Själlös av Gail Carriger - recension
Hon är även alldeles för kurvig, frispråkig och smart för vad som passar sig för en kvinna i London och hon har alldeles för lätt för att umgås med vampyrer och varulvar vilket gör att hon råkar ut för allehanda konstigheter och mystiska händelser.
Carriger skriver på ett säreget rappt och ironiskt sätt utan att bli glättig eller för modern. Hon tar upp alla bitar man vill ha från ett viktorianskt samhälle, inkluderat alla fördomar och normer gällande till exempel kvinnor och ställer dem mot Alexias snabba och sarkastiska sätt vilket gör boken rejält underhållande. Lägg därtill härliga beskrivningar av klänningar, kostymer, bakelser och möbler tillsammans med en handling där man inte kan gissa sig till vad som ska hända näst så har du Parasollprotektoratet, serien heter så, i ett nötskal.
Ett modernt språk med en modern huvudkaraktär i ett gammalt samhälle med gamla ideal. Det är som gjort för en hel del fniss, himlande med ögonen och bladvändande!
Sen ska man ju inte glömma att Carriger inte direkt är pryd av sig och även hennes manliga karaktärer är välskrivna och väldigt sexiga (!) på ett sätt som säkert bara hon lyckas med!
Dessutom märks det att hon har en bakgrund inom naturvetenskapen för det finns en hel del sådant med i boken också, inte mig emot! Alexia är väldigt intresserad av forskning hon med. Undrar varför hehe...
Jag ska precis ge mig i kast med andra boken så vi får väl se om Carriger kan hålla uppe standarden!