Crimson Peak - något att se fram emot?

Publicerad 2015-05-11 09:32:00 i Allmänt, Tips, Tv-serier,

Jag hörde talas om Crimson Peak på en blogg för någon dag sedan och kan inte sluta se om trailern! Tydligen är det regissören från bl.a. Pans Labyrint (som jag visserligen inte alls gillar men scenografin är ju fin) som skapat ett gotiskt skräckdrama med Tom Hiddleston och Mia Wasikowska i huvudrollerna. Det är lite Penny Dreadful fast med mer färg och mer skräck såvitt jag förstår. Jag tror det kan bli riktigt bra och pep förtjust när jag såg trailern första gången! Tom Hiddleston är ju erkänt duktig och gotik på film kan ju liksom inte bli fel. Om jag nu inte tycker det är för läskigt förstås, får ta med mig pojkvännen att gömma mig bakom helt enkelt...
Något att se fram emot till hösten, alltså!
 
 

Tips - What we do in the shadows

Publicerad 2015-05-07 16:49:00 i Allmänt, Filmer, Paranormal, Tips,

För någon månad sedan blev jag tipsad av en vän om komedin (typ) What we do in the shadows. Den är gjord av gänget bakom Flight of the conchords (som jag inte har någon som helst koll på men ni som läser kanske har) och ligger väl i stil med humorn i det. Filmen är något så konstigt som en påhittad dokumentär om hur det är att vara vampyr på Nya Zeeland idag. 
Ett dokumentärteam får följa vampyrerna Vladislav, Viago och Deacon som försöker leva med sina ganska extravaganta personligheter och begäret efter mänskligt blod samtidigt som de får hantera vardagliga problem som vem som städar i lägenheten, hur man ska ta sig in på nattklubbar (ni vet, man måste ju bli inbjuden) och försöka hänga med i dagens mode (tiden flyger ju förbi så fort när man är flera hundra år gammal). Som tur är får de snart "hjälp" av en alldeles nybliven vampyr som bl.a. hjälper dem med Skype och annat smått och gott. 
Som ni förstår är den riktigt, riktigt rolig! Jag har ju som bekant ofta problem med komedier (ärligt talat, så många finns det inte i klass med t.ex. Death at a funeral (den brittiska varianten givetvis, vi ignorerar allt annat)) där humorn inte bara är rätt i ansiktet på dig utan lite mer underfundigt rolig och spot on så att säga. What we do in the shadows är precis som jag vill ha det. Den har inga jätteavancerade specialeffekter och ingen superepisk story men sättet de filmat på och dialogen är klockren, jag skrattade i stort sett hela tiden.
Så mitt tips, se den, eller se åtminstone trailern och fnissar du till en enda gång under den, se filmen direkt!
 
 

Kostymdramahelg - Topp tre wuxia-filmer alla människor borde ha sett!

Publicerad 2015-05-02 16:00:00 i Allmänt, Filmer, Tips,

Jag är ju som bekant med i Vildvittras kostymdramahelg i helgen och mitt ämne på temat blir martial arts-filmer i historisk miljö! För är det något som är kostymdrama så är det asiatiska filmer som utspelar sig under historisk tid, så kallade wuxia-filmer. Jag har tyckt om denna sortens filmer sen jag var så pass gammal att jag klarade av att läsa texten och försöker se de flesta inom genren. Det är dessutom mycket uppfriskande att slippa engelskan och de amerikanska skådespelarna ibland. Samtidigt brukar asiatiska filmer lyckas bättre med att få med kvinnor som är likvärdiga männen, både i form av färdigheter med svärdet och personlighetsmässigt; männen kan vara lika svartsjuka och ränksmidande som kvinnorna. 
Det finns ju en hel uppsjö av dessa typer av filmer, många ganska dåliga men jag tänkte här lista de tre som jag anser vara bäst. Jag tar dock gärna emot tips på andra bra om ni vet någon! ^^
 
3. House of flying daggers
House of flying daggers centreras runt en ung kvinna vid namn Mei, dotter till den mördade ledaren för en order som har som mål att utrota Tandynastin och Jin, en ung poliskapten som tillsammans med sin överordnade kommer på en plan att en gång för alla slå ut ledarna för ordern genom att låtsas befria Mei från fängelset i hopp om att hon ska leda dem till ledaren för ordern. Men allt är inte som det verkar och det hinns med både en och två vändor innan historien är fullt förklarad. 
Men man tittar ju inte på sådana här filmer för den komplexa plotens skull utan för scenografin och här är House of flying daggers inget undantag. Även om effekterna ibland är lite väl extravaganta bjuds man på en lågmäld film där varje scen får ta tid och fokus lagts på landskap och färg istället för dialog. Särskilt slutscenen är något riktigt extra där en fight utspelar sig på en äng och träden skiftar från höstfärger till snö. Mycket vackert!
Det är på något vis skönt med filmer där det inte pratas för mycket, där bildspråket får tala istället för skådespelarna och det lyckas verkligen House of flying daggers med. Den lågmälda framtoningen fungerar så bra ihop med de färgladda kostymerna och landskapen så att allt känns som en enda lång tavla.
2. Hero
Hero är regisserad av samma regissör som House of flying daggers vilket märks på vissa sätt men på andra sätt är det en helt annan film. Jet Li har (delvis) huvudrollen vars rollkaraktär Namnlös har chansen att lönnmörda kejsaren efter att ha lyckats röja tre av dennes största fiender ur vägen. Genom denna bedrift får han komma inom hundra steg från kejsaren för att ta emot sin belöning och har då ett ypperligt tillfälle att utföra sitt dåd. Men även här är allt inte som det verkar och allt eftersom kejsaren frågar ut Namnlös om hans historia får vi följa händelseutvecklingen som ledde fram till där han är nu men allt eftersom filmen fortgår ändras historien och man får se flera olika scenarion innan finalen. Varje version har en egen färg; vit, grön, blå, röd och det är inte förrän i slutet man får reda på vilken av färgerna som var den riktiga. Ett intressant och finurligt koncept som dessutom är mycket vackert, rent filmiskt. Ziyi Zhang är med även i denna även om hon bara har en liten roll här i, dessutom ser vi Maggie Cheung och en hög andra relativt kända personligheter i kinesisk film. 
Hero har mycket mer dialog än House of flying daggers och även själva handlingen är mer komplicerad då den tar upp mer kontroversiella ämnen och dessutom är väldigt mångfasseterad med de olika versionerna som läggs fram. Effekterna är mer nedtonade i denna och fokus läggs på avancerad svärdskonst och scenografi istället för extravaganta kastknivar vilket också gör att filmen känns mer äkta. Varje version har också förutom sin egen färg ett eget landskap som kan vara en sjö, öken etc. Mycket påhittigt och mycket behagligt att titta på!
1. Crouching tiger, hidden dragon
Föga oväntat blev Ang Lees mästerverk etta på listan. Det är få filmer som kan mäta sig med denna och ända sedan jag såg den för första gången (när jag var alldeles för ung, egentligen) har jag älskat den. 
Handlingen är satt på 1700-talet, alltså mycket senare än de andra filmerna och kretsar kring den gamle svärdsveteranen Li Mubais (Chow-Yun Fat) svärd Green Destiny. Svärdet ska transporteras av hans vän och hemliga kärlek Yu Shu Lien (Michelle Yeoh) men blir stulet av en ökänd tjuv och krigare kallad Jaderäven och filmen går sedan i korta drag ut på att återställa svärdet till dess rättmätiga ägare. Men det är inte riktigt allt för Crouching tiger har en uppsjö av genomarbetade karaktärer,alla med sina egna livshistorier och öden som följs ingående och noggrant under hela filmen. Ingen karaktär är mindre viktig och ingen lämnas åt sidan. 
Detta leder till att handlingen är relativt avancerad och det gäller att hänga med annars är man snart mycket förvirrad. 
Men förutom en bra handling är Crouching tiger så mycket mer. Det är fantastiska miljöer och fantastiska fightingscener som trots att de är helt överdrivna känns mycket äkta, framförallt eftersom Lee har använt sig helt av rep och ej specialeffekter. Snälla kan inte fler vara så grundliga i sitt filmskapande?! Det här är action som inte känns påklistrad, som är där av en anledning; att den tillför filmen något. Sedan skulle jag också vilja påstå att fighten mellan Michelle Yeoh och Ziyi Zhang är en av de bästa fighterna all time, särskilt eftersom man verkligen ser hur duktiga skådespelarna är på det de gör, tagningarna är nämligen ovanligt långa för en fight. Bra där!
Så summa sumarum, Crouching tiger är en film som både känns väldigt äkta och verklighetstrogen men som ändå är något helt unikt. Ska ni bara se en wuxia-film skulle jag vilja att ni såg denna!
 
 

Tips - Constantine

Publicerad 2015-04-03 17:26:53 i Allmänt, Filmer, Paranormal, Tips,

Jag tänkte tipsa om filmen Constantine i brist på nya böcker och tv-serier att skriva om. Constantine är löst baserad på serietidningen med samma namn och handlar om John Constantine som kan se och interagera med både himmel och helvete, något han använder genom att arbeta med excorcism etc. Han själv försökte ta sitt liv och är därför dömd till att få tillbringa livet efter detta i helvetet något han förtvivlat försöker ändra på. Notera att jag också menar filmen Constantine och inte tv-serien för det finns tydligen en sådan också. 
John Consantine spelas av Keenau Reeve och honom kan man ju ha delade meningar om men i den här filmen gör han det riktigt bra. Förutom honom finner vi Rachel Weisz som tuff polis, Peter Stormare som Satan, Shia LaBeouf som Constantines medhjälpare och Tilda Swinton som ärkeängeln Gabriel. En ganska salig blandning individer alltså.
Det jag tycker om med Constantine är att den verkligen inte håller en i handen. Har man inte så bra koll på biblisk mytologi och annat kan det ta några gånger innan man faktiskt förstår handlingen fullt ut. Men jag tycker det är uppfriskande skönt, här är det ingen som förklarar ploten i onödan, de tar helt enkelt för givet att du som tittare hänger med. Dessutom tycker jag om att de snurrar till det lite med de traditionella aspekterna, framförallt eftersom de har gett rollen som Gabriel till en kvinna men även för att det inte pratas så särskilt mycket om Gud. Gud är liksom något ouppnåligt fenomen som alla strävar efter men som ingen egentligen vet vad är och dessutom får hela religionsbiten sig en törn när det förklaras som att varje mänsklig själ bara är en vadslagning i kampen mellan himmel och helvete. Man får mycket bättre relation till Satan och Gabriel till exempel.
Men som sagt, framförallt gillar jag att den inte förklarar så mycket, det läggs ingen tid på onödigheter utan här förs handlingen framåt vare sig du fattar eller inte. Ett bra exempel är när Constantine ska ta sig in i helvetet för att leta efter Angelas syster och han tar upp en katt i famnen. Angela ser lite orolig ut varpå Constantine säger utan mer förklaringar: "Katter är bra, halvt där, halvt här." Och sen var det inget mer med det.
En annan apsekt jag gillar är själva känslan i filmen som är rätt rå, lite tech noir på sitt eget vis. Det är knäppa prylar som skjutvapen i form av stora kors och en jäkla massa cigarretter, men utan att det blir löjligt. Det är inte många filmer där ärkeängeln Gabriel helt casually snackar om att det är dåligt att röka när föremålet för uppvaktningen uppenbarligen skiter ett långt stycke i det för han vet att han kommer att hamna i helvetet ändå.
Sen är den väl inget mästerverk direkt men det är helt klart en spännande film som inte påminner om så mycket annat.
 

Den enda anledningen till att man orkar titta på Teen Wolf

Publicerad 2015-03-01 13:58:47 i Allmänt, Paranormal, Reflektioner, Tips, Tv-serier,

Nåväl, nästan enda anledningen i alla fall.
För även om Teen Wolf är urtöntigt och så gjort och man är trött på missförstådda tonåringar så kan jag inte låta bli att gilla serien. Inte minst för humorn och för att de inte backar för sex och gore trots att den är för tonåringar. Men det finns en aspekt som gör att serien höjer sig över de andra serierna i samma fack.
Nämligen den här killen:
Stiles Stilinski. Sidekick och bästa vän med huvudkaraktären Scott i serien. Inte varulv och olyckligt förälskad i skolans snyggaste (och smartaste) tjej. Det är också han som står för 90% av sarkasmen i serien, och 100% av höjda ögonbryn. Dessutom är det alltid han som får förklara, bortförklara och rädda Scott (och hans varulvsvänner) ur alla knipor. Utan att nån gång få ett tack för det. Ibland blir han arg och lackar ur på bristen av tacksamhet för han låter sig inte trampas på om han inte tycker det är värt det. Som t.ex. när det handlar om Lydia (hans förälskelse).
Jag vet inte om det är karaktären i sig eller om Dylan O'Brien är en riktigt bra skådis men när alla andra springer runt och tuffar sig med klor och glödande ögon kan jag bara flytta blicken till Stiles och se att han tycker precis likadant som man själv, nämligen att de andra är urlöjliga och han fattar inte vad han gör där. Jag vill se en serie med bara Stiles. Helst igår.
 

