Det har blivit något av ett steampunkår gällande läsningen för mig i år och nu har jag avverkat min fjärde steampunkbok någonsin. Jäkligt kul att jag har upptäckt denna genren och att det faktiskt finns ganska mycket när man bara vet vad man ska leta efter.
Egentligen hade jag tänkt läsa Sanningens svärd alternativt 2312 men eftersom böcker är stora och ryggsäckar blir tunga när man ska till fjällen fick jag prioritera bort dessa klumpar och läsa en mindre bok.
Valet föll på
The Doomsday Vault av Steven Harper som är första boken i serien Clockwork Empire. Än så länge har serien kommit ut med fyra delar där The doomsday vault är den första: The impossible cube, The dragon men och The havoc machine. De tre första är ganska beroende av varandra medan den fjärde verkar vara relativt fristående såvitt jag förstår (vågar inte läsa för mycket för att inte spoila för mig själv ...)
I The Doomsday Vault får vi följa en brittiska vid namn Alice Michaels som försöker ta sig fram i ett viktorianskt London plågat av människor som drabbats av "The clockwork plague". Det som händer med människa som drabbas av The clockwork plague är tre saker: de dör av infektionen, de blir zombier eller så blir de s.k. Clockworkers som i princip är galna genier/uppfinnare. I boken nämns bl.a. Mozart som en Clockworker och dessa ska ha uppfunnit mekaniken bakom de ångdrivna luftskeppen etc. I den här världen finns också en uppsjö av så kallade automotons vilket är mekaniska människor/djur/manicker. Många härliga ingredienser med andra ord!
Alice Michaels familj har dött av The Clockwork Plague och hon försöker desperat uppväga sitt skamfilade rykte och hitta en man som kan försörja henne samtidigt som hon har en fallenhet för mekaniska saker, hon är lite av en ingenjör skulle jag vilja påstå. Inte alls så bra för en ogift kvinna i 1800-talets London.
Den andra huvudperson är Gavin Ennock en 18-årig kille från Boston som jobbar på luftskeppet U.S.S Juniper. Han har en talang för att sjunga och spela fiol vilket en stor del av boken handlar om. Boken handlar i princip om alla äventyr huvudkaraktärerna råkar ut för utan att spoila för mycket.
Så, vad tyckte jag. Det här är ju en liten doldis som inte fått så mycket uppmärksamhet vilket innebar att jag inte alls visste vad jag skulle förvänta mig när jag öppnade boken.
Vad jag fick var action. Jäkligt mycket action. Om jag har sagt att det har varit full fart i andra böcker så är detta full fart 2.0. Det går till och med så fort att jag ibland missar vissa vändningar i handlingen för att de bara insinueras lite snabbt genom en min eller nick och sen brakar helvetet lös igen innan man har hunnit reflektera. Ibland känns det liksom lite väl ologiskt och stressat. Även om jag gillar när det inte är för mycket plotexplaining utan att man faktiskt får tänka själv och komma fram till slutsatser kände jag häri att jag ibland inte hängde med. Vad hände egentligen? Vad menade de med den meningen osv.
Jag hade velat ha mer karaktärsutveckling och lite mindre action. Kanske lite mer insikt i hur huvudpersonerna tänker och känner. Detta hade nog gjort att vissa insinuationer hade gått fram bättre. För även om man läser boken genom både Alices och Gavins ögon är det svårt att komma dem in på livet. Jag tycker att Gavin ändrar sig väldigt snabbt från den unge person han var i början till den han är i slutet och jag tycker att Alices val och icke val ibland är lite väl kryptiska. Mer förklaring på vad som gör att hon handlar som hon gör hade varit trevligt. Jag hade gärna sett att boken behöll all action men att den kanske var 50-100 sidor längre så man fick lära känna karaktärerna bättre. Kanske blir detta bättre i kommande böcker där man får följa dem mer, jag vet inte.
Det boken har lyckats med är verkligen att måla upp en hundraprocentig steampunk-värld. Alla clockworkers, luftskeppspirater och automatoner är härligt beskrivna och väldigt extravaganta. Jag kan verkligen se framför mig hur Alices automatona katt "Clicks" ögon lyser av flouroscerande ljus!
The Doomsday Vault är en helt okej bok, lättläst men inte alltid lättfattad, full av påhittiga uppfinningar och med många vändningar och händelser som gör den allt annat än långtråkig. Vill man ha en introduktion till steampunken och samtidigt få lättsam underhållning passar den bra. Om jag orkar ska jag nog läsa de andra delarna med. Vi får se!
