Catching fire - recension
I förrförra veckan var även jag och såg Catching Fire.
Spoilervarningar från filmen!
Jag hade väl egentligen inga direkta förhoppningar för i mitt huvud var andra boken den sämsta och ungefär bara en upprepning av första och en upptakt till tredje.
Döm om min förvåning när jag insåg att filmen var bättre än första filmen och att jag, till skillnad från i boken, gillade biten innan spelen bäst. Hm, vad hände där?
Jag tror det berodde på att de hade lagt ned fruktansvärt mycket jobb på att tiden innan The Quarter Quell skulle så bra som möjligt och verkligen engagera. Inte bli som ett enda långt intro till spelen. Och som de lyckades! Jag var nära att gråta så många gånger! Det var så många ögonblick under The Victory Tour men även när Effie sa till dem att de förtjänade bättre och att hon var ledsen bröt jag ihop totalt. Gudars liksom!
Jag som är ett stort fan av Peeta älskade också hur han utvecklas som karaktär i denna filmen även om jag tycker att Jennifer Lawrence är en mycket bättre skådespelare än Josh Hutcherson. Det kan vara så att det är hon som bär upp Peetas karaktär lite också.
Som sagt, de hade lyckats väldigt bra med att få till hela propagandakänslan runt The Victory Tour, jag känner nästan andra-världskrigetvibbar runt hela grejen med unga, starka och vackra personer, stora affischer och tal. Mycket starkt!
Jag hade väl egentligen inga direkta förhoppningar för i mitt huvud var andra boken den sämsta och ungefär bara en upprepning av första och en upptakt till tredje.
Döm om min förvåning när jag insåg att filmen var bättre än första filmen och att jag, till skillnad från i boken, gillade biten innan spelen bäst. Hm, vad hände där?
Jag tror det berodde på att de hade lagt ned fruktansvärt mycket jobb på att tiden innan The Quarter Quell skulle så bra som möjligt och verkligen engagera. Inte bli som ett enda långt intro till spelen. Och som de lyckades! Jag var nära att gråta så många gånger! Det var så många ögonblick under The Victory Tour men även när Effie sa till dem att de förtjänade bättre och att hon var ledsen bröt jag ihop totalt. Gudars liksom!
Jag som är ett stort fan av Peeta älskade också hur han utvecklas som karaktär i denna filmen även om jag tycker att Jennifer Lawrence är en mycket bättre skådespelare än Josh Hutcherson. Det kan vara så att det är hon som bär upp Peetas karaktär lite också.
Som sagt, de hade lyckats väldigt bra med att få till hela propagandakänslan runt The Victory Tour, jag känner nästan andra-världskrigetvibbar runt hela grejen med unga, starka och vackra personer, stora affischer och tal. Mycket starkt!
Det de inte har lyckats så bra med är själva spelen. Min pojkvän som satt och väntade på spelen och då missade lite av det bra i början blev fruktansvärt besviken och jag kan inte annat än att hålla med. Spelen kändes väldigt stressade och man hann inte få ett band till några av karaktärerna som var med. De försökte med både Finnick, Mags, Johanna, Beetee & Wiress men tyvärr hänger jag knappt med på deras namn, det var ju nåt år sen jag läste böckerna. Alltihopa gick så snabbt och det som i böckerna var mycket invecklat med klockan och de många områdena samt alla de färgstarka karaktärerna fick stå till sidan för allt som hände innan spelen. Det kändes som att spelen mest var med för att de skulle kunna ta sig ut därifrån. Tyvärr.
Men jag kan ändå förstå till viss del varför de gjort så. Spelet fyller ju ingen direkt funktion (till skillnad från första boken där spelet spelade all roll) utan det är ju det som händer innan och i slutet som är viktigt för fortsättningen och då tycker jag ändå att det är bra att de fokuserat på det. Men visst blir filmen lite tråkigare på så vis också.
Så vad mer ska jag säga? Catching fire är bättre än föregångaren, Jennifer Lawrence är awesome, huvudstadsfolket såg mycket mindre löjliga ut i den här filmen & jag blev så otroligt upprörd när spelen precis skulle börja och det sista Katniss ser är hur Cinna blir nedslagen.
Jag hoppas att sista delen(arna, suck) blir episka!
