Mad Max Fury Road

Publicerad 2015-08-03 18:31:32 i Allmänt, Dystopi, Filmer, Reflektioner,

Jag såg ju Mad Max Fury Road härförleden. Den vart ju bra. Oväntat bra faktiskt. Kanske var det mest Carlize Therons förtjänst (gud, den kvinnan är bra!) men det kan också bero på avsaknaden av dialog eller den fantastiska estetiken. Hur som helst, se den och förundras över att det faktiskt finns actionfilmer som vet vad de gör.
 
 

Tips - What we do in the shadows

Publicerad 2015-05-07 16:49:00 i Allmänt, Filmer, Paranormal, Tips,

För någon månad sedan blev jag tipsad av en vän om komedin (typ) What we do in the shadows. Den är gjord av gänget bakom Flight of the conchords (som jag inte har någon som helst koll på men ni som läser kanske har) och ligger väl i stil med humorn i det. Filmen är något så konstigt som en påhittad dokumentär om hur det är att vara vampyr på Nya Zeeland idag. 
Ett dokumentärteam får följa vampyrerna Vladislav, Viago och Deacon som försöker leva med sina ganska extravaganta personligheter och begäret efter mänskligt blod samtidigt som de får hantera vardagliga problem som vem som städar i lägenheten, hur man ska ta sig in på nattklubbar (ni vet, man måste ju bli inbjuden) och försöka hänga med i dagens mode (tiden flyger ju förbi så fort när man är flera hundra år gammal). Som tur är får de snart "hjälp" av en alldeles nybliven vampyr som bl.a. hjälper dem med Skype och annat smått och gott. 
Som ni förstår är den riktigt, riktigt rolig! Jag har ju som bekant ofta problem med komedier (ärligt talat, så många finns det inte i klass med t.ex. Death at a funeral (den brittiska varianten givetvis, vi ignorerar allt annat)) där humorn inte bara är rätt i ansiktet på dig utan lite mer underfundigt rolig och spot on så att säga. What we do in the shadows är precis som jag vill ha det. Den har inga jätteavancerade specialeffekter och ingen superepisk story men sättet de filmat på och dialogen är klockren, jag skrattade i stort sett hela tiden.
Så mitt tips, se den, eller se åtminstone trailern och fnissar du till en enda gång under den, se filmen direkt!
 
 

Kostymdramahelg - Topp tre wuxia-filmer alla människor borde ha sett!

Publicerad 2015-05-02 16:00:00 i Allmänt, Filmer, Tips,

Jag är ju som bekant med i Vildvittras kostymdramahelg i helgen och mitt ämne på temat blir martial arts-filmer i historisk miljö! För är det något som är kostymdrama så är det asiatiska filmer som utspelar sig under historisk tid, så kallade wuxia-filmer. Jag har tyckt om denna sortens filmer sen jag var så pass gammal att jag klarade av att läsa texten och försöker se de flesta inom genren. Det är dessutom mycket uppfriskande att slippa engelskan och de amerikanska skådespelarna ibland. Samtidigt brukar asiatiska filmer lyckas bättre med att få med kvinnor som är likvärdiga männen, både i form av färdigheter med svärdet och personlighetsmässigt; männen kan vara lika svartsjuka och ränksmidande som kvinnorna. 
Det finns ju en hel uppsjö av dessa typer av filmer, många ganska dåliga men jag tänkte här lista de tre som jag anser vara bäst. Jag tar dock gärna emot tips på andra bra om ni vet någon! ^^
 
