Game of thrones - Hardhome
Spoilers för er som inte sett avsnittet, tror jag klarar mig från bokspoilers dock.
Jag gillade också hur de gjort Tormund till diplomat och kvinnan Karsi. Det är alltid trevligt när man märker att de ger djup åt en bikaraktär. Skönt att Jon också fick ur sig det här med "When the real war comes" för ibland känns det, mitt bland allt ränksmideri i Kings Landing som om vi glömmer bort vad nyckeln i hela den här historien faktiskt är; is och eld. Jag blir därför alltid lika glad när de hittar tillbaks till det. Mer sånt tack!
(Många) tankar om Vikings säsong 1 (och lite feminism och religion också)
MEN.
Så nu hoppas jag att Laghertas och Ragnars jämställda relation inte bara var något som skulle vara en upptakt till det här för då får jag spader och slutar titta. Nuff said.
Solskivan och linserna till exempel, finns det några bevis på att de faktiskt använde sådana? För att inte tala om Uppsala! HAHAHAHAHA! Vilket skämt! Det är ju för fan falsk marknadsföring att visa upp en nuvarande stad på det där sättet! Och frisyrerna. Nej, vi ska inte ens tala om frisyrerna.
Dessutom blir det liksom lite långtråkigt när de ska sitta och berätta om Ragnarök för Athelstan och man själv bara: jaja, get on with it! Det är säkert jättespännande för en person som inte vet något om det men för mig (och oss nordbor) är det ju vardagsmat.
Jag håller helt enkelt tummarna för att de låter bli det spåret och låter Ragnar och Athelstan behålla sina egna gudar men ändå visar på att man kan respektera varandra ändå. Snälla, låt det bli så!
Crimson Peak - något att se fram emot?
Game of thrones - The wars to come
Men förutom det tyckte jag ändå att det var en bra start på säsongen. Vi fick följa de flesta karaktärer och det kändes som om att nästan alla var vi någon sorts vändpunkt vilket var trevligt eftersom nästan alla stått och stampat den senaste tiden. Tyrion är äntligen på väg till någon som ev. kan uppskatta honom och hans och Varys tjafsande var bland det roligaste i avsnittet, Cersei och Margeary är i luven på varandra ordentligt (äntligen!), Jon Snow är lika förvirrad som vanligt och blir allmänt obekväm av Melisande, mycket underhållande, Arya är på god väg att bli lönnmördare och Sansa är för första gången i serien faktiskt på väg nånstans av (typ) egen fri vilja. Dessutom är Brienne och Pod alltid lika underhållande att följa, vi får hoppas att de inte stryker med.
Dialogerna är lika bra som vanligt och trots att de klämt in nästan varanda karaktär i första avsnittet känns det inte stressat vilket är en av seriens stora pluspoänger. Dialoger, blickar, allt får ta sin tid.
MEN (och nu blir det lite rantande)
Jamie till exempel, vad gör han i Dorne? Tuppfäktning med Martells uppenbarligen, vilket är fan så mycket tråkigare än att se honom jaga efter Brienne i Riverlands. Anyhow, problemet blir nu att jag kan anta att Jamies arc i böckerna inte är särskilt viktig, annars hade de inte vågat ändra (förstår ni vad jag menar med spoilad baklänges?) och dessutom verkar det som om de, istället för att hitta på något helt nytt, har ersatt en arc i böckerna med vederbörande person i tv-serien. Detta stämmer för t.ex. Sansa och jag tror det stämmer för Jamie också. Vilket gör att jag ÄNDÅ vet vad som ska hända. Suck.
Nej, jag är inte glad. Inte glad alls. Men från en person som inte läst böckernas perspektiv tror jag serien är lika bra som vanligt. För första gången på länge känns det ju faktiskt som om de olika karaktärerna jobbar mot varandra istället för ifrån varandra vilket är trevligt. Fortsätt gärna med det!
Nu får vi se vad som händer i de andra avsnitten. De har ju inte släppt namnen på de sista men jag har en känsla av att jag vet var de kommer att avsluta. Aaaaah...
Snart drar det igång...
En av anledningarna till att jag ser fram emot GoT. Jon Snow får interagera med den här damen!
En såndär lista...
Senaste böckerna jag läste: läsåret 2015 har startat uruselt. Tror jag har läst 2 böcker sedan årsskiftet ungefär. Dreadnought som var skitbra och steampunk när den är som bäst och Delad identitet som är svensk fantasy i framkant.
Böcker jag läser just nu: Vid min säng ligger Eragon som jag såhär femton år för sent tänkte ta och avsluta (har bara läst tom. andra boken) tillsammans med Kodnamn Verity som jag köpte på bokrean. På toan (jag har ingen täckning på toan alltså gäller gammal hederlig toalettlektyr) ligger andra delen av Maria V. Snyders Healer series Scent of magic. Den är rätt tråkig men jag kämpar på. Som kontrast till de andra två har jag även börjat på Susan Hills Kvinnan i svart (också ett reafynd) men den verkar vara halvkasst översatt tyvärr.
Böcker jag ser fram emot: Winds of winter. 'Nuff said.
