Då var andra delen i Parasollprotektoratet också avklarad och jag kan väl inte säga så mycket mer än det var lika underhållande som den första delen. Litet minus på cliffhangern som levererades i slutet. Jag hade fått för mig att de var fristående mer eller mindre menmen sånt får man väl ta.

Carriger fortsätter i Chanslös i samma stil som i första boken med en ironisk touch och rappa meningar. Man sitter och halvskrattar åt hennes sätt att formulera sig och nickar instämmande åt hennes huvudpersons, Alexia, rättframma sätt och självständiga person och tänker i sitt stilla sinne att: "Ja, om jag hade levt under den viktorianska tiden hade jag nog varit precis likadan, som en gräddbakelse i alla korsetter och tyllkjolar med ett oväntat starkt inre som inte syns på ytan."

Skillnaden mellan denna boken och den första är att denna delen är lite mer som en historisk deckare, det är mer riktad handling och Alexias nya roll gör att hon ger sig själv rätten att inte bara slungas runt i handlingen utan faktiskt ta tag i saker och utreda själv. Om det är bra eller dåligt beror helt på vad man gillar för sorts böcker.

Förutom deckarinslagen gör Carriger ingen besviken utan är sin vana trogen och introducerar en mängd häftiga uppfinningar och i den här boken får vi även följa med Alexia på en luftskeppsfärd. Riktigt underhållande måste jag säga.

Vi får också möta en hel uppsjö av nya egensinnig och väl utarbetade karaktärer då handlingen förflyttas till Skottland, heja heja säger jag för jag älskar Skottland! Vi får lära känna egensinnig lesbiska uppfinnare, alfahonor och varulvar i kilt och även Alexias egen familj presenteras bättre.

Allt som allt är Chanslös en mycket bra och trevlig fortsättning på Själlös som innehåller allt man gillade från del 1 men som ändå har utvecklats på ett bra sätt.