3. House of flying daggers
House of flying daggers centreras runt en ung kvinna vid namn Mei, dotter till den mördade ledaren för en order som har som mål att utrota Tandynastin och Jin, en ung poliskapten som tillsammans med sin överordnade kommer på en plan att en gång för alla slå ut ledarna för ordern genom att låtsas befria Mei från fängelset i hopp om att hon ska leda dem till ledaren för ordern. Men allt är inte som det verkar och det hinns med både en och två vändor innan historien är fullt förklarad. 
Men man tittar ju inte på sådana här filmer för den komplexa plotens skull utan för scenografin och här är House of flying daggers inget undantag. Även om effekterna ibland är lite väl extravaganta bjuds man på en lågmäld film där varje scen får ta tid och fokus lagts på landskap och färg istället för dialog. Särskilt slutscenen är något riktigt extra där en fight utspelar sig på en äng och träden skiftar från höstfärger till snö. Mycket vackert!
Det är på något vis skönt med filmer där det inte pratas för mycket, där bildspråket får tala istället för skådespelarna och det lyckas verkligen House of flying daggers med. Den lågmälda framtoningen fungerar så bra ihop med de färgladda kostymerna och landskapen så att allt känns som en enda lång tavla.
2. Hero
Hero är regisserad av samma regissör som House of flying daggers vilket märks på vissa sätt men på andra sätt är det en helt annan film. Jet Li har (delvis) huvudrollen vars rollkaraktär Namnlös har chansen att lönnmörda kejsaren efter att ha lyckats röja tre av dennes största fiender ur vägen. Genom denna bedrift får han komma inom hundra steg från kejsaren för att ta emot sin belöning och har då ett ypperligt tillfälle att utföra sitt dåd. Men även här är allt inte som det verkar och allt eftersom kejsaren frågar ut Namnlös om hans historia får vi följa händelseutvecklingen som ledde fram till där han är nu men allt eftersom filmen fortgår ändras historien och man får se flera olika scenarion innan finalen. Varje version har en egen färg; vit, grön, blå, röd och det är inte förrän i slutet man får reda på vilken av färgerna som var den riktiga. Ett intressant och finurligt koncept som dessutom är mycket vackert, rent filmiskt. Ziyi Zhang är med även i denna även om hon bara har en liten roll här i, dessutom ser vi Maggie Cheung och en hög andra relativt kända personligheter i kinesisk film. 
Hero har mycket mer dialog än House of flying daggers och även själva handlingen är mer komplicerad då den tar upp mer kontroversiella ämnen och dessutom är väldigt mångfasseterad med de olika versionerna som läggs fram. Effekterna är mer nedtonade i denna och fokus läggs på avancerad svärdskonst och scenografi istället för extravaganta kastknivar vilket också gör att filmen känns mer äkta. Varje version har också förutom sin egen färg ett eget landskap som kan vara en sjö, öken etc. Mycket påhittigt och mycket behagligt att titta på!
1. Crouching tiger, hidden dragon
Föga oväntat blev Ang Lees mästerverk etta på listan. Det är få filmer som kan mäta sig med denna och ända sedan jag såg den för första gången (när jag var alldeles för ung, egentligen) har jag älskat den. 
Handlingen är satt på 1700-talet, alltså mycket senare än de andra filmerna och kretsar kring den gamle svärdsveteranen Li Mubais (Chow-Yun Fat) svärd Green Destiny. Svärdet ska transporteras av hans vän och hemliga kärlek Yu Shu Lien (Michelle Yeoh) men blir stulet av en ökänd tjuv och krigare kallad Jaderäven och filmen går sedan i korta drag ut på att återställa svärdet till dess rättmätiga ägare. Men det är inte riktigt allt för Crouching tiger har en uppsjö av genomarbetade karaktärer,alla med sina egna livshistorier och öden som följs ingående och noggrant under hela filmen. Ingen karaktär är mindre viktig och ingen lämnas åt sidan. 
Detta leder till att handlingen är relativt avancerad och det gäller att hänga med annars är man snart mycket förvirrad. 
Men förutom en bra handling är Crouching tiger så mycket mer. Det är fantastiska miljöer och fantastiska fightingscener som trots att de är helt överdrivna känns mycket äkta, framförallt eftersom Lee har använt sig helt av rep och ej specialeffekter. Snälla kan inte fler vara så grundliga i sitt filmskapande?! Det här är action som inte känns påklistrad, som är där av en anledning; att den tillför filmen något. Sedan skulle jag också vilja påstå att fighten mellan Michelle Yeoh och Ziyi Zhang är en av de bästa fighterna all time, särskilt eftersom man verkligen ser hur duktiga skådespelarna är på det de gör, tagningarna är nämligen ovanligt långa för en fight. Bra där!
Så summa sumarum, Crouching tiger är en film som både känns väldigt äkta och verklighetstrogen men som ändå är något helt unikt. Ska ni bara se en wuxia-film skulle jag vilja att ni såg denna!
 
 

Tips - Constantine

Publicerad 2015-04-03 17:26:53 i Allmänt, Filmer, Paranormal, Tips,

Jag tänkte tipsa om filmen Constantine i brist på nya böcker och tv-serier att skriva om. Constantine är löst baserad på serietidningen med samma namn och handlar om John Constantine som kan se och interagera med både himmel och helvete, något han använder genom att arbeta med excorcism etc. Han själv försökte ta sitt liv och är därför dömd till att få tillbringa livet efter detta i helvetet något han förtvivlat försöker ändra på. Notera att jag också menar filmen Constantine och inte tv-serien för det finns tydligen en sådan också. 
John Consantine spelas av Keenau Reeve och honom kan man ju ha delade meningar om men i den här filmen gör han det riktigt bra. Förutom honom finner vi Rachel Weisz som tuff polis, Peter Stormare som Satan, Shia LaBeouf som Constantines medhjälpare och Tilda Swinton som ärkeängeln Gabriel. En ganska salig blandning individer alltså.
Det jag tycker om med Constantine är att den verkligen inte håller en i handen. Har man inte så bra koll på biblisk mytologi och annat kan det ta några gånger innan man faktiskt förstår handlingen fullt ut. Men jag tycker det är uppfriskande skönt, här är det ingen som förklarar ploten i onödan, de tar helt enkelt för givet att du som tittare hänger med. Dessutom tycker jag om att de snurrar till det lite med de traditionella aspekterna, framförallt eftersom de har gett rollen som Gabriel till en kvinna men även för att det inte pratas så särskilt mycket om Gud. Gud är liksom något ouppnåligt fenomen som alla strävar efter men som ingen egentligen vet vad är och dessutom får hela religionsbiten sig en törn när det förklaras som att varje mänsklig själ bara är en vadslagning i kampen mellan himmel och helvete. Man får mycket bättre relation till Satan och Gabriel till exempel.
Men som sagt, framförallt gillar jag att den inte förklarar så mycket, det läggs ingen tid på onödigheter utan här förs handlingen framåt vare sig du fattar eller inte. Ett bra exempel är när Constantine ska ta sig in i helvetet för att leta efter Angelas syster och han tar upp en katt i famnen. Angela ser lite orolig ut varpå Constantine säger utan mer förklaringar: "Katter är bra, halvt där, halvt här." Och sen var det inget mer med det.
En annan apsekt jag gillar är själva känslan i filmen som är rätt rå, lite tech noir på sitt eget vis. Det är knäppa prylar som skjutvapen i form av stora kors och en jäkla massa cigarretter, men utan att det blir löjligt. Det är inte många filmer där ärkeängeln Gabriel helt casually snackar om att det är dåligt att röka när föremålet för uppvaktningen uppenbarligen skiter ett långt stycke i det för han vet att han kommer att hamna i helvetet ändå.
Sen är den väl inget mästerverk direkt men det är helt klart en spännande film som inte påminner om så mycket annat.
 

En såndär lista...

Publicerad 2015-03-12 09:03:00 i Allmänt, Böcker, Filmer, Reflektioner, Tv-serier,

Senaste böckerna jag läste: läsåret 2015 har startat uruselt. Tror jag har läst 2 böcker sedan årsskiftet ungefär. Dreadnought som var skitbra och steampunk när den är som bäst och Delad identitet som är svensk fantasy i framkant.

Böcker jag läser just nu: Vid min säng ligger Eragon som jag såhär femton år för sent tänkte ta och avsluta (har bara läst tom. andra boken) tillsammans med Kodnamn Verity som jag köpte på bokrean. På toan (jag har ingen täckning på toan alltså gäller gammal hederlig toalettlektyr) ligger andra delen av Maria V. Snyders Healer series Scent of magic. Den är rätt tråkig men jag kämpar på. Som kontrast till de andra två har jag även börjat på Susan Hills Kvinnan i svart (också ett reafynd) men den verkar vara halvkasst översatt tyvärr.

Böcker jag ser fram emot: Winds of winter. 'Nuff said.

Senaste filmerna jag såg: Maze runner, The theory of everything (som var jättebra, grät som ett barn. Se den!) och The Wolverine (som mest var ett enda stort gäsp).

Filmer jag ser fram emot: Kan inte komma på en enda film jag ser fram emot just nu. Mockingjay part 2 såklart men jag har överlag tappat intresset för film litegrann. Konceptet tv-serie är så mycket mer lockande för mig just nu. Men jag kan ju inte säga att jag inte är nyfiken på Terminator Genesys heller.  

Senaste teveserierna jag såg: Här händer det lite mer! Teen Wolf säsong 3, dat säsongsavslutning liksom! Även Smallville till frukosten varje dag och Once upon a times senaste säsong. Gänget från Frost dök upp! Svenska Jordskott (som har tråkat ned sig något efter ett ganska inspirerande pilotavsnitt) och även ett avsnitt av Fortitude (glaciärforskare på Grönland måste man ju ha koll på!)

Teveserier jag längtar efter: Outlander kan börja bums så jag kan få se Sam Heughen i kilt och bar överkropp igen. Givetvis också Game of thrones men jag har lite onda aningar om denna säsongen. Vi får se om jag blir motbevisad. 

Musik jag lyssnar på just nu: Rammstein går varmt oavsett om jag är ute och springer, lagar mat, pluggar eller bloggar. Lagom hårt, lagom lätt att sjunga med i, lagom provocerande kul. Till Lindemanns röst funkar till allt helt enkelt.

Musik jag ser fram emot: Nightwish släpper nytt nu i mars vilket genererar glädjeskutt hos mig. Ni som känner mig vet ju att jag har haft dem som stående favoritband sen jag gick i sexan ungefär och nu när de har slagit sig i lag med fantastiska Floor Jansen är förväntningarna skyhöga!

