Eftersom jag nu är hemma i söder igen över jul och nyår kunde jag ta tag i den sista boken i 3 på 3-utmaningen. Som bekant så trodde jag  att jag skulle komma hem långt tidigare och lämnade därför kvar boken i föräldrahemmet för att minska på bagagets vikt men istället blev jag kvar i norrland ända till jul. Hoppsan.

Det första jag gjorde när jag kom hem för lite julledighet var ju därför att börja läsa den sista boken. Jag valde ju att läsa tre böcker om vattenvarelser där In Great Waters (recension här) och The Brides of Rollrock Island (recension här) var de första två. 

Nu var det dags för Monstrous Beauty av Elizabeth Fama som även den skiljde sig markant från de tidigare böckerna. Här får vi följa människan Hester som försöker förstå varför kvinnorna i hennes släktled alltid dör efter att ha fött barn. Hon tror att det beror på någon okänd genetisk sjukdom men allteftersom boken framskrider visar det sig att hennes familjehistoria bär på många hemligheter, alla knutna till havet, varelserna som lever i djupet och till en tragedi som inträffade i kryptan på den lokala kyrkogården för 150 år sedan. För att undvika samma öde som sin mor och resten av kvinnorna i släkten försöker Hester bryta förbannelsen (eller vad det nu är) som verkar vila över hennes släkt. 

Mounstrous Beauty handlar inte så mycket om havet, egentligen. Visst lurar det där i bakgrunden hela tiden men det är i mångt och mycket mer åt deckarhållet. Handlingen kretsar kring mysteriet som Hester försöker lösa varvat med flashbacks till varierande årtal och havsvarelserna har en ganska liten roll även om de givetvis är centrala för själva historien. Om man ska vara ärlig dyker det faktiskt upp fler spöken (i brist på bättre ord) än sjöjungfrur i boken. 
Men trots att den främst är en bok om ett mysterium som måste lösas med övernaturliga inslag gillade jag den. Hester är en trevlig huvudperson som trots sin ringa ålder (alla böcker med en kvinnlig huvudperson måste ju vara 17 år, tydligen) är ganska självmedveten och känns inte så värst tonårig. När man läser baksidetexten om hur hon dras till en ung man vid namn Ezra känner man ju direkt ostvibbar men det är faktiskt inte så mycket av den varan till min största lättnad. Själva gåtan hon försöker lösa är också relativt spännande. Givetvis är det ju inte så att man inte kan räkna ut hur det ligger till ganska snabbt men Fama lyckas ändå hålla tempot och spänningen uppe tills sista sidan. Hon är också bra på att få till den där vindpiskade känslan som alltid infinner sig i medelstora kuststäder där allt är nedstänkt av salt och vinden doftar tång. På så sätt är Monstrous Beauty ganska lik Brides of Rollrock Island. 
Som en bok om vattenvarelser lämnade dock Monstrous Beauty dock lite att önska. Sjöjungfrurna i boken porträtteras som vilken människa som helst (med fena istället för ben) och det skrapas bara lite på ytan om deras kultur och leverne vilket är lite tråkigt. När man redan har läst In Great Waters som verkligen kastade sig in i hur det skulle vara att leva i havet känns Monstrous Beauty lite lam, som om författaren inte riktigt orkat bry sig. Hade det inte varit för att historien är spännande, att Hester är en bra huvudperson och att Fama inte backar för våldsamma och sexuella scener hade boken känts som vilken paranormal YA som helst. Men som det är nu landar Monstrous Beauty nånstans mitt emellan en spännande mordhistoria och en kliché YA. För strightforward för att jag ska uppskatta den jättemycket och för våldsam och kuslig för att den ska landa i Twilight-facket. Jag tror det är ett helt okej betyg ändå.

 

Som avslutning måste jag säga att det har varit riktigt skoj att läsa tre väldigt, och då menar jag verkligen väldigt, olika böcker med samma kärna: vattenvarelser. Alla tre har varit bra på sina egna sätt och jag är mycket nöjd med mitt val av tema!