Ville bara säga att jag lever, operationen gick bra men min arm ska få vila i två veckor till så det blir inte så mycket aktivitet här förrän om en-två veckor tyvärr. Men sen hoppas jag att jag kan komma igång igen som vanligt fast med en ny axel ^^

 

Ha det fint tills dess!

 

 

Jisses med många tv-serier det är jag vill se just nu! Vet inte hur jag ska få tid till allt. Svaret på den frågan är nog att jag inte kommer att få tid till allt (tyvärr). 

Jag har ju ägnat hela vintern åt att ta mig igenom alla säsonger av den nya Doctor Who och därför inte sett så hemskt mycket annat i serieväg. Just nu ser jag om tredje säsongen av Game of thrones för att känna mig lagom uppdaterad inför fjärde säsongen i april. Men förutom detta har jag inte hunnit med så mycket mer i tv-serieväg.

Jag har sedan länge velat se Once upon a time (har dock redan sett första avsnittet och tyckte det var sådär men är villig att ge det en chans) och måste snart ta mig i kragen och se miniserien Camelot (som jag också sett ett avsnitt av och gillade skarpt).

Så sent som igår fick jag nys om en ny sifi-serie (typ) vid namn Continuum. Den handlar om tidsresande och verkade vara mycket lik The Sarah Connor Chronicles (som jag gillar skarpt) men huruvida de faktiskt gör det bra eller inte återstår att se.

Sådär en månad efter alla andra (känns som om jag säger detta vid alla inlägg, 2014 kanske blir året då jag är konstant efter?) tänkte jag göra en resumé av 2013 à la vad för böcker och filmer jag läst, gillar och aldrig mer kommer att röra. Länkar titlarna till allt jag skrivit om någon vill läsa vidare ^^

 

Vi börjar med böckerna. 

Det har varit en jäkla blandning av olika sorters böcker det här året med allt från episk fantasy i form av Sanningens svärd (som jag nu har läst ut alla 25 delarna i, aaaaah, kommer tankar om det snart) och A song of ice and fire till steampunk à la Parasollprotektoratet och Clockwork Century . Vidare hann jag med en romantik/erotikbok i form av svenska Simona Ahrnstedts Överenskommelser, en zombiebok (typ) i form av Isaac Marions Warm Bodies (som jag också såg som film och älskade. Mycket parenteser här men så får det bli...), två klassiska barnböcker inom fantasyn; Ursula LeGuins Trollkarlen från Övärlden och Diana Wynne Jones Howls moving castle. Jag förskansade mig också i en svensk stad jag är mycket bekant med, nämligen Malmö som i Nene Ormes Udda verklighet förvandlades till något helt annat och läste även en nyklassisk bok vid namn Nattens cirkus av Erin Morgenstern som inte liknade något annat jag läst. Förutom detta hann jag med att inse att Joe Abercrombies Best served cold verkligen var iskall och förstå en gång för alla att jag nog är för gammal för YA-böcker även om det fortfarande är kul då och då. City of Bones av Cassandra Clare och Fallen av Lauren Kate lärde mig detta. 2013 var också året då jag läste min första bok av en egenutgivare, Porten av Astrid Ahlberg blev det och den gjorde mig verkligen inte besviken. Till sist hann jag med min första Neil Gaiman som lite oväntat blev The ocean at the end of the lane (och inte Stardust som jag planerat att läsa länge).

 

Puh, det var nog de flesta böcker jag hunnit med 2013. 25 stycken blev det, inte på långa väga lika många som en del andra bokbloggare men tillräckligt många för mig som fortfarande bara läser om jag har lust till det. Till råga på allt hade jag mitt jobbigaste år rent pluggmässigt och har hunnit med åtskilliga sidor till gällande vetenskapliga artiklar och dammiga kursböcker. Gäsp.

 

Vilka böcker utmärkte sig under 2013 då? 
Jag tog ju tag i A song of ice and fire vilket jag inte ångrar en sekund. Det är lätt det bästa jag någonsin läst, alla kategorier och det säger jag trots att jag inte läst senaste boken (måste ju dra ut på det lite så inte väntan till nästa bok blir så lång). George Martin är en mästare och alla sidor är ren njutning. Mer kan jag inte säga.

Förutom detta hann jag tyvärr bli trött både en, två och tre gånger på Terry Goodkinds Sanningens svärd. Serien som jag älskat tappade helt klart både fart och förmåga att hålla mitt intresse uppe efter bok femton. Tyvärr. Skriver mer om det snart.
En annan grusad förhoppning var Joe Abercrombie som blivit så hyllad. Jag läste 200 sidor, insåg att det sög och sket i boken. Inte min grej alls. 
Det var kul att få stifta bekantskap med steampunkgenren och jag tror jag gjorde rätt i att börja med Gail Carrigers självständiga och superroliga Alexia Tarrabotti! Helt klart de roligaste böckerna jag läst i år!
Nattens cirkus var också en minnesvärd läsupplevelse, drömlik och lågmäld men helt magisk. Helt unik faktiskt. 

 

Filmerna jag såg 2013 har jag inte lika bra koll på. Har inte skrivit upp alla men de flesta jag brytt mig om har jag skrivit om på bloggen.
I högen finns i alla fall World War Z (som jag lite oväntat tyckte var jättebra), The lone ranger (som jag lika oväntat tyckte var rätt kass), tredje Underworld-filmen (vilken var både bra och dålig beroende på om man gillar Selene eller action), Hanzel and Gretel (oooh I like!), Thor - The dark world (är fortfarande förvånad över hur lite de utnyttjade Christopher Eccleston) och The mortal instruments (en av de få filmer där boken inte var ett dugg bättre). Jag blev också ivägdragen på Star Trek - Into Darkness trots att jag inte sett första (haha!) och såg i slutet av året även Elysium där hela grejen kändes som en rip-off på Halo (och det trots att jag inte spelat spelet). Vidare hann jag med Catching fire (såklart) och den nya Conan-filmen (ett måste då man gillar Arnold, även om filmen i sig inte var något vidare). Såg även en av de sämsta filmerna jag någonsin sett; Abraham Lincoln, vampire hunter. Herregud! Den var så dålig att jag inte ens orkade skriva något om den.
En film som jag däremot kan prata mig varm om var Warm Bodies, så jäkla mysig, rolig och helt opretantiös att jag går sönder lite inombords! Love it!
Tog mig också igenom en av Tim Burtons nyare filmer: Dark Shadows vars största problem var Johnny Depp och helt klart är underskattad enligt mig (mycket bättre än t.ex. Alice i underlandet). 

Japp, det var nog de flesta filmer jag sett som är värda att nämna. Någon som sett och håller med eller inte håller med?

 

Tv-seriemässigt är min största upptäckt Doctor Who som jag nu är helt såld på. Jävlar vilken bra serie det är! Doktorn är min nya idol!

 

Whoop, whoop, det var nog hela 2013 för min del, jag hoppas att 2014 kommer innebära fler lästa böcker och en hel del avslutade serier (ehe!) samtidigt som filmåret kommer att avslutas med sista Hobbitfilmen. Det kan väl inte bli dåligt?

 Är det någon som kan tänka sig att sälja De förlorade sagornas bok 2

Romeoandjuliet hade för nån vecka sedan ett inlägg om det här med läslust och hur man ska vårda den på ett bra vis. Läs inlägget här!

Jag beger mig något sent in i debatten med det här inlägget. 

 

Läslust är något som kommer och går enligt mig, mycket beroende på om man har bra böcker att läsa och hur mycket tid man har till att läsa. Men ibland går läslusten inte att förklara. Jag kan ha en hel hög med bra böcker men ändå inte ha lust att läsa och vet ni vad (nu kommer min viktigaste poäng i det här inlägget), jag tycker att det här är helt ok. För är det något som dödar läslusten så är det att tvinga sig att läsa. Oavsett om det är för att man måste läsa alla nobelpristagare, måste läsa igenom recensionsexen man fått eller har satt upp regler att man måste läsa ut alla böcker man påbörjat. Missförstå mig rätt, jag är grymt imponerad av alla dessa bokbloggare som läser klart alla dåliga böcker de satt sig för att läsa *bockar och bugar* men jag tror verkligen inte på det här med att tvinga sig till saker som man har som hobby. Det här kan ju givetvis vara svårt om man driver en bokblogg och känner en press att producera inlägg men jag tror att alla mår bra av att inte sätta upp för mycket måsten ändå. Har vi inte tillräckligt med måsten i vanliga livet utan att man måste sätta upp en massa bokmåsten också? Om du precis som jag alltid har läst och känner att du alltid kommer att läsa finns det ingen som helst anledning att sätta krav på sig själv att man måste läsa ditt och datt. Du kommer att läsa ändå.

 

Jag själv läser exakt de böcker jag har lust att läsa när jag har lust att läsa dem. Jag försöker låta bli att känna för mycket stress över att hinna klart böcker innan det gått för långt tid. Jag har heller ingen planerad läskö utan tar upp den bok jag känner just nu för och bryr mig inte särskilt mycket om att jag sagt att jag ska läsa någon bok. Jag låter också varje bok ta den tiden det behöver, försöker att inte tvinga mig att läsa bara för att jag ska. För läsning ska vara något man gör för att koppla av, ha en mysig stund i en annan värld eller för att reflektera över och då måste man låta texten få ta den tiden det tar. 

 

Vidare är jag också väldigt hård med att inte läsa böcker jag inte gillar. Jag har min 200-sidorsregel som jag alltid följer men gillar jag inte boken efter 200 sidor skiter jag i den. Det är helt enkelt inte värt det om jag inte gillar en bok. Oavsett hur mycket priser den fått eller hur mycket folk snackar om den. Har jag läst 200 sidor kan jag ändå alltid säga "Ja, jag läste 200 sidor och tyckte det var skit så den kan ni behålla för er själva." och ingn kan ju säga nåt då för har en bok inte blivit bra efter 200 sidor kvittar det om den så blir fenomenal de sista hundra. Det är ändå inte värt det.

 

Sådär, lite tankar om läslust!

Vad tycker ni om ämnet? Läser ni alltid ut böcker ni börjat på?

 

 

Dags för bokbloggsjerk igen. Woho! Det var längesen och ja, tentorna är gjorda så nu har jag äntligen tid.

 

Denna veckan handlar jerkan om:

 

Jag gillar ju självklart Game of thrones (vem gör inte det?) men just nu är jag helt fast i en annan tv-serie. 

Nämligen Doctor Who!

Doctor Who (som för övrigt funnits sedan 60-talet) handlar om karaktären The Doctor. Han är som en människa fast egentligen är han en Time Lord från planeten Gallifrey. Han har två hjärtan och är 900 år gammal. Istället för att bli gammal genomgår han cykler där han när varje cykel närma sig sitt slut regenererar sig. Det innebär att alla atomer i hans kropp byts ut och han ändrar utseende och personlighet men behåller alla minnen. Han har ett rymdskepp som ser ut som en Police Box från 50-talet men är gigantiskt på insidan och kallas för TARDIS (Time And Relative Dimension In Space). TARDIS kan färdas till alla platser och alla tidpunkter i universum (sug på den!). Med sig har han olika människor eller följeslagare som också varierar och oftast är lika intressanta som Doktorn själv. 

Det är urbrittiskt och superlöjligt samtidigt väldigt välskrivet och engagerande. Man skrattar, gråter och känner med Doktorns och hans följeslagares öde och man önskar att det aldrig tog slut.

Tre skådespelare ha gestaltat Doktorn sedan den togs upp på nytt 2005: Christopher Eccleston, David Tennant och Matt Smith och man älskar dem allesammans även om man alltid är superspänd när det är regenereringsdags. Just nu spelas en ny säsong in efter att Matt Smith regenererat till Peter Capaldi (skräckblandad förtjusning över det).

 

Doctor Who är som alla superhjältar skulle vara. Otroligt barnslig, nördig (bow ties are cool), intelligent, rasande beslutsam men framförallt... Han tappar aldrig tron på det goda i universum och han gör allt för att bevara det. Oavsett hur litet eller hur stort det är. Doktorn är min favoritsuperhjälte helt enkelt (och han har kostym!). 

 

Så titta på det ffs! Inser också ungefär nu hur svårt det är att hitta bilder som ger en så varierande tv-serie som Doctor Who rättvisa. Hmpf.

 

Ska göra hemtenta i miljörätt, har dålig disciplin och går in på facebook där denna bilden dyker upp i mitt flöde:

 

 Jag älskar ju True Blood och har inget emot Twilight så varför klarar jag inte av att ens se klart första säsongen av The Vampire Diaries? Jag har försökt titta, flera gånger men alltid slutat nånstans vid andra halvan av säsongen och sen fått börja om. Varför?

Tre anledningar:

 

1. Alla tjejerna är anorektiska.
Herregud liksom, deras lår är som mina armar! Vad är det för konstigt ideal? Att för att anses vara snygg måste man se ut som om man inte ätit på en vecka. För de ser ju alla likadana ut också, bara olika hårfär/ögonfärg ungefär, alla är lika smala. Fyfan!

 

2. Jag är så trött på alla farliga killar.
Damon får mig att vilja rycka håret, så jäkla patetiskt alltihopa. Sluta porträttera oschyssta, utnyttjande människor som sexiga ffs! Den enda vettiga är Matt Donovan och han mobbar det typ. Give me a break!

 

3. Det perfekta livet de alla verkar ha.
Kom igen, ingen går på så mycket baler och tillställningar som tonåring, alla i stan är ju stenrika känns det som och alla vaknar varje dag med perfekt hår/smink/deff whatever. Det blir så jäkla mycket barbie att jag inte kan ta nåt på allvar.

 

Så, nu vet ni varför jag inte tål Vampire Diaries.

Det är mycket nu, både med julfirande och en jäkla massa plugg som jag inte alls förutsett. Typiskt att allt ska komma samtidigt. Jullov, sa nån. Fuck that, sa jag. 

Jag hoppas att alla har haft en trevlig jul och fått många fantasyrelaterade böcker, filmer, tv-serier mm!
Men nu var det inte det jag skulle prata om. Eftersom jag är långväga hemifrån kunde jag inte önska mig så många böcker i julklapp, (övervikt på flyget hem, nej tack) och därför är min fråga till er som läser den här bloggen;

Vilka böcker tycker ni jag verkligen ska läsa år 2014?

Vilka är era favoriter som jag (troligtvis) har missat? Allting som inte är verklighet går bra; sifi, fantasy, urban, paranormal romance, steampunk etc. etc. även om jag helt klart har en förkärlek för high fantasy *hint hint*.
Ge mig era bästa tips! Det kan vara svenskt eller engelskt, utkommet eller som kommer ut 2014, tipsa på bara!

 

Och för allt i världen, ett Gott Nytt År alla läsare!

 

Julkänslorna är på topp häruppe i Luleå och när vi i veckan satte oss ner för att göra en pepperkakskyrka kastade jag, utan så mycket tanke på det, ur mig: "Vi borde göra en TARDIS!" 

Jag trodde att pojkvännen skulle se skeptisk ut men hans ögon glittrade till sådär så man vet att nu tickade hjärncellerna igång och innan vi visste ordet av det var vi igång med göra vår första pepparkakstardis i sann Doctor Who-anda.

Det tog oss ungefär tre dar att få klart den med plugg, träning och sömn emellan men nu står den där och pryder byrån så fint. Blir varm inombords varje gång jag tittar på den. Så jäkla nöjd! 

 

Nu har det varit lite stressigt igen med plugg som kört ihop sig, juklappar och julstök på samma vecka. Fy för stress! Så jag har lite recensioner och annat smått och gott på g, bland annat en recension på Catching Fire, men det får vänta tills nästa vecka tyvärr. Men, jag blev taggad av The Ponkissons att svara på lite frågor om boken jag läser just nu och det hinner jag med i alla fall!

 

Boken jag läser just nu är Fallen av Lauren Kate som är första delen i en kvintett.

För någon vecka sedan var det 50-årsjubileum för Doctor Who med specialavsnitt och ni som följer Doctor Who vet ju att allt relevant alltid sker i specialavsnitten men eftersom jag är strandad i Norrland och har ungefär halva Sverige mellan mig och närmsta Sf-bokhandel som givetvis var de enda som visade det blev det så att jag fick skita i det. En tröst var att jag ändå inte är så långt fram i serien så ett specialavsnitt hade nog mest spoilat för mig. Men lite retar det mig allt.

Jag har precis börjat bekanta mig med den elfte doktorn (Matt Smith) och sitter just nu och irriterar mig på att de ändrat introt. Och visst saknar man David Tennant och Billie Piper men jag tror nog att jag kan lära mig att gilla Matt Smith också, jag hade ju stora problem med Tennant i början och tycker fortfarande Christopher Eccleston är den bästa, synd att han bara fick en säsong, men min slutsats kommer nog bli att alla är bra på sitt vis givetvis. Ska kolla klart alla avsnitt och ge ett mer konkret utlåtande då ^^

Någon som noterat likheten mellan David Tennant och Richard Hammond från Top Gear? Helt sjukt, de måste vara släkt eller nåt!

Fördomen man alltid möts av, som aldrig riktigt, hur mycket man än resonerar och diskuterar, går att tvätta bort gällande fantasy. Vad?
Ni som läser/tittar på fantasy vet nog vad jag pratar om.

Jo, åldersdiskremineringen såklart. 
För ni vet ju hur det är, man går in på biblioteket för att låna en bok och nästan varenda jävla gång får man efter minst tio minuters letande bland de vanliga hyllorna bege sig mot ungdomshyllorna för att hitta boken man vill ha. Eller varje gång man pratar böcker med folk och man nämner att man läser fantasy och folk ger en den där "men-du-är-ju-vuxen!-blicken. 
För alla jag vet som läser fantasy känner igen sig i det här. Fantasy är enligt vanligt folk (med vanligt folk menar jag alla som inte läser fantasy) för barn. Man kan ju inte vara vuxen och läsa fantasy liksom. Fantasy är ju sagor och sagor läser man för sina barn och de som läser fantasy och är över tolv är ju sådana där kufar som man tycker är lite konstiga. För det finns ju ingen normal vuxen människa som kan tycka att det är roligt att läsa om något som inte är verkligt. Punkt. När man är vuxen ska man läsa Stieg Larsson eller andra snustorra deckare alternativt det som kallas för finlitteratur dit alla välprisade författare som aldrig ens varit i närheten av fantasy hör. Så är det.
Och jag är så jäkla trött på att varje gång försöka förklara att all fantasy inte är Tolkien eller C.S. Lewis och att även om det kan se jättetöntigt ut och innehålla precis samma saker som i de där sagorna du läste för minstingen innehåller fantasyn sååå mycket mer. Jag skulle t.o.m. vilja påstå att vissa frågeställningar som en fantasy kan ta upp går inte att ta upp i en "vanlig" bok. 

Det som retar mig mest är att folk är väldigt noga med att inte döma något på förhand i vanliga fall. Åh, man ska inte vara fördomsfull, man ska ge allt en chans osv osv. Men när det gäller fantasy. Tvärstopp. Så fort de nämns en drake, magi eller svärd förpassas det till barn/ungdomsfacket direkt och skulle man vilja förklara att det kanske inte är riktigt rätt känns det som att folk bara vill slå händerna för öronen, titta upp i skyn och sjunga för sig själva tills man har slutat prata. 
Varför denna missuppfattning? För tro mig, och ni som läser det här vet att jag har rätt, många fantasys är verkligen inte lämpade för barn. Sanningens svärd t.ex. Prova att läsa den serien för ett barn. Med alla våldtäkter och lemlästade människor och massmord. Bra mycket mer hemskt än vilken Beck som helst om du frågar mig. För att inte tala om A song of ice and fire. Där alla, och precis alla, karaktärer sitter löst och de flesta faktiskt stryker med. Men nej, så fort det finns ett svärd med så är det automatiskt en barnbok. Suck.

Ännu värre är det med filmer, om man bortser från storsatsningar som Sagan om ringen och Game of thrones förstås. Vi har Guldkompassen som är en bok av Philip Pullman som på bioduken blev en film om en liten flicka för barn i ungefär samma ålder som huvudpersonen dvs. runt tio. I boken är Lyra (som hon heter) visserligen lika gammal men boken är i sig ingen barnbok utan behandlar många filosofiska frågor ang. skapelsen av universum, religion och vad som skulle kunna hända om gud och vetenskap förenas alternativt slår ut varandra osv. som helt föll bort i filmen. 
Eragon är ett annat exempel på en ytterst barnslig film av en bok som inte heller den är särskilt barnslig. Visserligen skriven av en väldigt ung författare men även här är det mycket politik, blod och invecklad intrig som gäller. Detta faller givetvis bort i filmen som mer är "ett äventyr för heeela familjen." Suck.

Det är extra tråkigt när filmbolagen inte vågar rikta sig till en vuxen publik utan tar ett vuxet material och kokar ned till en familjefilm bara för att det är så de uppfattar fantasy. Att de inte vågar rikta sig till en vuxen publik utan tror att de bara kan sälja biobiljetter om det är barn som är målgruppen. Trist. Men det är väl likadant med alla stora företag inom alla områden kan jag tänka mig.

 

Det gör mig ledsen att så många människor fördömer en hel genre som barnlitteratur och nonsens när det egentligen är precis tvärtom. Personligen anser jag att det visar på bra mycket bättre skrivarförmåga att skapa en hel värld med regler, språk, religioner, raser, varelser osv. och sedan dessutom skriva in ett gäng med intressanta karaktärer och en bra handling än att bara ta en random deprimerad kriminalare, tillsätta ett mord och låta kriminalaren lösa detta. Ändå är fantasyn litteraturens fulgenre som bara är okej att läsa om man är omyndig eller annars hyssjas ned och låtsas som att den inte finns.

Dags för en förändring. Var stolt över att du är vuxen och läser fantasy och tyck synd om de andra trångsynta som missar litteraturens godisbord säger jag!

För första gången hoppar jag på Lyrans Tematrio. Denna veckan handlar det om tre böcker man inte orkat läsa klart. Det finns ju tyvärr en del.

När jag läser använder jag den s.k. 200-sidorsregeln som innebär att jag alltid läser 200 sidor i en bok oavsett om jag gillar den eller inte. Om jag inte skulle börjat gilla den vid sidan 200 lägger jag ned den och tar någon annan bättre bok istället. Det är en väldigt bra regel för, ärligt talat, har man inte gillat en bok efter 200 sidor kommer man troligtvis inte att gilla den alls.

 

Så, mina tre oavslutade böcker:

 

1. Elantris av Brandon Sanderson: jag vet inte varför jag inte gillar Sanderson, det här gick bara inte trots att den hade alla förutsättningar till att bli bra. Jag hann helt enkelt inte bli tillräckligt engagerad av karaktärerna och världen innan jag la ned boken.

Häromveckan såg jag Hansel and Gretel: Witch hunters. Det var kanske ingen höjdarfilm direkt och jag har stora problem med Jeremy Renner, jag menar har ni någonsin sett en så tråkig karl?! Ska jag tycka han är snygg för isåfall har det verkligen flugit rätt över huvudet på mig. Däremot gillar jag Gemma Arterton desto mer, kanske inte för att hon är en så bra skådis som för att jag tycker hon ser oförskämt bra ut men hur som helst kan jag inte låta bli att låta mig bli inspiererad av både hennes ganska starka kvinnliga rollkaraktärer som frisyrer och kläder. Jag önskar också att jag fick springa runt i sådana outfits!

Som sagt, Hansel and Gretel är kanske ingen film man ser på för att man vill få hjärngympa och ha djupa diskussioner men om man bortser från allt det uppenbart dåliga är filmen ganska underhållande. Jag kan inte annat än gilla filmer med mycket action som utspelar sig i något östeuropeiskt land runt 1800-talet med monster och tjejer i snygga kläder och frisyrer. Det kanske är den enda typen av actionfilm jag faktiskt gillar, just för att det är dumt, superlöjligt, alldeles för mycket intressanta armborst och alldeles för dåliga effekter. Vi pratar Van Helsing, Snow White and the huntsman (som visserligen inte är i nåt östeuropeiskt land och som jag skrivit om här), Underworld (nutid), Red Riding Hood (en av de sämre i genren), Sleepy Hollow (Östeuropa utbytt mot Amerika) menmen jag tror ni fattar. Mer sånt! Och har ni nåt tips på en liknande film som jag inte tagit upp får ni gärna hinta!

Och en annan sak, Peter Stormare har en förmåga att dyka upp lite överallt också. Weird.