Earthsea eller Övärlden på svenska. En riktig klassiker inom fantasygenren och en bok många påstår att man måste läsa. Det finns ju en jäkla massa böcker om Övärlden men jag planerade att läsa originaltrilogin bestående av Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan och Den yttersta stranden vilka handlar om trollkarlen Ged och hans liv och alla äventyr i det. 

Jag hade, tyvärr ska man väl säga, en del förväntningar på Övärlden men ganska så snart stod det klart att dessa nog inte kommer att infrias. Övärlden är, likt Bilbo, skriven på ett sätt att det känns som om man följer boken genom en berättarröst, det är precis som om man var liten igen och någon berättade en saga för en. Även om detta är ett väldigt vackert och ovanligt sätt att skriva som kräver sin författare kan jag inte hjälpa att jag tycker det känns lite oengagerande. Det blir liksom lite opersonligt på något sätt.
Förutom det ovanliga perspektivet går boken även väldigt fort fram, det kan vara år på bara en sida och karaktärer som är väldigt viktiga för huvudhandlingen kan behandlas på bara några sidor och sen försvinna vilket återigen gör att hela boken känns väldigt platt, man bryr sig egentligen inte och Ged är även han en väldigt irriterande person i början för att sedan ändra sin personlighet helt ungefär en tredjedel in i boken. Väldigt förvirrande!
Dessutom var slutet på boken ett riktigt stort antiklimax, helt plötsligt var allt bara över och det kändes som om ja missade hela "slutstriden" trots att jag inte hoppade något. Skumt.

Trots sina brister har ändå Trollkarlen från Övärlden sina ljusa sidor. Det är full fart hela tiden och världen som Le Guin målar upp är färgsprakande och väldigt levande. Det är särdeles roligt att se och få höra om alla öar och hur olika deras landskap och invånare är. Magin i världen är genomtänkt och logisk utan att för den delen bli tråkig och det är mycket filosofi inbakat bland all handling som ändå gör det intressant att följa. 
Men tyvärr håller det inte hela vägen... Jag hade verkligen önskat att jag tyckte bättre om den. Verkligen!

Trollkarlen från Övärlden är en bok som jag tror egentligen gör sig bäst lämpad för högläsning och jag hade gärna läst den högt för en lite yngre publik. Med högläsning tror jag att man hade kunnat stanna upp mera och givetvis läst långsammare vilket jag tror boken hade vunnit på. Min vanliga lässtil är nog egentligen alldeles för snabb för denna sortens bok vilket jag inte insåg förrän ungefär halvvägs igenom. 

När jag var klar började jag även läsa Gravkamrarna i Atuan men kände att jag inte riktigt orkade ta mig igenom den just nu så jag la ned den men kommer troligen att ta upp den igen när jag inte har så många andra böcker på min läslista.