För några veckor sedan var jag och pojkvännen (ja, han följde faktiskt med frivilligt) och såg sista delen i Twilight-serien.
Här kommer mina åsikter och tyckanden om avslutningen.

Först och främst måste jag säga att filmerna har blivit bättre och bättre, enligt mig. Den första är helt klart sämst och efter den går det bara uppåt. Därmed inte sagt att filmerna är några mästerverk direkt, det är ju fan service. Har du inte läst böckerna hänger du enbart med för att handlingen är så simpel haha!

Men sista delen…Ja, vad ska man säga. Den levererade det den behövde men inte så mycket mer. Jag tyckte att de stressade förbi hela grejen med att Bella faktiskt är en nyfödd vampyr. Jag minns det som om att alla var helt uppåt väggarna de första kapitlen eftersom de trodde att hon skulle kasta sig över allt och alla. Men häri var det någon minut och sen ”hej, fan vad bra det går!”. Det tyckte jag var synd att de hoppade över nu när det ojjat sig och gjort två filmer av sista boken och allt. Kirsten Stewart gjorde sig väl bättre som vampyr än som miserabel tonåring och Robert Pattinson gjorde väl det han skulle men inte mycket mera. Det är ju de andra karaktärerna som får en att ändå gilla filmerna. Taylor Lutner är ju faktiskt riktigt duktig vilket han visade redan i tvåan och alla Cullens gillar jag. Kul att Emmet fått en bättre frisyr för övrigt, nu ser han ju riktigt bra ut!
Men stjärnan är ju ändå den lilla tjejen som spelar Renesmee (Mackenzie Foy) de har ju verkligen lyckats hitta en som ser bedårande ut och som faktiskt liknar både Bella och Edward. Jacob tog ju helt klart hem jackpotten där! Dock tyckte jag även här att de kunde byggt lite mer på hur Renesmee faktiskt är och bygga på hennes förhållande till Edward och Bella. Nu är det tyvärr lite lagt åt sidan för striden mot Volturi. Den delen av boken däremot har de verkligen fokuserat på och det i sig är väl bra även om jag tycker att nu när man ändå gjort två delar borde man ju kunnat få med precis allt, såå tjock är ju inte boken direkt. Jag gillade att de introducerade de andra vampyrerna ordentligt så de inte bara blev namnlösa statister. Tummen upp där!

Slutklämmen var ju minst sagt överraskande, vi satt där och stirrade på varandra med chockade uttryck när Carlisles huvud helt plötsligt flög genom luften och när min favort Jasper också gick åt var nog hela biosalongen full av frågetecken och även fast det bara är chockande en gång måste jag säga att det var fyndigt gjort för nog lurade de en alltid. Ska bli intressant att se om den när man vet att det inte är på riktigt. Men en sak undrade jag för visst är det en fight i boken? Jag minns det som det och alla jag pratat med minns det som det också men det tog de alltså bort och ersatte med en mer fierce fejkfight. Hm… Både bra och dåligt antar jag.

Hur som helst får man väl ändå säga att de redde ut serien till slut och vad folk än tycker så är böckerna riktigt bra men det lämpar sig helt enkelt inte för film. Nix, det fungerar bara inte ordentligt.

Klockan halv elva igår kväll åkte jag och pojkvännen på en oväntad resa till biografen för att se Bilbo. Här kommer lite tankar och funderingar kring filmen.

Sen jag såg trailern har jag varit lite skeptiskt eftersom jag tyckte att det verkade vara lite väl mycket dataeffekter och lite väl få statister och modeller istället.
Det som gör att de gamla filmerna håller sig så bra är ju just att det att man har använt sig av sminkning, statister och modeller istället för att gå den enkla vägen och göra allt i datorn. Därför blev jag väldigt besviken när det, enligt trailern, verkade som om man gått ifrån detta sättet och fallit för grupptrycket att göra häftiga datagjorda specialeffekter.
Jag kan glatt konstatera att jag hade fel.
Nåväl, mer specialeffekter än i de gamla var det ju men inte på långa vägar så mycket som det gjordes sken av i trailern, tack och lov!
Radagast slädfärd genom skogen var ingen höjdare hantverksmässigt, vargarna såg inte alls så naturliga ut som i de gamla filmerna (att göra päls i datorn borde vara förbjudet) och den bleke orchen såg inte heller så bra ut, konstigt nog för de andra såg mycket bra ut.
Förutom ovanstående exempel så blev jag mycket glad när jag såg att resterande actionscener, magiska ting och karaktärer såg lika bra ut som i de gamla filmerna.

Jag hade också skeptiska tankar om hur i hela fridens namn man skulle kunna mjölka ur en 150 sidor lång bok till nästan nio timmar film totalt eller vad det nu kan bli i slutändan utan att det skulle kännas just urmjölkat men även där fick jag på näsan.
Jackson har valt att istället för att bara filmatisera boken så som den är, göra filmerna som en prolog till Sagan om ringen och därmed lägga in en del enga inslag som bygger upp till händelserna i de gamla filmer.
Nu kommer jag inte ihåg alla händelser i boken eftersom jag läste den ganska snabbt i somras och inte äger den (skamligt nog) men inte minns jag något rådslag i Vattnadal med Elrond, Galadriel, Gandalf och Saruman... Inte heller minns jag att Radagast den brune fick en så framträdande roll och att Angmars häxkung fick sin historia berättad minns jag inte heller... Hela de första tjugo minutrarna var ju också enbart fan service där de band ihop Bilbos födelsedagsfest med denna filmen, vilket i och för sig var väldigt givande och roligt.
Summan av kardemumman är att jag nu förstår hur de ska kunna göra Bilbo till ett sådant långt äventyr och jag kan inte förneka att jag gillar det. Att berätta upptakten till händelserna i Sagan om ringen i samband med att man får följa Bilbo och hans dvärgvänner på väg till draken.

Dvärgarna i sig, och då särskilt Thorin, gjorde även de en enastående insats. När jag läste boken hade jag svårt att skilja på dem och blandade alltid ihop dem, förutom Thorin, Balin och Gloin som jag kände till sen innan, men i filmen tycker jag att de har lyckats ge alla egna drag och personligheter och Richard Armitage gör ju Thorin till en riktigt imponerande och djup karaktär som man gärna följer.
Roligt!
Martin Freeman som spelar Bilbo gör även han en riktigt bra och trovärdig tolkning som passar mycket väl in i hur Ian Holm har poträtterat samma roll i Sagan om ringen. Det lite nervösa, tafatta men ändå varma och envisa som Bilbo är så känd för gör han precis lagom dos att det inte blir överdrivet och komiskt utan bara äkta.

Eftersom jag är en filmmusikjunkie kunde jag ju inte heller låta bli att sitta och lyssna på musiken i filmen. Jag blev förtjust när dvärgarna fick sjunga en egen sång om Ensamma Berget, det finns ju så mycket sångmaterial i böckerna att det är synd att det inte uttnyttjas men här fick jag verkligen mitt lystmäte. Det var en riktigt vacker sång och bara den kunde göra att jag vill köpa soundtracket direkt. Förutom sången tyckte jag att Howard Shore hade kombinerat de gamla styckena precis lagom med nya toner för att man skulle känna igen sig men ändå känna att denna filmen hade sitt eget sound. Bra gjort måste jag säga!

Så, vad ska jag säga som slutkläm... Inget mer raffinerat än att den inte var så bra som Sagan om ringen men att den ändå överträffade mina förväntingar.

Det verkar inte vara nog med sagor som görs om till film nuförtiden. Rödluvan, once upon a time, merlin och även Snövit.
Många av er har redan sett Snow White and the Huntsman förstås men jag missade den när den gick på bio så det var inte förrän igår jag såg den för första gången.
Jag har ju alltid varit ett fan av Charlize Theron och även om förväntningarna inte var skyhöga;  Kirsten Stewart är ju inte direkt någon oscarskandidat och Chris Hemsworth har inte fått visa så mycket av vad han kan i de filmer jag har sett med honom. Men han tål ju att tittas på, det erkänner jag.  Hur som helst hade jag en viss aning om att Theron skulle vara utmärkt för rollen och var lite nyfiken på filmen just därför.  Det var alltså med blandade känslor jag satte mig ned för att titta på den.
Så vad blir domen?
Jo, jag får faktiskt säga att den var över förväntan. Charlize Theron gjorde en utmärkt roll, behövde jag ens säga det, precis lagom mycket ond, lagom vacker och hon ingav lagom mycket medkänsla. Dessutom hade de gjort hennes klänningar och accessoarer makalöst bra.

 

Kirsten Stewart fick inte ta så mycket plats vilket i sig var bra för jag personligen kände att hon gjorde ungefär samma roll som i Twilight och det utförde hon även ungefär likadant. Därmed inte sagt att hon var dålig men det var skönt att de inte byggde historien enbart på henne utan hade ett antal lika intressanta biroller. Dock tyckte jag det var roligt att hon fick göra ett ordentligt peptalk innan striden vilket hon skötte helt okej enligt mig.

Chris Hemsworth gjorde sig bra som berättarröst, inga tvivel där enligt mig och gjorde även han en hygglig roll med en hel del karaktär. Jag vet inte hur länge han har varit med i branschen men med lite träning kan han nog bli riktigt bra. Bra person som passade för rollen kändes det som ändå.

 

Bredvid dessa tre huvudkaraktärer fanns en hel del andra biroller t.ex. drottningens bror som blev något överdriven men även han gav lite extra krydda åt historien och självklart alla dvärgarna (som i många fall inte alls var dvärgar, jag kände bl.a. igen komissarien från Sherlock Holmes haha) och dessutom Snövits ungdomskärlek William som jag satt och grunnade på länge var jag sett förut. Det visade sig att det var (namn) som spelade prästen som bli kär i sjöjungfrun från Pirates of the Caribbean 4. Kul att se honom någon annanstans också eftersom jag gillade honom i Pirates.

Handlingsmässigt kändes filmen i vissa fall väldigt genomtänkt och i vissa fall väldigt klen. Ibland förklarades inte riktigt så mycket som man skulle vilja men jag ska se om den någon gång och kanske förstår jag mer då. Det var intressant att få följa drottningens historia vilket gav mycket djup åt hennes karaktär, även om man här gott kunde förklarat lite mer, och även ”jägarens” historia kändes trovärdig och genomtänkt.  Däremot hur Snövit helt plötsligt kunde lära sig slåss och rida på en dag är för mig en gåta eftersom hon uppenbarligen inte kunde det i skogen och dessutom undrar jag vad den vita hästen gjorde på stranden, verkar ju vara en passande miljö för en häst, not, och lite annat smått och gott som var lite manhaftigt.
Specialeffekterna var okej, inte för många, inte för nära och det enda jag egentligen störde mig på var att de uppenbarligen hade raderat bort tyglarna på den vita hästen hon red i början och dessutom såg kronhjorten riktigt tradig ut. Förutom det tyckte jag allt höll.

 

+ Charlize Theron!
+ Spännande, man hade aldrig riktigt koll på vad som skulle hända
+ Fina kulisser och rekvisita
+ Tillsammans blev alla karaktärerna en bra mix