Senaste filmerna jag såg: Maze runner, The theory of everything (som var jättebra, grät som ett barn. Se den!) och The Wolverine (som mest var ett enda stort gäsp).
Filmer jag ser fram emot: Kan inte komma på en enda film jag ser fram emot just nu. Mockingjay part 2 såklart men jag har överlag tappat intresset för film litegrann. Konceptet tv-serie är så mycket mer lockande för mig just nu. Men jag kan ju inte säga att jag inte är nyfiken på Terminator Genesys heller.
Senaste teveserierna jag såg: Här händer det lite mer! Teen Wolf säsong 3, dat säsongsavslutning liksom! Även Smallville till frukosten varje dag och Once upon a times senaste säsong. Gänget från Frost dök upp! Svenska Jordskott (som har tråkat ned sig något efter ett ganska inspirerande pilotavsnitt) och även ett avsnitt av Fortitude (glaciärforskare på Grönland måste man ju ha koll på!)
Teveserier jag längtar efter: Outlander kan börja bums så jag kan få se Sam Heughen i kilt och bar överkropp igen. Givetvis också Game of thrones men jag har lite onda aningar om denna säsongen. Vi får se om jag blir motbevisad.
Musik jag lyssnar på just nu: Rammstein går varmt oavsett om jag är ute och springer, lagar mat, pluggar eller bloggar. Lagom hårt, lagom lätt att sjunga med i, lagom provocerande kul. Till Lindemanns röst funkar till allt helt enkelt.
Musik jag ser fram emot: Nightwish släpper nytt nu i mars vilket genererar glädjeskutt hos mig. Ni som känner mig vet ju att jag har haft dem som stående favoritband sen jag gick i sexan ungefär och nu när de har slagit sig i lag med fantastiska Floor Jansen är förväntningarna skyhöga!
Om Dylan O'Brien, facket tonårsdystopi och produktioner som lyckas sticka ut
Så här i efterhand kan jag ju lätt konstatera att han verkligen vet vad han gör. Det var riktigt påfrestande att se på när han spelade psykopatisk galning aka. besatt av en japansk yako (se bild nedan). Men nog om det nu.
Den enda anledningen till att man orkar titta på Teen Wolf
Nämligen den här killen:
Jag vet inte om det är karaktären i sig eller om Dylan O'Brien är en riktigt bra skådis men när alla andra springer runt och tuffar sig med klor och glödande ögon kan jag bara flytta blicken till Stiles och se att han tycker precis likadant som man själv, nämligen att de andra är urlöjliga och han fattar inte vad han gör där. Jag vill se en serie med bara Stiles. Helst igår.
Tankar om Jordskott
Jag är positiv till det här, det kan bli riktigt bra om de fortsätter i samma stil och inte är för rädda för att tappa den "vanliga" tittaren. Och om Eva aldrig mera har på sig den där gräsliga jackan.
Tankar om Once Upon a Time säsong nåt-högt-nummer
Så givetvis var jag rätt skeptisk när jag satte mig ned och tittade på de senaste avsnitten. Vad skulle de nu hitta på? Allting känns så gjort. Jag menar, låt Regina vara god nu då!
Men hör och häpna, det hämtade sig faktiskt rejält! Först och främst introducerades karaktärerna från Frost inkl. Kristoph, Elsa, Anna, Hans och Sven. Detta var jag i och för sig lite skeptiskt till, det kändes lite väl too soon men de hade lyckats så fruktansvärt bra med castingen både utseendemässigt och från skådespelarinsats sett att de efter några avsnitt fick mitt hjärta att smälta (jag bjuder på ordvitsen). Jag menar Hans, så sjuuukt lik! Dessutom kändes det som om de gamla karaktärerna utvecklades för första gången på länge; Regina utvecklas hela tiden precis som Hook (jag kan numera inte förstå att jag störde mig på honom så mycket som jag faktiskt gjorde i början), vi slapp en massa krystade scener med Henry (herregud, kan alla sluta tassa på tå kring denna unge, typ bums?!) och ploten var också helt ok om än lite lame i slutet. Däremot bjöd de sista avsnitten på några rejäla vändningar för några av de andra karaktärerna (som jag i och för sig inte är helt nöjd med) även om överraskningsmomentet var skoj.
Doctor Who och början på slutet
True to the end
Spoilers för sista säsongen!
Jaja, vi släpper det. Sista säsongen alltså.
Jag fattar inte, sen när var vi tvugna att döda alla? Så jäkla ovärdigt för Tara liksom! Jag väntade ju för fan på att hon och Jason skulle få till det till slut. Hmpf.
Och Alcide, hade jag inte varit så förbannad på honom för att han blev douche i förra säsongen hade jag blivit superledsen på att de bara "oops, vi dödade visst honom". Och att Sookie bara skulle bli ihop med honom sådär offscreen efter att ha friendzonat honom i typ fyra säsonger kändes bara helt krystat från början. Sen när är det bra att ha stora händelser off screen förresten? Jag är redan trött på det i Doctor Who, True Blood behöver inte börja också.
För att inte tala om Terry! Herregud, varför? Jag älskar ju Terry! </3
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker det var ett tillfredsställande slut eller om det bara var ett enda stort antiklimax. Tyvärr lutar det nog åt de senare, för även om det var trevligt att alla var samlade sådär mysigt i slutet kändes det bara väldigt mycket nödlösning över det. Jag menar, nästan alla karaktärer var nya. Jasons flickvän, för att inte tala om Sookies ansiktslösa partner, Arlenes nya vampyr, James. Ja nästan alla är ju nya bara för de senaste avsnitten. Så den där, nu-är-vi-alla-tillsammans-igen-känslan infann sig liksom inte riktigt.
Det värsta är också att det på något vis kändes som att de gjorde alla föregående säsonger ogjorda. Jag menar, Sookie fick varken Eric eller Bill, Arlene och Terrys historia är borta, Sam har helt plötsligt skitit i sin bar och flyttat med någon brud vi alla bryr oss sådär lagom mycket om, inte en skymt av någon varulv nånstans, Alcide, Luna, alla borta. Det var ju en jävla tur att Lafayette var i högform åtminstone. Och att Jessica och Hoyt till slut fick varann igen. Det var nog det enda som var riktigt bra i sista säsongen faktiskt, deras bröllop. Mycket fint!
Tankar om Outlander
Förutom att Chris Hemsworth har fått en stark rival i form av Sam Heughan (omnomnom!) är Outlander faktiskt en riktigt bra serie. Den har något så sällsynt som en kvinna i huvudrollen och då menar jag inte att det ska verka som om de har en kvinna i huvudrollen, här är det faktiskt en kvinna som har mest speltid och som är den enda narratorn i serien. Bara där ligger Outlander på plussidan hos mig.
I vanlig ordning när en serie eller film främst handlar om en kvinna har ju serien fått kritik för att vara för romantisk och för tjejig. Ehum men tillåt mig att fnysa högt och tydligt på mitt mest feministiska vis och därefter klargöra att bara för att en serie inte faller inom normen för vad som räknas som normalt (eller för mig, manligt) betyder inte det då att det automatiskt blir tjejigt (och indirekt dåligt). Nej, verkligen inte och Outlander är levande bevis på det. Javisst läggs det en del fokus på Claire och Jamies förhållande, främst de två sista avsnitten men därtill ska det sägas att det är en väldigt skickligt berättad kärlekshistoria. Det var längesen jag tyckte om ett par så mycket som Claire och Jamie! Förutom deras relation handlar serien lika mycket om skottarnas uppror och interna stridigheter blandat med storslagna vyer och en unik inblick i hur det var att leva i Skottland på 1700-talet. Precis som i Starz andra serie jag också gillar, Black Sails, genomsyrar kvaliteten varje scen i Outlander. Det är inget som ser plastigt ut, man ser att de faktiskt är i Skottland och skådespelarna är fenomenala hela bunten. För att illustrera hur autentiskt allting känns kan jag med egen erfarenhet säga att jag har aldrig sett en axel se så äkta ur led ut som i första avsnittet av Outlander, fick hålla för ögonen så verkligt såg det ut!
Dessutom är Outlander riktigt snyggt klippt. Till exempel bröllopsavsnittet där de börjar med scenerna efter vigseln för att sedan ett steg i taget leda tittaren tillbaka till vad som ledde fram till där de är nu, varje scen ger sig själv på ett sätt som gör att jag istället för att bli förvirrad och uttråkad av flashbacksen (flashbacksen?) tycker de smälter in mycket fint i den nuvarande handlingen. Skickligt!
Dessutom var scenen med Tobias Menzie när han berättar om piskningen fruktansvärt bra. Man pendlade mellan avsky, medömkan och en hel hög med andra känslor i den scenen.
Som grädde på moset har de även ansträngt sig så mycket att de skrivit en hel del dialog på Gaelic. Autentitetsfaktorn slog i taket!
Outlander handlar om Claire (spelad av Caitriona Balfe) som är sjusköterska för den engelska arméen under andra världskriget. När kriget är över åker hon och hennes man (Tobias Menzie) som hon knappt sett på fem år till Skottland för att lära känna varandra igen. Väl i Skottland besöker de Craigh Na Dun (min gaelic är finfin!) och när Claire själv går tillbaka till stenringen för att hon sett en ovanlig blomma hon gärna vill titta på igen rör hon vid en av stenarna och voilá. Helt plötsligt har hon hamnat på samma plats fast 200 år tidigare. Serien följer sedan hennes försök att ta sig tillbaka till sin egen tid samtidigt som hon bli mer och mer insyltad i skottarnas liv.
Doctor Who - några avsnitt senare
Däremot gillade jag de två senaste avsnitten, Kill the moon och Mummy on the Orient Express. Dog så hårt när Capaldi sådär i förbifarten mumlar: Are you my mummy?
Och vad är egentligen den röda tråden i den här säsongen? Nånting med de döda som dyker upp i några sekunder i ett avsnitt då och då. Hmpf... Tackar vet jag River Song och The Silence eller Bad Wolf. Nee, just nu känns det väldigt löst.