728 sidor och två veckor senare har jag tagit mig igenom Simmons tegelsten The Abominable. Det var en lång men mycket underhållande resa måste jag säga!

Men vi börjar från början. 

Jag köpte The Abominable för att jag hörde att den skulle vara en blandning av historisk roman med övernaturliga inslag och med Mount Everest som backdrop. Eftersom jag vandrat i berg sen jag var tonåring och har en förkärlek för otillgängliga platser kunde jag inte motstå den utgångspunkten. 

Boken tar avstamp, efter en väldigt lång prolog, på Matterhorn år 1924 där de tre huvudpersonerna Jake Perry, som är vår narrator, Jean-Claude Clairoux och Richard Davis Deacon får reda på att de berömda bergsklättarna George Mallory och Sandy Irvine försvunnit på den ökända North Col på Mount Everest i ett försök att vara de första som når toppen. (Detta är faktiskt sant, Mallory och Irvine försvann faktiskt på Mount Everest 1924 och det är endast Mallorys kropp som har hittats, hela 75 år efter expeditionen. Ingen vet om de faktiskt klarade av att nå toppen. Lite anekdoter har väl ingen dött av?)

Förutom Mallory och Irvine får våra tre huvudpersoner reda på att två andra personer också försvunnit på Mount Everest i samma veva: Lord Percival Bromley och Kurt Meyer där den förstnämnda är en släkting till Deacon. Deacon som känner Lord Percivals mor ser sin chans att få bestiga världens högsta topp under förevändningen att ta reda på vad som hänt Lord Percy och Meyer. Sagt och gjort. De tre något omaka vännerna börjar förbereda expeditionen och nysta i mysteriet med de försvunna personerna vilket leder dem både till Wales, München, London och till sist Indien, Darjeeling och Himalaya.

The Abominable är en väldigt motsägelsefull bok. Till att börja med når expeditionen inte Mount Everest förrän nästan halva boken har gått och Simmons fokuserar mer på tekniska detaljer än på faktiska händelser. Jag vet numera mer om skillnaden mellan olika syretuber och hur man säkrar ett rep än vad jag trodde var möjligt. Dessutom är baksidetexten på boken helt missvisande; "As the winds rise and the temperature and oxygen levels go down, Deacon and his companions hear howls in the distance. A dark creature is tracking them up the mountain, sending them scrabbling blindly into Everest's heights to escape it."

Det här, stämmer inte alls. Det är inga howls, ingen mörk varelse och trots små ledtrådar genom hela boken, inga yetis. Jag förstår verkligen inte varför förläggaren (eller vem man nu ska skylla på) valde den vinkeln. Jag tror bara att de som läser boken med utgångspunkten att det ska handla om snömannen eller något liknande blir besvikna och det är synd. För The Abominable är en riktigt bra bok. Jag kan inte komma på någon annan bok som är så teknisk, så tjock och med en så missvisande baksidetext som The Abominable men som jag ändå läst så snabbt och tyckt var så spännande. Det, om något måste ju vara ett bra betyg?

För det stämmer faktiskt, har man det minsta intresse för bergsklättring eller bara mellankrigstiden för den delen kan jag inte förstå varför man inte skulle älska denna boken. Simmons väver samman fakta och fiktion så bra och med ett så fängslande språk att ingen kan påstå att boken, trots sina tekniska utläggningar inte är spännande. Det var längesen jag läste en så perfekt balanserad thriller och jag kan bara buga och bocka åt Simmons som trots bokens tjocklek lyckas hålla mitt intresse uppe hela vägen till sidan 728. Dessutom är boken skriven på ett sätt som fångar tidsandan på ett mycket bra sätt och jag sitter och myser när han målar upp teplantagen i Darjeeling och tar för givet att alla vet vad en lateralmorän eller en roche moutonneé är. Ack vilken tid det var!

Det som är negativt med The Abominable, för den har faktiskt en del negativa aspekter, är främst avsaknaden på vettiga kvinnor. Det finns en namngiven kvinna med, och hon är givetvis världens vackraste och dessutom världens tuffaste. Ursäkta mig men asså... KLICHÈ! Jag fattar att det inte hängde så många kvinnor i Himalaya i början av 1900-talet men om nu Simmons kände ett behov att skriva in en kunde han väl åtminstone gjort henne mänsklig?

Förutom problemet med kvinnorna är det största problemet med The Abominable längden på boken. Trots att sidorna flög förbi kan man inte komma ifrån att en hel del kunde kortats ned, särskilt i början av boken där byggnader och interiören i olika rum får ta alldeles för mycket plats enligt mig. Jag tror att längden och den något tunga första tredjedelen av boken tyvärr kan avskräcka en del läsare. Helt i onödan såklart! 

Vidare skulle jag vilja höja ett varningens finger för sluttvisten på hela historien, det blir en aningens för amerikanskt för att jag ska gilla det till hundra procent, mer än så säger jag inte med risk för spoilers. Ni som har läst boken förstår säkert vad jag menar. 

 

Allt som allt är The Abominable nog en av de böcker som jag läst fortast i förhållande till dess längd. Och det kan man inte klaga på!