Tips - Sky Captain and the world of tomorrow

Publicerad 2013-05-31 22:42:00 i Allmänt, Filmer, Steampunk, Tips,

Det är mycket steampunk just nu, vilket såklart är skoj, och jag tänkte fortsätta på spåret med att tipsa om en steampunkfilm! 
Den har några år på nacken och jag såg den själv för några år sedan så specialeffekterna och kan ju ha åldrats en del givetvis men förutom det minns jag filmen som underhållande, rejält steampunkig, rolig och lagom spännande. Många härliga uppfinningar, underbara sets och kläder och därtill en steampunkig plot. Kan det bli bättre? 
Som grädde på moset har filmen några riktiga höjdarnamn i rollistan: Gwyneth Paltrow, Jude Law, Angelina Jolie med flera. Tummen upp där!
Handlingen utspelar sig år 1939 och huvudpersonen är journalisten Polly Perkins (Gwyneth Paltrow) som tar hjälp av piloten Jude Law för att undersöka ett gäng vetenskapsmäns mystiska försvinnande. De tar hjälp av Franky Cook (Angelina Jolie) i kampen för att rädda världen från undergång, sådär handlingen förklarad på två meningar. Heja mig! Nej, men ärligt talat så är det ungefär vad filmen går ut på men det är ju allt runtomkring som är det roliga!

Någon mer än jag som sett Sky Captain and the world of tomorrow? Vad tyckte ni? Och har ni inte sett den tycker jag ni ska göra det direkt! 
 
 
 
 

Trollkarlen från Övärlden av Ursula Le Guin - recension

Publicerad 2013-05-28 23:02:00 i Allmänt, Böcker, High fantasy, Recensioner,

Earthsea eller Övärlden på svenska. En riktig klassiker inom fantasygenren och en bok många påstår att man måste läsa. Det finns ju en jäkla massa böcker om Övärlden men jag planerade att läsa originaltrilogin bestående av Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan och Den yttersta stranden vilka handlar om trollkarlen Ged och hans liv och alla äventyr i det. 
Jag hade, tyvärr ska man väl säga, en del förväntningar på Övärlden men ganska så snart stod det klart att dessa nog inte kommer att infrias. Övärlden är, likt Bilbo, skriven på ett sätt att det känns som om man följer boken genom en berättarröst, det är precis som om man var liten igen och någon berättade en saga för en. Även om detta är ett väldigt vackert och ovanligt sätt att skriva som kräver sin författare kan jag inte hjälpa att jag tycker det känns lite oengagerande. Det blir liksom lite opersonligt på något sätt.
Förutom det ovanliga perspektivet går boken även väldigt fort fram, det kan vara år på bara en sida och karaktärer som är väldigt viktiga för huvudhandlingen kan behandlas på bara några sidor och sen försvinna vilket återigen gör att hela boken känns väldigt platt, man bryr sig egentligen inte och Ged är även han en väldigt irriterande person i början för att sedan ändra sin personlighet helt ungefär en tredjedel in i boken. Väldigt förvirrande!
Dessutom var slutet på boken ett riktigt stort antiklimax, helt plötsligt var allt bara över och det kändes som om ja missade hela "slutstriden" trots att jag inte hoppade något. Skumt.

Trots sina brister har ändå Trollkarlen från Övärlden sina ljusa sidor. Det är full fart hela tiden och världen som Le Guin målar upp är färgsprakande och väldigt levande. Det är särdeles roligt att se och få höra om alla öar och hur olika deras landskap och invånare är. Magin i världen är genomtänkt och logisk utan att för den delen bli tråkig och det är mycket filosofi inbakat bland all handling som ändå gör det intressant att följa. 
Men tyvärr håller det inte hela vägen... Jag hade verkligen önskat att jag tyckte bättre om den. Verkligen!
Trollkarlen från Övärlden är en bok som jag tror egentligen gör sig bäst lämpad för högläsning och jag hade gärna läst den högt för en lite yngre publik. Med högläsning tror jag att man hade kunnat stanna upp mera och givetvis läst långsammare vilket jag tror boken hade vunnit på. Min vanliga lässtil är nog egentligen alldeles för snabb för denna sortens bok vilket jag inte insåg förrän ungefär halvvägs igenom. 

När jag var klar började jag även läsa Gravkamrarna i Atuan men kände att jag inte riktigt orkade ta mig igenom den just nu så jag la ned den men kommer troligen att ta upp den igen när jag inte har så många andra böcker på min läslista. 
 

