Game of thrones - The Watchers on the Wall

Publicerad 2014-06-15 21:11:00 i Allmänt, High fantasy, Recensioner, Tv-serier,

Nu blir det lite fel ordning, veckorna går ju så fort, men jag ska skriva om åttonde också, jag lovar!

Då var det nionde avsnittet här, och säsong fyras klimax har nåtts. Folk har ju dött som flugor i den här säsongen och det ändrade ju inte direkt sig i The watchers on the wall.
Hela avsnittet utspelar sig hos Jon, Sam, Ygritte och de andra uppe vid The Wall och det stora slaget mellan de drygt hundra männen vid The Night Watch och Mance Ryders armé av Wildlings. Precis som under Blackwaterslaget (och som alltid i GoT) får man följa båda sidor och man är egentligen inte säker på vem man vill ska vinna. Något som är rätt ovanligt i traditionell fantasy. När Alliser Thorne och Thenn slogs mot varann visste jag ärligt talat inte vem jag skulle heja på.
Som alltid är setten fantastiska i GoT, det är en sådan kvalitetsskillnad när man ser att de byggt upp ordentliga miljöer istället för att använda CG. Borggården vid Castle Black och toppen av The Wall är kusligt realistiska. Det bevisades också när de hade en riktigt lång, obruten tagning som tog oss runt hela borggården. Snyggt! Jag älskar långa, timade tagningar, det visar verkligen att filmskaparna ansträngt sig.
Även när de använt effekter ser det bra ut, man fick ju inte lite gåshud när Jon och de andra såg den stora elden från toppen av The Wall. Även mammutarna och jättarna såg riktigt, riktigt bra ut.
Men hur det än är så är det inte actionscenerna som är GoT's starkaste sida. Nej, precis som under Blackwater är det dialogen och karaktärsutvecklingen mellan actionsscenerna som är det bästa och så även i detta avsnittet. Scenen om ledarskap mellan Alliser och Jon är ju ett ypperligt exempel på detta. När man tom. sympatiserar med översittarna vet man att det är bra gjort.

Men sedan måste jag också säga att jag blev lite besviken på detta avsnittet. Ni som har läst böckerna vet säkert vad jag menar. På något sätt kändes det så oavslutat. Vilket det ju också var för de slutade ju mitt i striden ungefär. De misslyckades liksom lite med tempot på något vis. Det var en så jämn nivå på hela avsnittet att klimaxet som t.ex. var så gigantiskt i The Mountain and the Viper, uteblev. Jag förstår inte varför de inte gjorde hela slaget på ett avsnitt!
Dessutom är det nog många som inte var så peppade på ett helt avsnitt med The Wall efter förra avsnittet så jag vet inte riktigt hur de tänkt där heller. De flesta är väl mest intresserade av hur det ska gå med Tyrion kan jag tänka.

Anyhow, musiken var awesome! 

 

Spoilers för er som inte läst boken: 

 

Visst var det konstigt att de inte avslutade avsnittet med att Stannis och Co kom dit, det hade varit ett mycket mer tillfredsställande slut på avsnittet och hade förändrat tempot en del. Skumt.
Jag vet inte vad jag tycker om att de ändrade Ygritte, det blev lite kliché med att hon dog i hans armar. Men visst, de var väl tvungna att avsluta med You know nothing, Jon Snow så jaa... Men jag tror jag gillar det bättre hur det är i boken. Att han bara hittar henne sen och är glad att det inte var en av hans egna pilar.

 

Slut på spoilers!

 
 

Tankar om Sleepy Hollow

Publicerad 2014-06-12 21:57:07 i Allmänt, Paranormal, Recensioner, Tv-serier,

Efter ett tips från en vän började jag titta på Sleepy Hollow för ett tag sedan och nu i förra veckan såg jag sista avsnittet i första säsongen. 
 
Sleepy Hollow är en sådan där serie som man kan titta på lite avslappnat, kanske göra något annat under tiden och som inte kräver för mycket engagemang av en. Varje avsnitt är mer eller mindre fristående och precis sådär lagom avancerat för att man fortfarande ska tycka det är spännande. 
Serien är baserad, precis som Tim Burtons variant, på legenden om den huvudlöse ryttaren men till skillnad från i tidigare versioner är nu handlingen försatt till nutid och den huvudlöse ryttaren har fått sällskap av en hel flock andra ockulta karaktärer och händelser. Det är dock huvudpersonen Ichabod Crane som gör det hela helt skruvat. Som jag skrev är handlingen placerad i nutid men i första avsnittet får vi se Ichabod slåss mot britterna under amerikanska revolutionen och när han hugger huvudet av en viss hessier blir han själv sårad så han svimmar av. I nästa ögonblick vaknar han i en grotta flera hundra år senare och tillsammans med en något skeptisk afroamerikansk polis vid namn Abbie Mills tar han upp kampen mot den huvudlöse ryttaren. 
 