 

Om Dylan O'Brien, facket tonårsdystopi och produktioner som lyckas sticka ut

Publicerad 2015-03-08 18:07:16 i Allmänt, Dystopi, Filmer, Paranormal, Reflektioner, Tv-serier,

Med risk för att bli långtråkig och låta som om jag vore 15 igen blir det här ett något förvirrat inlägg om lite olika saker som farit genom mitt huvud och förbi på min skärm den senaste tiden.
Jag har ju som bekant tagit upp Teen Wolf igen. Och med sitt töntiga namn, supersnabba och helt uppåt-väggarna handling kan man säga vad man vill om en serien men en sak är säker. Den är otroligt nog engagerande. Igår natt såg jag klart tredje säsongen och jag tror fantamej att jag inte varit så känslomässigt inne i en serie sen jag såg Ned Starks huvud rulla i första säsongen av Game of thrones för ganska många år sedan nu. Inte för att Teen Wolf är i närheten av Game of thrones. Men på nåt sätt har karaktärerna krupit in under skinnet på mig och under slutscenerna av finalen (som f.ö. innehöll varulvar, onis, japanska tjejer med katanas och en besatt huvudkaraktär som mest påminde mig om Constantine, japp det är Teen Wolf i högform) satt jag nervöst framåtlutad i sängen och vågade knappt blinka med risk för att missa något. Japp, helt sant. MTV's tonårsserie om varulvar har fått mig ur balans. Mycket oväntat. 
Givetvis är det mycket på grund av Stiles (som jag skrev om i förra inlägget) men även moralen, påhittigheten i handlingen och de andra karaktärerna har växt. 
Hur som helst funderade jag redan förra veckan på om Dylan O'Brien spelar Stiles så bra för att det är sådan han är eller om han är en så pass duktig skådespelare att han kan spela lika bra i någon annan produktion. Efter att ha konsulterat IMDB kom jag förtjust underfund med att han tydligen har huvudrollen i Maze runner vilken fick bli förra veckans film. 
Så här i efterhand kan jag ju lätt konstatera att han verkligen vet vad han gör. Det var riktigt påfrestande att se på när han spelade psykopatisk galning aka. besatt av en japansk yako (se bild nedan). Men nog om det nu.
Jag har inte brytt mig det minsta om Maze runner tidigare för jag har bara satt den i samma fack som Divergent. Ja, jag har faktiskt sett Divergent men jag tyckte den var så hilarious att jag inte ens orkade skriva nåt om den. Nej, jag fattar inte grejen med en missanpassad tonåring som har identitetsproblem och bara vill hänga med de tuffa kidsen trots att hon inte passar in. Jag pendlade mellan att gäspa och frustrerat skrika åt vad-hon-nu-heter-rådjursöga när jag såg den. Och när ni andra ser Four ser jag bara turken i Downton Abbey.Jag menar titta på bilden! Hon ser ju ut inte ens ut som om hon tar det på allvar själv. Och han ser ut att vara 40 år.
Hur som helst. Maze runner. Efter O'Briens insats i Teen Wolf var jag ju som sagt nyfiken på om han skulle hålla måttet i en annan produktion. Thomas, huvudkaraktären i Maze runner är ju inte direkt lik Stiles om man säger så. Men O'Brien slog mig på fingrarna och bevisade att han inte bara kan spela sarkastisk, tafatt tonåring. Det fanns inte mycket av Stiles i Thomas utan istället fick jag se en ganska plågad och bekymrad kille. Dessutom var filmen spännande, jag gillade hela konceptet med labyrinten, att man inte fick reda på mer än pojkarna i gläntan och att den vände runt historien ett par gånger så att jag inte var helt förberedd på slutet. Imponerande med tanke på hur lätt jag annars brukar kunna gissa mig till saker. När en film faktiskt lyckas hålla mig förvirrad ända in till slutminutrarna kan jag inte annat än att bocka och buga. För Maze runner var både genomtänkt och spännande. Jag kommer fortfarande ihåg att jag sådär en halvtimme in i filmen förvånat utbrast till pojkvännen: Men jag fattar inte! Jag bryr mig ju faktiskt om det här!"
Så av alla urban fantasy/dystopihistorier med tonåringar som huvudkaraktärer kvalar Maze runner faktiskt in rätt högt, inte långt efter Hunger Games faktiskt. Och jag fortsätter att låta mig imponeras av Dylan O'Brien. Men jag tänker inte läsa böckerna. Det får vara. 
Jag har också noterat att blogg.se numera satt tvångströja på oss bloggare och tvingat oss in i mobilanpassningsfacket med resultetat att min design är helt fuckad. Tack som fan för det.

Vad hände egentligen?

Publicerad 2015-01-04 13:19:00 i Allmänt, Filmer, High fantasy, Reflektioner,

Satt och funderade på sista Bilbo-filmen igen och kan för mitt liv inte komma fram till vad som hände med The Arkenstone?! Vad jag minns hade Bard den efter att Bilbo gett den till honom att köpslå med men till skillnad från boken gick det ju åt helvete och Thorin valde att starta ett krig istället. Efter det såg man inte röken av den såvitt jag kommer ihåg. Vad hände egentligen? Nån som förstod nåt jag inte fattade?
 

The Hobbit battle of the five armies - recension

Publicerad 2014-12-28 16:03:00 i Allmänt, Filmer, High fantasy, Recensioner,

Igår var det dags att bege sig till bion för att se sista filmen om Midgård (På ett tag? Det måste ju vara fler än jag som hoppas på Sillmarillion, eller?).
Hur som helst hade jag mina tvivel om sista filmen, både eftersom jag hört att det skulle vara 45min slag i den och för att det ju egentligen bara är typ 30 sidor i boken kvar till denna filmen.
Tyvärr infriades mina farhågor. 
När filmen var över kände jag mest ett väldigt stort Mje över alltihopa. Javisst, fanns det bra partier som när Galadriel fick visa vad hon gick för. Heja! Och jag kan ju inte säga att jag inte tyckte att det var awesome att se Saruman puckla på ett gäng nazgûls med sin stav. 
Men i övrigt, inte så bra. De påkostade kostymerna och tusenfaldiga statisterna är ju ett minne blott. Istället fick vi datoranimerade bergsgetter. WTF?!
Dåliga effekter är en sak men i övrigt kändes det också ganska händelsefattigt. Jag menar, på de 30 sidorna som filmen utspelades på hann de ändå med att klippa bort en del vitalt. Som att Beorn inte var med (jag räknar inte den sekunden han skymtade förbi i slaget), att de inte grävde upp kistan de tog från trollen eller att Balin inte kom och hälsade på Bilbo i Fylke i slutet. Istället fick vi se ett onödigt långt slag och dessutom följa mannen med unibrows alldeles för mycket, fy vad trött jag var på snubben till slut!
För hur det än är kvittar det hur epic de försöker göra Bilbo-filmerna, de kommer aldrig att överträffa den ursprungliga trilogin, hur mycket de än försöker. Det är nästan tråkigt att de försöker, det tar kål på sig själv litegrann. Men sedan ska jag inte vara orättvis, för att vara en film som till 90 % bestod av slagsmål blev det inte långtråkigt. De hade fokuserat ganska mycket på man-mot-man-fighter och det är ju bra mycket mer intressant att titta på än 100 000 datoranimerade alver som slåss mot yterliggare 100 000 datoranimerade orcher. Så plus på det!
Men alltså jag fattar inte hela grejen med Tauriel och Kili. Trots att jag visste vad som skulle ske trodde jag ändå att de skulle twista till det på något sätt. Inte bara döda honom sådär appropå. Skit.tråkigt. Jajjemän. De kunde inte bara låtit dem "försvinna" eller något. Nejdå. *bitter romantiker här borta*. Det började ju såå bra i förra filmen! ><
Jaja, vad ska man säga. Det var kul så länge det varade men The Hobbit är inte Sagan om ringen även om den så klart fortfarande är en imponerande fantasyfilm (det finns ju inte direkt högvis med bra fantasyfilmer om vi säger så). Men även om den givetvis står sig bra mot ungefär allt annat utom sina föregångare räcker det liksom inte riktigt. Avslutningen på Hobbit-filmerna var medelmåttig; bra men inte fantastisk. Jag gillade första bättre. 
F.ö. så blir jag mer och mer imponerad av Luke Evans, av alla välrenomerade skådespelare i The Hobbit så stod han ut som den med mest själ i sin roll. Ge mig mer med honom, nu!
 

Nyheter i filmvärlden

Publicerad 2014-12-08 20:44:00 i Allmänt, Filmer, Reflektioner,

Det verkar vara rekord i trailersläpp av kommande storfilmer de senaste veckorna. Först Jurassic Park, sedan teasern för nya Star Wars och så nu igår Terminator Genesys. 

Av dessa tre kände jag bara att den enda jag ens vill överväga att se är Terminator.
Jag menar, ta Jurassic Park t.ex. Efter att jag såg trailern ville jag bara gå och dunka huvudet i väggen nånstans. Hur kan man misslyckas så kopiöst med en trailer?! Till att börja med kändes som om man sett hela filmen (världens största misstag i trailerbranschen) men framförallt... HAR VI INTE SETT DETTA FÖRR?! Och bättre dessutom. Det var som om de tagit de tre föregående filmerna, slagit ihop dem och bantat budgeten med ungefär 90 %. Totalt jävla skräp verkade det enligt mig. *Stor suck*. 
Star Wars å andra sidan visade ju ingenting. Inga av de gamla skådespelarna, ingen handling mer än att ljussablarna har svärdfästen i laser. W.O.W. Mycket imponerande. Däremot hann de med en jäkla massa dåliga specialeffekter. Hur svårt kan det vara att göra saker snyggt idag egentligen?! Och inse att om man inte har pengarna eller förmågan att göra det bra istället svälja stoltheten använda vanliga hederliga kostymer, dockor och robotar?
Det charmiga med Star Wars är ju just de där töntiga kostymerna, i med den nya trilogin försvann ju nästan hela poängen med filmerna och det verkar vara ännu värre i den kommande. Så jäkla tråkigt att gå och se på nåt som enbart verkar handla om effekter. Tack men nej tack.
Terminator var som sagt den enda som jag faktiskt kände att jag ville gå och se. Detta trots att jag har varit fruktansvärt skeptisk ända sedan jag hörde att de skulle göra en till. Jag kan inte se nån annan än Linda Hamilton som Sarah Connor (även Lena Headey gjorde en bra roll i Sarah Connor Chronicles) och när de tillkännagav att Emilie Clarke skulle få rollen kändes det bara big nono från min sida. Sen fick jag höra att Matt Smith skulle vara med. Hm, intressant. Trailern lovade en ny version av första filmen men med en alternativ tvist. Att höra Clarke leverera "Come with me if you wanna live!" istället för Kyle var ju inte helt väntat alltså. Men jag är försiktigt positiv. De verkade respektera ursprungsmaterialet även om jag tyckte att skådespelaren som spelar Kyle var riktigt intetsägande (Var är Michael Biehn?!). Det var också en lättnad att se att de inte försökte låtsas som om Arnold Schwarzenegger är 30 år yngre än han egentligen är utan istället försökte bygga nåt nytt. Ja... Det här kan bli helt okej ändå. Vi får vänta och se.
 

So many books, so little time...

Publicerad 2014-11-25 19:46:56 i Allmänt, Böcker, Filmer, Reflektioner,

Ja, anledningen till att det varit lite halvdött här är för att, ja, ni vet, livet:
Jobb, jobb, plugg, plugg, träning (!), förkylning, sambon fått nytt jobb och nu är jag tillfälligt ensamstående, snööööö (har börjat köra spark till jobbet!) och resten av tiden försöker jag väl sova antar jag.
 
Hur som helst, jag såg ju Mockingjay och har tom. hunnit skriva recension, fantastiskt! Jag har också sett säsongsavslutningen av Doctor Who och ska bara lyckas sätta mig ner och skriva ihop nåt om hur trist jag tyckte det var. Suck.
Jag håller ju också på med 3 på 3-utmaningen men tyvärr är tredje boken, Monstrous Beauty, i tryggt förvar hemma hos föräldrarna 150 mil härifrån så jag kan inte läsa den. Får göra det i jul istället. Typiskt.
Istället läser jag Outlander (hehe, kunde inte hålla mig) av Diana Gabaldon, kommit ungefär halvvägs och både gillar och ogillar den än så länge. 
 
I annat fall är jag inne i en liten period där jag bara vill titta på lågmälda, närgångna filmer med sådär halvkända skådespelare. Det började med att jag såg att Matt Smith och Eva Green hade varit med i samma film. Womb hette den och ja, jag tror att den var bra, fast underlig, men ändå bra. 
Sedan har jag också tittat på Sleeping Beauty som var väldigt disturbing och precis vad jag var ute efter ungefär. Idag har jag tittat på My week with Marilyn (Eddie Redmayne <3) och igår såg jag ytterligare en närgången Eva Green-film (gud, den kvinnan är bra!). Cracks hette den.
Puh!
Jag ser hur som helst fram emot The theory of everything som kommer i januari. Det var ju på håret att jag gick och blev fysiker sådär efter gymnasiet så den är ju ett måste!
 

Mockingjay part 1 - recension

Publicerad 2014-11-22 14:49:18 i Allmänt, Dystopi, Filmer, Recensioner,

Igår var jag och såg Mockingjay och det kan ju inte beskrivas som något annat än en smärre pärs.
Herrejävlar vad mörk den var!
Spoilervarning f.ö.
Handlingen var ju som den var. Jag menar första halvan av boken är ju i princip en enda lång plåga till de faktiskt börjar slåss mot huvudstaden och saker och ting typ börjar ordna sig. Eller ja, ingenting ordnar ju egentligen sig i deras värld men ja. Ni fattar.
Så ja, det hände ju egentligen inte så mycket mer än att de lyckades ta de enda ljusglimtarna som tidigare funnits och trampa på dem.
Hade det inte varit för att i stort sett alla skådespelare var helt fenomenala hade jag gäspat mig igenom hela filmen för ärligt talat så händer det inte mycket. Men så blev det inte. Istället satt jag där och kände bara: "Jag orkar inte mer!" 
För de har faktiskt gjort helt rätt, istället för att fokusera på handlingen som inte finns har de verkligen gått in för att få publiken att känna sig bedrövlig och förmedla Katniss svåra sits. 
Jag kände inte ett så stort behov att gråta som jag gjorde i Catching fire, istället kände jag bara en stor klump i magen och känslan av att jag helst ville gå ut för att jag inte orkade se mer. Det började ju redan med scenen när Katniss åker tillbaka till 12 och de visar en hel gata full av sönderbrända kroppar. Det tillsammans med Lawrences fantastiska rollprestation gjorde att man verkligen fick det där fruktansvärda slängt rätt i ansiktet. Det fortsatte med bombningen som överträffade många bunkerscener från andra världskriget, total klaustrofobi och när man mellan dessa scener trodde att man skulle få lite andrum fick man istället se Peeta se alltmer plågad ut på diverse tv-skärmar. 
Det tog ju inte särskilt lång tid att räkna ut att de skulle bryta med att avslöjandet att Peeta blivit helt hjärntvättad och nu tror att Katniss är roten till allt ont ungefär. Det i sin tur gjorde nog att jag tyckte att resten av filmen var mycket mer brutal, just för att Katniss tror att allt blir bra bara hon får hem Peeta och så skiter det sig så kopiöst när hon inser att hon blivit lurad. Usch.

Så ja, tråkig handling men fruktansvärt pyskologiskt jobbigt att titta på blir betyget för Mockingjay Part 1. För min del tycker jag gott att de kunde ha höjt åldersgränsen till 15 år, att visa avrättningar, sönderbrända kroppar och den psykologiska skräcken som genomsyrar hela filmen och tycka att 11 är en lagom ålder känns för mig rätt psykat. Jag menar jag är över 20 och jag tyckte det var fruktansvärt.
 

Dracula untold - recension

Publicerad 2014-11-06 18:37:00 i Allmänt, Filmer, High fantasy, Paranormal, Recensioner,

Igår gick jag och pojkvännen den enda gången biografen i byn visade Dracula untold. Och det var inget dåligt val, faktiskt. 
Dracula untold var oväntat välgjord och oväntat välnyanserad. Visst, man kanske inte ska förvänta sig ett mästerverk men om man jämför med liknande filmer och om man jämför med andra vampyrfilmer står sig Dracula untold bra, faktiskt riktigt bra.
Varför?
För det första är storyn nyanserad, vi får följa Vlad Tepes efter att han har fått det osmickrande smeknamnet "Pålspetsaren" men fokus läggs inte på de brutala och våldsamma sidorna av hans personlighet utan istället läggs fokus på mannen bakom myten. Vi möter en Luke Evans som är som klippt och skuren för rollen och han gestaltar en man som endast försöker hålla sin familj vid liv och sitt land i fred, med alla tänkbara medel. Att kärnan i filmen är hur långt man är beredd att gå för att rädda sin familj genomsyrar allt. 
Som omväxling får vi också se ett par på film som faktiskt kommunicerar och jobbar ihop, även om jag såklart muttrar lite tjurigt över att kvinnan alltid måste vara den genomgoda människan som håller kvar mannen med mörkret inuti sig i ljuset. Men det kunde faktiskt blivit så mycket sämre och i nästan alla andra fall hade det blivit det. T.ex. när Vlad till min största förvåning faktiskt berättade för sin fru Mirena vad han gjort för att försöka rädda sitt folk. Herregud, ett par som pratar med varandra?! Och som frågar varandra om råd och berättar om sin oro?! Så jäkla nytänkande, pinsamt nog men jag bugar och bockar. Trodde inte att det skulle vara i Dracula untold jag såg det först bara. Oväntat, men roligt!
Vidare är tempot bra i hela filmen, jag känner mig sådär lagom underhållen hela tiden. Det går aldrig för snabbt och inga scener är för långa. Den här sortens film brukar ju annars vara kvick på att försöka dölja en tunn story och dåligt manus med utdragna och påkostade actionscener men även där blev jag dragen vid fördomsnäsan. Dracula untold fokuserar oväntat nog inte på actionscenerna. Istället blandas action med långsamma partier av dialog och karaktärsbyggande. Mycket trevligt säger jag som avskyr för mycket tuppfäktning.
Actionscenerna som fanns var också ovanligt kreativa och konstlade för denna sortens film, jag tänker inte spoila för mycket men där fanns en del element som gjorde att även jag som mest gäspar mig igenom actionscener tyckte att det blev underhållande att titta på. Dessutom ger jag ett stort pluspoäng för introt i filmen. Kreativt! 

Redan de första minutrarna syntes det också att de istället för att lägga pengarna på överdrivna specialeffekter lagt krutet på bra och verklighetsstrogna kostymer vilket jag blir mycket glad för. FÖRUTOM Vlads egna rustning som han sätter på sig i slutet. Jisses så plastig den såg ut! Usch.
Det var ju också en vild namnjakt genom hela filmen. Vi hann med Luke Evans (Bard, The Hobbit), Dominic Cooper (Mamma Mia), Charles Dance (Tywin, GoT etc.) Art Parkinson (Rickon Stark, han kan prata!!), Paul Kaye (Thoros of Myr, GoT) och Zach McGowan (Black Sails). Gudar skymning liksom!
 
Det negativa med filmen är väl det vanliga, bristen på kvinnliga karaktärer även om Mirena, spelad av Sarah Gadon, faktiskt fick vara något mer än ett snyggt ansikte. Den var även lite kort och även fast den inte kändes så stressad kunde karaktärerna utvecklats mer, där fanns faktiskt en hel del potential.
Så mitt tips, se den men ha inte för höga förväntningar. Om ni går in i biosalongen med förväntningen att den ska vara som vilken annan liknande film som helst kommer ni att bli positivt överraskade.
Fotnot på allt, se på trailern nedan och se sedan filmen. Trailern nedan är från spelet Castlevania Lord of Shadows 2 och jag vet inte men herregudijävlar vad likt det är filmen. Känns som om de velat göra en Prince of Persia men inte fått rättigheterna alltså. Kläderna, rörelserna, håret, scenerna, allt! Förutom Transformern i slutet dock men hilarious i vilket fall! XD
 

Dracula - untold

Publicerad 2014-07-14 10:08:00 i Allmänt, Filmer, Paranormal,

Jag som trodde att jag skulle hinna blogga mer än vanligt denna sommaren. Så blev det icke, istället ägnar jag dagarna åt att jobba ihjäl mig ungefär och stupa i säng när jag kommer hem. Yay. Jag har också haft lite lästorka men har hur som helst tagit mig igenom Lisa Rodebrands Revolt och nu kämpar jag med tegelstenen The Abominable som än så länge är riktigt bra men också riktigt tjock.
 
För någon vecka sedan fick jag nys om den här remaken på den gamla legenden om Vlad Tepes, vi kan tydligen inte släppa vampyrtrenden riktigt, och ja... Det kan antingen vara riktigt, riktigt bra eller bara löjligt dåligt. 
Vad tror ni?
 
 

Maleficent - recension

Publicerad 2014-06-22 21:19:38 i Allmänt, Filmer, High fantasy, Recensioner,

Innan jag åkte upp till norr igen var jag och pojkvännen och såg Maleficent. Det var ju över två veckor sedan nu och jag minns inte allt men jag tänkte ändå skriva lite om vad jag tyckte. 
Maleficent hade verkligen de bästa förutsättningarna för att jag skulle gilla den. Jag tycker ju som bekant mycket om Snow White and the Huntsman och hoppades på att Maleficent skulle vara något liknande och att jag därför skulle tycka om den lika mycket.
Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på Maleficent. Jag köpte inte riktigt historien, varken när det gäller Maleficents bakgrundshistoria med Stefan eller hennes relation till Aurora. Varför var Stefan så girig? Varför vill Maleficent inte bara döda Aurora? Det kändes väldigt stressat de första tjugo minutrarna. Som om de inte var riktigt säkra själva på hur de skulle knyta ihop allt och istället gjorde det så snabbt i förhoppningen om att ingen skulle märka något. Mje, inte så värst lyckat måste jag säga. 
Det tog ju inte heller många minutrar innan man insåg hur alltihopa skulle sluta. Det är tydligen systerskap som är grejen hos Disney nuförtiden. Inte så särskilt oförutsägbart om du frågar mig. Faktiskt ganska tråkigt efter att man såg Frozen för ett tag sen. Nej, tummen ner på ploten måste jag tyvärr säga. 
Dessutom är jag så innerligt trött på filmer som lägger ned vad som verkar vara mestadelen av budgeten på effekter. För ärligt talat, det ser inte verkligt ut hur många miljoner ni än använder till det. Jag ser fortfarande att ni gjort trädet i datorn. Och vet ni vad. Jag hatar skiten! Jag blir inte imponerad, jag tycker inte det ser bra ut och jag tycker inte att det tillför ett skit för filmen. Snarare drar det ned betyget för enligt mig är effekter bara en genväg för att man inte orkar filma på plats eller påkosta ordentliga sets. Maleficent var ett ypperligt exempel på detta. Tyvärr. 
Men, jag kan inte säga att Maleficent var rakt igenom dålig heller. Angelina Jolie var fantastisk, vilket jag i och för sig vet att hon kan vara efter att ha sett henne i A mighty heart. Hon är verkligen som skapad för den här rollen och hennes insats lyfter filmen rejält. Så visst, man kan se Maleficent bara för henne. Så tråkigt bara att dialogen är lite platt ibland. Ibland känns det som om de inte bestämt sig för om de ska rikta sig åt vuxna eller barn. Ibland är det så banalt skrivet att det nästan blir löjligt för att i nästa sekund vara ganska rått och brutalt. Skumt. Get your priorities right!
Hur som helst så tyckte jag även om Sam Riley som Diaval, åh vad jag önskade att deras förhållande hade fått mer speltid. När de två får spela ihop var det som en annan film. 
Så, Maleficent var verkligen inte så bra som jag hade hoppats men den var inte dålig heller. Se den för Jolie och Riley åtminstone. Eller se Snow White and the Huntsman för den är faktiskt bättre.
 

Är det möjligt?

Publicerad 2014-05-26 09:14:00 i Allmänt, Filmer, Reflektioner, Science Fiction,

Kan det vara så att jag såg Battleship häromdagen? Och kan det vara så att jag faktiskt tyckte att en film med stora kanoner och skrikande officerare var bra? Kan det verkligen vara så? Eller berodde det på att jag så Pacific Rim några dagar tidigare i tron att det var Battleship. (Var fan är Alexander Skarsgård, var den stående frågan)
Eller berodde det på att Battleship hade två (!) rätt välskrivna (iafal lika välskrivna som resterande) kvinnor och att filmen inte kändes fullt så mycket "Merica, fuck yeah!" som den kunde ha gjort. Inte vet jag. Här är en bild hur som helst! (Det är Rihanna som håller i det stora manliga vapnet btw)
 

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela