Jag ville bara påpeka för alla att nya säsongen av Teen Wolf har premiär idag. Bara så ni vet.

Så var det dags för ännu en egenutgiven bok, denna gång av svenska Gabriella Kjeilen. Det börjar bli några stycken nu och jag har hitintills inte blivit nämnvärt besviken. Jisses så många förlagsutgivna böcker det finns som är riktig skit jämfört med de egenutgivna jag har läst!

 

Hur som haver. Födelsemärket utspelar sig delvis på jorden men mest på planeten Lavida. På Lavida finns det en mängd olika länder, en mängd olika raser och en mängd olika magiformer. Men främst finns det två sidor, den ljusa och den mörka; ett val som alla varelser på Lavida måste genomgå.
Huvudpersonen är Mellody eller Erika som är namnet hon går under på jorden men vi får även följa en hög med andra personer bl.a. Mellodys syster Rose och vampyren Triton. I början av boken befinner sig Mellody på jorden, ovetandes om att hon härstammar från en annan planet men när hennes syster dyker upp och berättar om raderade minnen, att Mellody har krafter hon själv inte vet om och ett inre mörker som kan vara svårt att kontrollera bestämmer hon sig för att följa med sin syster till Lavida. Väl där konfronteras hon med ett uppdelat samhälle, en mansdominerad värld och en mängd personer som kan vara hennes vänner eller bara vilja utnyttja henne för sina egna syften.

 

Födelsemärket går snabbt att läsa, den är lättläst, fartfylld och färgstark. Mellody för inget lätt liv i Lavida och sidorna är fyllda av slagsmål, blod, magi, sex och svåra val. Jag fascineras av de olika karaktärerna, särskilt Mellodys bror Leo och önskade att jag fått läsa mer om honom, men även Rose som hela tiden försöker göra det rätta och Triton med sina inre demoner. Dessutom tycker jag det är intressant att Kjeilen vågar trycka på den feministiska sidan av huvudkaraktärerna och peka på problemen i en mansdominerad värld. Jag hade gärna sett mer av det!

Jag tror man kan uppskatta Födelsemärket om man vill ha en spännande bok i en färgstark värld med välutvecklade karaktärer, kanske om man är i tonåren och har tröttnat på de politiskt korrekta, tillrättalagda YA-romanerna som bokhandlarna numera är fulla av.

Boken har några små grammatikfel och stavfel men inget som inte vilken annan bok som helst kan ha, i övrigt har Kjeilen ett rakt och rappt språk. Här slösas inga ord i onödan utan varenda mening är placerad för att föra handlingen framåt. 
Det som gör boken sämre för mig är att jag inte riktigt fastnar för Mellody. Jag tycker om nästan alla andra karaktärer men Mellody tycker jag ibland är långsint, småtrög och tjurigt barnslig. Men framförallt för att jag aldrig tycker att hon ifrågasätter något, det dröjer till bokens sista kapitel innan hon ens reflekterar över all död och stridigheter som hon genomgår, något som gör mig smått irriterad. Jag hoppas hon skärper sig i kommande böcker! Vidare har jag lite svårt för att köpa att Lavida är full av magi och varelser men ändå t.ex. har jeans. Jeans känns liksom som en väldigt jordisk grej. Men det kanske bara är jag som är petig!

 

Over and out! ^^

Jag är visst lite oregelbunden med mina GoT-uppdateringar... Jaja, sånt är livet!
Spoilers för er som inte sett avsnittet, tror jag klarar mig från bokspoilers dock.

 

I måndags var det så dags för Hardhome och vi alla vet ju vad det innebar. White walkers! Det var alldeles för länge sedan vi hörde av dem senast vilket det också kändes som filmskaparna tyckte för jäklar vad de tog i denna gången! Det var helt enkelt ett riktigt, riktigt bra avsnitt!

Jag gillar hur de byggde upp det, att det var avsnitt åtta där skiten träffade fläkten och inte nio som det brukar vara. Man var inte riktigt beredd på att det skulle bli en sådan massiv attack och ett sånt snabbt hopp framåt händelsemässigt bara sådär. I avsnitt åtta, när det var tjugo minuter kvar. Men kanske var det därför det blev så bra. För ärligt talat, vi har saknat lite action i denna säsongen. De flesta karaktärerna har tråkat ned sig rejält (Arya är ju ett givet exempel på det) och trots allt som hände i förra säsongen har det liksom inte tagit fart ordentligt i denna. Men nu, nu jäklar blev det åka av. 

Jag gillar att man inte var så beredd på det. Jag gillade också hur de introducerade the White walkers lite mer gentemot the Nights Watch och jag gillar hur Jon Snow nästan fick nit. Herregud, jag blev nästan lite nervös några sekunder där när han låg och kippade efter luft och allt annat bara blev tyst. Tänkte, nee, nu dör han. Trots att jag läst böckerna. Kul att hans Valyrian Steel räddade honom i sista sekunden. Då vet vi det. 
Jag gillade också hur de gjort Tormund till diplomat och kvinnan Karsi. Det är alltid trevligt när man märker att de ger djup åt en bikaraktär. Skönt att Jon också fick ur sig det här med "When the real war comes" för ibland känns det, mitt bland allt ränksmideri i Kings Landing som om vi glömmer bort vad nyckeln i hela den här historien faktiskt är; is och eld. Jag blir därför alltid lika glad när de hittar tillbaks till det. Mer sånt tack!

I övrigt bockar och bugar jag som vanligt åt kvaliteten i allt de gör. Det är prioritering på det som är viktigt som att bygga sets istället för att använda specialeffekter, att låta folk slåss på riktigt och inte i datorn, att använda smink osv. T.ex. klappar jag händerna av förtjusning när jag ser scener som när Jon slår sig fram över planen helt utan att de klipper en enda gång. Mumma!

 

Men om vi ska lämna Jon Snow och de andra så fanns det även andra ljuspunkter i avsnittet. För första gången sedan säsong ett har Sansa faktiskt fått utvecklas och fått sin egen vilja. Jamendetvarjuinteendagförsent om man säger så. Och jag tar tillbaka allt jag har sagt om Alfie Allen, han är en fantastiskt bra skådespelare. Jag blir överbevisad i varje scen han är med i. Det ska bli spännande att se hur deras relation utvecklas. 

En relation som däremot var rent plågsam att se på var när Peter Dinklage fick interagera med Emilia Clarke. Jag vet inte vad de håller på med men antingen är Clarke helt enkelt ingen bra skådespelerska eller så ger de henne helt enkelt dåliga instruktioner för jag ryser nästan av obehag varje gång hon ska leverera one-liners. Så fruktansvärt dåligt. Och när hon dessutom ska leverera det mot Dinklage blir kontrasten nästan outhärdlig eftersom han är så naturlig i sitt skådespeleri och hon känns så fruktansvärt krystad. Uäh så påfrestande!

 

Jaja, nu kör vi mot säsongsavslutning och förhoppningsvis lika bra fart som senast!