Priest - recension
För någon vecka sedan såg jag och pojkvännen Priest. Jag har ju en liten förkärlek för sådanahär alternativhistoriska, lågbudgetfilmer à la Underworld, Hansel and Gretel osv. så givetvis var jag ju tvungen att förr eller senare även se Priest. Dessutom har ju Paul Bettany, som jag gillar starkt efter att ha sett honom i Legion och DaVincikoden, huvudrollen så då kunde det ju inte vara så dåligt, eller?
Jag började se filmen med tron att det skulle handla om några svärdsviftande präster med kors i pannan som dödadar vampyrer à la Selene i Underworld, mycket mer än så hade jag inte förväntat mig.
Det visade sig dock efter en något knepig start och klen premiss, förlåt men jag förstår fortfarande inte riktigt handlingen. Vem är skurken? Varför kände de varandra? Och varför introducera Bill från True Blood i tjugo minuter för att sedan bara döda honom och sno hans dotter? Nej, en rätt svag handling och en svag premiss.
Döm dock om min förvåning när jag efter en stunds tittande inser att istället för att befinna mig i någon slags medeltida version av Buffy är filmen satt i något som närmast kan beskrivas som en Cyberpunkig version av Resident Evil-spelen. Hm, inte helt väntat.
Döm dock om min förvåning när jag efter en stunds tittande inser att istället för att befinna mig i någon slags medeltida version av Buffy är filmen satt i något som närmast kan beskrivas som en Cyberpunkig version av Resident Evil-spelen. Hm, inte helt väntat.
Det är vilda västern à la boots, stetsonhattar och ånglok kryddat med kastknivar, avancerade cyberpunkiga vapen och motorcyklar liknande Clouds i Final Fantasy. Monstren är groteska och liknar mer genmodifierade zombies (japp, precis som RE) än vampyrer, vilket var jäkligt skönt. Är lite trött på alla sexiga vampyrer överallt...
Allt jag skrivit ovan välkomnar jag med glädje eftersom jag tycker det borde göras fler filmer med cyberpunk, steampunktema, herregud, det borde vara som gjort för filmduken! Priest bröt lite ny mark genom att våga bryta mot normen i det här fallet och det bockar och bugar jag för. Tyvärr var filmens handling och utgångsläge riktigt värdelösa, och detta gör att den inte når upp till sin fulla potential. Det kändes som om i stort sett hela filmen gick ut på att ta sig från det ena stället till det andra och när de väl var stilla på en plats förstod jag inte riktigt vad de gjorde där. Att bygga en hel film på en lös bakgrund med premissen att de ska rädda en väns dotter och dessutom introducera en skurk som knappt fick vara med kändes bara så framklämt på något vis. Så nej, tummen ner på handlingen.
Det roliga med Priest är också att det är en hel hög med mer eller mindre välkända skådespelare i den. Konstigt nog. Vi har förutom Paul Bettany, Cam Gigandet (Twilight, Burlesque), Maggie Q (Die Hard, Mission Impossible), Stephen Moyer (True Blood), Karl Urban (Sagan om ringen) och Lily Collins (Mortal Instruments). Intressant och kul att se alla dessa i en och samma film måste jag säga.
Slutsats: filmen värd att se bara för att de vågade ta ut svängarna gällande design och alternativhistoria men förvänta er inte någon genomtänkt handling för det finns det inte.
