Det är en riktig soppa i mitt huvud just nu. Jag läste precis ut A clash of kings och A game of thrones och detta under ungefär två veckor. Jag hade tänkt läsa A storm of swords också för att ligga före tv-serien, som föresten har premiär idag (!) men biblioteket har påskstängt och istället har jag fått hålla mig till tåls. Jag och pojkvännen tittade klart på andra säsongen i måndags och jag gjorde ett riktigt klipp på cdon och köpte första säsongen på dvd i förra veckan. Så för tillfället är det A song of ice and fire för hela slanten.

Detta blir nån sorts konstig recension/reflektion över andra säsongen och de två första böckerna. Jag ska försöka att inte spoila något men man vet ju aldrig. Jag är väl ungefär sist på jorden med att se säsong två så det borde inte vara nån fara.
Första boken var väl mest en sorts recap på tv-serien för mig. Det är sällan jag har läst en bok vars tv-produktion följer så noggrant som denna. Nästan varje mening var direkt hämtad från boken, inget utelämnades, inget ändrades och inget las till.
Döm om min förvåning när jag började läsa A clash of kings och insåg att det var hur mycket som helst som var ändrat! Hela Aryas resa från Kings Landing till Harrenhal och även i Harrenhal var helt annorlunda, Sansa och Ser Dontos har de ju helt övergivit, såvida det inte dyker upp i nästa säsong, och det gjorde ju att man satt som ett frågetecken när Sandor Clegane dök upp under Blackwater Bay-slaget. Varför följde hon inte med honom?! Men när man läste boken förstod man ju att de hade chillat lite på hela den scenen samt att hon redan hade lovat att "bli räddad" av Ser Dontos. Jon Snow och Ygritte var väl relativt nära boken men ändå inte, hon är ju rättså mer badass i tv-serien, Bran har ju inte mött folket från Greywater än även om det verkar som de dyker upp i nästa säsong, vilket i boken var en ganska stor del osv. osv. Dessutom har vissa saker ändrats tidsmässigt och andra saker helt utelämnats.
Visst, jag förstår att när man ska bryta ned en tusensidor-bok till tio timmar behöver man ju givetvis revidera men tillåt mig då att ifrågasätta vissa saker;
Vem i helvete bryr sig om Renly?! Och vem i helvete vill se Theon Greyjoy ha sex med allt som rör sig om en mils radie?! Har vi inte redan fattat den poängen? Nej, fram till ungefär avsnitt sex var jag riktigt trött på alla nakna horor och ointressanta karaktärer. Egentligen, så långt jag vet i alla fall, så kunde de klippt bort Renly helt och hållet och hellre låtit Daenerys, Jon Snow och de andra man bryr sig om fått behålla sina scener intakta. Och om man ska visa nakna kvinnobröst i var och varannan scen kräver jag i egenskap av att vara just kvinna nakna manskroppar också. Och då räknas inte en bar överkropp, det kan jag se på stranden när fan jag vill. Någon rättvisa får det väl ändå vara!
Från avsnitt sex, eller ungefär där Renly blir mördad av Malisandre tog säsongen lite fart igen och började likna första säsongen mer. Mer fart, mer händelser och mer intressanta karaktärer. Så nu hoppas jag att tredje säsongen håller uppe tempot och inte introducerar nya karaktärer för karaktärernas skull utan ser till att både de, och hororna, faktiskt fyller någon nytta, som t.ex. att föra serien framåt.

Men böckerna då?
Första boken var som sagt mest en recap för mig och jag minns inte jättemycket mer än att jag förvånades över hur unga alla var. Jag tycker också att det är riktigt roligt att läsa en bok där man får se händelserna från olika personers POV. Och detta utan att göra en Bram Stoker och repetera samma händelse från alla möjliga personers synvinkel utan att låta olika personer vara med om olika händelser. Detta medför ju dock att det finns vissa personer som man föredrar att följa; Tyrion, Jon och Bran i mitt fall och andra personer man helst inte vill följa; Catelyn, Daenerys. Därför har man lätt att stressa igenom vissa kapitel för att man vill komma fram till nästa persons kapitel men jag ska inte klaga, helt plötsligt känns alla andra böcker med bara en person i huvudrollen väldigt tråkiga! Det svåraste var att hålla koll på hur lång tid det hade gått, den första boken skulle väl vara ungefär ett år, tror jag, men andra boken har jag ingen aning. Alls. Inte för att det spelar så stor roll men lite tydligare med det kunde han varit.

Andra boken läste jag nog lite för fort egentligen men vad gör man när man tycker något är bra? Jag missade lite av alla slagen och vilka ätter som faktiskt hör till vilka, tack gode gud för appendixet längst bak ibland, men jag känner att jag ändå följde med hyfsat okej i alla namn. Jag har ju lätt för namn.
Jag trodde innan jag började läsa serien att det skulle vara för mycket politik, för mycket snack och för mycket karaktärer men än så länge är jag motbevisad. Precis som i tv-serien är boken lite trög och seg i början men i slutet kommer det igång rejält och man vänder sida efter sida för att se vad som ska hända. Även stridscenerna, som man får följa från Tyrions POV, är snabba och precis så mycket beskrivna som de behöver för att inte tappa fart. Det mest intressanta och det som faktiskt är Martins starkaste sida är att man får följa så många olika sorters personer, från moderliga Catelyn, till Tyrions kvickhet, Sansas naivitet och Daenerys beslutsamhet. Detta är det som gör böckerna intressanta och som gör att jag blir imponerad av Martin som författare. Sen kan jag ju inte påstå annat än att det är spännande för man vet verkligen inte vad som ska hända, vilka kommer att överleva, vilka kommer att vinna och var kommer det slutgiltiga, om det nu blir ett sånt, slaget stå?

Vi får se om serien tappar fart nu under A storm of swords, jag har ju hört lite olika åsikter, men än så länge kan jag varmt rekommendera dem, trots storleken, trots alla tusen namn och trots engelskan, för ärligt talat tror jag inte att den passar sig på svenska. Det är inte svår engelska men nog har jag lärt mig några nya ord alltid och ens kunskaper i hästvokabulären har ju kommit till nytta haha! Tyvärr tror jag att lite av bokens karaktär försvinner vid en översättning för Martin har ett speciellt språk som jag tror kommer fram bäst i originalspråket.

Nu peppar vi säsong tre som jag planerar att se imorgon!
Over and out!

Nick Perumov - Diamantsvärdet & Träsvärdet del 2
Terry Goodkind - Statyns hemlighet
H.P. Lovecraft - Skräcknoveller
Alexander Nevzorov - The horse crucified and risen
Mo Yun - Red Sorghum

Vem har sagt att man inte kan läsa flera böcker samtidigt?

För några veckor sedan var jag och pojkvännen (ja, han följde faktiskt med frivilligt) och såg sista delen i Twilight-serien.
Här kommer mina åsikter och tyckanden om avslutningen.

Först och främst måste jag säga att filmerna har blivit bättre och bättre, enligt mig. Den första är helt klart sämst och efter den går det bara uppåt. Därmed inte sagt att filmerna är några mästerverk direkt, det är ju fan service. Har du inte läst böckerna hänger du enbart med för att handlingen är så simpel haha!

Men sista delen…Ja, vad ska man säga. Den levererade det den behövde men inte så mycket mer. Jag tyckte att de stressade förbi hela grejen med att Bella faktiskt är en nyfödd vampyr. Jag minns det som om att alla var helt uppåt väggarna de första kapitlen eftersom de trodde att hon skulle kasta sig över allt och alla. Men häri var det någon minut och sen ”hej, fan vad bra det går!”. Det tyckte jag var synd att de hoppade över nu när det ojjat sig och gjort två filmer av sista boken och allt. Kirsten Stewart gjorde sig väl bättre som vampyr än som miserabel tonåring och Robert Pattinson gjorde väl det han skulle men inte mycket mera. Det är ju de andra karaktärerna som får en att ändå gilla filmerna. Taylor Lutner är ju faktiskt riktigt duktig vilket han visade redan i tvåan och alla Cullens gillar jag. Kul att Emmet fått en bättre frisyr för övrigt, nu ser han ju riktigt bra ut!
Men stjärnan är ju ändå den lilla tjejen som spelar Renesmee (Mackenzie Foy) de har ju verkligen lyckats hitta en som ser bedårande ut och som faktiskt liknar både Bella och Edward. Jacob tog ju helt klart hem jackpotten där! Dock tyckte jag även här att de kunde byggt lite mer på hur Renesmee faktiskt är och bygga på hennes förhållande till Edward och Bella. Nu är det tyvärr lite lagt åt sidan för striden mot Volturi. Den delen av boken däremot har de verkligen fokuserat på och det i sig är väl bra även om jag tycker att nu när man ändå gjort två delar borde man ju kunnat få med precis allt, såå tjock är ju inte boken direkt. Jag gillade att de introducerade de andra vampyrerna ordentligt så de inte bara blev namnlösa statister. Tummen upp där!

Slutklämmen var ju minst sagt överraskande, vi satt där och stirrade på varandra med chockade uttryck när Carlisles huvud helt plötsligt flög genom luften och när min favort Jasper också gick åt var nog hela biosalongen full av frågetecken och även fast det bara är chockande en gång måste jag säga att det var fyndigt gjort för nog lurade de en alltid. Ska bli intressant att se om den när man vet att det inte är på riktigt. Men en sak undrade jag för visst är det en fight i boken? Jag minns det som det och alla jag pratat med minns det som det också men det tog de alltså bort och ersatte med en mer fierce fejkfight. Hm… Både bra och dåligt antar jag.

Hur som helst får man väl ändå säga att de redde ut serien till slut och vad folk än tycker så är böckerna riktigt bra men det lämpar sig helt enkelt inte för film. Nix, det fungerar bara inte ordentligt.

Vad tänkte de på när de designade Arnold Schwarzeneggers jacka i Terminator I? Herregud liksom...

Klockan halv elva igår kväll åkte jag och pojkvännen på en oväntad resa till biografen för att se Bilbo. Här kommer lite tankar och funderingar kring filmen.

Sen jag såg trailern har jag varit lite skeptiskt eftersom jag tyckte att det verkade vara lite väl mycket dataeffekter och lite väl få statister och modeller istället.
Det som gör att de gamla filmerna håller sig så bra är ju just att det att man har använt sig av sminkning, statister och modeller istället för att gå den enkla vägen och göra allt i datorn. Därför blev jag väldigt besviken när det, enligt trailern, verkade som om man gått ifrån detta sättet och fallit för grupptrycket att göra häftiga datagjorda specialeffekter.
Jag kan glatt konstatera att jag hade fel.
Nåväl, mer specialeffekter än i de gamla var det ju men inte på långa vägar så mycket som det gjordes sken av i trailern, tack och lov!
Radagast slädfärd genom skogen var ingen höjdare hantverksmässigt, vargarna såg inte alls så naturliga ut som i de gamla filmerna (att göra päls i datorn borde vara förbjudet) och den bleke orchen såg inte heller så bra ut, konstigt nog för de andra såg mycket bra ut.
Förutom ovanstående exempel så blev jag mycket glad när jag såg att resterande actionscener, magiska ting och karaktärer såg lika bra ut som i de gamla filmerna.

Jag hade också skeptiska tankar om hur i hela fridens namn man skulle kunna mjölka ur en 150 sidor lång bok till nästan nio timmar film totalt eller vad det nu kan bli i slutändan utan att det skulle kännas just urmjölkat men även där fick jag på näsan.
Jackson har valt att istället för att bara filmatisera boken så som den är, göra filmerna som en prolog till Sagan om ringen och därmed lägga in en del enga inslag som bygger upp till händelserna i de gamla filmer.
Nu kommer jag inte ihåg alla händelser i boken eftersom jag läste den ganska snabbt i somras och inte äger den (skamligt nog) men inte minns jag något rådslag i Vattnadal med Elrond, Galadriel, Gandalf och Saruman... Inte heller minns jag att Radagast den brune fick en så framträdande roll och att Angmars häxkung fick sin historia berättad minns jag inte heller... Hela de första tjugo minutrarna var ju också enbart fan service där de band ihop Bilbos födelsedagsfest med denna filmen, vilket i och för sig var väldigt givande och roligt.
Summan av kardemumman är att jag nu förstår hur de ska kunna göra Bilbo till ett sådant långt äventyr och jag kan inte förneka att jag gillar det. Att berätta upptakten till händelserna i Sagan om ringen i samband med att man får följa Bilbo och hans dvärgvänner på väg till draken.

Dvärgarna i sig, och då särskilt Thorin, gjorde även de en enastående insats. När jag läste boken hade jag svårt att skilja på dem och blandade alltid ihop dem, förutom Thorin, Balin och Gloin som jag kände till sen innan, men i filmen tycker jag att de har lyckats ge alla egna drag och personligheter och Richard Armitage gör ju Thorin till en riktigt imponerande och djup karaktär som man gärna följer.
Roligt!
Martin Freeman som spelar Bilbo gör även han en riktigt bra och trovärdig tolkning som passar mycket väl in i hur Ian Holm har poträtterat samma roll i Sagan om ringen. Det lite nervösa, tafatta men ändå varma och envisa som Bilbo är så känd för gör han precis lagom dos att det inte blir överdrivet och komiskt utan bara äkta.

Eftersom jag är en filmmusikjunkie kunde jag ju inte heller låta bli att sitta och lyssna på musiken i filmen. Jag blev förtjust när dvärgarna fick sjunga en egen sång om Ensamma Berget, det finns ju så mycket sångmaterial i böckerna att det är synd att det inte uttnyttjas men här fick jag verkligen mitt lystmäte. Det var en riktigt vacker sång och bara den kunde göra att jag vill köpa soundtracket direkt. Förutom sången tyckte jag att Howard Shore hade kombinerat de gamla styckena precis lagom med nya toner för att man skulle känna igen sig men ändå känna att denna filmen hade sitt eget sound. Bra gjort måste jag säga!

Så, vad ska jag säga som slutkläm... Inget mer raffinerat än att den inte var så bra som Sagan om ringen men att den ändå överträffade mina förväntingar.

Fullt upp med tentor, analyser etc. men inför julen nu börjar det lugna ner sig. Jag har varit och sett Breaking Dawn Part II och läst ut Assassins Creed. Recensioner är på gång. Jag och pojkvännen har även bokat biljetter till The Hobbit på lördag klockan 22:00 men vi får se om vi orkar. Skolan tar verkligen kol på mig såhär innan jul. Men inom en snar framtid ska även den filmen ses.
Skoj!
Just nu läser jag klart Diamantsvärdet och Träsvärdet Del II och hoppas bli klar med den innan jul.
Mycket på gång alltså! Stay tuned!