Tips - Godchild

Publicerad 2014-04-25 09:15:00 i Allmänt, Manga/Anime, Tips,

Jag tänkte att jag skulle tipsa om något ovanligt för min blogg. Nämligen en mangaserie!
Jag läser en del manga, främst när jag var lite yngre men även nuförtiden och även om det finns mycket skitmanga så är "genren" lite väl nördstämplad enligt mig. Jag har mina favoriter som både har en bra historia och som är snyggt tecknade, alltså som vilket seriealbum som helst.
Min absoluta favoritserie är tecknad och skriven av japanskan Kaori Yuki och heter Godchild. Den utspelar sig under den viktorianska eran i London (bara där blev jag fast) och handlar om unge Greven Cain Hargreaves, hans betjänt Riff och hans tioåriga halvsyster Marie. Baler, anseende, stiliga män och undersköna damer är bakgrunden i historien men låt er inte luras av det oskyldiga yttre för Godchild är en riktigt morbid och mörk serie som emellanåt blir riktigt otäck. Cain har med sin familjs dunkla och blodiga förflutna en förmåga att hamna mitt i underliga mordhistorier och andra obskyra händelser som man får följa i åtta volymer. Volymerna är i princip fristående men som en röd tråd genom dem löper historien om Cains förflutna och hans familj som hemsöker honom både i tankarna och i verkliga livet. 
Godchild är en mycket vacker men hjärtskärande sorglig historia som gränsar till steampunk (utan att för den delen vara det) och även om man inte behöver så rekommenderar jag att man läser alla delarna. Slutet är fenomenalt!
Dessutom är Yukis tecknarstil en fröjd för ögat i sig. Det är klassisk manga med stora ögon och lolitainspirerad stil med mycket rosetter, spetsar och vackra kläder. Så gillar man inte historien kan man gott läsa den bara för tecknarstilen!
Cain och Marie
 
Förutom de åtta delarna i Godchild finns ytterligare fem volymer kallade The Cain Saga som utspelar sig före delarna i Godchild. Dessa har jag inte läst men planerar att göra det så fort jag får tummarna ur och köper dem. Det åtta delarna i Godchild finns översatta till svenska men jag skulle verkligen rekommendera att läsa dem på engelska (eller japanska om man nu reder ut det) för den engelska volymen är både större och såå mycket vackrare.
 Cain och Riff
 

Läser ni manga?
 

Musiktips - Vindsvept

Publicerad 2014-03-19 10:02:00 i Allmänt, Musik, Tips,

Jag tänkte att det var dags för ett nytt musiktips! Jag har ju tidigare tipsat om Lindsey Stirling (här), E.S. Posthumus (här) och Indica (här).
 
Denna gången är det en svensk artist som kallar sig Vindsvept (japp, probably det bästa namnet jag hört) jag tänkte tipsa om. Hans musik är en blandning av olika stilar men snuddar allt som oftast vid modern folkmusik alternativt fantasy/epic music och är förutom ett par låtar helt instrumental. Låtarna är ofta med medelhögt tempo och härliga melodier fyllda med flöjter, horn, harpa osv. Helt enkelt perfekt att lyssna på om man jobbar, är ute och går, vill slappna av eller nåt annat. 
Han har inte släppt någon skiva (än) och har enbart gjort ett tjugotal låtar men de är riktigt bra allesammans så ta och lyssna på honom vettja!
 
Här är några av mina favoritlåtar som han har gjort:
 
 En relativt lugn låt som speglar hans musikstil väl
 
Epic! Väldigt bombastisk, men kort låt, som jag verkligen älskar
 
 
Lugn låt som passar bra att slappna av till
 
En av få låtar med sång i. Svensk-finska Merrigan sjunger och Vindsvept gör musiken
 
En tung låt som går över åt metal. Men sånt gillar jag!
 

Tips - Reign of fire

Publicerad 2013-08-22 10:12:00 i Allmänt, Dystopi, Filmer, Tips,

Tänkte dela med mig av ett filmtips nämligen action/fantasyrullen Reign of fire (på svenska: Drakarnas rike) från 2002. Denna filmen hade jag aldrig hört talas om förrän pojkvännen rotade fram den i sin filmlåda, detta trots att det finns en massa kända namn med så som Christian Bale, Gerard Butler, Izabella Scorupco och Matthew McConaughey. Stoyrmässigt är filmen ganska rak och det är tyvärr det som gör att den inte blir någon fullpoängare, det hade behövts några vändningar till och den hade mått bra av att vara några minuter längre. Premissen är som sådan att drakar har tagit över världen för ca tjugo år sedan. Vi får följa människornas kamp i askorna efter världens undergång när det försöker överleva, låta bli att bli uppätna eller sönderbrända och försöker utrota drakarna. Filmen utspelar sig i Storbritannien och kretsar kring en liten grupp överlevande med Christian Bale som ledare. Dessa överlevande kommer i kontakt med några amerikanska marinkårssoldater ledda av Matthew McConaughey och därifrån bär det av. Något lame handling som sagt.
Men det är inte därför jag tycker att man ska se Reign of fire. Nej, det är för att de har skapat de absolut bästa drakarna jag nånsin har sett på film och detta trots att den har några år på nacken. Jag som verkligen avskyr filmer som skor sig på specialeffekter kan inte annat än bocka och buga inför dessa realistiska odjur som de har skapat. För det första gillar jag designen på drakarna, inte för häftiga och inte för gulliga utan precis som jag hade tänkt mig en drake. Har sett så många dåliga exempel på drakar att jag blir varm inombords varje gång nån faktiskt lyckas! För det andra är jag ett stort fan av hur mörka och skitiga de har gjort dem, inget blänkande fjäll har inte, detta gör att de smälter in bättre i omgivningen och det syns inte så mycket att de är gjorda i datorn. För det tredje har de lyckats få till det bra när de rör sig både på marken och i luften och när de sprutar eld ser man verkligen hur de har inspirerats av hur en orm sprutar sitt gift. Bra tänkt! Så ta och se Reign of fire bara för drakarnas skull! Om inte annat får ni 1,5h lättsam underhållning!
Svårt att hitta bra bilder på drakarna men här är en iallafall!
 
 

Tips - BBC's Narnia

Publicerad 2013-08-08 11:14:02 i Allmänt, High fantasy, Tips, Tv-serier,

 
Härom veckan tittade vi på den gamla BBC-versionen av C.S. Lewis böcker om Narnia. Jag såg dem när jag var liten och skulle ärligt kunna säga att det nog var mitt första nördminne. Tror inte att jag hade läst/sett något fantasyrelaterat ordentligt innan dess.
BBC gjorde ju från 1988-1990 tre miniserier på sex avsnitt vardera (har jag för mig) som baseras på böckerna The lion, the witch and the wardrobe, Prince Caspian + The voyage of the Dawn Treader och sist The silver chair.
Hur som helst så hittade vi serien på youtube och tittade igenom både Prince Caspian och The voyage of the Dawn Treader. Jag var lite orolig över att se om dem så här många år senare, de har ju säkert åldrats en del sedan 1988 men jag hade faktiskt inte behövt bekymra mig så mycket. De höll förvånansvärt bra även såhär tjugofem år senare. Visst ser man att det är gammalt och det var länge sen man såg inklippta tecknade figurer i en icke-animerad film (tur att de slutade med det) men om man kan bortse från de dåliga effekterna och istället se till de härliga kostymerna och duktiga skådespelarna samt den mycket underhållande storyn tycker jag nästan av BBC's Narnia håller fanan högre än de nya filmerna. För ibland behövs det inte bra effekter, det här är ju en saga för barn och barn bryr sig inte om sånt. Det är bättre att lägga krutet på en genomarbetad story istället, enligt mig. 
Det är ju ingen lätt historia att göra specialeffekter till heller; med talande djur, flygande lejon, drakar, kentaurer osv. Kentauren i Prince Caspian för övrigt. Ojojoj. Där blev jag förvånad, den jämnade ju alla nya specialeffekter med marken för det såg riktigt bra ut! Imponerande!

