kungahus och oäktingar, halvt människa halvt vattenvarelse straffas obevekligen med döden för att dessa inte ska kunna utmana maktpositionerna. Detta har lett till att alla kungahusen lider av allvarlig inavel och för varje generation blir ättlingarna mer och mer groteska, eran är på väg mot sitt slut och den gamla ordningen vacklar.
I en sådan värld växer Henry och Anne upp. De är likadana, halvt människa halvt vattenvarelse men är födda med helt olika förutsättningar. Anne är yngst i Englands kungafamilj och växer upp i skuggan av sin äldre syster som både är vackrare och mer utåtriktad. Men trots att hovet försöker undanhålla det för henne ser Anne sin mor Erzebet kämpa för att behålla kontrollen över ett allt mer osäkert och instabilt kungadöme. Trots att hon egentligen är tillbakadragen gör Anne allt för att hennes mor ska uppskatta henne och allt eftersom åren går förstår hon att om England någonsin ska klara sig måste hon använda allt sitt mod och sin intelligens.

Henry är oäkting, utstött och lämnad att dö av sin mor från havet men istället uppfostrad i hemlighet med visionen att han någon gång ska ta över Englands tron. Henry är ovan vid livet på land och har ett rakt sätt och en ärlighet som får folk att rygga tillbaka. Men trots att olika personer försöker göra honom till en troninkräktare har han själv en enorm vilja och ett eget sätt att få som han vill.
Deras vägar kommer inte helt oväntat att korsas men hur och vem som överlever sammandrabbningen är inte klart förrän på sista sidan.

Jag kan utan att överdriva konstatera att det här var en av de mest annorlunda böckerna jag har läst. Whitfield sätter ribban redan de första sidorna med att ge en inblick i hur det kan vara att leva under ytan. Det är inga människolika Arieltyper i den här boken direkt. Vattenvarelserna är inte ett dugg som människor, de är rovgiriga, lever med en ständig rädsla för andra varelser i djupen och är du inte tillräckligt stark stötts du ut. Hierarikierna är tydliga, den starkaste leder helt enkelt. Men inte bara det. Whitfield har lyckats med konststycket att få en att sätta sig in i hur en person som levt hela sitt liv under vatten kan känna sig på land. Att helt plötsligt inte vara tyngdlös, att luften snarare hämmar än lyfter dig, hur det är att helt plötsligt se saker klart flera mil bort och hur gränser runt en ö blir meningslösa för landet fortsätter under ytan. Allt detta förklaras och filosoferas mycket om genom hela boken och man märker hur länge Whitfield måste suttit och funderat på detta innan hon skrev ned det. Förutom perspektivet är också hennes språk lika flytande som havet hon beskriver, man kan ju inte låta bli att bli imponerad av en så okänd författare med ett så vackert språk!
Handlingsmässigt är väl inte boken den mest händelserika direkt. Det är en del händelser på lagom avstånd från varandra genom hela boken vilket gör den väldigt välbalanserad men man ska inte läsa den här boken för spänningens skull. För min del tog det nästan en månad att avsluta den men jag tror såhär i efterhand att det nästan var bra. Den behövde lite tid och eftertanke mellan varven innan man tog upp den igen helt enkelt. 
Nej, In Great Waters är inte direkt en spänningsroman istället kan man sitta och njuta av perspektivet, den välgenomtänkta bakgrunden och Anne, älskade Anne! Vilken enormt bra person att läsa om, äntligen en ordentligt skriven mänsklig kvinnlig karaktär. Hennes öde och hennes oro är riktigt, riktigt välskriven. 

 

Så första 3 på 3-boken var långsam, kanske lite väl långsam men med ett vackert språk, intressanta perspektiv, välporträtterade karaktärer och en intressant bakgrundshistoria. Jag hoppas Whitfield fortsätter att skriva! 

Nu är första boken i 3 på 3-utmaningen utläst! Woho! Det tog längre tid än väntat men jag skyller på omvälvande livssituation just nu (dock positiva förändringar!). Recension kommer inom kort och nu är det istället dags att läsa ut Etiquette and Espionage som jag la åt sidan för att hinna med In Great Waters. Samtidigt har jag börjat på The steel remains som ingår i min fantasyhöst. Båda imponerar än så länge så det här blir nog bra!

Jaha, då har jag sett avsnitt två i senaste säsongen av Doctor Who. Och vad ska jag säga. Tyvärr är jag inte direkt överväldigad och om jag ska vara ärlig var det ett rätt tråkigt avsnitt, jag menar allvarligt talat, är vi inte jäkligt trötta på Daleks? De har blivit så överanvända de senaste säsongerna att jag knappt lyfter på ögonbrynen längre. Istället drömmer jag mig tillbaka till skräcken som lyste i Ecclestons ögon när den första daleken dök upp i första säsongen. Då bara en Dalek kunde förinta hela universum. Det var tider, det! Nu gäspar jag mest och detta avsnittet var inget undantag. Inte heller i detta avsnitt fick jag så mycket kött på benen gällande hur Capaldis doktor kommer att bli. Jag gillar hans identitetskris, att han inte vet om han är god eller ond längre men på något vis blir det lite tråkigt med en icke-exentrisk doktor. Dessutom är Clara en inte så exentrisk följeslagare heller så det hela blir lite platt, vi behöver en Donna alltså! Men jag hoppas det tar sig, jag känner fortfarande att jag inte riktigt kan uttala mig om Capaldi som sådan. Däremot avsnittet var ingen höjdare, så mycket kan jag säga. 

Dock kan de lägga till ytterligare en skådespelare som varit med i både Game of thrones och Doctor Who till listan haha! Vet ni vilken jag menar?

Efter att ha arbetat häcken av mig hela sommaren har jag unnat mig en rejäl bokbeställning hos Adlibris. Förutom en kursbok blev det följande böcker:

 

Shadow and bone av Leigh Burdago som jag blivit tipsad om från många håll. Ryskinspirerad fantasy låter ju spännande måste jag säga!

 

The Brides of Rollrock Island av Margo Lanagan som är en av böckerna i 3 på 3-utmaningen.

 

Shades of milk and honey av Mary Robinette Kowal som beskrivs som Stolthet och Fördom med magi. Trevligt, trevligt!

 

Dreadnought av Cherie Priest som är andra delen i Clockwork Century. Jag gillade första delen Boneshaker väldigt mycket (recension här) och hoppas denna delen är lika bra!

 

The steel remains av Richard Morgan som jag skrivit om tidigare och som jag planerat att läsa i min high fantasy-höst.

 

Monstrous Beauty av Elizabeth Fama  vilken är tredje boken i min 3 på 3-utmaning om vattenvarelser.

 

I förra veckan bänkade sig jag och pojkvännen för att se första avsnittet av nya säsongen av Doctor Who. Det var ju doktorsbyte i vintras när Matt Smith regenererade till Peter Capaldi och så nu, efter månader av väntan var det äntligen dags att med skräckblandad förtjusning se vad det skulle bli av serien nu. 

 

Jag gillade det nya introt även om det skilde sig markant från tidigare versioner, dock kul när det verkar som de inspirerats av steampunk litegrann. 

 

Avsnittet i sig var väl inte det mest spännande jag sett av Doctor Who, (vad var grejen med dinosaurien?) istället fokuserade de på Doktorn och Clara och deras relation vilket jag tyckte var bra. Jag tror tanken var att Clara skulle symbolisera tittarna och den där jobbiga, tvivlande känslan som alltid infinner sig när de precis bytt doktor. Hennes tvivel och ifrågasättande kändes precis rätt i detta första avsnitt. För, om vi ska vara ärliga, det är en jäkla skillnad på Matt Smith och Peter Capaldi och då menar jag inte bara åldersmässigt. Men jag tyckte ändå att de lyckades relativt bra. Jag var rädd att de bara skulle kasta oss in i den nya doktorn och låtsas som ingenting och blev därför positivt överraskad när de istället valde att ta det lite lugnare och sätta ord och bild på tvivlen hos publiken. Det kändes skönt och jag är tacksam över att de förstod oron över Capaldi som doktor och tog den på allvar.

