Jag kan ju lugnt påstå att detta inte är en bok jag i vanliga fall skulle läst men jag blev helt enkelt nyfiken när så många pratade om den och ville bilda mig en egen uppfattning.

Betvingade är ju en ren kärlekshistoria placerad i Sverige på 1300-talet. Man får följa Illiana Henriksdotter som genom en rad olyckliga omständigheter gifts bort mot sin vilja med Riddare Markus Järv, som inte heller är särskilt pigg på giftermålet ska nämnas. Boken berättar sedan deras historia och hur de kämpar för att lära känna varandra och förstå varandras olikheter. För olika är de, som natt och dag.

Och vad blir domen?
Om jag ska vara ärlig så är jag väldigt kluven av den här boken. På ett sätt tycker jag den är fantastisk och på ett annat sätt tycker jag att den är ganska dålig. 
Ahrnstedt har skrivit en bok som gör att man inte kan lägga ner den, man vänder sida på sida för att få reda på hur det ska gå för Illiana och Markus och hennes beskrivningar är utförliga och karaktärerna genomarbetade. Men ändå är det något som gör att boken inte når ända fram. Först och främst är det språket som är väldigt ojämnt; ibland skriver hon på härlig gammelsvenska vilket får de delarna att bli levande och färgsprakande men så sätter man teet i halsen när meningar som "Markus huvud kortslöts" dyker upp. Kortslöts? Jag visste inte att man hade el på medeltiden! Jag ska även tillägga att jag hade inte brytt mig om hon hade skrivit med ett modernt språk hela tiden men det gör hon inte. Lite mer genomarbetning där hade behövts för att jag skulle gett toppbetyg.
Vidare har boken några andra brister, eller jaa, jag vet inte om det är brister i sig men saker som jag skulle velat att hon gjort annorlunda då!
Eftersom fokus läggs på Illiana och Markus så mycket tappar omgivningen lite av sin trovärdighet och hur mycket jag än gillar att läsa om just huvudparet hade jag gärna velat veta mer om Illianas familj, om kungen och hans fru och om Markus tidigare liv. Det finns så många bra trådar som Ahrnstedt bara rör vid lätt men sedan lämnar och jag vill ha mer, mer, mer, mer! Likaså hade jag gärna sett en fortsättning på boken där man får följa fortsättningen på deras liv. Så det är väl egentligen ingen kritik att man vill ha mer av en bok men det är så jag känner. Mer förvecklingar, mer sidospår om alla runtomkring och om Markus förflutna, om Karl och Helvig, om borgen och kungen. Jag tror att det inte hade gjort ett dyft om Ahrnstedt hade lagt till 100 sidor på boken, jag hade applåderat och tyckt att den kännts mer trovärdig då. Men eftersom det är hennes andra bok bara så tror jag det kommer med tiden - och det ser jag fram emot!

Vidare är ju just romance alltid lite kliché och det märks att detta är en bok där fokus är på romantiken för ibland blir det så fånigt att jag nästan tycker det är pinsamt och vill bara skrika: "Sådana där män finns inte!" Ibland blir det så tydligt att det är en kvinna som skriver om hur idealmannen ska vara på nåt vis.
Men jag kan ha överseende med det i viss mån för hur det än är så gillar jag boken och romansböcker är ju vad romanböcker är.

Sedan spelar ju Ahrnstedt på min historiska sida när hon väljer att placera händelserna i det medeltida Sverige, bara där får hon ju stjärna i kanten ;)

 

Det var lite tankar om Betvingade, inte så lite heller. Har ni läst boken? Vad tyckte ni?