World War Z - nåt att se fram emot?

Publicerad 2013-05-26 14:59:06 i Allmänt, Filmer,

När jag var och såg Star Trek gjorde de reklam för World War Z där Brad Pitt tydligen har snott åt sig huvudrollen.
Intressant måste jag säga. Filmen grundar ju sig på Max Brooks bok World War Z: An oral history of the zombie war som jag har hört idel gott om men inte läst själv. Brad Pitt är ju också en av få Hollywood-skådisar som lever upp till sitt namn så detta kan nog bli ganska bra. Hoppas jag. 
 

Läser just nu

Publicerad 2013-05-25 17:34:00 i Böcker,

Just nu läser jag:
Övärlden, Gravkamrarna i Atuan - Ursula Le Guin
Chanslös - Gail Carriger
   
Böcker som ligger och väntar:
Shikasta - Doris Lessing
Warm bodies - Isaac Marion
A feast for crows - George RR. Martin
    
 
 

Själlös av Gail Carriger - recension

Publicerad 2013-05-25 00:22:00 i Allmänt, Böcker, Recensioner, Steampunk,

Jaha så har jag då läst min första riktiga steampunk-bok. Det var väl på tiden måste jag ändå säga och jag är glad att jag äntligen fått en inblick i den genren också!
Själlös handlar om halvitalienskan Alexia Tarabotti i ett alternativt 1800-talets London där varulvar, vampyrer, spöken och övermänskliga är en del av samhället. Med övermänsklig menas att man inte har någon själ och neutraliserar alla andras övernaturlighet. Alexia är en sådan.
Hon är även alldeles för kurvig, frispråkig och smart för vad som passar sig för en kvinna i London och hon har alldeles för lätt för att umgås med vampyrer och varulvar vilket gör att hon råkar ut för allehanda konstigheter och mystiska händelser. 

Carriger skriver på ett säreget rappt och ironiskt sätt utan att bli glättig eller för modern. Hon tar upp alla bitar man vill ha från ett viktorianskt samhälle, inkluderat alla fördomar och normer gällande till exempel kvinnor och ställer dem mot Alexias snabba och sarkastiska sätt vilket gör boken rejält underhållande. Lägg därtill härliga beskrivningar av klänningar, kostymer, bakelser och möbler tillsammans med en handling där man inte kan gissa sig till vad som ska hända näst så har du Parasollprotektoratet, serien heter så, i ett nötskal.
Ett modernt språk med en modern huvudkaraktär i ett gammalt samhälle med gamla ideal. Det är som gjort för en hel del fniss, himlande med ögonen och bladvändande!
Sen ska man ju inte glömma att Carriger inte direkt är pryd av sig och även hennes manliga karaktärer är välskrivna och väldigt sexiga (!) på ett sätt som säkert bara hon lyckas med!
Dessutom märks det att hon har en bakgrund inom naturvetenskapen för det finns en hel del sådant med i boken också, inte mig emot! Alexia är väldigt intresserad av forskning hon med. Undrar varför hehe...
 
Så vad tyckte jag egentligen? Det kanske märks ovan men jag gillade boken skarpt. Den är kanske inte världens mest påhittiga eller mest välskrivna men det gör inget så länge Alexia är en så rolig karaktär att följa eller så länge handlingen är så spännande. Om man vill ha en bok som beskriver en stark och självständig kvinnlig karaktär utan att hon för den delen blir någon amazon, med mycket humor och en relativt lättsmält handling är Själlös verkligen rätt bok! Jag vet inte om alla steampunk-böcker är såhär men är de det så är jag ett stort fan!
Jag ska precis ge mig i kast med andra boken så vi får väl se om Carriger kan hålla uppe standarden!

Första musiktipset - Indica

Publicerad 2013-05-22 23:45:00 i Allmänt, Musik, Tips,

Jag vet inte om det egentligen finns fantasymusik, det närmsta man kommer är väl egentligen powermetal och då tänker man ju mest på band som Dragonforce och italienska Rhapsody of fire men det är egentligen inte fantasymusik för mig. 
Jag gillar ju, som de som känner mig vet, mest symphonic metal och neoklassicism blandat med bra filmmusik så det är väl sånt jag kommer att tipsa om på bloggen när jag skriver om musik.
Men bandet jag tänkte börja med att tipsa om hamnar lite mitt emellan alla genrer. Det är inte metal, det är inte pop, det är inte neoklassicism. Jag vet inte riktigt vad man ska sätta in dem i så det får helt enkelt vara en egen genre. Bandet jag talar om är finska Indica
Indica består av fem finska tjejer där sångerskan Jonsu är den som skriver det mesta av låtmaterialet. Bandet bildades 2001 av Jonsu och hennes skolkamrat Heini som spelar bas och deras musik kan beskrivas som någon en något popig rock blandat med klassiska instrument, vackra och tänkvärda texter tillsammans med Jonsus mycket säregna röst. Tro mig, ni har aldrig hört någon med en röst liknande hennes! 
 