Capaldi i sig fick vi inte se jättemycket av, det var, som nämnts ovan, mer fokus på Clara, Madam Vastra och de andra än på själva doktorn. Han betedde sig mest som de brukar göra efter regenerering, halvt sinnesjukt och mest förvirrande och jag fick därför fortfarande ingen klar bild av hur Capaldis version av doktorn kommer att bli. Vi får se om de fokuserar mer på honom i nästa avsnitt.
Alltså återstår det att se om Capaldi kan axla manteln och göra en lika bra doktor som Smith, Tennant och Eccleston gjort, jag är inte övertygad än.

 

Dock måste jag ju säga att jag älskar avsnitten i viktorianska London! Och detta avsnitt var starkt steampunkinfluerat också, mer sånt tack!

Nu är hösten i antågande ,även om jag förlängde sommaren några dagar med att åka söderut, och eftersom jag är så pepp på 3 på 3-utmaningen tänkte jag sätta upp en egen utmaning åt mig själv. Eller snarare ett hösttema, nämligen svärd, drakar och medeltida världar. Med det menar jag helt enkelt vanlig traditionell high fantasy. 

Den senaste tiden har jag mest läst alternativ fantasy. Det har varit dystopier, steampunk, japanskt och även lite sifi och historiska romaner men inte direkt någon vanlig fantasy och eftersom jag faktiskt driver en fantasyblogg känner jag att det är dags för en rejäl dos sådant i höst. 

Så planen är helt enkelt att läsa så mycket high fantasy jag kan och dessutom beta av högen med olästa böcker i bokhyllan samtidigt, att det sen råkade bli några svenska författare ser jag bara som ett plus!

 

Planen är att läsa följande böcker:

 

The steel remains av Richard Morgan som inte är särskilt tjock och dessutom ska vara härligt nytänkande med en homosexuell huvudperson. Bloggen Bokstävlarna rekommenderade den och hon brukar veta vad hon snackar om!

 

The dragons path av Daniel Abraham som jag började lite försiktigt för något år sedan men av någon anledning la ned. Jag tror dock att boken är riktigt bra om jag bara kommer in i den. Flera POV's och en författare med tighta band till George Martin kan ju inte vara dåligt alltså!

 

The red knight av Miles Cameron där drakar inte verkar vara några gullegulldjur direkt och där byarna betalar stora pengar för att inte bli plågade av bestarna.

 

Scent och magic och Taste of darkness av Maria V. Snyder som är fortsättningen på Touch of power jag läste i början av sommaren (recension här) och som jag gärna vill avsluta. Man får alltid ta chansen att avsluta en serie när man kan ;)

 

Fred så gyllene av Stefan Hagel som så snällt fick skickat till mig av Undrentide i våras och som stått och glimrat i bokhyllan sedan dess. Svensk high fantasy finns det inte jättemycket av men denna är ju det och verkar dessutom falla mig i smaken utmärkt!

 

Svavelvinter av Erik Granström. Men vad är det här? En svensk till? Japp, svavelvinter köpte jag när den precis kom ut men den har av någon anledning blivit stående i bokhyllan sedan dess helt oförtjänt. I början av sommaren tog jag upp och fingrade lite på den och insåg att vafan, det här borde jag gilla och nu känner jag att det är dags när den tredje delen precis kommit ut.

 

Sådär, det var den läsning jag planerat. Det är inte säkert att jag hinner med allt men jag ska göra ett tappert försök. Är den någon som vill hänga på mitt hösttema så är ni mer än välkomna! Det är ju inte de vanligaste böckerna men nog måste det väl finnas någon därute som är sugen på åtminstone en av dem?