Det levande slottet av Diana Wynne Jones - recension

Publicerad 2013-05-07 00:15:00 i Allmänt, Böcker, High fantasy, Recensioner,

 Trollkarlens slott eller Det levande slottet som jag hellre vill kalla den är boken som Hayao Miyazaki har baserat sin film Howls moving castle på. Boken är skriven av Diana Wynne Jones som har skrivit en hel uppsjö av böcker och även fortsatt Det levande slottet med två halvt fristående delar; Drömprinsessan och House of many ways (ej översatt till svenska).
 
Jag har funderat länge på att läsa Det levande slottet, även innan jag såg filmen, och dessutom fått den rekommenderad till mig av vänner men inte riktigt fått tummarna ur. Men så i förra veckan när jag var på biblioteket begav jag mig mot barnboksavdelningen och letade upp den. Till skillnad mot så många andra har jag inga som helst problem med att läsa böcker som inte är till för just min egen ålder på några och tjugo utan kan uppskatta de flesta böcker så länge de är välskrivna. Att dela in böcker efter ålder är ett tråkigt och gammaldags sätt som begränsar publiken rejält, tråkigt nog!
 
Hur som helst kan man inte komma ifrån att texten i boken var rejält stor mot vad jag är van vid och innehållet lämpar sig väl för barn kan jag tycka. Dock var jag efter några sidor rejält besviken över att jag lånat boken på svenska, orkade inte fjärrlåna, istället för engelska eftersom översättaren hade gjort ett särdeles dåligt jobb; förutom att översätta alla namn, Howl blev Ryt, (Ryt?! Vad i helvete liksom!) Sophie blev Sofia (jag menar ingen fattar väl namnet Sophie i Sverige eller hur?) osv. Mycket tråkigt, jag avskyr verkligen när namn översätts. Usch!
Förutom beklagligheten med namnen kändes det som om översättaren också hade gjort sitt yttersta för att få boken till att bli mer barnbok än den behövde, det är svårt att säga något exakt exempel men det var bara en känsla jag fick. Det kändes väldigt krystat i vissa lägen och tyvärr kändes det som om det var översättningens fel.
 
Men nog om översättning. Det levande slottet utspelar sig i landet Ingary (dåligt översatt till Ingaria), där magi är vardagsmat och det betyder otur att födas som äldsta syster i en familj, vilket såklart Sophie är. Efter att helt oprovocerat blivit förvandlad till en nittioåring ger sig Sophie ut på en resa för att försöka lyfta förbannelsen hon fått över sig. På vägen träffar hon Howl där hon flyttar in som städerska i hans rörliga slott och blir vän med hans elddemon Calcifer (inte översatt av någon anledning) och därifrån bär det iväg.
Det mest intressanta i den här boken är att se hur Sophie beter sig som gammal, hur lugnt och sansat med en hel del humor och en stor portion förnuft tar sig an Howl och hans egenheter, för egen, det är han! Till sist inser man att, fastän hon inte begriper det själv, är hon nog född till att vara gammal haha! I kontrast till Sophies lugna förnuftiga sätt har vi Howl, tjejtjusaren nummer ett som är mer mån om sitt utseende än någon annan karaktär jag läst om. Men efter ett tag inser man även här att det finns fler lager av karaktären än man kanske först trodde. Precis som med Sophie och även Calcifer. Det är det som gör boken så intressant, alla lager karaktärerna har och som man får upptäcka tillsammans med dem själva. Så som man trodde att en karaktär var från början stämmer oftast inte alls och på vägen till slutet av boken har man blivit utsatt för en hel del överraskningar.

I slutändan är Det levande slottet en mycket mysig och väldigt fin bok som tar upp både det barn kan uppskatta men som ändå har något som tilltalar en person som mig. Så en barnbok för både vuxna och barn kan man säga!

 
 

Kommentarer

Postat av: Erika

Publicerad 2013-12-05 13:26:27

För en som är uppväxt med boken innan filmen och läst den säkert hundra gånger så är de översatta namnen de rätta. Ryt är ju ett Supergulligt namn. Gillar det mycket bättre än Howl. Sedan kan man ju inte annat än gilla översättningar som Uppåt Värre istället för uppercross.

Svar: Jo, det brukar ju vara så att den versionen man kommer i kontakt med först tycker man är bäst. Uppåt värre är ju helt klart bättre än Uppercross men Howl gillar jag mycket bättre än Ryt. Är för övrigt inget större fan av översättning av namn men kan förstå det när det handlar om barnböcker.
giz.blogg.se

Postat av: Erika

Publicerad 2013-12-08 16:13:32

I normala fall gillar jag inte heller översättning av namn, men det var i början av 90- talet jag snubblade över denna underbara bok och då visste man inte annat. Internet fanns inte hos oss då :). Men fortfarande föredrar jag den översättningen och är så glad att jag har den i min ägo. Fick bara leta i drygt 15 år :)

Svar: Ja, jag tror inte den går att få tag på svenska nuförtiden, eller?
giz.blogg.se

Postat av: Erika

Publicerad 2013-12-11 07:31:52

Nyöversättningen skall gå, men inte originalet. Då måste man leta på loppisar .

Svar: Ah, nyöversättningen har jag inte läst. Bara gamla + engelska versionen.
giz.blogg.se

Postat av: Elin

Publicerad 2014-07-16 22:46:34

Vart skulle man kunna köpa boken?

Svar: På svenska finns det nog inte (om du inte hittar den begagnat) men engelsk version finns på t.ex. adlibris ^^
giz.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela