Årets fantasyhändelse - The Hobbit (recension)

Publicerad 2012-12-16 18:37:00 i Allmänt, Filmer, High fantasy, Recensioner,

 

Klockan halv elva igår kväll åkte jag och pojkvännen på en oväntad resa till biografen för att se Bilbo. Här kommer lite tankar och funderingar kring filmen.

Sen jag såg trailern har jag varit lite skeptiskt eftersom jag tyckte att det verkade vara lite väl mycket dataeffekter och lite väl få statister och modeller istället.
Det som gör att de gamla filmerna håller sig så bra är ju just att det att man har använt sig av sminkning, statister och modeller istället för att gå den enkla vägen och göra allt i datorn. Därför blev jag väldigt besviken när det, enligt trailern, verkade som om man gått ifrån detta sättet och fallit för grupptrycket att göra häftiga datagjorda specialeffekter.
Jag kan glatt konstatera att jag hade fel.
Nåväl, mer specialeffekter än i de gamla var det ju men inte på långa vägar så mycket som det gjordes sken av i trailern, tack och lov!
Radagast slädfärd genom skogen var ingen höjdare hantverksmässigt, vargarna såg inte alls så naturliga ut som i de gamla filmerna (att göra päls i datorn borde vara förbjudet) och den bleke orchen såg inte heller så bra ut, konstigt nog för de andra såg mycket bra ut.
Förutom ovanstående exempel så blev jag mycket glad när jag såg att resterande actionscener, magiska ting och karaktärer såg lika bra ut som i de gamla filmerna.

Jag hade också skeptiska tankar om hur i hela fridens namn man skulle kunna mjölka ur en 150 sidor lång bok till nästan nio timmar film totalt eller vad det nu kan bli i slutändan utan att det skulle kännas just urmjölkat men även där fick jag på näsan.
Jackson har valt att istället för att bara filmatisera boken så som den är, göra filmerna som en prolog till Sagan om ringen och därmed lägga in en del enga inslag som bygger upp till händelserna i de gamla filmer.
Nu kommer jag inte ihåg alla händelser i boken eftersom jag läste den ganska snabbt i somras och inte äger den (skamligt nog) men inte minns jag något rådslag i Vattnadal med Elrond, Galadriel, Gandalf och Saruman... Inte heller minns jag att Radagast den brune fick en så framträdande roll och att Angmars häxkung fick sin historia berättad minns jag inte heller... Hela de första tjugo minutrarna var ju också enbart fan service där de band ihop Bilbos födelsedagsfest med denna filmen, vilket i och för sig var väldigt givande och roligt.
Summan av kardemumman är att jag nu förstår hur de ska kunna göra Bilbo till ett sådant långt äventyr och jag kan inte förneka att jag gillar det. Att berätta upptakten till händelserna i Sagan om ringen i samband med att man får följa Bilbo och hans dvärgvänner på väg till draken.

Dvärgarna i sig, och då särskilt Thorin, gjorde även de en enastående insats. När jag läste boken hade jag svårt att skilja på dem och blandade alltid ihop dem, förutom Thorin, Balin och Gloin som jag kände till sen innan, men i filmen tycker jag att de har lyckats ge alla egna drag och personligheter och Richard Armitage gör ju Thorin till en riktigt imponerande och djup karaktär som man gärna följer.
Roligt!
Martin Freeman som spelar Bilbo gör även han en riktigt bra och trovärdig tolkning som passar mycket väl in i hur Ian Holm har poträtterat samma roll i Sagan om ringen. Det lite nervösa, tafatta men ändå varma och envisa som Bilbo är så känd för gör han precis lagom dos att det inte blir överdrivet och komiskt utan bara äkta.

 

Eftersom jag är en filmmusikjunkie kunde jag ju inte heller låta bli att sitta och lyssna på musiken i filmen. Jag blev förtjust när dvärgarna fick sjunga en egen sång om Ensamma Berget, det finns ju så mycket sångmaterial i böckerna att det är synd att det inte uttnyttjas men här fick jag verkligen mitt lystmäte. Det var en riktigt vacker sång och bara den kunde göra att jag vill köpa soundtracket direkt. Förutom sången tyckte jag att Howard Shore hade kombinerat de gamla styckena precis lagom med nya toner för att man skulle känna igen sig men ändå känna att denna filmen hade sitt eget sound. Bra gjort måste jag säga!

Så, vad ska jag säga som slutkläm... Inget mer raffinerat än att den inte var så bra som Sagan om ringen men att den ändå överträffade mina förväntingar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela