Jag kunde inte hålla mig hehe. Efter att ha sett första säsongen av tv-serien och hört alla lovord om bokserien var jag tvungen att läsa åtminstone första boken i serien om Claire och Jamie.
Outlander som första boken heter är skriven av Diana Gabaldon och utspelar sig i Skottland. Den är skriven i jag-form och vi får följa Claire, en sjuksköterska som är på semester i Skottland strax efter andra världskrigets slut med sin man hon knappt sett på fem år. En av dagarna gör de en utflykt till en stenring och Claire återvänder senare till den för hon har sett en ovanlig blomma där. När hon är där hör hon ett underligt ljud från en av stenarna och när hon lägger händerna på den vaknar hon upp nästan 200 år tidigare 1742. Där tas hon in av klanen MacKenzie i ett Skottland präglat av maktstrider och uppror och laglösa men hon träffar också Jamie, en ung skotte vars liv är ofrånkomligt sammanlänkat med hennes eget.

 

Ja, det har ju varit ganska (dagens underdrift) mycket snack om Outlander den senaste tiden, både positiva och negativa så det känns ändå skönt att jag tog chansen att bilda mig en egen uppfattning om boken. Som ni som läser min blogg vet gillade jag tv-serien riktigt mycket och visst gjorde det att man hade en del förväntningar om boken men jag försökte ändå vara opartisk.

Så vad tyckte jag då om Outlander?

Ska jag vara ärlig har jag fruktansvärt svårt att bestämma mig. Å ena sidan tycker jag den är riktigt bra, spännande med välbyggda karaktärer och medryckande. Å andra sidan ser jag en hel del problem med den. Det största problemet så som jag ser det är att jag överhuvudtaget inte kan förstå hur man kan skriva åtta (!) böcker om dessa två. Jag blir trött bara jag tänker på det! För i ärlighetens namn händer det inte särskilt mycket i boken trots sina många sidor (den är ju inte tunn direkt). Gabaldon vet verkligen hur man kan bre ut sig sida efter sida, på gott och ont. Det är ju mer beskrivningar av omgivningar och småsysslor än ordentlig handling, tyvärr och just därför är jag tveksam till åtta böcker i samma stil. Det känns inte som om det finns underlag för åtta böcker helt enkelt. 
Vidare kände jag ganska tidigt att boken blev lite upprepande enligt proceduren: Jamie säger åt Claire att inte göra en sak-Claire gör det ändå-Claire råkar illa ut, (för det mesta utsätts hon för våldtäktsförsök)-Jamie räddar Claire etc. etc. Jag orkar inte riktigt räkna hur många gånger hon är på väg att bli våldtagen i boken, väldigt tröttsamt måste jag säga. Det känns bara som en feg utväg för att författaren inte har kommit på något bättre. Nej, inget för mig alltså.
Sedan saknar jag hela tidsreseresonemanget. Hade jag varit Claire hade jag funderat otroligt mycket på det, om tiden är parallell, om hon har ändrat hela historien osv. men istället tänker hon mest på hur hon ska ta sig tillbaka, som om det är en självklarthet?! Nej, som ett fan av Doctor Who ifrågasätter jag hela tidsresan. Jag hade förväntat mig mer handling runt den och Claires tankar om tid och rum. Istället ursäktas det lite med att Claire är bra på att anpassa sig. Pfft. Men jag antar (hoppas) att det tas upp i senare böcker, vi har ju fortfarande skotten som Frank sprang in i...

Men trots att det låter som om jag hatar boken tyckte jag faktiskt också att den hade sina bra stunder. Tillräckligt bra för att jag skulle läsa ut den vilket alltid är ett plus!
Jag gillar Jamie skarpt. Även om han bagatelliserar misshandel och våld så är han och Claires kemi riktigt bra, han känns nyanserad och väldigt trovärdig genom hela boken. (Om än något ung fast det tror jag är ett medvetet val). Det märks att Gabaldon har ansträngt sig för att få honom att både passa in i sin tidsålder och i sin kärlek till Claire. Resten av karaktärerna är också välbyggda, alla med sin egen personlighet och sina egna mål. Dessutom är jag ett stort fan av idéen Skottland på 1700-talet. Gabaldon målar upp en mycket rik backdrop fylld av intriger, vackra landskap, släktlinjer och annat som verkligen gör boken levande. 

 

Så vad blir slutsatsen? Jag gillade tv-serien bättre men boken har sina stunder. Jag tror att den kan tilltala en person som inte har så stora problem med kvinnor som behöver bli räddade hela tiden. Om man bortser från det tror jag att man uppskattar boken mer. Men som sagt, jag tror jag håller mig till tv-serien.

 

Så ni, Outlander-fans därute, övertyga mig om varför den är så bra!