A song of ice and fire x3
Det är en riktig soppa i mitt huvud just nu. Jag läste precis ut A clash of kings och A game of thrones och detta under ungefär två veckor. Jag hade tänkt läsa A storm of swords också för att ligga före tv-serien, som föresten har premiär idag (!) men biblioteket har påskstängt och istället har jag fått hålla mig till tåls. Jag och pojkvännen tittade klart på andra säsongen i måndags och jag gjorde ett riktigt klipp på cdon och köpte första säsongen på dvd i förra veckan. Så för tillfället är det A song of ice and fire för hela slanten.
Detta blir nån sorts konstig recension/reflektion över andra säsongen och de två första böckerna. Jag ska försöka att inte spoila något men man vet ju aldrig. Jag är väl ungefär sist på jorden med att se säsong två så det borde inte vara nån fara.
Första boken var väl mest en sorts recap på tv-serien för mig. Det är sällan jag har läst en bok vars tv-produktion följer så noggrant som denna. Nästan varje mening var direkt hämtad från boken, inget utelämnades, inget ändrades och inget las till.
Döm om min förvåning när jag började läsa A clash of kings och insåg att det var hur mycket som helst som var ändrat! Hela Aryas resa från Kings Landing till Harrenhal och även i Harrenhal var helt annorlunda, Sansa och Ser Dontos har de ju helt övergivit, såvida det inte dyker upp i nästa säsong, och det gjorde ju att man satt som ett frågetecken när Sandor Clegane dök upp under Blackwater Bay-slaget. Varför följde hon inte med honom?! Men när man läste boken förstod man ju att de hade chillat lite på hela den scenen samt att hon redan hade lovat att "bli räddad" av Ser Dontos. Jon Snow och Ygritte var väl relativt nära boken men ändå inte, hon är ju rättså mer badass i tv-serien, Bran har ju inte mött folket från Greywater än även om det verkar som de dyker upp i nästa säsong, vilket i boken var en ganska stor del osv. osv. Dessutom har vissa saker ändrats tidsmässigt och andra saker helt utelämnats.
Visst, jag förstår att när man ska bryta ned en tusensidor-bok till tio timmar behöver man ju givetvis revidera men tillåt mig då att ifrågasätta vissa saker;
Vem i helvete bryr sig om Renly?! Och vem i helvete vill se Theon Greyjoy ha sex med allt som rör sig om en mils radie?! Har vi inte redan fattat den poängen? Nej, fram till ungefär avsnitt sex var jag riktigt trött på alla nakna horor och ointressanta karaktärer. Egentligen, så långt jag vet i alla fall, så kunde de klippt bort Renly helt och hållet och hellre låtit Daenerys, Jon Snow och de andra man bryr sig om fått behålla sina scener intakta. Och om man ska visa nakna kvinnobröst i var och varannan scen kräver jag i egenskap av att vara just kvinna nakna manskroppar också. Och då räknas inte en bar överkropp, det kan jag se på stranden när fan jag vill. Någon rättvisa får det väl ändå vara!
Från avsnitt sex, eller ungefär där Renly blir mördad av Malisandre tog säsongen lite fart igen och började likna första säsongen mer. Mer fart, mer händelser och mer intressanta karaktärer. Så nu hoppas jag att tredje säsongen håller uppe tempot och inte introducerar nya karaktärer för karaktärernas skull utan ser till att både de, och hororna, faktiskt fyller någon nytta, som t.ex. att föra serien framåt.
Men böckerna då?
Första boken var som sagt mest en recap för mig och jag minns inte jättemycket mer än att jag förvånades över hur unga alla var. Jag tycker också att det är riktigt roligt att läsa en bok där man får se händelserna från olika personers POV. Och detta utan att göra en Bram Stoker och repetera samma händelse från alla möjliga personers synvinkel utan att låta olika personer vara med om olika händelser. Detta medför ju dock att det finns vissa personer som man föredrar att följa; Tyrion, Jon och Bran i mitt fall och andra personer man helst inte vill följa; Catelyn, Daenerys. Därför har man lätt att stressa igenom vissa kapitel för att man vill komma fram till nästa persons kapitel men jag ska inte klaga, helt plötsligt känns alla andra böcker med bara en person i huvudrollen väldigt tråkiga! Det svåraste var att hålla koll på hur lång tid det hade gått, den första boken skulle väl vara ungefär ett år, tror jag, men andra boken har jag ingen aning. Alls. Inte för att det spelar så stor roll men lite tydligare med det kunde han varit.
Andra boken läste jag nog lite för fort egentligen men vad gör man när man tycker något är bra? Jag missade lite av alla slagen och vilka ätter som faktiskt hör till vilka, tack gode gud för appendixet längst bak ibland, men jag känner att jag ändå följde med hyfsat okej i alla namn. Jag har ju lätt för namn.
Jag trodde innan jag började läsa serien att det skulle vara för mycket politik, för mycket snack och för mycket karaktärer men än så länge är jag motbevisad. Precis som i tv-serien är boken lite trög och seg i början men i slutet kommer det igång rejält och man vänder sida efter sida för att se vad som ska hända. Även stridscenerna, som man får följa från Tyrions POV, är snabba och precis så mycket beskrivna som de behöver för att inte tappa fart. Det mest intressanta och det som faktiskt är Martins starkaste sida är att man får följa så många olika sorters personer, från moderliga Catelyn, till Tyrions kvickhet, Sansas naivitet och Daenerys beslutsamhet. Detta är det som gör böckerna intressanta och som gör att jag blir imponerad av Martin som författare. Sen kan jag ju inte påstå annat än att det är spännande för man vet verkligen inte vad som ska hända, vilka kommer att överleva, vilka kommer att vinna och var kommer det slutgiltiga, om det nu blir ett sånt, slaget stå?
Vi får se om serien tappar fart nu under A storm of swords, jag har ju hört lite olika åsikter, men än så länge kan jag varmt rekommendera dem, trots storleken, trots alla tusen namn och trots engelskan, för ärligt talat tror jag inte att den passar sig på svenska. Det är inte svår engelska men nog har jag lärt mig några nya ord alltid och ens kunskaper i hästvokabulären har ju kommit till nytta haha! Tyvärr tror jag att lite av bokens karaktär försvinner vid en översättning för Martin har ett speciellt språk som jag tror kommer fram bäst i originalspråket.
Nu peppar vi säsong tre som jag planerar att se imorgon!
Over and out!