Sleepy Hollow kan vid första anblicken verka lite fånigt och kliché och visst det är ju inte utan att man kan gissa sig till en hel del saker men jag tycker man ska se förbi det uppenbart dåliga litegrann. För när man sett några avsnitt börjar man se de bra aspekterna av serien. Till exempel är Tom Mison som spelar Ichabod Crane helt fenomenal som gammalmodig gentleman med starka åsikter. Dialogen mellan honom och Nicole Beharie som spelar Abbie är stundtals riktigt, riktigt bra. Man sitter och fnissar den underfundiga jargongen mellan de två; Abbies tuffa attityd och Ichabods omedvetna samhällskritik på snustorr brittiska. 
Förutom välskrivna manuset är Sleepy Hollow också en av få tv-serier där det finns ett gäng kvinnliga karaktärer som till och med interagerar med varandra. Inte så ofta det är så i andra serien. Dessutom är det flera mörkhyade karaktärer plus en asiat vilket också gör att serien känns fräsch och modern. Mer sånt tack!
 
En negativ sak med serien är dock sista avsnittet på säsongen. 
Jag blir så trött på fenomenet "vi har fristående avsnitt men i sista avsnittet slutar vi med en cliffhanger". Varför? Om ni nu gått in för att ha en fristående serie kan ni väl hålla er till det och inte frångå hela konceptet bara för att ni tror att folk inte tittar vidare i nästa säsong om ni inte avslutar med en cliffhanger. Har ni verkligen så dålig tro på er egen serie? Trist måste jag säga. 
 
Men vill ni se en lagom avancerad serie med riktigt bra dialog och fylld med ockulta ting borde ni se Sleepy Hollow tycker jag!
 

Årets chock - jag gillar inte Penny Dreadful!

Publicerad 2014-05-29 22:52:00 i Allmänt, Paranormal, Recensioner, Tv-serier,

Kan ni fatta det? Jag är jättebesviken på skiten.
Penny Dreadful alltså. Den hypade serien som har allt jag gillar. Övernaturligheter, viktorianska London, gotik, EVA GREEN och BILLIE PIPER. Peppen var total när jag och pojkvännen igår satte oss ned och brände igenom alla tre avsnitt som släppts.
Efter första avsnittet: "Nej, men det här var ju ett klassiskt pilotavsnitt. De ska uppenbarligen bygga alla karaktärer, sätta känslan och få med så mycket action som möjligt, inte så konstigt att man tyckte det kändes stressad och lite cramped."
Efter andra avsnittet: "Va? Det här var ju inte alls som förra avsnittet, det händer ju ingenting och varför ägnar vi halva avsnittet åt en karaktär som sedan dödas i slutet, på bekostnad av de karaktärer som tydligen spelar roll? Och kan vi sluta vara så kliché?"
Efter tredje avsnittet: "Alltså, vad är det här? Nu har de bytt sätt att berätta på. Vi har fått en narrator och handlingen förs fortfarande inte framåt." De sista tio minutrarna orkade jag knappt titta.
 
Problemet med Penny Dreadful är att det räcker inte med en bra backdrop och duktiga skådespelare, det måste till något mera. Och istället för att tillföra något mera eller något eget täcker de istället upp varenda kliché som kan hittas i den gotiska världen. Vi har snart spelat ut hela Frankenstein, Dorian Grey har skymtat förbi och Dracula är på god väg att spelas ut också. Vi har även varulvar, egyptisk skapelsemytologi, uppochnedvända kors, seanser, tarotkort och BOOOBS. Jag menar man kan ju inte göra en tv-serie utan BOOOOBS idag. Suck.
Alltså jag vet inte. Jag hade inte brytt mig om de uppfyllt klichéerna och varit stolta över det. Jag menar Once Upon a Time gör ju en grej av det hela. Men Penny Dreadful känns så tvetydig hela tiden. Som om de när de skulle bestämma konceptet till serien inte kunde bestämma sig om de ville göra nåt eget eller bara följa alla klichéer. Resultatet blir väldigt spretigt, ena minuten fnissar man ihjäl sig åt att det är så uppenbart för att i nästa sekund undra vafan det är som händer. Och allvarligt talat så är jag jäkligt trött på Dr Frankenstein, Mina och alla de andra. Kan vi inte bara göra en serie som INTE bygger på gammalt material. Gör något eget ffs!
Ett annat problem att de är väldigt inkonsekventa. Framförallt med tempot som är väldigt ojämnt, vissa scener hinns knappt med och det känns som om det saknas klipp medan andra får ta nästan ett helt avsnitt. Väldigt påfrestande för tittaren. De ändrar också stil väldigt ofta, som jag nämnde innan så får vi helt plötsligt en narrator och flaschbacks i tredje avsnittet, något som kunde gjorts flera gånger tidigare men inte gjorts. Återigen känns det som om de inte kunnat bestämma sig för hur de vill ha det. 
 
