I måndags var jag och pojkvännen på bio för första gången sedan The hobbit, tror jag, och såg Warm Bodies.

Vi såg en konstig reklam/recensionsgrej för den på MTV för några veckor sen och sa båda två att den där borde vi nog gå och se för den verkade faktiskt vara mer än man trodde. 

Sagt och gjort gick vi dit med blandade förväntningar, zombieapokalyps möter Twilight. Mje, låter ingen höjdare. 

Men, den där trailern vi såg gjorde att man fick en föraning om att det här kanske faktiskt var bra.

Det tog mig ungefär så långt som tre minuter in i filmen innan jag insåg att det här, det här var vad Twilight borde varit. Det tog mig ytterliggare tio minuter innan jag insåg att jag satt och smålog lite fånigt utan att jag hade märkt det. Och då kan det nämnas att senaste gången jag satt och log omedvetet i en film var väl för sisådär tio år sedan. Jag är otroligt kräsen när det gäller komedier, ännu mer kräsen när det gäller romantiska komedier och som mest kräsen när det handlar om ungdomar. Så då vet ni lite hur ovanligt det är!

Redan i inledningen inser man att det här är nog ingen vanlig film, och genom resten av filmen hinner man både skratta, bli frustrerad och överraskad. Förutom att man har fokuserat på precis rätt saker, nämligen på R's, som är zombie, tankar tar filmen även upp alla inslag man kan behöva i en zombiefilm. Med detta som bakgrund manövererar filmen skickligt på en precis lagom nivå humor och en lagom nivå action/zombieskräck. I kontrast till alla vanliga zombieinslag tar de även upp de knäppa bitarna; som vad zombies gör när de inte jagar människokött skrikandes "braaaains" och andra grejor man har funderat över i en vanlig zombiefilm. 

Själva relationen mellan R och Julie, hans mänskliga crush, hade också kunnat bli twilight fast tio gånger värre men  även här lyckas filmskaparna riktigt bra med att göra de bra bitarna ännu bättre och de löjliga bitarna drivs med genom att de har satt till ett härligt låtval eller att man får höra R's tankar på ett upplättande sätt. Många tummar upp där!

Jag gillar även touchen att deras relation även påverkar resten av zombie vs människa-förhållandet men jag ska inte spoila för mycket här nu ^^.

Till sist gillar jag även valet av skådespelare. Nicholas Hoult, som jag tydligen sett innan i X-men first class utan att känna igen honom, är precis sådär lagom snygg och i samma veva zombieaktig att man faktiskt tror på det. Teresa Palmer var en trevlig omväxling eftersom hon faktiskt ser ut precis som en vanlig jäkla tjej. Kurvor, kort, eller är det bara han som är lång, lagom blont hår, lagom sött ansikte. Trovärdig helt enkelt! Mer sånt tack!

Och så dyker ju John Malkovich helt oväntat upp. What?! Inte så lite otroligt att se honom i en sånhär film. 

The awesomeness in that liksom!

 

Sådär, nu har jag inte sagt för mycket och nu tycker jag att alla som läser det här går och ser denna filmen oavsett kön, läggning eller annat man kan skylla på för det är en film för de flesta smaker och den bästa i sin genre, om den nu tillhör en sådan, jag sett på mycket, mycket länge!