Game of thrones - Hardhome
Spoilers för er som inte sett avsnittet, tror jag klarar mig från bokspoilers dock.
Jag gillade också hur de gjort Tormund till diplomat och kvinnan Karsi. Det är alltid trevligt när man märker att de ger djup åt en bikaraktär. Skönt att Jon också fick ur sig det här med "When the real war comes" för ibland känns det, mitt bland allt ränksmideri i Kings Landing som om vi glömmer bort vad nyckeln i hela den här historien faktiskt är; is och eld. Jag blir därför alltid lika glad när de hittar tillbaks till det. Mer sånt tack!
Månfolkets land av Caroline Hurtig
Det märks att det är författarens andra bok, hennes språk har förbättrats och jag tycker även att handlingen håller ihop bättre än förra eftersom det fokuseras mer på själva tvillingarna än allt runtomkring. Hurtig har lagt ned mycket jobb på att utarbeta färgstarka och trovärdiga personligheter till nästan alla namngivna karaktärer där ingen är någon annan lik. Jag är särskilt intresserad av Tristan och hans förmåga att kunna vrida tiden och önskade att han hade fått ta större plats. Men man kan ju inte få allt? Kanske var det bra att det fokuserades mer på tvillingarna.
Allt som allt skulle jag vilja påstå att om ni gillade första boken kommer ni inte att bli besvikna på andra eftersom den är bättre rent språkligt och man dessutom redan har bra koll på världen. Här slängs man istället direkt in i nya intriger och spännande händelser vilket var skönt, inga transportsträckor!
Game of thrones - The wars to come
Men förutom det tyckte jag ändå att det var en bra start på säsongen. Vi fick följa de flesta karaktärer och det kändes som om att nästan alla var vi någon sorts vändpunkt vilket var trevligt eftersom nästan alla stått och stampat den senaste tiden. Tyrion är äntligen på väg till någon som ev. kan uppskatta honom och hans och Varys tjafsande var bland det roligaste i avsnittet, Cersei och Margeary är i luven på varandra ordentligt (äntligen!), Jon Snow är lika förvirrad som vanligt och blir allmänt obekväm av Melisande, mycket underhållande, Arya är på god väg att bli lönnmördare och Sansa är för första gången i serien faktiskt på väg nånstans av (typ) egen fri vilja. Dessutom är Brienne och Pod alltid lika underhållande att följa, vi får hoppas att de inte stryker med.
Dialogerna är lika bra som vanligt och trots att de klämt in nästan varanda karaktär i första avsnittet känns det inte stressat vilket är en av seriens stora pluspoänger. Dialoger, blickar, allt får ta sin tid.
MEN (och nu blir det lite rantande)
Jamie till exempel, vad gör han i Dorne? Tuppfäktning med Martells uppenbarligen, vilket är fan så mycket tråkigare än att se honom jaga efter Brienne i Riverlands. Anyhow, problemet blir nu att jag kan anta att Jamies arc i böckerna inte är särskilt viktig, annars hade de inte vågat ändra (förstår ni vad jag menar med spoilad baklänges?) och dessutom verkar det som om de, istället för att hitta på något helt nytt, har ersatt en arc i böckerna med vederbörande person i tv-serien. Detta stämmer för t.ex. Sansa och jag tror det stämmer för Jamie också. Vilket gör att jag ÄNDÅ vet vad som ska hända. Suck.
Nej, jag är inte glad. Inte glad alls. Men från en person som inte läst böckernas perspektiv tror jag serien är lika bra som vanligt. För första gången på länge känns det ju faktiskt som om de olika karaktärerna jobbar mot varandra istället för ifrån varandra vilket är trevligt. Fortsätt gärna med det!
Nu får vi se vad som händer i de andra avsnitten. De har ju inte släppt namnen på de sista men jag har en känsla av att jag vet var de kommer att avsluta. Aaaaah...
Tankar om Once Upon a Time säsong nåt-högt-nummer
Så givetvis var jag rätt skeptisk när jag satte mig ned och tittade på de senaste avsnitten. Vad skulle de nu hitta på? Allting känns så gjort. Jag menar, låt Regina vara god nu då!
Men hör och häpna, det hämtade sig faktiskt rejält! Först och främst introducerades karaktärerna från Frost inkl. Kristoph, Elsa, Anna, Hans och Sven. Detta var jag i och för sig lite skeptiskt till, det kändes lite väl too soon men de hade lyckats så fruktansvärt bra med castingen både utseendemässigt och från skådespelarinsats sett att de efter några avsnitt fick mitt hjärta att smälta (jag bjuder på ordvitsen). Jag menar Hans, så sjuuukt lik! Dessutom kändes det som om de gamla karaktärerna utvecklades för första gången på länge; Regina utvecklas hela tiden precis som Hook (jag kan numera inte förstå att jag störde mig på honom så mycket som jag faktiskt gjorde i början), vi slapp en massa krystade scener med Henry (herregud, kan alla sluta tassa på tå kring denna unge, typ bums?!) och ploten var också helt ok om än lite lame i slutet. Däremot bjöd de sista avsnitten på några rejäla vändningar för några av de andra karaktärerna (som jag i och för sig inte är helt nöjd med) även om överraskningsmomentet var skoj.
Vad hände egentligen?
The Hobbit battle of the five armies - recension
När filmen var över kände jag mest ett väldigt stort Mje över alltihopa. Javisst, fanns det bra partier som när Galadriel fick visa vad hon gick för. Heja! Och jag kan ju inte säga att jag inte tyckte att det var awesome att se Saruman puckla på ett gäng nazgûls med sin stav.
Men i övrigt, inte så bra. De påkostade kostymerna och tusenfaldiga statisterna är ju ett minne blott. Istället fick vi datoranimerade bergsgetter. WTF?!
För hur det än är kvittar det hur epic de försöker göra Bilbo-filmerna, de kommer aldrig att överträffa den ursprungliga trilogin, hur mycket de än försöker. Det är nästan tråkigt att de försöker, det tar kål på sig själv litegrann. Men sedan ska jag inte vara orättvis, för att vara en film som till 90 % bestod av slagsmål blev det inte långtråkigt. De hade fokuserat ganska mycket på man-mot-man-fighter och det är ju bra mycket mer intressant att titta på än 100 000 datoranimerade alver som slåss mot yterliggare 100 000 datoranimerade orcher. Så plus på det!
Jaja, vad ska man säga. Det var kul så länge det varade men The Hobbit är inte Sagan om ringen även om den så klart fortfarande är en imponerande fantasyfilm (det finns ju inte direkt högvis med bra fantasyfilmer om vi säger så). Men även om den givetvis står sig bra mot ungefär allt annat utom sina föregångare räcker det liksom inte riktigt. Avslutningen på Hobbit-filmerna var medelmåttig; bra men inte fantastisk. Jag gillade första bättre.
F.ö. så blir jag mer och mer imponerad av Luke Evans, av alla välrenomerade skådespelare i The Hobbit så stod han ut som den med mest själ i sin roll. Ge mig mer med honom, nu!
Dracula untold - recension
Som omväxling får vi också se ett par på film som faktiskt kommunicerar och jobbar ihop, även om jag såklart muttrar lite tjurigt över att kvinnan alltid måste vara den genomgoda människan som håller kvar mannen med mörkret inuti sig i ljuset. Men det kunde faktiskt blivit så mycket sämre och i nästan alla andra fall hade det blivit det. T.ex. när Vlad till min största förvåning faktiskt berättade för sin fru Mirena vad han gjort för att försöka rädda sitt folk. Herregud, ett par som pratar med varandra?! Och som frågar varandra om råd och berättar om sin oro?! Så jäkla nytänkande, pinsamt nog men jag bugar och bockar. Trodde inte att det skulle vara i Dracula untold jag såg det först bara. Oväntat, men roligt!
Redan de första minutrarna syntes det också att de istället för att lägga pengarna på överdrivna specialeffekter lagt krutet på bra och verklighetsstrogna kostymer vilket jag blir mycket glad för. FÖRUTOM Vlads egna rustning som han sätter på sig i slutet. Jisses så plastig den såg ut! Usch.
Så mitt tips, se den men ha inte för höga förväntningar. Om ni går in i biosalongen med förväntningen att den ska vara som vilken annan liknande film som helst kommer ni att bli positivt överraskade.
Vid min säng och nytt i bokhyllan
Höstens tema: svärd, drakar och medeltida världar
Utmattad och Once upon a time too many
De jobbigaste är att de hade ett jäkligt bra slut i denna säsongen som gjorde att det kändes som ett fint avslut för serien men precis som med allt annat måste de krama ur den sista kronan och därmed köra ända in i kaklet. Tråkigt men sant. Jag hoppas bara att jag har fel och att nästa säsong blir bättre.
Touch of power av Maria V. Snyder - recension
Healer series som denna trilogin kallas utspelar i det fiktiva Fifteen Realms vars befolkning plågas av nån sorts pest. Stora delar av rikena ligger i ruiner och de som är kvar kämpar om makten i en förändrad värld. Innan pesten dödade majoriteten av befolkningen fanns det helare i alla rikena men när pesten kom och inte kunde läkas av dessa skylldes helarna för att ha orsakat sjukdomen. Helarna jagades och dödades och när Touch of power börjar finns det bara en kvar, nämligen vår huvudperson Avry av Kazan. Avry är inte fullärd helare men har lyckats hålla sig undan inkvisationen utan att bli upptäckt och dödad. Men hur det än är så är det faktiskt bra med helare då och då och eftersom Avry är den enda som fortfarande är i livet är det många som vill använda hennes krafter för sina egna syften.
Jag tror att Touch of power är en perfekt sommarbok. Den kräver inte så mycket av läsaren, språket är enkelt, storyn är underhållande och det är högt tempo. Däremot hade jag, som gillar tjocka, långsamma böcker, gärna sett att Snyder byggt karaktärerna och världen lite mera och låtit det få ta lite mer plats. De personer som inte är direkt relevanta för handlingsutvecklingen beskrivs knappt alls och det gör att boken tappar lite substans och man direkt märker vilka partier/personer som är viktiga för handlingen eller inte. Lite förutsägbart blir det allt. Men jag tycker inte det gör så mycket för slutresultatet. Hur det än är gillade jag boken, har redan beställt de två andra delarna och läste ut den på bara någon vecka. Då kan det ju inte vara dåligt?
Som sagt, jag tror att Touch of power är perfekt om man är ute efter en lättsam men ändå välskriven fantasy att läsa i hängmattan nu under sommaren. Givetvis finns det en del vanliga YA-klyschor som t.ex. kärleksintresset som var uppenbart redan från sida tio ungefär, men ärligt talat, ibland är det skönt med lite klyschor också. Vissa böcker anstränger sig så mycket för att vara nytänkande och egna att de liksom kvävs av sig själva och då kan Touch of power vara skönt traditionell. Inga överraskningar, inga konstigheter bara helt vanlig, fartfylld fantasy.
Maleficent - recension
Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på Maleficent. Jag köpte inte riktigt historien, varken när det gäller Maleficents bakgrundshistoria med Stefan eller hennes relation till Aurora. Varför var Stefan så girig? Varför vill Maleficent inte bara döda Aurora? Det kändes väldigt stressat de första tjugo minutrarna. Som om de inte var riktigt säkra själva på hur de skulle knyta ihop allt och istället gjorde det så snabbt i förhoppningen om att ingen skulle märka något. Mje, inte så värst lyckat måste jag säga.
Game of thrones - The Children
Så var GoT slut för det här året. Skittråkigt och så med tanke på att Winds of winter inte direkt är i antågande heller. Uäh! Jag får väl ta och läsa Dreamsongs eller nåt sånt tills dess.
Spoilers för er som inte sett avsnittet!
The Children tar vid där förra avsnittet slutade dvs. uppe vid The Wall och jag förstår fortfarande inte varför de inte tog med detta i förra avsnittet. Nu kändes det mest som ett lite snörpligt avslut på ett fantastiskt slag. Visst, det ÄR oväntat att Stannis kommer dit, jag tror inte en människa var beredd på det (allra minst jag när jag läste det) men ändå, kunde ni inte tagit med det i förra avsnittet och avrundat det på det viset? Nee, jag fattar inte. Dock tyckte jag om scenen mellan Jon och Melisandre, när hon synar honom noggrant över lågorna. Snyggt gjort. Det är nåt där, jag vet det! Också skönt att det nu är några POV's som äntligen är på samma ställe, det bådar gott inför kommande säsong. Det tillsammans med alla dödsdfall i säsong fyra leder till mer speltid för dem som man faktiskt gillar i nästa. Yay!
En negativ sak, varför vände de bara vid The bloody gate när de fick reda på att Lady Arryn var död? Det hade väl inte skadat nån att fortsätta ändå? Eller vad är det jag inte fattar?
Fråga: Vad tror ni nu då? Är the Hound död?
Hur som helst så funderade jag länge på om de skulle hinna med att avverka Tywin också eller om de skulle spara det till första avsnittet i nästa säsong men icke. De sparar inte på krutet i säsong fyra alltså! Ja, man kan väl inte säga så mycket om det mer än att jag fortfarande inte tycker att Shaes utveckling är ologisk efter hur hon porträtterats i serien, i boken förstår man men häri? Njae, det håller inte. Varför skulle hon tvärvända sådär? Bad writing!
Nu börjar det bli ett långt inlägg här men hey, vem gillar inte att läsa om GoT?
Och Bran! Ojojoj, jag kan inte fatta att de gått så långt i hans POV. Jag läste ju det här i ADWD för nån månad sedan! Hur vågar de? Jag blev lite besviken på The last greenseer faktiskt. I böckerna beskrvis denne figur som halvt skelett, halvt träd ungefär. Som om trädet vuxit in i denne och bara han bara hålls vid liv av trädet. Nu blev det mer orakel över det hela. Lite mer krut kunde ni väl lagt på det? Men vilken avslutning sen! "But you will fly..." Det måste ju syfta på drakarna, eller?
Så spännande Brans POV ändå är när det händer något! Helt plötsligt blev det ju värsta Dungeons and Dragons ett tag med zombies, fireballs och magic missiles. Inte mig emot, det vara bara så icke-GoT. Trist att Jojen strök med, han lever fortfarande i böckerna så vitt jag vet.
Oj, nu blev det mycket text här men som slutord får jag väl ändå säga att det var den bästa säsongsavslutningen hittills av den bästa säsongen hittills. Den hade en del continuityprobles men överlag, sjukt mycket oväntade trådar, sjukt mycket action (för att vara GoT) och sjukt mycket död.
Frågan är hur de ska göra med nästa säsong... Många är ju nästan ifatt böckerna. Menmen, det är deras problem!
Game of thrones - The Watchers on the Wall
Nu blir det lite fel ordning, veckorna går ju så fort, men jag ska skriva om åttonde också, jag lovar!
Då var det nionde avsnittet här, och säsong fyras klimax har nåtts. Folk har ju dött som flugor i den här säsongen och det ändrade ju inte direkt sig i The watchers on the wall.
Hela avsnittet utspelar sig hos Jon, Sam, Ygritte och de andra uppe vid The Wall och det stora slaget mellan de drygt hundra männen vid The Night Watch och Mance Ryders armé av Wildlings. Precis som under Blackwaterslaget (och som alltid i GoT) får man följa båda sidor och man är egentligen inte säker på vem man vill ska vinna. Något som är rätt ovanligt i traditionell fantasy. När Alliser Thorne och Thenn slogs mot varann visste jag ärligt talat inte vem jag skulle heja på.
Som alltid är setten fantastiska i GoT, det är en sådan kvalitetsskillnad när man ser att de byggt upp ordentliga miljöer istället för att använda CG. Borggården vid Castle Black och toppen av The Wall är kusligt realistiska. Det bevisades också när de hade en riktigt lång, obruten tagning som tog oss runt hela borggården. Snyggt! Jag älskar långa, timade tagningar, det visar verkligen att filmskaparna ansträngt sig.
Även när de använt effekter ser det bra ut, man fick ju inte lite gåshud när Jon och de andra såg den stora elden från toppen av The Wall. Även mammutarna och jättarna såg riktigt, riktigt bra ut.
Men hur det än är så är det inte actionscenerna som är GoT's starkaste sida. Nej, precis som under Blackwater är det dialogen och karaktärsutvecklingen mellan actionsscenerna som är det bästa och så även i detta avsnittet. Scenen om ledarskap mellan Alliser och Jon är ju ett ypperligt exempel på detta. När man tom. sympatiserar med översittarna vet man att det är bra gjort.
Men sedan måste jag också säga att jag blev lite besviken på detta avsnittet. Ni som har läst böckerna vet säkert vad jag menar. På något sätt kändes det så oavslutat. Vilket det ju också var för de slutade ju mitt i striden ungefär. De misslyckades liksom lite med tempot på något vis. Det var en så jämn nivå på hela avsnittet att klimaxet som t.ex. var så gigantiskt i The Mountain and the Viper, uteblev. Jag förstår inte varför de inte gjorde hela slaget på ett avsnitt!
Dessutom är det nog många som inte var så peppade på ett helt avsnitt med The Wall efter förra avsnittet så jag vet inte riktigt hur de tänkt där heller. De flesta är väl mest intresserade av hur det ska gå med Tyrion kan jag tänka.
Anyhow, musiken var awesome!
Spoilers för er som inte läst boken:
Visst var det konstigt att de inte avslutade avsnittet med att Stannis och Co kom dit, det hade varit ett mycket mer tillfredsställande slut på avsnittet och hade förändrat tempot en del. Skumt.
Jag vet inte vad jag tycker om att de ändrade Ygritte, det blev lite kliché med att hon dog i hans armar. Men visst, de var väl tvungna att avsluta med You know nothing, Jon Snow så jaa... Men jag tror jag gillar det bättre hur det är i boken. Att han bara hittar henne sen och är glad att det inte var en av hans egna pilar.
Slut på spoilers!