Något omtumlad la jag ned Nattens cirkus av Erin Morgenstern för några timmar sedan. Jag var ensam hemma och ägnade den följande timmen åt att vandra runt lite planlöst här hemma och fundera över boken. För Nattens Cirkus behöver reflekteras över. Det är ingen bok man lägger ned och genast går vidare från. Den behöver lite tid på sig att släppa taget och många andetag behövs för att släppa känslan den lämnar efter sig. 
Nattens cirkus är en mycket underlig bok. Väldigt lågmäld men ändå majestätisk. Omtumlande men när man försöker beskriva vad som är omtumlande kan man inte sätta fingret på vad.

 

Men nu ska jag ta det från början. 
Nattens cirkus var en bok jag aldrig hade hört talas om förrän en vän sa att jag verkligen borde läsa den. Lånade den på svenska från biblioteket och började läsa. 
Nattens cirkus handlar om en cirkus i slutet av 1800-talet. Den handlar om att träda in i en annan verklighet, om en cirkus som förflyttar ens medvetande till något som liknar en drömvärld, allt i svart och vitt. Men den handlar också om människorna i och runt cirkusen, hur den påverkar sin omgivning. Men framförallt handlar den om två personer; Celia och Marco. Två personer med förmåga att manipulera sin omgivning, två personer som tävlar i en livslång kraftmätning med cirkusen som kuliss. 

 

Nattens cirkus är en mycket ovanlig bok. Den är modern men skriven som en klassiker och efter att ha läst den kan jag mycket väl tänka mig att den kan bli en klassiker.

Nattens cirkus är ingen fantasy men den innehåller ändå en stor mängd magi och magiska saker men utan att det känns Harry Potter över det. Den lämnar en känsla av overklighet efter sig samtidigt som den förmedlar den här lite hemliga känslan som en cirkus kan utstråla. Att allt är möjligt, allt glittrar, allt är strålkastare, skuggor, exotiskt och ingen vet egentligen vad som händer i bakgrunden. Den utspelar sig även över en väldigt lång tidsrymd, inte alltid i kronologisk ordning och man får följa cirkusen genom ett antal personers ögon. Det tycker jag om! Den enda jag inte gillar fullt ut är Marco, han känns på nåt underligt sätt lite kall och (mindre spoilervarning här) vad hände med Isobel, missade jag detta eller?

Hur som helst är Nattens cirkus är en bok som är svår att förklara men som verkligen lämnar ett stort intryck. Läs den om ni vill ha något helt annorlunda i läsväg och inte är rädd för att omfamna det overkliga.
För övrigt är Morgensterns språk riktigt, riktigt vackert!