Doctor Who och början på slutet
Doctor Who - några avsnitt senare
Däremot gillade jag de två senaste avsnitten, Kill the moon och Mummy on the Orient Express. Dog så hårt när Capaldi sådär i förbifarten mumlar: Are you my mummy?
Och vad är egentligen den röda tråden i den här säsongen? Nånting med de döda som dyker upp i några sekunder i ett avsnitt då och då. Hmpf... Tackar vet jag River Song och The Silence eller Bad Wolf. Nee, just nu känns det väldigt löst.
Tankar om Doctor Who - Into the dalek
Några tankar om nya Doctor Who
Alltså återstår det att se om Capaldi kan axla manteln och göra en lika bra doktor som Smith, Tennant och Eccleston gjort, jag är inte övertygad än.
Revolt av Lisa Rodebrand - recension
Vi får följa två ungdomar i boken. André, vars far blivit förråd och mördad av en man som står på klykonernas sida och som kämpar för att få jordborna att göra uppror mot förtryckarna samt Caroline, en tjej från kolonin som smugit sig ombord på ett rymdskepp för att ta reda på vad som egentligen händer på jorden.
Är det möjligt?
Eller berodde det på att Battleship hade två (!) rätt välskrivna (iafal lika välskrivna som resterande) kvinnor och att filmen inte kändes fullt så mycket "Merica, fuck yeah!" som den kunde ha gjort. Inte vet jag. Här är en bild hur som helst! (Det är Rihanna som håller i det stora manliga vapnet btw)
Tankar om Gravity
Var den så enslig, närgången och realistisk som hypen fått den att framstå som?
Mja.
Allt som gjordes för att befästa oroskänslan var riktigt bra, jag kan tänka mig att filmen på en bioduk hade gett mig en rejäl klump i magen och träningsvärk i tårna efter all nervositet.
Däremot förstår jag inte riktigt det här med tystnaden. De började filmen med ett riktigt statement; nej, vi vet att ljudvågor inte kan färdas i vakuum, alltså inget ljud i rymden. Så varför hör vi en massa ljud då?! Aaaah, sluta försök vara realistiska om ni sen inte håller det liksom! Jag råkade dessutom missa att slå på högtalarna (ehehe... så går det när man har för mkt teknik som ska fungera med varandra) så jag trodde att hela första fem minuterna var dödsstysta (för det var vad folk som sett filmen hade antytt). Döm om min förvåning när jag slog på ljudet och insåg att det var en massa walkie-talkieskrap överallt. Fördärva känslan, hej...
Dessutom var de också inkonsekventa med gravitationen (eller icke-gravitationen). När Ryan försökte rädda Matt (George Clooney) hängandes i skyttelns fallskärm var hon tvungen att släppa för hans rörelsemomentum drog loss henne. Ehum ursäkta mig här lite men hans rörelsemomentum borde väl för fasiken försvunnit när linan mellan dem spändes första gången. Som det var nu drogs han typ "nedåt" helt utan anledning. Duh.
Sånt där stör mig skitmycket när jag tittar på en film som sägs vara "vetenskapligt korrekt". Jag kan alltså inte tycka att en film är bra om den utger sig för att vara korrekt men inte är det. Tyvärr faller Gravity lite in i den kategorin.
Vill också påpeka att den var precis lagom lång. 1,5h var precis lagom för att göra den tillräckligt spännande men inte dryg med en massa flashbacks and shit som det nästan alltid annars är om en films huvudstory inte är tillräckligt mastig. Men Gravity redde upp längden på ett ypperligt sätt! Bugar och bockar!
The day of the Doctor och hon som missade det
Någon som noterat likheten mellan David Tennant och Richard Hammond från Top Gear? Helt sjukt, de måste vara släkt eller nåt!
Doctor Who
Vilken är er favoritdoktor?
Prometheus och den tomma stolen
Uhu, så länge allt väl men det jag inte förstår är att i Alien när folket från Nostromus hoppar ner på planeten hittar de samma (antar jag) skepp som den här ingenjören har krashat och de hittar även en av dessa ingenjörer sittande i sin stol i skeppet och med sin rustning på och med ett exploderat bröst. Det jag inte förstår är hur det har kunnat bli så när den enda överlevande ingenjören dog inne i Shaws kapsel. DAFUQ?! För att det ska funka med Alienfilmen borde han suttit i sin stol, som det nu ser ut är det ingen i stolen och därmed är ungefär världshistoriens största plothole upptäckt.
Jaja, säger du. Men det var ju ett annat skepp bara. Men icke, säger jag då för deras skepp var nedgrävda under marken och detta hittade Nostromusmänniskorna bara för att det hade kraschat på ytan. Så nej, det kan inte vara ett annat skepp.
Tydligen har Ridley Scott också sagt att ingenjören i stolen är mycket äldre än de vi ser i Prometheus antyder då att det fortfarande handlar om två olika planeter men asså ursäkta, om så var fallet kunde ni gärna hintat liiiite mer om det. Som sagt varför ändra de sista tio procenten?
Men om det skulle vara två olika planeter skulle jag ändå vilja opponera mig lite och inflika: SOS-meddelandet då? Ni som sett Alien vet att anledningen till att de landade var att de upptäckte en radiosignal som repeterades från i närheten av, ja just det, det kraschade skeppet. Och var hör vi i slutet av Prometheus? Jo, vi hör hur Shaw i sann Alienanda skickar ut Prometheus sista meddelande med budskapet "Kom inte hit." Min slutsats när jag såg filmen var ändå att det måste ju varit signalen Nostromus snappade upp för Shaw sände den precis från det kraschade skeppet. Nej, komma och säga att det skulle vara en helt annan planet funkar liksom inte då. Eller har Shaw åkt runt till alla planeter där ingenjörerna hängt och skickat ut varningsmeddelanden från alla? DAFUQ?! Ni hade väl kunnat säga det i filmen isåfall, tack. Som det är nu sitter jag bara här och undrar om det är något fatalt som jag har missat eller om Ridley Scott var så dum så han glömde att det skulle sitta en snubbe i stolen. Jag tror egentligen inte det, det känns som en alltför stor miss. Men att skyla över det genom att säga att det är två olika planeter köper jag inte i och med meddelandet.
Star Trek Into darkness - recension
Innan jag börjar skulle jag vilja poängtera att jag inte är något Star Trek-fan. Jag har på sin höjd sett ett par Voyager-avsnitt och ingenting av de gamla avsnitten som Into Darkness ska vara en prequel till. Mina åsikter tar därför inte hänsyn till nostalgin vissa andra kan uppleva när det ser filmen ;)
Först och främst måste jag säga att det var inga som helst problem att hänga med i filmen trots att man inte hade koll på något alls. Det enda jag inte hängde med på som jag senare fick förklarat för mig var när Spock pratade med en äldre version av sig själv. Mycket praktiskt måste jag säga, önskar att jag själv hade ett framtida jag att rådfråga!
Star Trek var annars en relativt underhållande film, den hade väl det mesta som en äkta scifi-rulle ska innehålla och dessutom var den spännande. I början förstod man att skurken, Khan spelad av Benedict Cumberbath, hade en del ess i rockärmen och inte var så lätt att lura som man skulle tro, tyvärr tappade de lite av spänningen ungefär halvvägs in i filmen. Det man trodde skulle bli tre turer blev bara en tur och den invecklade slutklämmen man satt och väntade på uteblev. Tråkigt, för jag tyckte filmen var som mest spännande i början och blev mer trist mot slutet på grund av detta. Det kändes lite som om de fick slut på idéer.
Den som annars gör sin roll bäst får lov att vara Benedict Cumberbath även om Zachary Quinto som spelar Spock också gör det bra. Men det känns ändå som om Cumberbath är den som ger mest djup till sin karaktär och jag tror nästan på honom. Quintos karaktär känns mer bara upprabblande av repliker och Chris Pine ska vi inte prata om. Hade det inte varit så uppenbart att man skulle tycka han var snygg hade jag kanske uppskattat hans skämt men eftersom det nu var så uppenbart blev jag mest irriterad.
Det som dock gjorde mig mest irriterad var att det fanns två kvinnor med i hela filmen som faktiskt sa något och som var namngivna. Den ena var Spocks flickvän, svårt att inte ha med henne, och den andra skulle visa sig vara Kirks framtida fru, och inte en gång pratade de med varandra… Men de hann få med en underklädesscen med den ena. Bra, tack den satt. För gud bevare oss om man skulle ha med en kvinna som inte var till för att titta på. Nej, så kan vi ju inte ha det. Snälla kära människor, 1700-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn!
För hur realistiskt är det att vi fortfarande flera hundra år, eller vad det nu kan vara, in i framtiden fortfarande inte har lika många besättningsmedlemmar och dylikt som är kvinnor? Jag menar, filmskaparna kunde väl haft med några bara för att visa lite god vilja. Men icke.
Eftersom avsaknaden av genomtänkta kvinnliga karaktärer är så påtaglig gör detta att resten av karaktärerna känns lite väl platta och förutsägbara. Ingen rivalitet, inga dubbelspel, alla är nöjda och glada i sin roll och vill inget hellre än att bara göra sitt jobb så bra som möjligt. Ursäkta mig men booooring! Den enda som väger upp detta är återigen Cumberbath.
Men jag ska inte klaga för mycket, Star Trek Into Darkness är en helt okej film, den är lagom spännande, har lagom roliga karaktärer och gör säkert inga fans alldeles för besvikna. Den var faktiskt bättre än jag trodde och det får väl vara ett helt ok betyg för att vara jag.
En rolig grej som inte har med någonting att göra var att killen som spelar Chekov, deras maskinist, är samma snubbe som spelar den 15-åriga Kyle Reese i Terminator Salvation. Kul!
För övrigt anser jag att 3D borde bannlysas.
Bjuder på den sista!