Nej, nog om specialeffekter, det börjar bli tröttsamt. 
Istället skulle jag vilja slå ett slag för musiken till serien för den är värd att ta upp. Riktigt, riktigt vackert är det. Titelmusiken som de spelar i börjar av varje avsnitt kommer jag till och med ihåg sen jag var liten. Mumma för en filmmusiknörd som mig!
Det enda negtiva med just Prince Caspian gentemot resten av serien är att den känns väldigt stressad, de andra delarna får ungefär sex avsnitt per bok medan de båda böckerna om Caspian får sex avsnitt på två böcker vilket leder till lite brist på tid. Det känns extra konstigt när man precis sett The lion, the witch and the wardrobe som är särdeles långsam. 
Positivt med alla tre delarna är att de följer böckerna väldigt väl till skillnad från senaste filmen. Är fortfarande arg över det, vaddå grön dimma liksom?!
Hur som helst så kan ingen som läst böckerna  bli det minsta besviken på den här serien som både barn och vuxna kan uppskatta. 
 
Jag måste också tillägga att jag tycker att Game of thrones har rippat Narnias intro litegrann. Nån mer än jag som ser likheten? XD
 

Fantasyradio!

Publicerad 2013-06-25 09:43:00 i Allmänt, Musik, Tips,

På tal om radio hittade pojkvännen en ganska kul grej på nätet igår nämligen:
 
Radio Rivendell
 
där de spelar enbart fantasymusik (vad det nu är som ingår i detta är fritt att tolka) 24/7. Mycket mysig stämningsmusik som man kan ha i bakgrunden när man kanske läser, skriver, jobbar eller bara vill vila. 
Det är vanliga artister, spelmusik och filmmusik som dyker upp. De vill promota unga och okända artister vilket jag gillar för det finns många bra independentmusiker därute som man inte har hört talas om. Ta en titt vettja!
 
 

Podradio om fantasy

Publicerad 2013-06-23 15:17:24 i Allmänt, Tips,

Sf-bokhandeln har tre podradioprogram på ca en timme vardera om bara fantasy. Heja! De pratar böcker, filmer, intervjuar författare och berättar lite om bokhandeln samt gör nördprofil på folk. Mycket roligt att lyssna på i hängmattan, på verandan eller på tåget. Vart man än är ^^
 
Här är länkarna:
 
Podradio 1
Podradio 2
Podradio 3
 

Svensk urban fantasy - Nene Ormes

Publicerad 2013-06-18 10:17:00 i Allmänt, Böcker, Tips,

Ska precis sätta tänderna i Nene Ormes bok Udda verklighet som utspelar sig i ett alternativt Malmö.
Mycket spännade och jag ser fram emot att läsa om fantasy i bekanta miljöer!
Boken är första delen i serien De sära och just nu finns del 1 och 2 ute.
 
 

Nyheter att fundera över

Publicerad 2013-06-17 14:17:00 i Allmänt, Böcker, Tips,

Jag fick hem sf-bokhandeln sommarkatalog häromdagen och som alltid var den sprängfylld med en massa roliga böcker man skulle vilja läsa.
 
Här är de jag skulle vilja titta närmare på:
 
The red knight av Miles Cameron - för den verkar riktigt badass och kombon riddare och drakar är aldrig fel. Jobbigt med en ny serie bara, har alldeles för många påbörjade och alldeles för få avslutade sen innan.
 
The broken empire av Mark Lawrence - för att psykotiska makthungriga tonåringar med vassa svärd aldrig kan bli annat än underhållande.
 
Stormdancer av Jay Kristoff - för att samurajsteampunk verkar så knäppt att det kan bli bra.
 
The ocean at the end of the lane av Neil Gaiman - för att jag inte har läst något av honom och borde göra det.
 
2312 av Kim Stanley Robinson - för att detta verkar vara sifi när den är som bäst och den har dessutom fått nebulapriset.
 

Tips - Sky Captain and the world of tomorrow

Publicerad 2013-05-31 22:42:00 i Allmänt, Filmer, Steampunk, Tips,

Det är mycket steampunk just nu, vilket såklart är skoj, och jag tänkte fortsätta på spåret med att tipsa om en steampunkfilm! 
Den har några år på nacken och jag såg den själv för några år sedan så specialeffekterna och kan ju ha åldrats en del givetvis men förutom det minns jag filmen som underhållande, rejält steampunkig, rolig och lagom spännande. Många härliga uppfinningar, underbara sets och kläder och därtill en steampunkig plot. Kan det bli bättre? 
Som grädde på moset har filmen några riktiga höjdarnamn i rollistan: Gwyneth Paltrow, Jude Law, Angelina Jolie med flera. Tummen upp där!
Handlingen utspelar sig år 1939 och huvudpersonen är journalisten Polly Perkins (Gwyneth Paltrow) som tar hjälp av piloten Jude Law för att undersöka ett gäng vetenskapsmäns mystiska försvinnande. De tar hjälp av Franky Cook (Angelina Jolie) i kampen för att rädda världen från undergång, sådär handlingen förklarad på två meningar. Heja mig! Nej, men ärligt talat så är det ungefär vad filmen går ut på men det är ju allt runtomkring som är det roliga!

Någon mer än jag som sett Sky Captain and the world of tomorrow? Vad tyckte ni? Och har ni inte sett den tycker jag ni ska göra det direkt! 
 
 
 
 

Första musiktipset - Indica

Publicerad 2013-05-22 23:45:00 i Allmänt, Musik, Tips,

Jag vet inte om det egentligen finns fantasymusik, det närmsta man kommer är väl egentligen powermetal och då tänker man ju mest på band som Dragonforce och italienska Rhapsody of fire men det är egentligen inte fantasymusik för mig. 
Jag gillar ju, som de som känner mig vet, mest symphonic metal och neoklassicism blandat med bra filmmusik så det är väl sånt jag kommer att tipsa om på bloggen när jag skriver om musik.
Men bandet jag tänkte börja med att tipsa om hamnar lite mitt emellan alla genrer. Det är inte metal, det är inte pop, det är inte neoklassicism. Jag vet inte riktigt vad man ska sätta in dem i så det får helt enkelt vara en egen genre. Bandet jag talar om är finska Indica
Indica består av fem finska tjejer där sångerskan Jonsu är den som skriver det mesta av låtmaterialet. Bandet bildades 2001 av Jonsu och hennes skolkamrat Heini som spelar bas och deras musik kan beskrivas som någon en något popig rock blandat med klassiska instrument, vackra och tänkvärda texter tillsammans med Jonsus mycket säregna röst. Tro mig, ni har aldrig hört någon med en röst liknande hennes! 
 
Jag har sett bandet live en gång på Lisebergshallen i Göteborg 2007 när de var förband åt mitt favoritband Nightwish och tyvärr var ljudet så dåligt den gången att man inte fick någon större upplevelse tyvärr. Det jag gillade och som gjorde att jag något år senare kollade upp bandet var just Jonsus röst och det faktum att hon spelade fiol på scen tillsammans med de fantastiska scenkläder de använder; tjusiga hattar, fantastiska klänningar och intressant rekvisita. Helt enkelt en riktigt tjusig helhetsupplevelse.
 
De har tyvärr bara släppt ett internationellt album än så länge. A way away heter det och är ett av mina absoluta favoritalbum. Det finns egentligen inga dåliga låtar på detta albumet men jag har nöjt mig med att länka tre av dem.
 
 
  
Love like you’ve never been hurt
And dance till dawn like you’ve just been born
A perfect toy made by perfect tools
Playing Ring Around the Rosie with a crowd of fools
Take a hold of my hand, I have sights to show you
Gingerbread house, Pleasure Island, Big Blue
Turn off the light, close your eyes wide shut
And welcome the precious dark
Stories had been spun, a sea of metaphors were done
And Lilja heard but wonder’s thunder
All the books she read kept her in bed and hurt her head 
Her tragic flaw was not a blunder
Strolling under harbor lights, Lilja reads a line
‘Poor Tatiana’
In another library, Rochester arrives 
Oh lord, he’s half-blind
Lancelot and Guinevere came nowhere near the pier
No love this year
Marian called Robin Hood to save her from the sea
But words are cheap
Percival got drunk and tossed his cup into the snow
Where’d the grail go? 
Catherine found her Heathcliff but the Brontes died alone
Air gets so cold 
Wind revives the balladeers sentenced to their words
Fog means return
For the bards and troubadours, sentences are worlds
We long but don’t learn
 
 
 

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela