I helgen såg vi Dark Shadows som är det senaste av en av mina favoriter Tim Burton, även jag långtifrån gillar allt han har gjort. Medverkar gör ju en hel radda av roliga namn där Michelle Pfeiffer står sig bäst enligt mig men även Johnny Depp, som tydligen måste ha huvudrollen i alla Burtons filmer, Eva Green, Helena Bonham Carter har stora roller och hör och häpna även Christopher Lee på ett hörn. 

 

Efter att ha blivit ganska besviken på Alice i underlandet som var det sista jag såg av Burton och med tanke på de dåliga recensioner jag har hört om Dark Shadows förväntade jag mig inte särskilt mycket. Dock blev jag positivt överraskad nästan direkt av både stämningen och musiken, som för övrigt är gjord av samma kille som till A nightmare before christmas. Det som saknades i Alice i underlandet fanns här, det kusliga, konstiga Cthulhu-aktiga  men ändå fascinerande som Burton är så bra på fanns med. Yay, ropade jag! 
Storyn går ut på att Johnny Depp spelar en snubbe som har en älskarinna, Eva Green, som han dumpar för en annan på 1700-talet nånting, är ingen expert på mänskliga tidsåldrar (geologiska däremot hrm hrm...). Tyvärr för Depp visar det sig att kvinnan han dumpar är en häxa som ser till att hans nya brud begår självmord och förvandlar Depp till en vampyr som sedan vaknar upp några hundra år senare, närmare bestämt under 70-talet, bara för att se sin familj i ekonomisk kollaps, inte kallops som Rikard Palm hade sagt, på grund av nämnda häxa. 

Han slår sig i lag med huvudmannen, kvinnan, i huset, spelad av Michelle Pfeiffer för att hämnas på Eva Green. I huset har vi också en reinkarnation av Depps bortgågna brud spelad av Bella Heathcote (bild nedan) som även kan se spöken, Pfeiffers knäppa dotter som bara vill lyssna på musik spelad av Chloe Grace Moretz, en liten pojke som uppenbarligen har psykiska problem pga av sin väldigt ointresserade far som också finns i huset. 

Sedär, där har vi synopsisen. 

 

 

Så hur går det då? Jag gillar filmen, jag gillar effekterna som är precis lagom, stämningen som är så typiskt Burton-aktig, alla bra skådespelare och hur lite jag faktiskt vet om vad som ska hända. Vad gillar jag inte då?
Tyvärr är premissen för filmen lite väl tunn, jag köper inte riktigt hela triangeldramat och det gås igenom lite fort i början för att jag verkligen ska kunna känna att det håller. Förutom det måste jag tyvärr säga att den som gör sämst ifrån sig är faktiskt Johnny Depp. Förutom den sjukt fula luggen han envisas med, som han säkert inte har valt själv men ändå, känns det som om Jack Sparrow har blivit vampyr. Depp har ett sätt att spela excentrisk på och då kvittar det tyvärr om han är galen hattmakare, pirat eller vampyr, det blir liksom ingen skillnad. Så om jag vore Burton hade jag castat nån annan i rollen, för lite variation och förnyelse. Det måste finnas någon annan som kan göra det lika bra/bättre än Depp. 

Någon som däremot glänser som en sol i filmen är Eva Green. Jisses, vilken kvinna, hade jag fötts med det utseendet och de vassa replikerna hon har i Dark Shadows hade världen varit min I'm just sayin'. Det är värt att se filmen bara för hennes skull, jag lovar!

Pfeiffer är awesome som vanligt och Helena Bonham Carter som spelar halvgalen psykiatrier gör även hon en bra roll. 

 

 

Slutsatsen blir till sist att Dark Shadows överträffade förväntingarna, det var härligt med en film i riktig Burton-anda och det som drar ner betyget är Depps insats och den något tunna premissen. Dock väger Greens insats över och höjer betyget markant!