Underworld awakening - recension
Igår såg jag Underworld - Awakening som jag velat se ett tag eftersom jag ändå gillar de andra filmerna. Lättsam underhållning liksom.
I Underworld Awakening är det återigen dags för Kate Beckinsale att klämma in sin 40-åriga (snarare 20-åriga?) kropp i latexdräkten vår kära Selene alltid springer runt i och ta vid där Underworld Evolution slutade. Människorna har fått reda på att vampyrer och lycans existerar och vad gör de. Jo massutrotning givetvis. Selene får tuffa till sig ännu mer än hon gjort i de föregående filmerna för att klara sig i en värld där alla (och då verkligen alla) vill döda henne och Michael.
Underworld Awakening är både bättre och sämre än de föregående filmerna. Lite mindre handling (tråkigt) och mer action (också tråkigt) men mindre splatter (bra) och bättre effekter samt en Beckinsale som verkligen får skina i rollen som Selene. För det här är, till skillnad från de andra filmerna, en film som handlar enbart om Selene och hennes närmaste, inte om vad alla runtomkring henne vill, tycker och gör vilket är både bra och dåligt. Dåligt för att handlingen blir lite halvdan, bra för att Selene är en karaktär värd att följa.
Förutom Beckinsale dyker också Charles Dance upp och gör en repris på sin roll som Tywain Lannister (haha, alltid den rollen!) vilket han gör lysande som vanligt. Bravo, som man säger.
Det som inte är bra med Underworld Awakening är slutet. Wut? Jag satt och halvslöade lite mitt i en strid och så helt plötsligt när jag koncentrerade mig igen var det eftertexter som rullade. Varken jag eller pojkvännen fattade någonting. Helt plötsligt gick Underworld Awakening från hyfsat bra till Underworld To be continued. Nope, stressade slut är det värsta jag vet och tyvärr är det det man får i Underworld Awakening. Men förutom det håller fjärde Underworldfilmen fanan högt och är lika sevärd som de föregående. Förutsatt att man gillar den sortens filmer.
Vanligaste posen för Beckinsale i hela Underworld-serien. Jamenvisst.