Jag har sett bandet live en gång på Lisebergshallen i Göteborg 2007 när de var förband åt mitt favoritband Nightwish och tyvärr var ljudet så dåligt den gången att man inte fick någon större upplevelse tyvärr. Det jag gillade och som gjorde att jag något år senare kollade upp bandet var just Jonsus röst och det faktum att hon spelade fiol på scen tillsammans med de fantastiska scenkläder de använder; tjusiga hattar, fantastiska klänningar och intressant rekvisita. Helt enkelt en riktigt tjusig helhetsupplevelse.
 
De har tyvärr bara släppt ett internationellt album än så länge. A way away heter det och är ett av mina absoluta favoritalbum. Det finns egentligen inga dåliga låtar på detta albumet men jag har nöjt mig med att länka tre av dem.
 
 
  
Love like you’ve never been hurt
And dance till dawn like you’ve just been born
A perfect toy made by perfect tools
Playing Ring Around the Rosie with a crowd of fools
Take a hold of my hand, I have sights to show you
Gingerbread house, Pleasure Island, Big Blue
Turn off the light, close your eyes wide shut
And welcome the precious dark
Stories had been spun, a sea of metaphors were done
And Lilja heard but wonder’s thunder
All the books she read kept her in bed and hurt her head 
Her tragic flaw was not a blunder
Strolling under harbor lights, Lilja reads a line
‘Poor Tatiana’
In another library, Rochester arrives 
Oh lord, he’s half-blind
Lancelot and Guinevere came nowhere near the pier
No love this year
Marian called Robin Hood to save her from the sea
But words are cheap
Percival got drunk and tossed his cup into the snow
Where’d the grail go? 
Catherine found her Heathcliff but the Brontes died alone
Air gets so cold 
Wind revives the balladeers sentenced to their words
Fog means return
For the bards and troubadours, sentences are worlds
We long but don’t learn
 
 
 

För den skrivbenägne!

Publicerad 2013-05-20 13:17:00 i Allmänt, Skrivande,

Lite tomt med inlägg den senaste veckan vilket beror på att jag har haft fullt upp med att skriva en MIFO-rapport (inventering av förorenade områden) och dessutom fått ärva ett växthus som har satts upp och planterats i.
Men nu ska det förhoppningsvis bara vara till att vänta på att grönskan ska börja spira! MIFO-rapporten är däremot inte klar.
 
Men jag tänkte att jag kunde tipsa om företaget Andra världar som efterlyser texter på max 30 000 ord inom genren steampunk från ett svenskt perspektiv. De ska nämligen publicera en antologi med olika noveller som bl.a. ska säljas in på sf-bokhandeln. Vem som helst är välkommen att skicka in sin text och man har till sista november på sig!
Jag är själv lite sugen på att ge det en chans. Till november ska man väl kunna få ihop 30 000 ord, eller? Men mina steampunk-kunskaper är rättså limiterade så vi får se hur det går. Kanske ger jag det ett försök, kanske inte.
 
Här är länken till Andra världar.
 

Star Trek Into darkness - recension

Publicerad 2013-05-11 21:35:00 i Allmänt, Filmer, Recensioner, Science Fiction,

Innan jag börjar skulle jag vilja poängtera att jag inte är något Star Trek-fan. Jag har på sin höjd sett ett par Voyager-avsnitt och ingenting av de gamla avsnitten som Into Darkness ska vara en prequel till. Mina åsikter tar därför inte hänsyn till nostalgin vissa andra kan uppleva när det ser filmen ;)

Först och främst måste jag säga att det var inga som helst problem att hänga med i filmen trots att man inte hade koll på något alls. Det enda jag inte hängde med på som jag senare fick förklarat för mig var när Spock pratade med en äldre version av sig själv. Mycket praktiskt måste jag säga, önskar att jag själv hade ett framtida jag att rådfråga!

Star Trek var annars en relativt underhållande film, den hade väl det mesta som en äkta scifi-rulle ska innehålla och dessutom var den spännande. I början förstod man att skurken, Khan spelad av Benedict Cumberbath, hade en del ess i rockärmen och inte var så lätt att lura som man skulle tro, tyvärr tappade de lite av spänningen ungefär halvvägs in i filmen. Det man trodde skulle bli tre turer blev bara en tur och den invecklade slutklämmen man satt och väntade på uteblev. Tråkigt, för jag tyckte filmen var som mest spännande i början och blev mer trist mot slutet på grund av detta. Det kändes lite som om de fick slut på idéer.

Den som annars gör sin roll bäst får lov att vara Benedict Cumberbath även om Zachary Quinto som spelar Spock också gör det bra. Men det känns ändå som om Cumberbath är den som ger mest djup till sin karaktär och jag tror nästan på honom. Quintos karaktär känns mer bara upprabblande av repliker och Chris Pine ska vi inte prata om. Hade det inte varit så uppenbart att man skulle tycka han var snygg hade jag kanske uppskattat hans skämt men eftersom det nu var så uppenbart blev jag mest irriterad.

Det som dock gjorde mig mest irriterad var att det fanns två kvinnor med i hela filmen som faktiskt sa något och som var namngivna. Den ena var Spocks flickvän, svårt att inte ha med henne, och den andra skulle visa sig vara Kirks framtida fru, och inte en gång pratade de med varandra… Men de hann få med en underklädesscen med den ena. Bra, tack den satt. För gud bevare oss om man skulle ha med en kvinna som inte var till för att titta på. Nej, så kan vi ju inte ha det. Snälla kära människor, 1700-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn!
För hur realistiskt är det att vi fortfarande flera hundra år, eller vad det nu kan vara, in i framtiden fortfarande inte har lika många besättningsmedlemmar och dylikt som är kvinnor? Jag menar, filmskaparna kunde väl haft med några bara för att visa lite god vilja. Men icke.
Eftersom avsaknaden av genomtänkta kvinnliga karaktärer är så påtaglig gör detta att resten av karaktärerna känns lite väl platta och förutsägbara. Ingen rivalitet, inga dubbelspel, alla är nöjda och glada i sin roll och vill inget hellre än att bara göra sitt jobb så bra som möjligt. Ursäkta mig men booooring! Den enda som väger upp detta är återigen Cumberbath.

Men jag ska inte klaga för mycket, Star Trek Into Darkness är en helt okej film, den är lagom spännande, har lagom roliga karaktärer och gör säkert inga fans alldeles för besvikna. Den var faktiskt bättre än jag trodde och det får väl vara ett helt ok betyg för att vara jag.

En rolig grej som inte har med någonting att göra var att killen som spelar Chekov, deras maskinist, är samma snubbe som spelar den 15-åriga Kyle Reese i Terminator Salvation. Kul!

För övrigt anser jag att 3D borde bannlysas.


Bjuder på den sista!
 

Sifi och förvåning

Publicerad 2013-05-09 18:39:55 i Allmänt, Filmer,

Jaha, tydligen ska jag gå på premiären av den nya Star Trek-filmen Into darkness imorgon. 
Det är inte direkt en film jag hade planerat att se men jag blev medbjuden av en kompis så varför inte.
Jag måste dock erkänna att jag har pinsamt dålig koll på Star Trek. Det enda jag vet är att Spock är snubben i den korta luggen, hoppas det räcker och hoppas vid alla gudar att filmen inte förutsätter att man vet nåt.
 
 

Det levande slottet av Diana Wynne Jones - recension

Publicerad 2013-05-07 00:15:00 i Allmänt, Böcker, High fantasy, Recensioner,

 Trollkarlens slott eller Det levande slottet som jag hellre vill kalla den är boken som Hayao Miyazaki har baserat sin film Howls moving castle på. Boken är skriven av Diana Wynne Jones som har skrivit en hel uppsjö av böcker och även fortsatt Det levande slottet med två halvt fristående delar; Drömprinsessan och House of many ways (ej översatt till svenska).
 
Jag har funderat länge på att läsa Det levande slottet, även innan jag såg filmen, och dessutom fått den rekommenderad till mig av vänner men inte riktigt fått tummarna ur. Men så i förra veckan när jag var på biblioteket begav jag mig mot barnboksavdelningen och letade upp den. Till skillnad mot så många andra har jag inga som helst problem med att läsa böcker som inte är till för just min egen ålder på några och tjugo utan kan uppskatta de flesta böcker så länge de är välskrivna. Att dela in böcker efter ålder är ett tråkigt och gammaldags sätt som begränsar publiken rejält, tråkigt nog!
 
Hur som helst kan man inte komma ifrån att texten i boken var rejält stor mot vad jag är van vid och innehållet lämpar sig väl för barn kan jag tycka. Dock var jag efter några sidor rejält besviken över att jag lånat boken på svenska, orkade inte fjärrlåna, istället för engelska eftersom översättaren hade gjort ett särdeles dåligt jobb; förutom att översätta alla namn, Howl blev Ryt, (Ryt?! Vad i helvete liksom!) Sophie blev Sofia (jag menar ingen fattar väl namnet Sophie i Sverige eller hur?) osv. Mycket tråkigt, jag avskyr verkligen när namn översätts. Usch!
Förutom beklagligheten med namnen kändes det som om översättaren också hade gjort sitt yttersta för att få boken till att bli mer barnbok än den behövde, det är svårt att säga något exakt exempel men det var bara en känsla jag fick. Det kändes väldigt krystat i vissa lägen och tyvärr kändes det som om det var översättningens fel.
 
Men nog om översättning. Det levande slottet utspelar sig i landet Ingary (dåligt översatt till Ingaria), där magi är vardagsmat och det betyder otur att födas som äldsta syster i en familj, vilket såklart Sophie är. Efter att helt oprovocerat blivit förvandlad till en nittioåring ger sig Sophie ut på en resa för att försöka lyfta förbannelsen hon fått över sig. På vägen träffar hon Howl där hon flyttar in som städerska i hans rörliga slott och blir vän med hans elddemon Calcifer (inte översatt av någon anledning) och därifrån bär det iväg.
Det mest intressanta i den här boken är att se hur Sophie beter sig som gammal, hur lugnt och sansat med en hel del humor och en stor portion förnuft tar sig an Howl och hans egenheter, för egen, det är han! Till sist inser man att, fastän hon inte begriper det själv, är hon nog född till att vara gammal haha! I kontrast till Sophies lugna förnuftiga sätt har vi Howl, tjejtjusaren nummer ett som är mer mån om sitt utseende än någon annan karaktär jag läst om. Men efter ett tag inser man även här att det finns fler lager av karaktären än man kanske först trodde. Precis som med Sophie och även Calcifer. Det är det som gör boken så intressant, alla lager karaktärerna har och som man får upptäcka tillsammans med dem själva. Så som man trodde att en karaktär var från början stämmer oftast inte alls och på vägen till slutet av boken har man blivit utsatt för en hel del överraskningar.

I slutändan är Det levande slottet en mycket mysig och väldigt fin bok som tar upp både det barn kan uppskatta men som ändå har något som tilltalar en person som mig. Så en barnbok för både vuxna och barn kan man säga!

 
 

Steampunkintroduktion

Publicerad 2013-05-05 17:23:00 i Allmänt, Böcker,

Jag har börjat läsa Gail Carrigers stempunkroman Själlös om halvitalienskan Alexia Tarrabotti i ett alternativt 1800-talets London. Det är en odyssé i frasande kjolar, tebjudningar, luftskepp, varulvar och vampyrer och än så länge gillar jag det skarpt. 
 
Detta är min första steampunkroman, om man inte räknar Den mörka materian, och för er som inte vet vad steampunk är kan det beskrivas ungefär som hur den viktorianska eran såg på framtiden. Det blir därför en blandning av gammalt och nytt med viktorianska inslag i kombination med moderna uppfinningar som luftskepp och annat roligt tillsammans med påhittade saker i samma stil. Ofta drivna av ånga, därav namnet steampunk. 
Förutom luftskepp ingår ofta häftiga goggles, fickur och te. 
 
Bidrar med en bild som en vän till mig gjort i steampunkstil. Här är hennes deviantart: http://godisinvincible.deviantart.com/
 
 

Kodkrångel

Publicerad 2013-05-04 22:15:39 i Allmänt,

Verkar som om designen ser jättebra ut i alla datorers webbläsare men hittar på massa fuffens när det gäller mobiler. Argh, argh! Får se om jag kan göra något åt det utan att stöka till alltför mycket i den färdiga koden.

För er som inte vet så extraknäcker jag ibland som webbutvecklare och det gör att jag blir lite frustrerad när jag inte kan skriva all kod själv och därmed råkar ut för problem som aldrig skulle inträffat annars... Suck!

Lite ny design

Publicerad 2013-05-04 11:34:00 i Allmänt,

Är fortfarande krasslig så har ägnat lite tid åt att fixa till litegrann när det gäller designen av bloggen. Bara lite småpill som färger på texterna, marginaler vid rubrikerna och även fixat så att headern är länkad till förstasidan. 
Hade gärna bytt ut själva bakgrunden till någon form av pergamentsrulle men det blir ett jäkla jobb att få blogg.se att fatta detta... Suck! Nackdelen med att inte skriva alla koderna själv antar jag. Det får bli ett senare projekt.
 
Tills vidare kommer den att se ut såhär!

Skrivande

Publicerad 2013-05-03 14:35:00 i Allmänt,

Jag har börjat skriva igen, heja mig! Jag kommer säkert aldrig att bli klar och är säkert inte hälften så bra på det som jag hoppas men det är lika kul för det.
 
Jag skulle vilja tacka min nuvarande kurs för att den låter mig ha tid med sånna här fritidsgrejor som skriva, teckna etc. som jag inte har haft tid med på typ tio år. 

Warm bodies - recension

Publicerad 2013-05-02 22:24:00 i Allmänt, Dystopi, Filmer, Recensioner,

I måndags var jag och pojkvännen på bio för första gången sedan The hobbit, tror jag, och såg Warm Bodies.
Vi såg en konstig reklam/recensionsgrej för den på MTV för några veckor sen och sa båda två att den där borde vi nog gå och se för den verkade faktiskt vara mer än man trodde. 
Sagt och gjort gick vi dit med blandade förväntningar, zombieapokalyps möter Twilight. Mje, låter ingen höjdare. 
Men, den där trailern vi såg gjorde att man fick en föraning om att det här kanske faktiskt var bra.
Det tog mig ungefär så långt som tre minuter in i filmen innan jag insåg att det här, det här var vad Twilight borde varit. Det tog mig ytterliggare tio minuter innan jag insåg att jag satt och smålog lite fånigt utan att jag hade märkt det. Och då kan det nämnas att senaste gången jag satt och log omedvetet i en film var väl för sisådär tio år sedan. Jag är otroligt kräsen när det gäller komedier, ännu mer kräsen när det gäller romantiska komedier och som mest kräsen när det handlar om ungdomar. Så då vet ni lite hur ovanligt det är!
 
Redan i inledningen inser man att det här är nog ingen vanlig film, och genom resten av filmen hinner man både skratta, bli frustrerad och överraskad. Förutom att man har fokuserat på precis rätt saker, nämligen på R's, som är zombie, tankar tar filmen även upp alla inslag man kan behöva i en zombiefilm. Med detta som bakgrund manövererar filmen skickligt på en precis lagom nivå humor och en lagom nivå action/zombieskräck. I kontrast till alla vanliga zombieinslag tar de även upp de knäppa bitarna; som vad zombies gör när de inte jagar människokött skrikandes "braaaains" och andra grejor man har funderat över i en vanlig zombiefilm. 
Själva relationen mellan R och Julie, hans mänskliga crush, hade också kunnat bli twilight fast tio gånger värre men  även här lyckas filmskaparna riktigt bra med att göra de bra bitarna ännu bättre och de löjliga bitarna drivs med genom att de har satt till ett härligt låtval eller att man får höra R's tankar på ett upplättande sätt. Många tummar upp där!
Jag gillar även touchen att deras relation även påverkar resten av zombie vs människa-förhållandet men jag ska inte spoila för mycket här nu ^^.
Till sist gillar jag även valet av skådespelare. Nicholas Hoult, som jag tydligen sett innan i X-men first class utan att känna igen honom, är precis sådär lagom snygg och i samma veva zombieaktig att man faktiskt tror på det. Teresa Palmer var en trevlig omväxling eftersom hon faktiskt ser ut precis som en vanlig jäkla tjej. Kurvor, kort, eller är det bara han som är lång, lagom blont hår, lagom sött ansikte. Trovärdig helt enkelt! Mer sånt tack!
Och så dyker ju John Malkovich helt oväntat upp. What?! Inte så lite otroligt att se honom i en sånhär film. 
The awesomeness in that liksom!
 
Sådär, nu har jag inte sagt för mycket och nu tycker jag att alla som läser det här går och ser denna filmen oavsett kön, läggning eller annat man kan skylla på för det är en film för de flesta smaker och den bästa i sin genre, om den nu tillhör en sådan, jag sett på mycket, mycket länge!
 

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela