Warm bodies av Isaac Marion - recension
Jag mostod inte frestelsen efter alla kommentarer om boken så när jag var på biblioteket sist kunde jag inte låta bli att låna hem Warm Bodies av Isaac Marion.
Det första som slog mig var hur tunn boken var. Jag hade förväntat mig åtminstone det dubbla och det var nog en av de tunnaste böckerna jag har läst på länge. Detta gjorde att det tog mig bara en dag att läsa ut den, rekord hittills detta året haha!
Så vad tyckte jag då om denna hypade bok? Det som slår en bara några tiotals sidor in i boken är hur mycket av boken som faktiskt är ren filosofi. Lite konstigt kan tyckas i en zombiebok men man förstår snart vart Marion vill komma. För egentligen är det ju inte en zombieapokalyps han beskriver. Egentligen är nog hela boken en kritisk reflektion över dagens samhälle. Så förstår jag det i alla fall.
Men när Marion inte radar upp tänkvärda citat är boken rejält underhållande, R's och Julies förhållande känns för det mesta äkta, även om hon tar det ganska bra att han ätit upp hennes pojkväns hjärna. Liiite konstigt kanske men men, man är ju olika. Handlingen är spännande och om jag inte hade sett filmen innan hade jag nog tyckt att den var ännu mer spännande men det fördärvade jag ju för mig själv bra...
Jag gillar hur han låter de andra karaktärerna ta plats och jag gillar världen han målar upp och jag gillar även att han inte fastnar i själva kriget. Här förklaras ingenting om hur världens undergång inträffade, inget av kriget förutom just där R är. Just för att det här är R's historia och han minns inte hur det var. Skönt att slippa den annars oundvikliga genomgången av allt det där! Marion bevisar att det räcker att författaren har koll på sin egen värld, han/hon behöver inte berätta allt om det för sin läsare då. Man köper det ändå.
Något som också förvånade mig var hur mycket interaktion det faktiskt är mellan R och Perry. Det var definitivt nedtonat i filmen. Tyvärr tycker jag inte att det är så särskilt nödvändigt att ha med Perry mer än de hade i filmen så de delarna som är hans minnen är absolut de tråkigaste delarna av boken. Men å andra sidan förstår jag ändå varför Marion har valt att betona det så mycket. De delarna av det som faktiskt känns meningsfulla är när de faktiskt interagerar och det inte bara är minnen. Det var oväntat och intressant. Särskilt i slutet.
Jag gillar hur han låter de andra karaktärerna ta plats och jag gillar världen han målar upp och jag gillar även att han inte fastnar i själva kriget. Här förklaras ingenting om hur världens undergång inträffade, inget av kriget förutom just där R är. Just för att det här är R's historia och han minns inte hur det var. Skönt att slippa den annars oundvikliga genomgången av allt det där! Marion bevisar att det räcker att författaren har koll på sin egen värld, han/hon behöver inte berätta allt om det för sin läsare då. Man köper det ändå.
Något som också förvånade mig var hur mycket interaktion det faktiskt är mellan R och Perry. Det var definitivt nedtonat i filmen. Tyvärr tycker jag inte att det är så särskilt nödvändigt att ha med Perry mer än de hade i filmen så de delarna som är hans minnen är absolut de tråkigaste delarna av boken. Men å andra sidan förstår jag ändå varför Marion har valt att betona det så mycket. De delarna av det som faktiskt känns meningsfulla är när de faktiskt interagerar och det inte bara är minnen. Det var oväntat och intressant. Särskilt i slutet.
Så, vad ska man säga om Warm Bodies, jag tyckte det var skönt med bara en bok och ett avslut, den kändes inte för tunn trots sina få sidor och karaktärerna engagerade och ploten höll hela vägen. Jag kan rekommendera den om man vill ha något nytt och fräscht och inte är främmande för en hel del filosofi.