Så ja. Även om jag tycker att Eva Green är fenomenal hjälper det inte när utförandet är så jäkla crappy. Frustrerande för jag hade så gärna velat tycka om den här serien men nej. Jag kan inte förneka det. Penny Dreadful föll inte mig i smaken. Alls. Förlåt Cornelia, om du läser det här!
Billie Piper och Josh Hartnett, klart lite oväntat par men visst...
 

Topp 5 bästa drakarna på vita duken

Publicerad 2014-05-20 14:24:00 i Allmänt, Filmer, Reflektioner, Tv-serier,

Jag såg en video på youtube som hade listat de tio bästa drakarna på vita duken. Tyvärr höll jag inte med om listan så jag tänkte göra en egen topp fem-lista istället. 
 
5. Kilgharrah - Merlin
Kilgharrah från tv-serien Merlin är en klassiskt stor fyrbent drake med röst av John Hurt. För en inte så hög budget tycker jag serien gör ett ypperligt jobb med sin drake. Särskilt i de sista säsongerna.
4. Drogon - Game of thrones
Givetvis måste Drogon vara med nånstans på denna listan även om det är lite tråkigt och förutsägbart. Jag måste dock säga att jag inte tycker det var något särskilt med drakarna i Game of thrones förrän nu i fjärde säsongen när det växt till sig lite. Sedan är det alltid snyggare med drakar som är mer som wyverns vilket Drogon är. Men visst, med GoT's budget borde drakarna vara bra.
3. Ukrainian Ironbelly - Harry Potter and the deathly hallows
Mumma! Snygg färg, snygga ögon, snygga linjer (inga fjäll! :O), ja snyggt allt ungefär. Varför fick den inte vara med mera?!
2. Vermithrax - Dragonslayer
Jag har inte sett filmen men jag har däremot sett de flesta klippen på nätet och vad ska man säga? Med tanke på filmens ålder och med tanke på att de använt modeller och stopmotion kan det inte bli bättre. Dessutom perfekt drakdesign enligt mig! Fler modeller och mindre datoranimerat röstar jag för!
1. Male dragon - Reign of fire 
Jag har tjatat om denna filmen innan och jag kan inte annat än säga det igen. I denna filmen finns de bästa drakarna jag sett på film. No regrets. Här är det inga trevliga pratande gullegulltyper, här pratar vi ond bråd, eldsprutande död i form av mörka fjäll, strömlinjeformer och reptilliknande rörelser. Till och med när de går på marken är de skräckinjagande. 
Honorable mention: Smaug - The Hobbit
Javisst är Smaug bra och allt det där, men jag vet inte. För att vara så hypad är jag inte riktigt med på noterna. Jag tycker att hans kropp är lite är klumpig, halsen lite för lång och huvudet lite för tungt för att jag ska tycka att det ser bra ut. Stort plus för personligheten och för designen på huvudet dock men nej, ingen av mina favoritdrakar.
 
Vilken är er favoritdrake?

Black Sails - nytt favoritintro?

Publicerad 2014-05-16 14:35:00 i Allmänt, Musik, Tv-serier,

Den senaste tiden har vi gett oss i kast med Starz nya piratserie Black Sails. Jag tänkte skriva lite tankar om den snart men under tiden måste jag dela med mig av den eminenta musiken i serien. Så mycket awesomeness utan att det för den delen blir Disneypirat över det.
 
Så sätt er ner, ta en flaska rom, säg "aar" på det rätta ställena och njuuuut!
 

 

Game of thrones - Oathkeeper

Publicerad 2014-05-02 22:42:22 i Allmänt, High fantasy, Reflektioner, Tv-serier,

Lite sent omsider tänkte jag skriva några ord om senaste Game of thrones-avsnittet.
Oathkeeper var rättså omvälvande även för mig som nu har läst alla böckerna (woho, blev klar i lördags!). På något vis lyckades avslutningen på avsnittet göra så att jag har glömt bort vad resten handlar om. Men vilken avslutning sedan! Vi är ju i stort sett ifatt Brans POV och jag har länge funderat på hur de ska göra med hans historia. Att bara låta honom få lite speltid känns som ett alternativ. Nej, istället blev t.o.m. jag glatt överraskad när de skrev in honom ihop med desertörerna vid Crasters, jag anade oråd redan när jag såg Ghost hos dem och jaa så blev det alltså... Nu är ju den stora frågan om de kommer att styra handlingen så att Jon får träffa dem. (Hoppas, hoppas, hoppas!) I böckerna vet inte ens Jon om att de lever för de tvingar Sam att inte berätta vilket är skiiiittråkigt! Så nu hoppas jag på happy reunion (om det nu finns något sånt i GoT). 
Hur som helst så hela den här vinklingen är helt ny för mig också.
Vad jag tycker om att de går ifrån böckerna? Tja, helt okej faktiskt. Jag tycker inte om när de ändrar scener eller tar bort scener men när de lägger till scener. Hey I'm a fan! Jag tycker att skaparna av GoT är såpass skickliga att tillagda scener inte direkt slår en i ansiktet (därmed inte sagt att man inte märker det).
 
