Bokbloggsjerka #6

Publicerad 2013-07-26 11:35:40 i Allmänt, Böcker,

Veckans bokbloggsjerka handlar om vilka författare man tycker kan bygga upp bra och intressanta karaktärer.
 
Jag är fruktansvärt tråkig och svarar utan att tveka George RR. Martin. Han är en oövervinnlig segrare när det gäller just karaktärsbyggande och inte nog med det, när man tror att man har koll på en karaktär händer något som gör att man får gå tillbaka och läsa om någon tidigare del för att kanske omvärdera en händelse och därmed en karaktär helt. Jag älskar sånt för oftast brukar jag komma underfund med en karaktär väldigt snabbt och sen tycka att det blir lite tråkigt när jag ändå vet vad karaktären kommer att svara eller göra men inte i George Martins böcker, däri blev man ständigt överraskad och hur man än försöker kan man aldrig gissa sig till var karaktärerna ska hamna. Jag älskar det! Att han sedan har över tusen namngivna karaktärer i A song of ice and fire-serien gör ju bara saken bättre. För att reda ut alla dessa namn, släktskap, fanbärarfamiljer (haha bannermen) måste man helt enkelt vara skicklig på det man gör. 
Ett bra exempel på en karaktär som man har gått från att nästan avsky till att både sympatisera och gilla är Jaime Lannister.
Förutom George Martin tycker jag också att John Marsden som har skrivit Imorgon när kriget kom är en författare som utvecklar sina karaktärer bra och intensivt. Nu var det ett tag sen jag läste böckerna så jag kanske hade ändrat åsikt idag men jag minns dem som bland det bästa i ungdomslitteratur jag har läst mycket tack vare de välskrivna huvudkaraktärerna, särskilt Ellie. Får nog ta och läsa om dem snart igen peppa, peppa!
 
 
Kommentarer (11)

Bokbloggsjerka #5

Publicerad 2013-07-21 22:01:37 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Denna veckan hoppar jag sent omsider på bokbloggsjerkan igen ^^. Nu handlar det om omslag och vilka man tycker snygga/fula samt vilka som man tycker passar eller inte passar till bokens innehåll. Jag har hållt mig till böcker jag har i min egen bokhylla.

Snygga omslag:
 
Stephen Kings Det mörka tornet är jäkligt snygga. Har inte läst dem än men har del ett och två i bokhyllan.
Cherie Priests Clockwork Century som jag precis läste första delen i (Boneshaker) är också rejält snygga. Önskar de fanns som inbundna dock.

Förutom dessa är ju Game of thrones-böckerna riktiga skönheter i bokhyllan samt även de svenska Harry Potter-omslagen.
Fula omslag:
 
Ja jisses, det finns en hel hög, tyvärr, men om jag ska hålla mig till min egen bokhylla:
 
H.P. Lovecrafts Skräckklassiker är ju i tyg men vad är grejen med den turkosa färgen? Urrk.
Philip Pullmans Den mörka materian är allmänt trista och gör inte boken rättvisa alls. Har dock inte hittat någon snyggare upplaga än men letar förbrilt.
Passande omslag:
 
C.S. Lewis Narnia både de nya engelska omslagen och mina gamla klassiska svenska (som jag inte pallade leta upp en bild på). De visar bokens innehåll på ett precis lagom sätt utan att de berättar för mycket.
Raymond Feist & Jenny Wurts Imperiets Dotter är också sådär härligt exotiska och färggranna som världen de utspelas i är.
Ej passande omslag:
 
Patrick Rothfuss The name of the wind är väl snyggt men beskriver inte boken så bra. En snubbe i kåpa och ett träd. Mycket intressant. Inte. 
 
Japp, det där var lite omslag från min bokhylla!
Kommentarer (3)

Boneshaker av Cherie Priest - recension

Publicerad 2013-07-17 19:51:00 i Allmänt, Böcker, Recensioner, Steampunk,

 Jaha, jag hade redan skrivit halva recensionen av Boneshaker men blogg.se bestämde sig tydligen för att radera den så det blir väl bara till att börja om. *suck*
Hur som helst så har jag nu läst ut min andra steampunkbok. Även om Boneshaker visserligen har inslag av både dystopi och sifi men mer om det senare.
Boneshaker är placerad i ett alternativt Seattle vid den tiden då Washington inte ingick i Förenta staterna och inbördeskriget rasade i väst, om ni inte kan årtalen för det får ni minsann allmänbilda er och googla ;)
I Seattle har en uppfinnare tillsammans med ryska prospekterare uppfunnit The Boneshaker, en gigantisk borr som till allas största förskräckelse började löpa amok mitt inne i Seattle och underminerade nästan hela stadskärnan. Som om inte detta vore nog gjorde närheten till Mt Rainier att giftig svavelrik gas (de säger inte det här rent ut men geologistudent som man är gissar jag mig till det) kallad The Blight stiger upp ur marken där The Boneshaker har dragit fram. Den här gasen har en otrevlig sidoeffekt, den gör folk till zombies eller Rotters vilket gör att de kvarvarande människorna i stan var tvungna att sätta upp en hög mur kring de förorenade delarna (och här finns ingen nobel Jon Snow som håller ondskan ute).
 
På andra sidan muren lever änkan till uppfinnaren av The Boneshaker, Briar med sin son Ezekiel och ett något skamfilat rykte. Och det är det här skamfilade ryktet som får Ezekiel att bege sig över muren och in i den förorenade staden på jakt efter, jaa det vet nog ingen, inte ens han själv, och vem får ladda hagelbössan, sätta på sig gasmasken och ge sig in dit för att rädda honom. Jo, Briar givetvis. Och där var premissen. 
 
Boneshaker har allt en steampunkroman behöver plus lite till. Här finns gasmasker, galna veteskapsmän, luftskepp, mekaniska proteser och förutom det även zombies, samhällskritik och en mycket välskriven kvinnlig huvudkaraktär.
Briar är en sån där karaktär som man inte kan låta bli att gilla, hon är en stark, självständig kvinna utan att bli löjlig, vill bara rädda sin son och leva ett så normalt liv som möjligt. Bredvid Briar gör sig kapitlen med Ezekiel väldigt platta, han är rätt tråkig att följa och uppträder mycket naivt. Jag längtar direkt till nästa kapitel när jag får följa Briar igen. Bredvid dessa två har boken en hel hög med intressanta och välskrivna karaktärer. Swakhammer är min favorit men nästan alla är bra på sitt vis. 
Förutom en massa roliga karaktärer håller Priest spänningen uppe genom hela boken. Inga transportsträckor här inte utan full fart från början till slutet. Sånt gillas! 
Det enda jag inte gillade var faktiskt slutet, nu när jag tänker tillbaka på det minns jag det knappt för det var så blekt jämfört med resten av boken. Inte för att det var ett dåligt slut men det hände så snabbt, jag hann knappt med och sedan var det över. Det kändes nästan som om det skulle komma en fortsättning men det gör det ju inte. Inte om Briar och Ezekiel direkt i alla fall. Menmen det är väl sånt man får leva med. Jag tyckte bra om Boneshaker och jag läser gärna resten av Priests böcker. Hon platsar lätt in på listan över nya favoritförfattare!
 
 
Kommentarer (0)

Tegelstenar på gräset

Publicerad 2013-07-12 22:18:36 i Allmänt, Böcker,

Jobbar just nu för fullt på att ta mig igenom Joe Abercrombies Best served cold. 
Har hunnit med ca 170 sidor och än så länge är jag måttligt imponerad. Vi får se hur det artar sig.
Men att ligga ute på en filt på gräsmattan i gassande sol och höra havet brusa hundra meter ifrån en kan ju få vem som helst att bli glad. Lönnmördare och legoknektar till trots.
 
 
 
 
Kommentarer (2)
best served cold, fantasy, joe abercrombie,

Bokbloggsjerka #4

Publicerad 2013-07-05 17:38:41 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Jisses vilken vecka jag har haft! Skulle man inte ta det lugnt på sommaren? Nej, inte för min del som har anmält mig till en massa sommarkurser. Har suttit pall hela veckan med en uppgift och blev inte klar förrän i förgår. Seeeegt!
Därför har jag inte hunnit, läsa, blogga, skriva eller göra nåt annat roligt på hela veckan. Det enda jag har unnat mig är att träna en timme om dagen. Y.A.Y...
 
Hur som helst så hoppar jag på bokbloggsjerkan för denna veckan också för jag gillade frågan.
Nämligen om man läser noveller och vilka favoritnoveller man isåfall har.

Jag läser oftast inte noveller faktiskt. Varför? Jo, för att jag är en såndär person som inte avskräcks av en tegelsten à la 1000 sidor plus utan snarare hoppar jämfota av glädje över att få spendera sååå många sidor i mitt favorituniversum. Noveller är ju ungefär raka motsatsen till det. Så nej, det händer inte så ofta att jag läser noveller.
Men när jag väl läser noveller blir det ofta skräcknoveller, det var någon annan som skrev det också så tydligen är det en trend. Jag tror knappt att jag har läst någon annan novell än just skräck. Kanske någon gammal hästnovell när jag var tolv men det räknas inte.

Så vad läser jag när jag läser noveller då?
Min absoluta favortförfattare i det här fallet (och nästan i alla andra fall också) är H.P. Lovecraft. 
Ni som inte har läst något av honom, gör det! Han är mästare på det onämnbara, det groteska och överjordiska. Expert på att få en att känna sig liten i rymden och förträfflig på att kasta en in i häftiga historier på bara en sida.
Jag har bara läst honom på svenska, tror knappt att jag grejar hans 1800-tals engelska men det är svårt att få tag på honom på svenska. Pojkvännen hittade en samlingsvolym i mintgrönt tyg (?!) när jag fyllde år som har en hedersplats i min bokhylla. På engelska finns det knappt heller en samlingsvolym med allt han har skrivit men de flesta viktiga verk finns i Necronomicon (som finns i den där fina svarta läderinbundna varianten) men ja, att få tag på allt med honom är rejält svårt. 
 
Några favorittexter av Lovecraft:
 
Färg bortom tid och rum är min absoluta favorit än så länge. Heter Color out of time and space på engelska. 
Uppgifter rörande Arthur Jermyn och hans anfäder är en grotesk parodi på Darwin ungefär.
Cthulhu är hans mest kända och även om den inte är min absoluta favorit bör man läsa den. Heter Call of Cthulhu på engelska.

När jag inte läser H.P. Lovecraft läser jag gärna Poe även om jag ibland tycker att han är lite för deppig för min smak. Där Lovecraft pratar "verkliga" ting pratar Poe mer om sinnets fasor.
En favorit av honom är The Tell-Tale Heart.
 

Japp, där var mina två favoritnovellister. Snart ska jag dock ta tag i Conanberättelserna av Robert Howard men eftersom jag inte har läst något av honom innan kan jag inte uttala mig än. 
 
Om någon har något tips på någon annan bra fantsynovellist tar jag tacksamt emot det ;)
 
 
Kommentarer (13)

Vid min säng

Publicerad 2013-07-02 19:33:16 i Allmänt, Böcker,

På mitt nattduksbord hittar vi just nu:
 
Boneshaker av Cherie Priest
 
Jag tittar just nu på:

Legend of the seeker säsong 1
 
Böcker som ligger och väntar är:

Sanningens svärd del 22 - Skepnaden av Terry Goodkind
Flickan från ingenstans av Justin Cronin
Best served cold av Joe Abercrombie
A feast for crows av George RR. Martin
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Bokbloggsjerka #3

Publicerad 2013-06-29 15:24:51 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Denna veckan hoppar jag på bokbloggsjerkan igen och nu är det bad guys som det gäller. Nämligen vilken bad guy/girl man tycker bäst om och varför.
 
Det verkar som om de flesta andra fått lite problem när de skulle komma på någon men jag har en klar kandidat. Nämligen Sandor Clegane från A song of ice and fire av George RR. Martin (Game of thrones). Han är kanske mer känd under namnet The Hound som från början kommer från hans familjs vapen som består av tre hundar mot en gul bakgrund. Dock kanske hans personlighet kan stämma rätt bra överens med hur en hund ser på världen. Jag vet ju att Martin älskar sånna där metaforer hehe...
 
Varför väljer jag honom då? Jo, för att jag är så förbannat trött på alla bad boys som är skrivna på ett sätt att det är meningen att man ska tycka om dem. Man ska gilla det där mystiska, otrevliga, farliga och jag är så trött på det. Det är alltid så uppenbart, så trist när man sätter in en mörkhårig mystisk snygging som "är bad boy men som egentligen är god". Gah, hatar det!
Vissa som har sett tv-serien skulle kanske skulle kunna säga att Sandor Clegane är lite likadan men det tycker inte jag. För mig är han nästan tvärtom vilket framkommer bättre i böckerna. Han är verkligen arg, han är bitter, han gillar att slå ihjäl folk, han dricker sig stupfull närhelst han kan, han tänker mest på sig själv och på sin plikt (och på att döda sin bror) och han är inte direkt någon vacker person. Svårt att vara det med halva ansiktet brännskadat. I boken är det ännu värre; han ska t.ex. ha någon form av ticks med munnen (tror det är när han antingen ljuger eller blir orolig) och käkbenet ska även synas. Yummie...
Så nej, ingen snygg främling där inte. 
Men grejen med Sandor Clegane är att han har sin egen uppfattning om vad som är rätt eller fel. Och ibland, inte ofta men ibland, dyker det fram någon ångerfull sida av honom som gör att han faktiskt kan verka riktigt ödmjuk. Jag tror att han har en rejäl strid inom sig som ges bränsle av att ingenting i världen någonsin har varit gott mot honom men egentligen är han nog en rätt schysst person. Han gör det han ska när han måste men gör ingenting bara för att vara elak (även om många tror det). Hans sätt att vara mot Sansa och senare även mot Arya vittnar om det. Precis som en hund är han snäll mot de som är snälla tillbaka, han lyder sin "husse" utan att ifrågasätta men bits om någon kommer för nära. 
 
Sedan gillar han att prata i metaforer som:
 
"A hound will die for you but never lie to you."
"Paint stripes on a toad doesn't make it a tiger."
 
När vi ändå pratar metaforer så gillar han att ge folk smeknamn. Som att han kallar Sansa för Little Bird och Arya för Wolf Bitch. Mycket roligt att läsa tycker jag!
 
Ett citat som jag tycker passar väldigt bra in på honom som karaktär:
"I'm honest. It's the world that's awful."
 
Japp, nu börjar jag nörda in för mycket här känner jag. 
Avslutar med en bild på Rory McCann som spelar honom i tv-serien.
 
Kommentarer (7)

Ljuset i tunneln

Publicerad 2013-06-28 09:08:00 i Allmänt, Böcker,

 Läste igår ut den 21:a (!) delen i Terry Goodkinds Sanningens svärd. Jag börjar äntligen se en ände på mastodontserien som jag har hållt på med i fyra år. Finally! Det har tagit lång tid och böckerna har både
 gått upp och ned men nu har jag bestämt mig för att minst varannan bok jag läser ska vara en Sanningens svärd-bok. Bara för att bli klar någon gång. Förhoppningsvis hinner jag innan sommaren är slut. Det tror jag nog. Lånade hem den 22:a delen idag. Whoop whoop! Slutstriden närmar sig. Bara fyra böcker kvar!
 
Jag samlar ju även på böckerna (genomkorkat beslut jag tog för några år sedan) och i bokhyllan står nu bok 1-15 av 25 och tar plats. Puh! Det kommer att ta upp en hel bokhylla när jag är klar. MEN jag har åtminstone köpt alla utom de tre första begagnade vilket känns bra. Men i takten det tar att hitta dem till förmånliga priser kommer det väl att dröja fem år till innan jag har alla, menmen, den som väntar på något gott...
 
Kommentarer (0)

Udda verklighet av Nene Ormes - Recension

Publicerad 2013-06-27 10:48:31 i Allmänt, Böcker, Recensioner,

Då har jag nog läst min första svenska urban fantasy. Hur många finns det egentligen? Inte särskilt många kan jag tänka mig vilket gör det desto roligare att någon faktiskt vågade.

Udda verklighet är skriven av Malmöbon och sf-bokhandelsanställda Nene Ormes och boken är den första i serien om De sära. Udda verklighet handlar om den typiska malmöbon med det konstiga namnet. Udda heter hon och hennes vanlighet består av att hon bor i lägenhet, jobbar som telefonförsäljare/undersökare och gillar att hänga på caféer. Något som inte är så vanligt är att hon drömmer sanndrömmar, även om dessa sanndrömmar inte i sig är så verkliga. De handlar om människor med märkliga förmågor, som försvinner ned i stadens kloaker och upp i Turning Torso, som kan förvandla sig till fåglar och hundar och när Uddas bästa kompis tillika pojkvän (även om hon inte ser det på det sättet) Daniel försvinner på grund av hennes drömmar kastas hon direkt in i den andra världen när hon måste rädda honom.

Yep, yep där har vi en resumé av vad Udda verklighet handlar om och visst är det en spännande värld Ormes har konstruerat. Med hamnskiftare, orakel och varulvar och ett gäng andra varelser med förmågor. Hennes värld ligger som en genomskinlig slöja över det välkända Malmö, precis så att man skymtar den men ändå inte. Den andra världen är genuint uppbyggd med hierakier och komplexa lagar, Ormes har verkligen tänkt till när hon har skapat sin värld. Här lämnas inget åt slumpen!
Och ja, jag kan inte annat säga än att jag gillade boken. Även om Ormes har ett ganska intetsägande sätt att skriva blir jag engagerad i Udda, hennes beslutsamhet när det gäller Daniel i kombination med hennes rädsla för verkligheten som uppenbarar sig för henne gör att man känner med henne och vill lika mycket som henne. Hela boken präglas av hennes oro för Daniel och till slut är man själv lika orolig.
Förutom Udda och Daniel är det främst en annan karaktär som nästan är mer intressant och det är Hemming som är hamnskiftare eller nåt åt det hållet (han kan förvandla sig till fågel hur som helst) med ett extraordinärt utseende i form av blek hy och blekt hår, jag kommer genast att tänka på Howl i det levande slottet (filmen)! Han får jag inte riktigt rätt på, vill han Udda gott eller har han något eget syfte? Vad driver honom överlag och hur har Udda påverkat hans liv? Jag vill gärna veta mer om honom, det kanske kommer?
Ormes håller annars spänningen uppe genom hela boken, det är inga tråkiga avsnitt utan full fart hela tiden och detta utan att boken känns stressad. Den är ju inte så tjock men tvärtemot hur jag brukar känna när det gäller tunna böcker känns den här precis lagom lång. Man hinner komma in i den och tempot hålls uppe hela tiden utan stressmoment. Trevligt som omväxling! Det visar ju på att så länge författaren vet vad hon/han gör spelar längden ingen större roll.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att Udda verklighet håller vad den lovar, den beskriver en udda verklighet och Ormes har gjort en stark debut. Jag ser fram emot att få följa Udda vidare i henns upptäckande av den andra världen! 

 

 

Kommentarer (0)

Skrythögen

Publicerad 2013-06-22 16:27:47 i Allmänt, Böcker,

Insåg för några veckor sedan att Barnes and Nobles har de snyggaste klassikeromslagen jag nånsing sett. Med förgyllda/försilvrade sidor, läderinbundna och med eget bokmärke. Bah, så snyggt! Men även om varje bok kostar ungefär 200kr tyckte jag att det var lite väl dyrt för en student som mig men så för några dagar sen slog jag till iafal. Pojkvännen köpte The complete tales and poems of Edgar Allan Poe och jag köpte Jane Austen Seven Novels. Tillsammans med H.P. Lovecrafts Skräcknoveller och Robert E. Howards The complete chronicles of Conan kommer den delen av bokhyllan från och med nu bli den absolut snyggaste delen. Skrythyllan får jag nog kalla den.
Men jag tycker det är roligt med fina upplagor, särskilt i form av klassiker och eftersom jag ändå vill ha dem i bokhyllan någon gång kan man lika gärna slå till medan de går att få tag på. 
Jag är mycket sugen på att utöka samlingen med Jules Verne Seven Novel och Arthur Conan Doyles The greatest adventures of Sherlock Holmes men det får bli en annan gång. 
 
Snygga är de i alla fall!
 
 
 
Kommentarer (5)

Betvingade av Simona Ahrnstedt - recension

Publicerad 2013-06-19 19:20:00 i Allmänt, Böcker, Recensioner,

Då har även jag tagit mig igenom den så omskrivna kärleksromanen Betvingade av svenska Simona Ahrnstedt. 
Jag kan ju lugnt påstå att detta inte är en bok jag i vanliga fall skulle läst men jag blev helt enkelt nyfiken när så många pratade om den och ville bilda mig en egen uppfattning.
Betvingade är ju en ren kärlekshistoria placerad i Sverige på 1300-talet. Man får följa Illiana Henriksdotter som genom en rad olyckliga omständigheter gifts bort mot sin vilja med Riddare Markus Järv, som inte heller är särskilt pigg på giftermålet ska nämnas. Boken berättar sedan deras historia och hur de kämpar för att lära känna varandra och förstå varandras olikheter. För olika är de, som natt och dag.

Och vad blir domen?
Om jag ska vara ärlig så är jag väldigt kluven av den här boken. På ett sätt tycker jag den är fantastisk och på ett annat sätt tycker jag att den är ganska dålig. 
Ahrnstedt har skrivit en bok som gör att man inte kan lägga ner den, man vänder sida på sida för att få reda på hur det ska gå för Illiana och Markus och hennes beskrivningar är utförliga och karaktärerna genomarbetade. Men ändå är det något som gör att boken inte når ända fram. Först och främst är det språket som är väldigt ojämnt; ibland skriver hon på härlig gammelsvenska vilket får de delarna att bli levande och färgsprakande men så sätter man teet i halsen när meningar som "Markus huvud kortslöts" dyker upp. Kortslöts? Jag visste inte att man hade el på medeltiden! Jag ska även tillägga att jag hade inte brytt mig om hon hade skrivit med ett modernt språk hela tiden men det gör hon inte. Lite mer genomarbetning där hade behövts för att jag skulle gett toppbetyg.
Vidare har boken några andra brister, eller jaa, jag vet inte om det är brister i sig men saker som jag skulle velat att hon gjort annorlunda då!
Eftersom fokus läggs på Illiana och Markus så mycket tappar omgivningen lite av sin trovärdighet och hur mycket jag än gillar att läsa om just huvudparet hade jag gärna velat veta mer om Illianas familj, om kungen och hans fru och om Markus tidigare liv. Det finns så många bra trådar som Ahrnstedt bara rör vid lätt men sedan lämnar och jag vill ha mer, mer, mer, mer! Likaså hade jag gärna sett en fortsättning på boken där man får följa fortsättningen på deras liv. Så det är väl egentligen ingen kritik att man vill ha mer av en bok men det är så jag känner. Mer förvecklingar, mer sidospår om alla runtomkring och om Markus förflutna, om Karl och Helvig, om borgen och kungen. Jag tror att det inte hade gjort ett dyft om Ahrnstedt hade lagt till 100 sidor på boken, jag hade applåderat och tyckt att den kännts mer trovärdig då. Men eftersom det är hennes andra bok bara så tror jag det kommer med tiden - och det ser jag fram emot!
Vidare är ju just romance alltid lite kliché och det märks att detta är en bok där fokus är på romantiken för ibland blir det så fånigt att jag nästan tycker det är pinsamt och vill bara skrika: "Sådana där män finns inte!" Ibland blir det så tydligt att det är en kvinna som skriver om hur idealmannen ska vara på nåt vis.
Men jag kan ha överseende med det i viss mån för hur det än är så gillar jag boken och romansböcker är ju vad romanböcker är.
Sedan spelar ju Ahrnstedt på min historiska sida när hon väljer att placera händelserna i det medeltida Sverige, bara där får hon ju stjärna i kanten ;)
 
Det var lite tankar om Betvingade, inte så lite heller. Har ni läst boken? Vad tyckte ni?
Boken får mig osökt att tänka på en textrad ur Nightwish Passion and the opera:
"An Aphrodite for mortal souls"
Kommentarer (1)

Svensk urban fantasy - Nene Ormes

Publicerad 2013-06-18 10:17:00 i Allmänt, Böcker, Tips,

Ska precis sätta tänderna i Nene Ormes bok Udda verklighet som utspelar sig i ett alternativt Malmö.
Mycket spännade och jag ser fram emot att läsa om fantasy i bekanta miljöer!
Boken är första delen i serien De sära och just nu finns del 1 och 2 ute.
 
 
Kommentarer (0)

Nyheter att fundera över

Publicerad 2013-06-17 14:17:00 i Allmänt, Böcker, Tips,

Jag fick hem sf-bokhandeln sommarkatalog häromdagen och som alltid var den sprängfylld med en massa roliga böcker man skulle vilja läsa.
 
Här är de jag skulle vilja titta närmare på:
 
The red knight av Miles Cameron - för den verkar riktigt badass och kombon riddare och drakar är aldrig fel. Jobbigt med en ny serie bara, har alldeles för många påbörjade och alldeles för få avslutade sen innan.
 
The broken empire av Mark Lawrence - för att psykotiska makthungriga tonåringar med vassa svärd aldrig kan bli annat än underhållande.
 
Stormdancer av Jay Kristoff - för att samurajsteampunk verkar så knäppt att det kan bli bra.
 
The ocean at the end of the lane av Neil Gaiman - för att jag inte har läst något av honom och borde göra det.
 
2312 av Kim Stanley Robinson - för att detta verkar vara sifi när den är som bäst och den har dessutom fått nebulapriset.
 
Kommentarer (0)

Historiska berättelser - är det fantasy?

Publicerad 2013-06-16 17:41:00 i Allmänt, Böcker, Filmer, Reflektioner,

Ja, jag tycker faktiskt att det är det. För mig är fantasy inte bara en genre där drakar, svärd och magi måste ingå. Fantasy är för mig alla de berättelser om världar som inte är som vår egen verklighet. Och även fast jag gärna hade haft det så har jag inte korsetter på mig, vår kung slåss inte med danskarna och vapenhuset i kyrkorna används ju sällan nuförtiden till att hänga av sig vapnen i. Därför tycker jag att det är lika intressant att läsa (och titta för den delen) om tiden som förflutit. Jag kastar mig gärna in i Poes mörka värld, läser om lönnmördare under amerikanska inbördeskriget, tar tag i en klassiker à la Jane Austen eller ser hur Arn kämpar med Tempelriddarna under 1100-talet. 
Dessa världarna är så annorlunda ens egen att jag ser dem precis som vilken fantasy som helst, man får lära känna nya seder, andra regler, nya vapen och färgsprakande kulturer som inte finns idag. Verklighetsflykten är precis lika stor som om jag skulle läsa Tolkien eller Goodkind. 
Dessutom blir man ju allmänbildad på köpet, finfint!
 
Historiska böcker du hittar i min bokhylla är bland annat Jan Guillous Arn-böcker, H.P. Lovecrafts skräcknoveller, Historikern av Elizabeth Kostova, Assassins Creed Forsaken av Oliver Bowden, Conn Igguldens Djinghis Kahn-serie samt en hel hög med andra böcker. 
I filmhyllan finns bland annat Kingdom of heaven, King Arthur, Stolthet och fördom (både serien och filmen), En geishas memoarer, 10 000 B.C. och givetvis alla Pirates of the Caribbeanfilmerna!
Några historiska berättelser jag vill sätta tänderna i blir: Jean M. Auels Grottbjörnens folk, Simon Ahrnstedts trilogi, Drottningkronan av Ingrid Kampås, samt alla Jules Vernes böcker!
 
Så nej, att bara binda upp sig på en genre och utesluta allt annat är inget jag sysslar med, så länge det inte handlar om något som kunde varit min egen vardag är jag nöjd även om det inte finns några drakar med.
Det roligaste är ju givetvis att läsa om Sverige och då särskilt medeltiden och vikingatiden men tyvärr är det lite tomt på den fronten. Någon som vet några bra svenska historiska romaner?
 
 
Kommentarer (5)

Bokbloggsjerka #2

Publicerad 2013-06-15 23:33:00 i Allmänt, Böcker, Reflektioner,

Hoppar på bokbloggsjerkan för denna veckan för jag tyckte frågan var intressant.

Vilken karaktär önskar du skulle vara din allra bästa vän och varför?
 Det finns många karaktärer som man skulle vilja ha som bästa vän, Elizabeth Bennett ur Jane Austens Stolthet och Fördom ligger till exempel bra till men även Alexia Tarrabotti i Själlös och jag kan ju inte påstå att livet hade blivit tråkigt med Tyrion Lannister som partner in crime.
Men den karaktären som jag verkligen skulle vilja vara bästa vän med får ändå bli Richard Skiffer från Sanningens svärd-serien av Terry Goodkind.
Varför? Jo, för att vad som än händer och hur illa det än ser ut lyckas Richard alltid komma på en lösning. Han har alltid en idé, är alltid hoppfull och ger aldrig upp. Ni vet en sådan där karaktär som man stör sig på och som bara tar dåliga beslut hela tiden? Richard är aldrig sådan. Han tar inga dåliga beslut, det är bara folket runt honom som gör det. Man kan alltid lita på att han vet vad som ska göras och hade jag varit hans co-kamrater hade jag alltid gjort som han sa. Lätt! 
Dessutom är har han vettiga åsikter, rejäl moral om vad som är rätt och fel, är snäll mot djur, bra på att diskutera och allmänt trevlig. Hur mycket skit folk än hittar på mot honom blir han aldrig bitter heller. Jag hade trivts i hans sällskap och jag hade nog kunnat lära mig ett och annat om hur man behärskar sig och lyssnar på folk haha!
Så ja, Richard får bli min fiktiva bästa vän!
Såhär ser Richard ut i tv-serien Legend of the seeker men jag kan ju lugnt påstå att det inte alls är så jag har sett honom i mitt huvud. Han ser ut som en riktig posterboy här XD
 
Kommentarer (5)

Om

Min profilbild

En lite egen tjej som älskar drakar, svärd, te och fantasivärldar driver denna bloggen. I en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag, arbetar jag som geolog, har ett eget bibliotek hemma och skriver bästsäljande böcker på fritiden när jag inte är ute i skogen med hästen. Hoppas ni gillar min blogg om allt inom fantasygenren!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela