Revolt av Lisa Rodebrand - recension
För ett tag sen (ett ganska bra tag sen faktiskt) fick jag hem Revolt som är svenska Lisa Rodebrands debutroman. Revolt är något så ovanligt som en sifi för ungdomar och utspelar sig i en nära framtid på en jord som tagits över av en annan ras. Jordborna är slavar under dessa så kallade klykoner och de lyckliga få av människorna som inte är slavar på jorden bor på en koloni på en annan planet där de är lyckligt ovetande om sina fränders situation.
Vi får följa två ungdomar i boken. André, vars far blivit förråd och mördad av en man som står på klykonernas sida och som kämpar för att få jordborna att göra uppror mot förtryckarna samt Caroline, en tjej från kolonin som smugit sig ombord på ett rymdskepp för att ta reda på vad som egentligen händer på jorden.
Vi får följa två ungdomar i boken. André, vars far blivit förråd och mördad av en man som står på klykonernas sida och som kämpar för att få jordborna att göra uppror mot förtryckarna samt Caroline, en tjej från kolonin som smugit sig ombord på ett rymdskepp för att ta reda på vad som egentligen händer på jorden.
Revolt är en underhållande bok. Tempot är högt och det läggs mest krut på actionscener och faktiska händelser, inte tankar och reflektioner vilket är skönt. Man förstår ändå att det är en diktatorisk dystopi, det behövs inte alltid reflekteras så mycket. Rodebrands språk är välskrivet och rakt på vilket jag också uppskattar, särskilt i en ungdomsbok. Dessutom passar det historien som berättas. Revolt är brutal, rå och väldigt rättfram, en del personer hade kanske tyckte att den är lite väl våldsam men jag har inget problem med våld, så länge det porträtteras som något ont och inte som något macho vilket Revolt verkligen inte gör. Som sagt, språket passar historien och Rodebrand brer inte ut sig i onödan. Kanske hade dock boken mått bra av lite mer förklaring emellanåt. Eftersom tempot var så högt lämnades vissa trådar hängandes och övergångarna från en händelse till en annan kändes då och då lite plötsliga och oavslutade. Det är dock ingenting som påverkar den totala läsupplevelsen. Jag tycker också om karaktärerna som är välnyanserade och drivna. Det enda jag inte gillar är att Caroline upplevs som lite mjäkig ibland. Varför det? Jag hoppas inte det är för att hon är tjej för i så fall blir jag lite tjurig. Lite mer sårbarhet från Andrés sida hade kunnat jämna ut könsrollerna lite. Men förutom det tycker jag om dem allesammans och trots att fokus inte läggs på karaktärsutveckling är alla karaktärerna väl utvecklade och alla har sina egna mål och drivkrafter. Bra jobbat av en bok på bara 250 sidor!
Revolt är ju givetvis en bok som inte är riktad direkt mot mig. Jag är över tjugo och har läst böcker hela mitt liv och just därför passar Revolt inte mig. Men det är det som är så bra med den här boken! Att den inte är riktad till förlästa kulturvetare som ska sitta och tolka in för mycket i både det ena och det andra. Istället har Rodebrand lyckats pricka en ganska bortglömd läsarkrets, nämligen de som kanske inte tycker om att läsa så mycket. Jag kan tänka mig att en person i yngre tonåren som inte läser så mycket och som tröttnat på att det bara finns tråkiga, konventionella tonårsböcker hade kunnat älska den här boken. För ärligt talat, hur många sifis för ungdomar finns det egentligen? Och dessutom en bok med bra språk, som inte skäms för sig, med starka karaktärer och högt tempo. Jag efterlyser mer tonårsböcker för tonåringar med annan smak än vad som räknas som "normalt". Jag vet själv hur det var när man var yngre och letade i skolans bibliotek, hade Revolt funnits där hade jag troligtvis huggt den direkt och troligtvis älskat den. För alla gillar inte Tvillingarna (har visserligen en massa Tvillingarna-böcker) eller sportböcker. Det finns annat också och det behöver komma fram i dagsljuset lite. Revolt är ett bra steg på vägen och jag hoppas Rodebrand fortsätter att skriva böcker i samma stil.