Ja, sen har vi ju slutet på avsnittet. Helt plötsligt dyker The White Walkers upp igen. Skitkul och allt sånt (heja vandöda hästar, och jaa, det heter vandöda, lär er!). Jag blev väldigt upphetsad när jag förstod att vi skulle få följa denne rätt in i Lands of always winter och jag blev ännu mer upphetsad när jag såg det här konstiga isslottet (?) (Jotunheim! skrek pojkvännen bredvid mig) som de var på väg till. Däremot gillade jag inte att de inte bara klippte där och lät oss undra vad som hände utan var tvungna att hyra in Lokes kompisar från Thor. Mje. Inget vidare. Men jag är för konceptet. Verkligen. Det är dags för "Winter is coming" snart tycker jag.
 
En annan sak som jag gillade med avsnittet var minen på Brienne när hon säger adjö till Jaime (och givetvis inte vet om hon kommer att se honom igen) och fenomenala Gwendoline Christie lyckas förmedla såååå mycket inom loppet av bara några sekunder trots att hon knappt rör sig eller säger något. En av seriens bästa scener, helt klart. Mitt hjärta brast!
 

Game of thrones - Breaker of chains

Publicerad 2014-04-22 10:35:00 i Allmänt, Reflektioner, Tv-serier,

Japp, del tre är här alla redan och efter förra avsnittets omvälvande upplevelse var det dags att reda ut de lösa trådarna. Ett klassiskt mellanavsnitt helt enkelt. Vi fick följa nästan alla karaktärer (exklusive Bran och Brienne ungefär) och det är både bra och dåligt. Å ena sidan får man följa alla karaktärer man gillar men å andra sidan förs inte någon framåt något särskilt. Dock måste jag säga att tempot fortfarande är avsevärt mycket högre än i föregående säsonger (jag undrar fortfarande hur det ska gå när de snart är ifatt böckerna allaredan i säsong fyra ><). Jag klagar dock inte, det är kul när det händer saker!
Fortfarande tycker jag det är roligast när man får följa Arya. Hon och The Hound passar varann som hand i handsken till den grad att man sitter och småfnissar mest hela tiden när de är i bild. Och nämn en gång man småfnissar i GoT i vanliga fall...
Skönt också att det händer något med Sansa, hon har suttit fast i Kings Landing alledeles för länge enligt mig!
 
Så ja, förutom det är det inte mycket mer att säga om Breaker of chains. Nästa vecka tror jag det börjar hända saker igen.
För övrigt köper jag fortfarande inte den nya Daario Naharis. Pisstråkig jämfört med den gamla. Suck.
 
Avslutar med den här:
Fuck the king!

Game of thrones - The Lion and the Rose

Publicerad 2014-04-16 16:30:25 i Allmänt, Recensioner, Reflektioner, Tv-serier,

Jag börjar med en spoilervarning för senaste avsnittet! Läs inte om ni inte sett det.
 
Jag har länge funderat över när avsnittet med Joffrey och Margaerys bröllop skulle dyka upp, skulle det bli säsongsavslutningen på fjärde säsongen, skulle det delas upp i flera avsnitt och dras ut på så mycket som möjligt eller skulle, det som det faktiskt blev, avhandlas rättså fort i säsong fyra. Det lutade för min del åt att de skulle dela upp det i flera avsnitt, vi vet ju alla att tv-serien börjar komma ifatt böckerna (aaah, panik, hur ska jag göra om det händer?!) men när jag fick höra namnet på andra avsnittet insåg jag tämligen fort att det var dags för bröllopet redan i andra avsnittet. Det tog heller inte lång tid innan jag förstod att nog skulle allas våre hatade Joffrey stryka med innan avsnittet var slut. Aldrig förr har så många giftiga repliker utdelats av både Joffrey och även Cersei i ett och samma avsnitt liksom. Jag kan inte anta annat än att det var för att bygga upp ilskan mot Joffrey i hans sista scener vilket jag tyckte var bra. Vi får ju inte glömma varför vi älskar att hata honom så mycket! Hade jag inte vetat att han skulle dö hade jag varit så jäkla arg och frustrerad å Tyrion, Sansa och Margaerys vägnar. Stackars Margaery som hela tiden försökte rädda situationen! De lyckades verkligen med att få till den här besvärade stämningen som hela bröllopet genomsyras av vilket till största delen beror på Jack Gleesons makalösa skådespeleri. Så tråkigt att vi inte får se fler scener med honom även om jag är glad att bli av med Joffrey.
Det var också trevligt att mitt i den här soppan av besvärliga relationer få se lite ömhet från Sansas sida gentemot Tyrion. Jag tror det behövdes för att publiken inte skulle tycka att alla var taskiga, skönt med en liten påminnelse om att det fortfarande finns schyssta personer i Kings Landing.
Så ja, jag tyckte att bröloppet var bra gjort, även om jag inte fattar vad de gjort med Margaerys hår! Det såg ju ut som om hon hade en stor korg på huvudet! Dock trodde jag faktiskt att det skulle vara lite större, från boken minns jag det som att det var hur många gäster som helst och häri kändes det som en liten tebjudning i jämförelse med hur jag sett det i mitt huvud. Jag tyckte nästan att det kändes som om det var fler gäster på Sansas och Tyrions bröllop. Skumt. Någon annan som kände samma sak? Dessutom trodde jag att de skulle vara inomhus...
 
