Jag gör ett försök att ge mig på bokbloggsjerkan för denna vecka. Det handlar om vilket format man föredrar när det gäller böcker; pocket, inbunden, e-bok osv.

Utan tvekan måste jag säga inbundna böcker. Varför? Jo, för att de är så mycket snyggare än alla andra format, de är mer värda och det känns att man läser en bok när man läser en inbunden. Jag förstår alla som säger att de är tunga, tar mycket plats och är dyra men är det inte just det man vill att en bok ska vara? Jag vill att min bok ska vara tung, den ska ta mycket plats, och då pendlar jag ca 4h om dagen så jag vet hur det är att kånka runt på tunga böcker! Dessutom tycker jag det är smidigare när man ligger ned och läser, jag ligger oftast på sidan, för då kan man stödja boken på de hårda pärmarna. Ey! 
Det tråkiga är den stora prisskillnaden mellan pocket och inbundna böcker, ofta uppgår priset på en inbunden bok till tre gånger pocketpriset vilket jag avskyr! Men ibland är det värt att betala mer för att få en riktigt maffig och snygg bok i bokhyllan. A song of ice and fire-serien är ju ett bra exempel på detta! 
Det är också trist att man ibland, särskilt när det gäller engelska böcker, inte kan få tag på dem i nåt annat än pocket. Då gråter man gärna en skvätt av frustration haha!

Om jag inte läser inbundna böcker läser jag gärna på  min iphone eftersom det är smidigt och man har alltid den med sig. När jag har riktigt stora, tunga böcker  tycker jag om att hoppa lite mellan iphonen och boken, till exempel läste jag halva A storm of swords på iphonen innan jag fick tag på den på biblioteket. Mycket smidigt!

Ljudböcker kan fungera på till exempel tåg men oftast tycker jag att det går alldeles för långsamt när jag lyssnar och sen har jag också en tendens till att flyta iväg i mina tankar när jag lyssnar och ibland till och med somna! Nej, inget för mig direkt!

Innan jag börjar skulle jag vilja poängtera att jag inte är något Star Trek-fan. Jag har på sin höjd sett ett par Voyager-avsnitt och ingenting av de gamla avsnitten som Into Darkness ska vara en prequel till. Mina åsikter tar därför inte hänsyn till nostalgin vissa andra kan uppleva när det ser filmen ;)

Först och främst måste jag säga att det var inga som helst problem att hänga med i filmen trots att man inte hade koll på något alls. Det enda jag inte hängde med på som jag senare fick förklarat för mig var när Spock pratade med en äldre version av sig själv. Mycket praktiskt måste jag säga, önskar att jag själv hade ett framtida jag att rådfråga!

Star Trek var annars en relativt underhållande film, den hade väl det mesta som en äkta scifi-rulle ska innehålla och dessutom var den spännande. I början förstod man att skurken, Khan spelad av Benedict Cumberbath, hade en del ess i rockärmen och inte var så lätt att lura som man skulle tro, tyvärr tappade de lite av spänningen ungefär halvvägs in i filmen. Det man trodde skulle bli tre turer blev bara en tur och den invecklade slutklämmen man satt och väntade på uteblev. Tråkigt, för jag tyckte filmen var som mest spännande i början och blev mer trist mot slutet på grund av detta. Det kändes lite som om de fick slut på idéer.

Den som annars gör sin roll bäst får lov att vara Benedict Cumberbath även om Zachary Quinto som spelar Spock också gör det bra. Men det känns ändå som om Cumberbath är den som ger mest djup till sin karaktär och jag tror nästan på honom. Quintos karaktär känns mer bara upprabblande av repliker och Chris Pine ska vi inte prata om. Hade det inte varit så uppenbart att man skulle tycka han var snygg hade jag kanske uppskattat hans skämt men eftersom det nu var så uppenbart blev jag mest irriterad.

Det som dock gjorde mig mest irriterad var att det fanns två kvinnor med i hela filmen som faktiskt sa något och som var namngivna. Den ena var Spocks flickvän, svårt att inte ha med henne, och den andra skulle visa sig vara Kirks framtida fru, och inte en gång pratade de med varandra… Men de hann få med en underklädesscen med den ena. Bra, tack den satt. För gud bevare oss om man skulle ha med en kvinna som inte var till för att titta på. Nej, så kan vi ju inte ha det. Snälla kära människor, 1700-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn!
För hur realistiskt är det att vi fortfarande flera hundra år, eller vad det nu kan vara, in i framtiden fortfarande inte har lika många besättningsmedlemmar och dylikt som är kvinnor? Jag menar, filmskaparna kunde väl haft med några bara för att visa lite god vilja. Men icke.
Eftersom avsaknaden av genomtänkta kvinnliga karaktärer är så påtaglig gör detta att resten av karaktärerna känns lite väl platta och förutsägbara. Ingen rivalitet, inga dubbelspel, alla är nöjda och glada i sin roll och vill inget hellre än att bara göra sitt jobb så bra som möjligt. Ursäkta mig men booooring! Den enda som väger upp detta är återigen Cumberbath.

Men jag ska inte klaga för mycket, Star Trek Into Darkness är en helt okej film, den är lagom spännande, har lagom roliga karaktärer och gör säkert inga fans alldeles för besvikna. Den var faktiskt bättre än jag trodde och det får väl vara ett helt ok betyg för att vara jag.

En rolig grej som inte har med någonting att göra var att killen som spelar Chekov, deras maskinist, är samma snubbe som spelar den 15-åriga Kyle Reese i Terminator Salvation. Kul!

För övrigt anser jag att 3D borde bannlysas.

I slutändan är Det levande slottet en mycket mysig och väldigt fin bok som tar upp både det barn kan uppskatta men som ändå har något som tilltalar en person som mig. Så en barnbok för både vuxna och barn kan man säga!