Jag tänkte tipsa om filmen Constantine i brist på nya böcker och tv-serier att skriva om. Constantine är löst baserad på serietidningen med samma namn och handlar om John Constantine som kan se och interagera med både himmel och helvete, något han använder genom att arbeta med excorcism etc. Han själv försökte ta sitt liv och är därför dömd till att få tillbringa livet efter detta i helvetet något han förtvivlat försöker ändra på. Notera att jag också menar filmen Constantine och inte tv-serien för det finns tydligen en sådan också. 

John Consantine spelas av Keenau Reeve och honom kan man ju ha delade meningar om men i den här filmen gör han det riktigt bra. Förutom honom finner vi Rachel Weisz som tuff polis, Peter Stormare som Satan, Shia LaBeouf som Constantines medhjälpare och Tilda Swinton som ärkeängeln Gabriel. En ganska salig blandning individer alltså.
Det jag tycker om med Constantine är att den verkligen inte håller en i handen. Har man inte så bra koll på biblisk mytologi och annat kan det ta några gånger innan man faktiskt förstår handlingen fullt ut. Men jag tycker det är uppfriskande skönt, här är det ingen som förklarar ploten i onödan, de tar helt enkelt för givet att du som tittare hänger med. Dessutom tycker jag om att de snurrar till det lite med de traditionella aspekterna, framförallt eftersom de har gett rollen som Gabriel till en kvinna men även för att det inte pratas så särskilt mycket om Gud. Gud är liksom något ouppnåligt fenomen som alla strävar efter men som ingen egentligen vet vad är och dessutom får hela religionsbiten sig en törn när det förklaras som att varje mänsklig själ bara är en vadslagning i kampen mellan himmel och helvete. Man får mycket bättre relation till Satan och Gabriel till exempel.

Men som sagt, framförallt gillar jag att den inte förklarar så mycket, det läggs ingen tid på onödigheter utan här förs handlingen framåt vare sig du fattar eller inte. Ett bra exempel är när Constantine ska ta sig in i helvetet för att leta efter Angelas syster och han tar upp en katt i famnen. Angela ser lite orolig ut varpå Constantine säger utan mer förklaringar: "Katter är bra, halvt där, halvt här." Och sen var det inget mer med det.
En annan apsekt jag gillar är själva känslan i filmen som är rätt rå, lite tech noir på sitt eget vis. Det är knäppa prylar som skjutvapen i form av stora kors och en jäkla massa cigarretter, men utan att det blir löjligt. Det är inte många filmer där ärkeängeln Gabriel helt casually snackar om att det är dåligt att röka när föremålet för uppvaktningen uppenbarligen skiter ett långt stycke i det för han vet att han kommer att hamna i helvetet ändå.
Sen är den väl inget mästerverk direkt men det är helt klart en spännande film som inte påminner om så mycket annat.