Fick hem Kristina Hårds senaste bok Kleptomania, som faktiskt släpps idag, för ett tag sen från Styxx. Tack så mycket! 

 

Först blev jag lite förvånad när jag öppnade kuvertet och tittade på omslaget. Har det blivit fel? Det här måste ju garanterat vara en deckare och inte fan läser jag deckare. Jag tänker främst på de flagnande bokstäverna, författarens efternamn som täcker hela boken och tar bort blicken från titeln, lite glåmig, ganska intetsägande bakgrund osv. Men Styxx ger ju inte ut deckare och när jag tittade närmare såg jag ett minimalt luftskepp (!) uppe i högra hörnet och insåg att det nog hade varit blivit rätt ändå.

Men som sagt, dåligt val av omslag, jag hade inte ens sett åt boken om jag inte vetat vad det var eftersom jag bara antagit att det var en vanlig svensk deckare. Men det kanske också är bra? Alla deckarläsare kanske tar upp boken i tron att den är en deckare? Hm...

 

Hur som helst började läsa Kleptomania med huvudet fullt av frågor. Vad skulle jag vänta mig av det här egentligen?

Efter att ha läst ut boken på ett par dagar kan jag konstatera att det jag fick liknade inget annat jag läst.
Kleptomania är satt i en nära framtid, eller kanske bara i en alternativ verklighet där flyget och tåget ersatts av luftskepp och där särskilt en man står för hela Sveriges (och världens) infrastruktur, nämligen Linus Kaiser. Den här driftige storföretagaren gick på bara några år från kornflakesmannen till en av Sveriges och världens största företagare i med sitt luftskeppsimperium och givetvis är en hel drös med folk intresserade av hur han lyckades. En av dem som inte är intresserad är dock Ingra Varg, en kvinna som jobbar på skatteverket och som får i uppgift att kolla igenom Kaisers finanser nu många år senare när han har gått och blivit dödssjuk i en mycket underlig cancerform. Kaiser däremot börjar till Ingras obekvämlighet berätta sin historia för henne, inte för att han gillar henne utan för att han vill berätta för någon, helst någon som kan sätta hans ärkenemesis finansministern på pottan med sin historia. 

 

Inte mycket fantasy där, tänker ni kanske. Världen är mycket lik vår och allting verkar lugnt och som upplagt för en tråkig självbiografi. Men Hård lyckas förvåna genom att ta oss tillbaka till tiden före Kaisers uppgång, till tiden för den stora tågkraschen där han var den enda överlevande. 
Genast ändrar boken ton och det tar inte lång tid innan jag börjar vända sidor i rasande fart med en allt högre obehagskänsla i kroppen. Vi får in ett annat perspektiv i form av en ung kille vid namn Halvar som blir allt mer nervös desto längre de befinner sig ute i urskogen och mörkret. Några kapitel senare har obehagskänslan slagit rot ordentligt och till och med gått över till skräck (litterär skräck, givetvis) för min del. Plötsligt går vi från Linus Kaisers verklighet till Halvars verklighet och Hård introducerar troll, oknytt (kallade skräp), skogsråer i rasande fart. Det är rått, välbeskrivet och med en bitter smak i munnen följer jag Kaiser och Halvar och de andra genom den svenska skogen när mörkret och dimman sänker sig. Långt bort från allt vanligt och rationellt. För det här är inga trevliga varelser, de följer sina egna infall och instinkter och om en människa stryker med under tiden spelar ingen roll för dem.

 

När jag läst klart Kleptomania var jag imponerad. Inte för att det var den bästa boken jag läst men för att Hård lyckats med konststycket att få mig att känna mig olustig. Hennes språk och miljöbeskrivningar känns så, inte vanliga, men rättframma att kontrasten till det uråldriga, onaturliga blir så skarp att jag har svårt att värja mig från det. Jag trivs med hennes takt, här är det inga långa omskrivningar utan handlingen förs framåt i ett väl avvägt tempo. Kanske hade boken kunnat må bra av att vara lite längre. Särskilt med tanke på cliffhangern i slutet, det är ju första delen i en serie och för min del känner jag att istället för att dela upp serien kunde den gått fortsatt med del två direkt i samma bok. Men vissa gillar ju inte för tjocka böcker så det är ju en smaksak antar jag.

 

Hur som helst måste jag säga att jag blev positivt överraskad av Kristina Hårds Kleptomania (namnet förklaras i boken!). Det är en fantasy som nog även kan passa människor som i vanliga fall inte gillar fantasy men den tilltalar även inbitna fantasyälskare som jag själv. En riktig bladvändare helt enkelt! Kanske är skräckthriller dock en bättre beskrivning av boken? Jag bryr mig inte, jag gillade det jag läste, det tråkiga omslaget och cliffhangern till trots!