Jag blev också förvånad över att Cersei pratade med Brienne om Jaime och att det i den scenen nästan skreks ut att Brienne har känslor för honom. Jag led även med Brienne för Cersei (återigen bra spelat av Headey) betedde sig, som alltid, som en riktigt bitch. Dock trodde jag att de skulle dra lite på Jaime och Briennes förhållande eftersom det nästan växer fram parallellt i senare böcker och ingen av dem själva fattar att de har känslor för varandra. Det kändes väldigt blunt på något vis. Trist.
 
Dessutom fick vi ju följa Theon och Bran som nästan är ifatt i sina karaktärers POV's. Jag lovar att precis dessa scenerna med Theon läste jag i A dance with dragons för någon vecka sedan. Jisses, hur ska de reda ut detta?
 
Hur som helst så är jag glad att vi är av med ännu en karaktär, det kan behövas!
Vad tyckte ni om avsnittet?
 

Game of thrones - Two swords

Publicerad 2014-04-08 21:46:02 i Allmänt, High fantasy, Reflektioner, Tv-serier,

 Jaha, då var måndagarna spikade ett tag framöver i med att Game of thrones hade premiär i söndags. Givetvis var jag superpeppad så jag kunde inte hålla mig längre än till måndag morgon innan jag var tvungen att se det.
 
Överlag tyckte jag det var ett bra inledande avsnitt även om jag blev lite förvånad över prologen med Tywin Lannister innan titellåten drog igång. Dock en bra övergång från förra säsongen, så att ingen glömt bort vem som är Westeros numera enda ledare.
 
Jag gillade att det verkade som om de dragit upp tempot gentemot de tidigare säsongerna. Om det fortsätter så får tiden utvisa men i det här avsnittet var tempot skyhögt jämfört med många tidigare avsnitt. Vi hann med att introducera Oberyn Martell, dessutom fick han ganska många minutrar, få följa i stort sett alla karaktärerna (utom Bran då, vilket var trist men, what to do, vi är ju rätt långt fram i hans historia allaredan) och även öppna upp för en hel del nya vinklingar hos karaktärerna. Till exempel fick vi ju se att Daenerys har lite uppfostringsproblem med sina drakar samt att Jaime har lite problem med sitt nyvunna samvete och till sist fick vi följa Arya och Sandor som numera har tagit över rollen efter Jaime och Brienne som seriens radarpar. Just Arya kommer att bli väldigt intressant att följa i den här säsongen eftersom hon nu är på väg in i min favoritdel med henne. Hon och Sandor är så otroligt lika på många sätt och de kompletterar varann så bra (men på ett underligt sätt), det är ju till och med så att man kan skratta lite när de levererar giftiga repliker till varandra. 
Det märks verkligen att det är en ny era som tar sin början i serien, vilket är skönt för jag var ärligt talat rätt trött på Robb och Co. Det ska bli intressant att följa hur Jon hanterar sin återvändo till Castle Black utan Mormont, hur Jaime hanterar återkomsten till Kings Landing och sin syster med bara en arm, hur Sansa och Tyrion kommer att intragera med varandra och med alla andra runtomkring dem och vad Daenerys ska göra när hennes drakar växer sig allt större. 
Det är dags för ett nytt kapitel och det ser vi fram emot!
Sluta tjura, kvinna! säger Jaime
 

Det går inte att förneka...

Publicerad 2014-04-01 18:45:00 i Allmänt, Reflektioner, Tv-serier,

Jag gjorde några test på nätet om vilken karaktär jag var mest lik i Star Wars, Game of Thrones och Once upon a time. Riktigt kul och jag kan ju inte direkt förneka att jag har vissa likheter med dem jag blev. Min pojkvän höll på att skratta ihjäl sig när jag gjorde testen haha!
 
Tydligen är jag i Star Wars mest lik Han Solo. Inte helt oväntat och vi gissade det redan på förhand. Min pojkvän blev Yoda, den drummeln. That epicness!
I Game of thrones blev jag Tyrion vilket jag är mycket nöjd med. Cripples, bastards and broken things var det ja!
Jag är också mest lik Once upon a times version av Han Solo, nämligen Captain Hook. Lite irriterande eftersom jag stört mig lite på honom innan och nu kan jag ju inte direkt tycka illa om honom bara för det. Typiskt! Men jag är nog rätt lik honom ändå nu när jag tittat mer noggrant på hur han beter sig.
Tre rätt lika personer alltså. Tror min personlighet landar någonstans på Chaotic neutral XD
 
Testen finns här: Zimbio quizzes
 

Tankar om Once upon a time

Publicerad 2014-03-15 15:03:39 i Allmänt, Recensioner, Tv-serier,

Efter att ha ägnat hela vintern åt att titta på Doctor Who har jag nu snöat in på en annan tv-serie, nämligen Once upon a time. Jag är mitt i andra säsongen nu och hoppas att jag blir klar i lagom tid för att bara behöva vänta litegrann innan jag kan se sista halvan av säsong tre som tydligen börjar sändas i dagarna. Bra timing hehe...
Once upon a time har ett unikt koncept, vi får följa Emma Swan (spelad av Jennifer Morrison) som blir ivägdragen av sin bortadopterade son Henry till en liten småstad i Maine kallad Storybrooke där han påstår att alla människor är karaktärer ur de klassiska sagorna som blivit förbannade av den Onda Drottningen så de inte minns sitt gamla liv. Enligt Henry är Emma den som ska bryta förbannelsen och ungefär där bär det av. 
Vi får följa hur Emma försöker få grepp om människorna i Storybrooke samtidigt som vi får flashbacks till landet långt långt borta där de allesammans är sig själva och man får följa hur händelserna tedde sig innan förbannelsen. 
Vi får följa alla kända sagofigurer; Snövit, Maleficent, Prince Charming, Rödluvan, Rumplestiltskin, Belle, Mulan, Kapten Krok, Benjamin you name it, they're there. Men förutom att följa dessa i deras hemland får man också följa samma karaktärer i deras vanliga (eller ja, inte vanliga för dem) liv i Storybrooke. 
Förvirrande? Klichéartat? Faktiskt inte alls. 
Jag fick nästan kalla fötter när jag förstod att det var samma författare som till Lost och vi vet ju hur det blev med flashbacks i den serien, ve och fasa. Skillnaden mellan Lost och Once upon a time är dock att återblickarna i den senare faktiskt är något att ha. I Once upon a time ger återblickarna djup åt karaktärerna, bygger historia och är dessutom väldigt underhållande eftersom man får svärdfighter, ogres, vackra klänningar och en massa andra godsaker för en fantasyälskare som jag. 
Man kan tro att Once upon a time borde vara urtråkig med tanke på att, ja, man kan ju redan historien om Snövit, Askungen, Mulan och alla de andra. Men icke. I återblickarna får vi givetvis de vanliga historierna uppspelade för oss men det är alltid någon krumelur på historien så man inte känner igen det. Till exempel var planen att Prince Charming skulle gifta sig med någon annan och innan han väckte Snövit med sin kyss hann hon rädda livet på honom ett antal gånger för att nämna några förvecklingar de gamla klassiska sagorna fått. Något jag har lärt mig när jag snart sett två säsonger är: inget är som du tror. För så enkelt är det aldrig. Det är kliché, javisst men även så inte kliché att jag inte kan låta bli att förundras över snillrikheten i hela serien.
Dessutom skulle jag vilja nämna att det i stort sett bara är bra skådespelare med. Inga man direkt hört talas om innan (förutom Robert Carlyle) men nog gör de ett bra jobb. Ingen av de större karaktärerna är dålig och det finns inte direkt någon man stör sig på. Däremot skulle jag vilja lovorda de två mångfasetterade skurkarna; Rumplestiltskin och Regina (Den onda drottningen). Vilket makalöst radarpar alltså! Jag tyckte ju att Robert Carlyle i stort sett var det enda som var bra i Eragonfilmen och i Once upon a time tar han det ett steg längre och är helt strålande! De avsnitten han är med ordentligt i höjs ju serien några pinnhål om man säger så. Även Lana Parilla som spelar Regina är fenomenal på sitt lågmälda, förbittrade sätt och även här visar serien att de verkligen stampar på klichéerna ordentligt.
Förutom att serien är värd att se bara på grund av Rumplestiltskin kan man se på den enbart för att de flesta huvudkaraktärer är kvinnliga. Ohnej, en tjejserie! tänker alla killar nu men stopp och belägg! Jag orkar titta på allt mansdominerat skit och kan respektera att det kan vara bra trots att de kvinnliga karaktärerna bara är fnittriga horor, då kan ni killar faktiskt titta på en serie där de flesta karaktärerna är kvinnliga utan att de manliga för den sakens skulle blir platta och tråkiga. Det är faktiskt få serier som klarar detta men Once upon a time gör det. 
Vad är dåligt med Once upon a time då?
Ja, effekterna. Jisses alltså. Windows 95 ringde och ville ha tillbaka sin grafik ungefär. Hu! 
Jag bryr mig inte så mycket om varelser och sånt innebär dåliga effekter men när väggen bakom två karaktärer alldeles uppenbart är greenscreen reagerar även jag. MEN det visar också att de lagt pengarna på andra saker, t.ex. bara skript och skådespelare vilket gör att jag har överseende med det. Hellre dåliga effekter och bra plot än tvärtom säger jag bara.
Vidare skulle jag vilja säga att det går lite väl långsamt ibland. Andra halvan av första säsongen kändes enbart som transportsträcka och jag skulle aldrig klara av att vänta på ett avsnitt i veckan. Det händer alldeles för lite för att orka med det. Förmodligen beror det på återblickarna vilket gör att det inte blir så mycket tid kvar av de 43 minutrarna för att det ska hinna hända så mycket. Tyvärr. 
Och precis som vanligt känns det som en serie som kan pågå hur länge som helst. 
 
Men jag fortsätter att titta så länge det ligger på den här nivån!
 

Tv-seriedags

Publicerad 2014-02-12 10:07:00 i Allmänt, Reflektioner, Tv-serier,

Jisses med många tv-serier det är jag vill se just nu! Vet inte hur jag ska få tid till allt. Svaret på den frågan är nog att jag inte kommer att få tid till allt (tyvärr). 
Jag har ju ägnat hela vintern åt att ta mig igenom alla säsonger av den nya Doctor Who och därför inte sett så hemskt mycket annat i serieväg. Just nu ser jag om tredje säsongen av Game of thrones för att känna mig lagom uppdaterad inför fjärde säsongen i april. Men förutom detta har jag inte hunnit med så mycket mer i tv-serieväg.
Jag har sedan länge velat se Once upon a time (har dock redan sett första avsnittet och tyckte det var sådär men är villig att ge det en chans) och måste snart ta mig i kragen och se miniserien Camelot (som jag också sett ett avsnitt av och gillade skarpt).
 
Förutom dessa två är ju Starz nya piratserie Black sails helt klart något som verkar både nytt och påkostat (alla nakna, fnittriga horor till trots, är nästan säker på att det är mycket sånt men jag kan ha överseende, kanske) och även serien Vikings som jag både fått rekommenderad av en vän och som man nästan måste se bara för att vi har en svensk med.
Så sent som igår fick jag nys om en ny sifi-serie (typ) vid namn Continuum. Den handlar om tidsresande och verkade vara mycket lik The Sarah Connor Chronicles (som jag gillar skarpt) men huruvida de faktiskt gör det bra eller inte återstår att se.
 
I somras tittade jag och pojkvännen på några avsnitt av The walking dead men tja, jag vet inte. Den känns som en serie som aldrig kommer att ta slut och jag började alla redan störa mig på karaktärerna. Bådar inte gott. Så nej, The walking dead får stå åt sidan så länge. Jag borde också ta och kolla klart på Teen wolf (nej, jag tänker inte skämmas, Stiles är värd allt!) och kolla på alla tillgängliga Sherlock-avsnitt (även om jag inte är helt övertygad om att jag tycker det är bra).
 Uäh, var ska man börja? Förslag? Idéer? Vilka ska jag undvika och vilka måste jag se? Är helt villrådig själv vilket lett till att jag inte orkat börja på någon av dem.

Bokbloggsjerka #6

Publicerad 2014-01-17 22:13:27 i Allmänt, Reflektioner, Tv-serier,

Dags för bokbloggsjerk igen. Woho! Det var längesen och ja, tentorna är gjorda så nu har jag äntligen tid.
 
Denna veckan handlar jerkan om:
 
Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? 
 
Jag gillar ju självklart Game of thrones (vem gör inte det?) men just nu är jag helt fast i en annan tv-serie. 
Nämligen Doctor Who!
För er som missat denna fantastiska tv-serie summerar jag handlingen litegrann.
Doctor Who (som för övrigt funnits sedan 60-talet) handlar om karaktären The Doctor. Han är som en människa fast egentligen är han en Time Lord från planeten Gallifrey. Han har två hjärtan och är 900 år gammal. Istället för att bli gammal genomgår han cykler där han när varje cykel närma sig sitt slut regenererar sig. Det innebär att alla atomer i hans kropp byts ut och han ändrar utseende och personlighet men behåller alla minnen. Han har ett rymdskepp som ser ut som en Police Box från 50-talet men är gigantiskt på insidan och kallas för TARDIS (Time And Relative Dimension In Space). TARDIS kan färdas till alla platser och alla tidpunkter i universum (sug på den!). Med sig har han olika människor eller följeslagare som också varierar och oftast är lika intressanta som Doktorn själv. 
Tennant i sin TARDIS
 
Doctor Who är en tv-serie som är fantastiskt rolig och fruktansvärt sorglig och hjärtskärande på samma gång. Samtidigt som den är så lättsam att barn kan titta på den och älska den kan vissa avsnitt och frågorna de ställer hänga med en i flera dagar efter ett avsnitt. Den är ju givetvis främst en sifi-serie men har även historiska inslag (Shakespeare, Dickens, Nefertiti) och skräckinslag (bl.a. barn i gasmasker uäh...). 
Det är urbrittiskt och superlöjligt samtidigt väldigt välskrivet och engagerande. Man skrattar, gråter och känner med Doktorns och hans följeslagares öde och man önskar att det aldrig tog slut.
Eccleston med sin Sonic Screwdriver och sin följeslagare Rose Tyler (Billie Piper).
 
Tre skådespelare ha gestaltat Doktorn sedan den togs upp på nytt 2005: Christopher Eccleston, David Tennant och Matt Smith och man älskar dem allesammans även om man alltid är superspänd när det är regenereringsdags. Just nu spelas en ny säsong in efter att Matt Smith regenererat till Peter Capaldi (skräckblandad förtjusning över det).
Matt Smith och Amy Pond (Karen Gillan)
 
Doctor Who är som alla superhjältar skulle vara. Otroligt barnslig, nördig (bow ties are cool), intelligent, rasande beslutsam men framförallt... Han tappar aldrig tron på det goda i universum och han gör allt för att bevara det. Oavsett hur litet eller hur stort det är. Doktorn är min favoritsuperhjälte helt enkelt (och han har kostym!). 
 
Så titta på det ffs! Inser också ungefär nu hur svårt det är att hitta bilder som ger en så varierande tv-serie som Doctor Who rättvisa. Hmpf.
 

Game of thrones återvänder 6 april

Publicerad 2014-01-14 12:01:00 i Allmänt, Tv-serier,

Så var det dags att börja räkna ned dagarna tills säsongspremiären av Game of thrones igen. 6 april är det i år, ungefär en vecka senare än förra året. Ska bli väldigt spännande att få återvända till Westeros och alla karaktärer som fortfarande är i livet. Nu kan man ägna lite tid åt att fundera på vilka händelser som kommer att inträffa i fjärde säsongen, det finns ju en hel del att välja mellan om man säger så ;)
 
Här är trailern i alla fall! (Inte nån vidare trailer, säger inte ett skit och Sansa var inte med (?) men det kommer väl fler när det börjar närma sig...)
 
 
 

Varför jag inte klarar av Vampire Diaries

Publicerad 2013-12-30 09:11:00 i Allmänt, Reflektioner, Tv-serier,

 Jag älskar ju True Blood och har inget emot Twilight så varför klarar jag inte av att ens se klart första säsongen av The Vampire Diaries? Jag har försökt titta, flera gånger men alltid slutat nånstans vid andra halvan av säsongen och sen fått börja om. Varför?
Tre anledningar:
 
1. Alla tjejerna är anorektiska.
Herregud liksom, deras lår är som mina armar! Vad är det för konstigt ideal? Att för att anses vara snygg måste man se ut som om man inte ätit på en vecka. För de ser ju alla likadana ut också, bara olika hårfär/ögonfärg ungefär, alla är lika smala. Fyfan!
 
2. Jag är så trött på alla farliga killar.
Damon får mig att vilja rycka håret, så jäkla patetiskt alltihopa. Sluta porträttera oschyssta, utnyttjande människor som sexiga ffs! Den enda vettiga är Matt Donovan och han mobbar det typ. Give me a break!
 
3. Det perfekta livet de alla verkar ha.
Kom igen, ingen går på så mycket baler och tillställningar som tonåring, alla i stan är ju stenrika känns det som och alla vaknar varje dag med perfekt hår/smink/deff whatever. Det blir så jäkla mycket barbie att jag inte kan ta nåt på allvar.
 
Så, nu vet ni varför jag inte tål Vampire Diaries.
Jag kan inte ens ta omslagen på allvar, ge mig en hink liksom!
 

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela